Onsdag och jag kände mig klart lättare till mods men jag fick meddelande från Tim om när flyget skulle landa. Jäklars! Dagarna har gått så fort så jag hade inte tänkt på att jag skulle hämta dem i natt. Flyget var visst försenat över två timmar så det skulle bli riktigt sent. Nåja, jag tänkte att jag säkert skulle få lite sömn innan. 

Upp på bussen och sen iväg. Det är lite lugnare nu då eleverna inte är med men också andra busstider så ibland kan man få vänta. Dock blev promenaden till stadsbussen mycket lugnare då just den kom mer humant. 

På andra sidan gatan så ser jag en mamma och dotter men mamman åker på inlines och det verkar vara av modellen jag själv sålt. Det är förstås inte omöjligt att det är en kund till mig. Det var verkligen som Powerslide. 

Bussen kommer och jag kommer i sällskap med en kollegar och vi traskar upp till skolan. Där är det rätt lugnt och det blir en hel del packning och flyttning av saker. Jag och Camilla städar ur förråden i gympasalen och hon hade visst fått klartecken på att köpa in lådor som vi kan förvara sakerna i. Det föll sig så att det sammanföll med lunchen så vi passade på att köpa en sallad på Coop. 

Efter lunchen, som vi intog i personalmatsalen på skolan, så började vi avrunda och när Camilla var iväg så städade jag lite själv. Jag hade förresten fått ned hela 18 (!) stycken ärtpåsar som låg på en avsats långt uppe runt idrottshallen. Samt tre stycken fina badmintonbollar. De flesta av ärtpåsarna lär ha kastats upp med vilje för det är sjukt långt upp och jag fick bygga en specialpinne gjord av vp-rör och sopborste som kom runt kanten. Med risk för nedfallande damm lyckades jag effektivt manövrera ned allting snabbt. 

Rätt som det var så blev jag avbruten av att Mats kommer in och vill att jag skall följa med till arbetslaget. Jag säger direkt att jag skall väl få en blomma för det kändes verkligen som det på sättet han sade det. 

Däruppe så väntar de på mig och visst är det en blomma som hägrar. Jag tycker det kändes lite stelt men det hoppas jag bara var en känsla och alla är ju upp i sitt. Jag är ju förresten kvar på skolan till hösten.  Efter att ha tackat så mycket så försöker jag få till någon lösning  med vatten för jag skall ju hem med bussen. Det kändes inte alltför hoppfullt att få hem en frisk blomma till Vagnhärad. 

Sen fortsatt jobb i gymnpasalen och efter det så var det bara att traska till bussen med blomman försiktigt nedpackad i väskan. Jag vågade inte ha den på ryggen då det skulle bli alltför mycket skakningar. 

Vid busshållsplatsen så är det en kvar kvar tills bussen går och då kommer jag på att mina airpods ligger på laddning i gympasalen och de vågar jag inte ha kvar där utan får ta mig tillbaka till skolan igen. Med en tung väska så tog det på krafterna. 

Sen tillbaka till bussen igen och försöka ta mig ombord så försiktigt jag kunde. 

Väl framme på bussterminalen så är det en timme (!) tills nästa buss går och jag sätter mig bakom busskuren, i en slänt och lyssnar på musik. Ser en gammal elev och vinkar till henne och vi pratar lite grand. Hon hade varit och badat vid Stendörren med en annan gammal elev till mig. 

På bussen och de där blommorna har verkligen fått kämpa. 

Av bussen och nu sista biten hem och in med blommorna i en vas men gud vad de hängde. De mådde inte alls bra så förhoppningarna var inte så stora. 

Ullis cyklade en runda från jobbet och jag passade på att hoppa på cykeln i källaren. Det blev min vanliga runda på 70 minuter och det kändes bättre än väntat. Jag behöver nog inte vara orolig att det var någon tillbakagång med hjärtat utan det blev nog lite mycket förut bara. 

Sen fixar vi lite att äta och mot kvällen så ringer en säljare och Ullis och jag fastnar lite med den och vi får se vart det här slutar. 

Jag försökte få lite sömn men det blev lite korta sms då och då så tiden gick och strax efter midnatt gjorde jag mig iordning och Ullis var först på gång att följa med då hon var orolig att jag skulle somna. Jag bestämde dock att jag fixar det själv och kände mig inte så orolig. 

Jag får sms av Tim, då jag närmar mig Arlanda, att de har landat. Det brukar dock ta lite tid så jag är inte så stressad. 

Jag närmar mig Arlanda flygplats och när jag skall in mot terminal 5 så pratar jag med Tim när det helt plötsligt är poliser överallt och det blinkas för fullt och en massa bilar står och blir kontrollerade. Jag saktar ned men får åka förbi. Jag ringer upp Tim igen då jag lade på lite abrupt. 

Parkerar och tar 1-timmesparkeringen och lägger i för en halvtimme. Sen väntar jag och väntar... Får hela tiden öka parkeringstiden och när det närmar sig timmen så kommer allehopa. Tim och Cilla förstås men även Cillas mamma och pappa samt Cillas bröder. De verkar glada men trötta och Tim och Cilla följer med mig då de andra nog skall ta taxi. 

Resan hem går smidigt och väl hemma i min säng så toksomnar jag. Då är klockan över tre. 

Söndag morgon och jag vaknade tidigt men var trött och låg i sängen och scrollade lite på min träning, bloggade en hel del samt kollade in Mia Törnbloms intagram. Svägerskan Anette tipsade igår om att Mia Törnblom skänkte bort en massa böcker och då jag och Ullis håller på att samla på oss böcker för vårat kommande bibliotek så skickade jag direkt och hoppades på det bästa. Hon hade sedan svarat att det mesta fanns kvar och vi skulle åkt upp igår men hon fick sedan förhinder och vi styrde om till idag istället men då lite senare. Ullis skulle ju jobba. Direkt hade jag fått en bra känsla av Mia men tänkte att det också kunde vara lite spel för galleriet. 

Sen var det lite allt möjligt och jag körde några schackmatcher, lade ut om provlöpningen och röjde förstås upp lite i huset. 

Sen kollade jag av med Felix om han skulle med till stan så kunde vi passa på att äta då vi samtidigt hämtade böckerna. Jag tänkte att det säkert inte var så mycket böcker kvar... 

Felix bestämmer sig för att hänga på och jag åker lite i förväg till Trosa för att dammsuga bilen lite och sen hämtar jag Ullis. Jag bestämmer mig för att köra mjukisshorts då jag ändå skulle bära en del. 

Sen åker vi och hämtar förstås upp Felix. I Södertälje så passar jag på och springa och köpa lite kartonger och jag hugger bara tag i en packe och jag ser sedan att det är medium och det blev nog kanon. 

Vi knappar in adressen och efter en u-sväng så står vi utanför deras port och knappar in koden. 

När vi skall ta hissen upp så verkar den inte fungera så vi knatar upp till femte våningen och jag hör att Ullis och Mia pratar lite men när Mia ser mig utbrister hon! - JAG KÄNNER IGEN DIG! Jag blir lite paff och skämtar om att jag är influencer och har säkert 100 följare. Kanske påminde jag om någon för jag är rätt säker på att våra vägar inte korsats förut. Säkerligen så kollade hon upp mig lite fort och glömde bort det. Hursomhelst så var det lite kul. 

Första intrycket av Mia, då hon skrev, var kanon och hon var genuint äkta. Supertrevlig och vi packade för fullt och det visade sig att det var på håret att vi fick med oss alla böcker. Jag tror vi packade hela nio fulla lådor och vi kunde inte ens få in något mer i bilen. Den var totalt fullastad! :-0

Efter att ha sagt adjö till både Mia och hennes man så drog vi iväg och vi tänkte att vi tar en liten middag på Bastard Burgers och snurrade runt ett tag innan vi parkerade och gick sista biten. 

Vi gick sedan över gatan, till Bröd och salt och köpte lite kaffe och fikabröd och åkte hemåt. 

Väl hemma så kunde vi inte hålla oss utan började packa upp lådorna och jag fotade av och lade in i lådor. Det var sjukt fina böcker och extremt mycket hälsningar i var och varannan bok som hon fått då hon ställt upp eller varit inspiration för olika personer. Jag tror vi alla, dvs jag, Ullis och Felix fylldes av någon slags värme. Det var riktigt kul att träffa henne och jag är supertacksam för böckerna men även att de hade tid att prata med oss. Mitt i allt så börjar Primetime och jag spelar samtidigt och rätt som det var så var jag inne på sista frågan och chansar rätt! Härligt! Nu är jag inne i ett bra stim. 

Sen började jag få panik att jag inte tränat idag så jag gick ned i källaren och trampade igång. Min hjärna sade att det var försent men något skrek inom mig att jag måste! 

Jag körde igång lite lagom hårt men så kommer en Robopacer blåsandes förbi och jag testar och ser om jag orkar ikapp och det gör jag. Han håller visst 4,2 watt per kilo men det räcker att ligga runt 3,0, strax bakom honom och jag orkar hänga på i runt en mil innan det kommer en för lång uppförsbacke, då man inte får samma hjälp. 

Sen är det lite lugnt ett tag innan det kommer ett snabbåkande gäng och jag kör igång igen och snart har kilometerna tickat in. Det blir 46,5 kilometer innan det står att jag klarat veckomålet på 180 kilometer och jag känner mig nöjd - pust!

Sen in i dushen och sen försöka somna! Riktigt trött men ändå lite svårt att komma till ro efter träning så sent. 

Lördag och idag hade vi tänkt att kanske cykla två gånger, en på förmiddagen och en på kvällen. Dock så började vi med att sova lite längre än väntat och sedan blev det förstås frukost och morgonteve. Vi gick ut på tomten och fixade lite då grannarna skulle ha studentbjudning och vi ville förstås inte klippa gräset då. 

Efter ett tag så kommer vi då igång med gräsklippning och ogräsbekämpning och efter någon timme är vi färdiga. Nu börjar jag bli trött och kanske även irriterad då jag känner att orken börjar försvinna. Jag ville ju träna. Vi bestämmer att vi drar igång och jag har svårt att bestämma mig för om jag skall dra igång ett speciellt träningsprogram som kanske gav effekt sist det begav sig. Det är ett ftp-program på zwift och det pågår under 10-12 veckor och 2019 så hann jag med två sådana program och nu skulle det innebära att jag hoppade in en vecka i programmet men det krockar också lite med mitt mängdträningsprogram. Det som jag nog är inne på och försöker hålla. Asch!

Ullis drog ut och cyklade och jag satt snart upp på cykeln i källaren och trampade. Det blev mitt vanliga 70-minutersprogram. Lite öm i baken men annars gick det bra. Tror jag kände av en viss träningsvärk men förstod inte riktigt varför. När jag kört ett tag så skickar Ullis en ledsen emoji och att hon nästan blivit påkörd av en bil då föraren inte verkar sett henne. Det är ju fan sjukt! Jag blir alldeles skakig men Ullis säger att hon är okej men att hon blev rädd. Tror jag det. 

Jag fortsätter trampa och när jag är klar med programmet så tänker jag att jag fortsätter tills Ullis kommer. Det blir så gott som 90 minuter och lite över fem mil. Lite så där lagom och jag avslutar med en spurt men nu strular tekniken så jag kan inte trycka på max då motståndet inte räcker till. 

Efter duschen så drog Ullis och jag till Trosa för att kolla till katten. Vi körde i lite ny sand som klumpar sig bättre eller vi chansade på det i alla fall och utfallet blev bra. 

Vi passade på att äta lite kycklingsallad och gjorde katten sällskap ett bra tag. 

Väl hemma igen så var grannens fest i full gång och vi själva tittade lite på teve och snart började Champions League-finalen! Sjukt spännande och vad kul att se om Haaland blommar ut idag. 

Så var matchen igång och jag reagerade på att Inter stod upp bra och körde med sjukt bra understöd. Så som jag lärde mina fotbollskillar då de körde mot bättre lag. Det gjorde att vi kunde förhindra deras anfall hela tiden och Inter gjorde det helt examplariskt. Lite tråkigt i längden men ibland så blixtrade det till och Haaland höll på att göra något riktigt snyggt mål men drog bollen rakt på målvakten. 

Till slut så gjorde Rodrigo mål efter en bra prestation av en lagkamrat och jag förvånades själv över att bli så glad. Jag har egentligen aldrig gillat Manchester City men deras nya stil har verkligen imponerat på mig och trots att det nog är ett köpelag så är spelarnas och tränarens approach härlig. Sen har vi ju förstås Haaland som är den nye Zlatan men med lite mer spetskompetens. Lite annorlunda men lika kul att titta på. Grattis Erling och grattis Norge till er nya stjärna!

Torsdag och idag var egentligen dagen då jag skulle kört min tävling men jag bangade då jag kände att jag inte riktigt hade tiden att planera och jag ville dessutom inte offra min träning. Det slutade istället med att vi tog med alla våra sjuor ned till hamnen och körde lite spontana lekar. Med facit i hand blev det helt kanon. Det blev fotboll, fresbee och tipspromenad samt förstås mat. Sedan, med svetten rinnanades på ryggen, samlade jag dem och sade att nu var det bara beep-testet kvar. -VA! sade dem. Ja, vi piper hemåt alltså, svarade jag. Ha ha! Det blev ett lyckat själv och jag kände mig lagom självgod. 

Sen var det bara att gå tillbaka till skolan och jag ångrade mig att jag inte tog shorts. 

Väl hemma så fastnade jag i soffan och såg ett avsnitt av Manifest. Det är så där på gränsen. Det är nästan så man kan släppa det men det har ändå någonting som gör att man vill fortsätta att titta. 

Jag tänkte sedan köra igång trimmern men hittade den inte. Grästrimmern alltså. Mig själv har jag trimmat tillräckligt nu då även en elev tyckte att jag såg ut som en bebis och det var lite roligt. Hen är lite för ärlig men det sägs ju att ärlighet varar längst men det är bara ett dåligt och felaktigt ordspråk. Att kunna köra med vita lögner har varit ett framgångsrecept i människans historia. 

Ullis och jag avslutade sedan med att återigen cykla men det tog emot men det kan det göra ibland. 

Onsdag och på skolan var det en specialdag med tävling men framförallt att städa ur inför sommarlovet. Jag var med en klass och allting gick smidigt. 

Väl hemma så somnade jag till i soffan och det verkar som jag blev riktigt sliten av löpningen. Jag reagerade förresten på att många är chockade att jag skall ställa upp i Kalmar Ironman i höst. Jag hoppas jag kan chocka dem med resultatet sedan också. Det blir väl så när jag knappt har styrfart och sedan tror att jag skall ha bra fart till hösten. Vi får väl se. Jag kämpar på och sen hoppas jag att jag får ihop tillräckligt med träning och sedan en försiktig toppning. 

Sen var det bara att dra iväg till Trosa för att kolla till katten. Jag ställde fram lite mat och tömde lådan. 

Katten var keligare än vanligt och det märks att han saknar sällskap. 

Väl hemma så var det dags att träna men nu hade klockan tickat på. Det blev min vanliga runda och jag kan lägga 70 minuter till träningskontot. Sen snabbt i säng. 

Just ja! Jag vann på Primetime igen och snart närmar jag mig 300 kronor i vinstpengar i alla fall. Det tar sig...

Tisdag och idag var det svenska nationaldagen och förstås inget jobb. Efter lite frukost var vi ute och plockade ogräs och fastän det bara blev drygt en timme så tog det på krafterna. Kanske var det i kombination med solen och avsaknaden av keps, i och för sig. Sen tog vi fram motorcykeln då vi ville ta en sväng. Vi tänkte att vi chansar och ser om Ullis pappa är hemma. Han bor i Ålberga så det är en bit. 

Precis när vi svänger av den sista biten så ropar Ullis något om att det är nog han som kommer i en Volvo och vi stannar upp och visst är det han och hans fru. De vänder om och vi fikar och pratar om lite allt möjligt. Han har varit ordentligt i farten och visade upp en massa han har gjort. Han har definitivt inte varit sysslolös och man fick själv lite idéer. 

Sen tackade vi för oss och drog hemåt. Nu körde vi småvägarna hela vägen och det var trevligt. 

När vi kommer hem så har Tim och Cilla kommit och jag skall skjutsa dem. Egentligen är jag skittrött men det är bara att ta tag i det. Ullis ändrar sig och följer med då vi kan göra något kul i Södertälje samtidigt. Jag tror hon ville in på Plantagen. Mycket riktigt! Efter att ha släppt av Tim och Cilla och önskat dem en lycklig resa så drog vi till Plantagen. Jag ser att det ligger en tuggummipåse som verkar oöppnad och jag tar upp den. Den är mycket riktigt oöppnad så jag tar den och stoppar i fickan istället för att slänga den. Kan ju verka suspekt men ingen lär komma tillbaka efter den och den låg på sådant sätt så att det såg ut som någon tappat den. Det var för övrigt V6 så jag tuggade på men sex tuggummin samtidigt var nog fyra för många. 

Vi tog sedan en sväng på Rusta och jag betalade, för ovanlighetens skull, med sedlar. Av en händelse så hade vi fått sedlar och det är ju rätt ovanligt. 

Sen hem och nu var jag riktigt, riktigt trött så det blev en siesta. Man vet ju att det brukar bli dåligt men jag bara måste. 

Nu gick klockan och snart skulle jag iväg till träningen. Det tog emot Big time men det var bara att köra. 

Det brukar ju kunna släppa men på uppjoggen så får jag kämpa och det rejält. Efter något varv så är det bara att inse att det är kört. Jag kommer en bit bakom de andra och sedan är jag med och leder löpskolningen och jag säger att jag tyvärr måste jogga då kroppen inte är med. Neselius joggar också men jag får dock slita ändå. Jag jobbar på och får ihop nästan sju kilometer och det får jag vara nöjd med. Klockan pep om att det var personligt rekord men jag har nog inte sprungit något hårt med den här klockan. Det skulle vara pb på fem kilometer och det är ju lite pinsamt då det var bra mycket långsammare än 6 min/km. 

Söndag och efter lite frukost så vara vi snart igång och eftersom Ullis skulle jobba idag så drog vi rätt snabbt ut mot Stensund för att springa lite. Jag var inte alls taggad i början men man vet ju aldrig hur kroppen fungerar. 

Vi testade att ringa till bommen och visst gick den upp som den skulle och det var oerhört skönt. Riktigt lyxigt.

När vi kommer fram till parkeringen så är den full och vi åker istället till vår husvagnsplats och det kändes lite som man skulle ställa upp husvagnen men vi råkade visst glömma den. 

Snart var vi igång och det gick väldigt lätt att springa, en skön känsla. Det kanske skulle ändra sig, tänkte jag. 

Vi joggade på och när vi kom till det steniga partiet med mycket rötter så kände jag att livslusten rann av mig lite. Det är under lång tid man får trippa och det tog kraft. Lite lätt irriterad men snart var man igång igen och rätt som det var så var man borta där vi brukar vända. Vi fortsatte dock och snart kom vi ut till Stensunds fritidshusområde och alla hejade. Förra gången var visst inte så många ute. Eller fritidshusområde vet jag inte. Det verkade ju vara permanentboende men nu var i alla fall många ute i trädgårdarna. 

Det gick fortsatt bra att springa och det var lite av en Runners high, faktiskt. Så jäkla skönt men när jag ville testa att springa på ett tag så tog orken slut rätt snabbt och jag fick kämpa lite sista biten. 

Ullis var inte alls sugen på att bada men jag hade bestämt mig. Det var alldeles för länge sedan. 

Vi tog första bryggan och när jag inte såg någon så näckade jag och klev i. Burr! Samma chock som vanligt och tyvärr samma chock för fötterna efter cirka tio sekunder. Smärtan är nästintill outhärdlig och jag går upp. 

Nu börjar Ullis bli lite sugen och kanske är det när jag säger att det var skönt efter ett tag. Det blir som man piggas upp och jag vill gå ned igen. Nu har det dock kommit lite folk så när jag går upp så får Ullis hålla för en handduk. Ah, så härligt! 

Vi går sedan mot bilen och ringer till bommen. Vilken smart finess! Ullis skämtar och säger att bara att kunna ringa till bommen är värt pengarna det kostar att stå på Stensund. Det är som campingen fått syndernas förlåtelse. Ha ha! Med tanke på min felstavning i rubriken som jag inte ville ändra då även länken kommer att bli fel på FB. 

Sen hem och jag kollar lite på nätet hur det går på Ironman Hamburg och det har visst skett en oerhört tragisk olycka då en motorcyklist frontalkrockat med en tävlande. Man ser en bild då cyklisten flyger över banan och cykeln är i delar. Motorcyklisten har avlidit och kameramannen och den tävlande är svårt skadade. Jag läser lite och många är fly förbaskade på hur det har skötts. Man såg att det var ett gäng fordon i en lång rad och det var sådant fokus på bara täten. Man kom alltså tillbaka och mötte age-grouperna och då smällde det. Det blir förstås polisutredning och sådant. 

Sen drog Ullis till jobbet och jag fortsatte med att göra rent taket på husvagnen. Lite oroväckande att taket släppt på något ställe men det kanske är ett vanligt fenomen. Inne i vagnen ser ju allt schysst ut i alla fall. Jag fortsätter sedan att rensa ett avlopp som brukar sättas igen. Vet inte riktigt varför men det har alltid varit så och kanske borde man byta rör sista biten. 

Nu har timmarna gått och det verkar kört att få ett sista cykelpass men jag tar tag i det och Felix går samtidigt och köper något gott till kvällen. Det blir mitt vanliga 70-minuterspass och det går bättre än väntat. Bra träningsdag helt enkelt men jag får passa mig så ökningen inte blir för häftig. Jag passade som vanligt på att spela Primetime, under cyklingen, och jag fick återigen bra med poäng och åkte ut på fråga 10 och elvan hade jag klarat då man skulle se skillnad på Piff och Puff eller rättare sagt så chansade jag rätt. Jag vann förresten igår eller i förrigår och är nu uppe i hela 291 kronor. Det tar sig...

Sen äter vi lite gott och tittar på Physical 100. Det är ett sydkoreanskt program där den coolaste fysiken skall koras. Det är extremt vältränade personer som tävlar och sjukt kul och inspirerande att titta på. 

Mot slutet kommer även Ullis och joinar och vi myser lite i soffan. 

Lördag morgon och jag ville komma upp rätt fort för att köpa en ny trädgårdsslang då jag ännu inte gjort iordning vattenutkastaren. Jag bytte ju plats på den och har ännu inte borrat upp nytt hål och monterat den igen. 

Hursomhelst så tänkte jag låna ett annat uttag men vi började med att städa i garaget och när det var klart åkte vi till soptippen och slängde lite. Som vanligt blev det lite prat med bekanta men den här gången var det Ullis som fastnade. 

Efter det så drog vi förbi Woodys och nu blev det prat igen men nu var det Johanna och jag passade på att gå och leta upp en bra slang av bra kvalitet. Just trädgårdsslangars kvalitet skall man aldrig slarva med. Speciellt inte om man skall koppla dem i källaren, vilket nu var fallet. Lite irriterande då man såg priset bara... 

Efter att vi pratat klart med Johanna, och även hälsat på mannen Björn, som pep in, så drog vi hemåt och jag kunde inte hålla mig från att testa slangen. Först var det dock Stockholm Marathon och vi slängde på teven.

Det var inspirerande och jag följde loppet från start till mål. Jag hade dock en liten olustig känsla av Stockholm Marathon sedan debaclet från förra året då herrtäten sprang fel. Så sjukt pinsamt men jag har ju själv varit inblandad i ett lopp där vi var dåliga på att skylta. Det är väl först nu jag börjar släppa det men jag var sjukt irriterad under en lång tid. Fel som inte skulle ha gjorts gjordes men vi går inte in på det mer.

Det var hursomhelst ett bra lopp på teve och man fick mestadels följa täten och man blev inspirerad. En klubbkompis slog mitt pers på maran men jag blev nog mestadels glad men visst sved det lite. Jag trodde inte riktigt han skulle klara det men jag misslyckades ju å andra sidan på maran då jag var som bäst. Hursomhelst så var det en bra tid och det är bara att gratulera.

Sen var det bara att ta tag i lite saker hemma. Jag monterade på slangen i källaren men absolut inget händer och ingenting avslöjar varför det inte fungerar. Själva blandaren ser rätt ny ut och jag ser ingen avstängningskran någonstans. Det var bara att styra om och som tur var så hade jag ett annat ställe där jag kunde prova och nu fungerade det men det var längre ifrån så nu räckte knappt slangen. 

Jag började att göra rent husvagnen och spolade sedan rent några gånger men det var fruktansvärt vad det klibbat på taket. Jag vet inte om det är grannens träd, som hänger över, eller om det kommer från Stensund. Jag behöver testa en grymmare borste sen. Det blev i alla fall mycket bättre. 

Sen blev det lite träning igen och återigen blev det cykling och mitt 70-minuterspass. Så sjukt oinspirerat att blogga om men jag ligger i! Samma låga snittpuls som igår också men nu fungerade den automatiska wattnivån så jag höll nog en jämnare watt.