Fredag och det var bara att kliva upp och få i sig lite frukost. Ullis drog i sig en halv flaska Vitargo och snart traskade vi bort till Safiren. Ullis hade väl en plan att kliva av efter två timmar då hon var lite osäker på formen och dels så var hennes träningsprogram för helgen så. Snart sprang de iväg och jag skulle åka iväg med Flakens bil men när jag släpper bromsen så rullar bilfan framåt och jag får panik och jag hade ju lagt i backen. Jag försöker några gånger men snart är jag bara några millimeter från bilen framför och jag försöker ringa Flaken som säger att det ju bara är att gasa men jag hinner ju inte, tänker jag. Det visade sig att han måste ha i den automatiska bromen som går i då man står still och det är ju inte jag van vid. Så fort jag lagt i någon växel så står Volvon still. Till slut kommer jag iväg men på vägen så messar Lidas och undrar hur de springer då han vill heja. Jag skickar mitt mobilnummer istället då jag är stressad. Han skickade på Messenger och jag hade visst inte hans nummer. Jag tänkte att jag borde hinna cykla lite innan men nu är det på håret. 

Snart ringer han upp och jag säger att det är bättre att han hänger med mig istället och jag ger honom en tid. Snart inser jag att jag varit för optimistiskt och ber honom komma tidigare och mitt träningspass blir på endast 20 minuter. Snabbt in i duschen och när Lidas kommer så packar vi snabbt in lite i bilen och åker iväg. 

Vi kommer någon minut försent men vid nästa stopp, i Gnesta så ringer Tommy och undrar var första stoppet är och han stod visst vid rondellen. Nja, det gör du väl inte, svarade jag, för det gör vi. Jag tutade och snart ser vi honom vid bensinstationen rätt över. Jag räknar på gamla tiderna och inser att de bör komma typ NU och vi går ut. Mycket riktigt. Lite support igen och alla kämpar på. Nu har tåget utökats med Bjurkull och Klaesson så sammalagt åtta stycken blev det i år. 

Alla var grymma och fastän det var segt för några stycken så kom alla i mål och Ullis och jag tackade för oss och gick in på badhuset för nu skulle Ullis simma några kilometer. Väl inne så ser vi att det är fullt med lek och stora badleksaker och att simma skulle nog bli svårt. Vi lägger oss istället i varmpoolen och det var helt okej för Ullis. 

Jag var dock supersugen på att träna mera men det var inte Ullis, av förståeliga skäl. Nu var jag helt säker på att vi inte skulle vinna Hitta-ut för några hade tagit väldigt många kontroller. Det blev lite lugnt med familjen istället och Tim och Cilla kom på besök för lite mat. Det blev Masked Singer och pizza. Jag chockade alla med att säga Janne Andersson men när någon sade Tomas Brolin så började jag att vela och jag sade Janne, Brolin, Janne, Brolin. -Asch! Janne Andersson och masken åkte av. What! Sjukt skön känsla att pricka rätt och det gäller nog att lita på magkänslan och framförallt gå på framförallt rösten efter att ha sorterat bort en del med hjälp av längden. Kolla av var knän och axlar sitter. 

Torsdag och i natt började årets Hitta-ut. Man skall väl inte kalla det för tävling men jag och Ullis gillar ju att tävla och kanske framförallt jag. Vi hade ju varit väldigt taggade på det här men nu när det var dags så var väl Ullis kanske inte lika taggad och vi tränar ju ganska mycket och den måste ju komma först. På jobbet så såg jag att några verkade varit ute en del och skulle man så att säga vinna i år gällde det nog att komma igång. 

Väl hemma så vill Ullis ta det lugnt då det är Sillen Runt imorgon och eventuellt skulle jag också springa en del men det var osäkert hur det skulle gå till. Felix skulle låna bilen men Flaken kunde låna ut sin. 

På skolan gick många på sparlåga och det märktes att lovet hägrade. 

Sista lektionen och jag kör lite extra med talangen men idag känner jag mig seg i huvudet och fastän jag vinner första så vet jag inte om jag klarar en match till men är snäll och ställer upp. Nu börjar jag tappa set och det blir ett avgörande och det är matchbollar hit och dit men på något konstigt sätt så reder jag upp det och inkasserar återigen en vinst. Säkert frustrerande för talangen som borde vinna mera då spelet antyder det. Jag å andra sidan skärper mig alltid och värderar slagen på ett annat sätt. Då jag skall köpa en present så stressar jag inte med matchen och går sedan bort till stadsbussen och tänker hoppa av vid Stockholmsvägen. På bussen så träffar jag en trevlig elev och glömmer förstås bort hållplatsen och får ta nästa istället. Jag går bort till bokhandeln och köper en fin bok men det sjuka är att jag köper massvis med fina böcker till det kommande biblioteket och det kostade typ hälften. 

Sen är det bara att gå bort till bussterminalen och jag tänker att det inte är någon idé att gå bort och kolla då jag vet att bussen går 16.16 Jag går ändå bort och rätt som det är så rullar det in en buss på den plattform som Trosa-bussen alltid åker in på och jag blir förvånad då Trosa dyker upp på displayen. Jag tar lugn och stilla min väska och kliver på och säger att jag sätter mig väl och väntar. Han svarar något kryptiskt med att han fått ersätta den andra bussen och jag fattar ingenting. Precis när jag satt mig så rullar bussen ut och då är klockan 16.00 What! tänker jag och messar till Ullis att jag antingen kommer hem tidigare eller så är det något fel. Jag sitter helt själv på bussen som brukar vara proppfull och känner mig som en kung! :-)

Ett ungt par stoppar bussen och den åker in på en annan plattform och plockar upp dem. 

Det stod ju klart och tydligt Trosa så jag känner mig väl ändå rätt säker på att det är rätt och har hög musik i öronen. Rätt som det var så verkar något hända och jag får av mig musiken och vi måste gå av. Han verkar åkt för tidigt och den bussen han skulle ersätta skulle visst åka 16.40 Men vad f-n! Vi går av och en snabb sökning på busslinjerna visade att "våran" buss inte skulle passera Nyköpings lasarett så det var bara att vänta in just 16.40-bussen Suck!

Solen sken dock och jag spelade lite schack på mobilen. Sen kommer då samme busschaufför och jag säger att jag väl inte behöver dra kortet igen och han ler lite skyldigt.

Väl hemma så går jag och Ullis en promenad och plockar lite kontroller. Vi inser att det nog är kört att komma först på orienteringen och träningen måste ju går först. De i skogen får vi ta en annan gång

Onsdag och det var väldigt lugnt på skolan. Efter första lektionen, där jag även hann med lite pingis med talangen, så var nästa klass på prao och jag hoppade därför in och skulle ta hand om en klass som skulle ha musik. Det fanns dock ingen planering så jag lät klassen köra lite i gymnastiksalen och visade en utmaning för dem. Det var att balansera på en yogaboll och några var riktigt duktiga. Bättre än mig faktiskt. På pingisen var jag förresten stekhet och Pingis-John hade ingenting att sätta emot. 

På skolan sedan så interagerade jag lite med eleverna och några spelade schack. Jag råkade haja till vid ett drag och en undrade varför han inte gjorde  på ett speciellt sätt och han förstod inte vad jag såg. Pjäserna var dock väldigt konstiga och det var jag som hade sett fel på kungen och drottningen och jag förstörde hela spelet. De ändrade dock tillbaka efter mitt dråpliga tips och jag for iväg med svansen mellan benen.

Efter lunch så drog jag till simhallen och där var det simprov och simträning. En vuxen kom in och ändrade det jag sade om handflatorna och jag blev alldeles paff. Hen menade att handflatorna inte skulle vara ihop då man trycker fram händerna och ändrade på det jag och simläraren precis lärt ut. Jag är ju inget proffs på bröstsim och såg väl ut som ett fån. Hen hade minsann tävlat i bröstsim... Hursomhelst så blev jag lite tagen på sängen men det är mest synd om eleverna som får olika direktiv. 

Efter det var det bara att hoppa på en buss och ta sig hemåt. 

Väl hemma så blev det lite mat innan vi drog till gymmet. Ullis körde Core och jag hoppade upp på trainern. Idag fick jag kämpa med motivationen och efter ungefär 50 minuter så kom Ullis upp och hennes plan var att springa lite på bandet men var seg. Jag peppade henne och snart var hon igång. Själv så fick jag hela tiden jobba mentalt och efter 90 minuter var jag helt färdig och flaskorna var tomma. Ullis körde lite till och jag passade på att duscha av mig och vi gick hem tillsammans. 

Bra dag och vi avslutade med lite mys i soffan.

Tisdag och det var återigen pingis men även lite utmaning i form av att balansera på en yogaboll. Till slut så vågade jag mig på att prova att stå på den utan stöd i närheten men det var sjukt läskigt och jag försökte gå av så smidigt jag kunde men det var lättare sagt än gjort. 

Efter sista lektionen så var det buss hemåt och jag fick samtal om att Ullis jobbade över och hon undrade om vi kunde springa då hon var klar. Hon hade kläder med sig och jag försökte få skjuts ned till banan men idag var det ingen som kunde och jag fick ställa in klubbträningen... igen! Idag var jag faktiskt rätt taggad. 

Efter lite mat i magen så gick tiden men jag tog mig i kragen och snart satt jag på cykeln och då klockan tipsade om ett återhämtningspass så lät jag klockan styra. Dock är jag klart svårtstyrd så när klockan varnade med att visa 177 så trodde jag att klockan fått fnatt och visade pulsen men snart förstod jag att det var watten som visades och att jag då körde lite för hårt. Jag låg dock kvar mellan 150 och 175 watt och det blev ett litet gäng som höll ihop ett bra tag men när det gick uppför så räckte min lilla watt inte till. Det blev dock en dryg halvtimme och jag kände mig nöjd. 

Sen gick jag och Felix till affären och jag hann precis hem tills Ullis också var hemma. 

Snart var vi igång och det tog emot Big time men jag tänkte ge det ett bra försök. Ena knäet hade spökat några dagar så jag var lite inställd på att bryta men det verkade hålla sig på rätt sida men fy fasiken vad jobbigt det var. Jag kämpade och kämpade och att ens kunna springa i 50 minuter kändes omöjligt. Det var det som var dagens mål. 

Rätt som det var, typ efter 30 minuter så kommer jag på varför det är vi tränar och när jag mentalt förflyttar mig till Ironman-banan så blev jag helt plötsligt mycket piggare. Från att det kändes nästan övermäktigt så hade jag helt plötsligt massor av kraft kvar. Cool känsla!

Sista backen och vi trycker på ganska hårt och det är även där ett bra löpsteg och från att det nästan kändes kört så kändes det som jag var i bra fas. 

In i duschen och snart satt vi i soffan med te och lite gott. Det var nu Biggest Loser-finalen och det var tre värdiga finalister. Sen kan man förstås diskutera det vettiga i att tävla i att gå ned i vikt men jag tycker det är kul att se på och man får en viss inspiration. 

Programmet är klart värt att se på och det innehöll det mest så jag tänker inte spoila mer än att Philip pratade om att han älskade att vinna och det är något som folk också trott om mig. Att jag älskar att vinna men det är nog snarare att jag älskar att tävla och att göra sitt bästa. Det kan förstås resultera i att jag brukar vinna men för mig är det inte samma sak. Det är nog snarare resan som är målet men målet är själva pricken över i-et. 

Bra dag men vi kom i säng lite sent. Det får jag nog lida för imorgon. 

Måndag och det var dags att jobba lite igen. Lite badmintonspel och det blev även lite pingis för en del. Det var förresten bara en klass idag då den andra var på prao men det blev ändå lite spel. 

Sen hem och det var tyvärr en buss med ofällbara säten så jag spelade lite schack på hemvägen. 

Dock lyckades jag somna till och jag kände mig som en zombie, då jag vaknade. In på affären och köpte lite mat och sen hem och fixa till det lite. 

Ullis ville springa men då jag fortfarande kände av höften och dessutom ville försöka vara med på klubbträningen så fick jag avstå och även hon styrde om och cyklade med mig. Lite lätt ointresserad, till en början, men sedan gasade hon på - grymt!

Själv blev det ett lätt pass men med riktigt vadderade byxor som kanske inte var gjorda för temposadel. Dock låg jag ned några minuter här och där. Det känns som det är viktigt att få in den styrkan också men jag ligger inte helt perfekt på trainercykeln. 

Jag snittade låga 126, eller 127, och det med en snittwatt på 177. Det var kul att se och då kände jag ändå av benen lite. 

Efter duschen blev det förstås hemmafinalen i Biggest loser. Bra kört av deltagarna och det är själv lite sporrande. 

Söndag och jag hör att både Ullis och Felix är uppe men jag är riktigt trött. 

När jag väl kom upp så blev det en kaffe och sen lite müsli. Ullis berättade att det var trädgårdsmässan och jag förvånade mig själv när jag satte att det kunde bli kul. Hon verkade ju sugen och jag tänkte att det kunde vara kul med lite inspiration för trädgården. Sagt och gjort! 

Snart satt vi i bilen upp mot Älvsjö och snart var vi även inne på mässan. Det var sjukt mycket blommor och föreningar och här och var så var det lite knallevarning då det skulle överröstas med bra priser. 

Vi höll oss dock till planen och försökte gå igenom allt en gång men mot slutet var jag sjukt trött av alla intryck och det hade nästan blivit för mycket blommor och annat grönt. Vi fikade och jag reagerade som vanligt på att man satt och paxade platser. Sådant är för mig no-no! 

Vi ser dock att en plats verkar bli ledig och det är en vuxen kvinna och hennes mamma. När de bara skall lämna sina rester så reagerar både jag och Ullis och undrar om de tänkt att vi skall plocka bort efter dem. 

-Plocka bort? svarar kvinnan och hennes mamma ser lite lätt förnärmad ut. Ja, eller hade ni tänkt att vi skall göra det, svarar Ullis. Jag känner att jag ser lite förvånad ut och det var ju mest över deras beteenden. 

Efter lite energi i magen så tar vi en rund till och Ullis passar på att köpa hem lite knölar och annat smått och gott. 

Vi åker sedan nedåt Kungens kurva och vi äter lite på Ikea. Det blir också ett inköp av slang och däck till min trainer. Igår märkte jag att all luft gått ur efter mitt pass. I däcket alltså. 

Vi passar på att handla lite på Ikea också och scannade varorna i Ullis app och vi fick en present som tack för hjälpen. Tyvärr var det godis och vi som tänkt ha en godisfri månad. 

Väl hemma så gick det lite tid innan jag fick för mig att köra ett race igen men nu måste jag fixa cykeln och kedjan åkte under en pinne, som finns då man har asymmetriska drev. Jag blev supersvart om fingrarna och nu var det en kamp mot tiden. Jag bestämde mig för att bara köra en timme då jag var trött så det blev samma race som igår. 

Jag försökte ta det lite lugnt, som vanligt, men snart trummade jag på och som jag körde. Det blev återigen hårdkörning och efter ett tag var det ett gäng där man inte kunde slappna av alls. Tyvärr orkade jag inte hänga med de värsta i den klungan och jag kom i ett ingenmansland och fick till slut ta det lugnt. 

I spurten så var vi ett gäng på runt 8-10 personer och jag tryckte på rejält och det blev visst lite tidigt och jag fick släppa för mig två stycken. Bra tryck!

In i duschen och tunga ben efteråt. 

Lite teve på det och vi såg på Mästarnas mästare på slutet. 

Lördag morgon och idag är det ju lureriets dag. Egentligen tycker jag denna dag är lite larvig men kanske inte då man luras själv... :-) Skämt åsido så höll vi oss för att luras men när det ändå passade bra in så gjorde jag ett lyckat försök men kommer inte riktigt ihåg vad jag sade. 

Ullis och jag sov ut rätt länge idag och Felix jobbade extra. Idag var det dessutom dags att anmäla brorsan Peter till hans present som han fick av oss. Presenten som legat och skräpat pga coviden. Det var från början en start till Morakniv triathlon men de verkar ha svårt att dra igång det igen så det blev istället Kalmar Mini tri utav det och vi ringde först och kollade av så att han verkligen ville det och snart var vi försäkrade om att så var fallet. Dock strulade det att anmäla och vi visste inte riktigt vad felet var. 

Sen ville jag träna och det var ett race igen och jag försökte hålla mig lugn och lyckades väl hyggligt, i alla fall till en början. Mot slutet så höjdes intensiteten och jag klättade hela tiden på listan och rätt som det var så jag lite i ingenmansland och jagade ikapp en ensam kille och vi körde tillsammans mot målet. Sista biten och frågan var om han skulle trycka och mycket riktigt. Sista spurten och han trycker och jag svarar direkt. Maxansträngning och jag lyckades gå förbi och om. Ha ha, lite kul! 

Tror jag höll runt 245-250 snittwatt och med den sista lugna biten, efteråt, så fick jag 238 watt i snitt. Det blev precis en timme och jag var nöjd. Tyvärr lyckades jag inte hålla mig till planen att ta det lugnt. Ullis har nog rätt i att jag inte klarar av att hålla mig lugn när det är "race". 

Sen åkte vi och köpte ett gäng barnböcker men jag tyckte hon var lite snål och det var dessutom gratisböcker från Max. Nåja, det var inga stora pengar och jag kunde ju vända och åka hemåt. 

Väl hemma så blev det Lets Dance och det har tyvärr blivit tråkigt och vi märkte att vi ibland satt med våra mobiler. 

Fredag och jag verkligen längtade efter helg. Det var mycket små grejer som tagit energi men egentligen är det bara att släppa då ingenting varit mot mig. Det är sådant man får lära sig så man orkar med. Det är bara tråkigt när det sker dumma saker och man måste förstås ta tag i saker man ser. 

Efter sista lektionen, med en massa bedömningar, så fick jag bra hjälp att plocka undan och då det var ett gäng nior, som senare skulle ha gympa, så fick de som tack för hjälpen vara kvar ett tag. När jag inte kunde vänta längre så visade det sig att näste gympalärare kom och då löste det sig ändå. 

Ned till bussen och där stod det ett gäng och väntade. Vi fick fortsätta vänta och det lyste rött på varje stadsbusslinje och det fylldes på med folk och det rejält. Efter någon kvart kom då bussen och de skall ju åka var tionde minut. Med facit i hand borde jag förstås ha gått, speciellt som jag ändå skulle kliva av på öster och köpa något gott hem. 

Det visade sig att det var rejält halt och många hade fått problem att ta sig fram. 

Jag traskade en liten bit och gick in på konditori Mekka och frågade om de hade godast semlor i stan och hon log och svarade att det hade de. Jag pratade samtidigt med Ullis och tackade och betalade. Ned mot stan och tyvärr hoppade jag även in på Hemköp och köpte mig lite färdgodis. Det var när jag såg att jag redan missat en buss. Dåligt beslut. 

In på nästa affär och där hittade jag tre par bra begagnade böcker och lade dem under semlorna och gick mot stationen. 

Jag sitter och äter min kexchoklad och ser att en buss inte kommer iväg för att dörren inte går igen. Jag går fram och ber chauffören att inte försöka stänga och sparkar bort lite is, som låg i vägen och sen går det. Han är jätteglad och vinkar flera gånger. Det kändes bra att jag såg det så snabbt och det var förstås svårt för honom att se vad felet var. 

Sen kom min buss och det är en sprillans cool buss men tyvärr går det inte att vinkla sätena så jag är vaken nästan hela resan tills på slutet. Då är det så dags att vakna och jag är lite som en zombie, som kliver av. 

Väl hemma blir det kaffe och semla och jag hinner knappt äta upp min goda semla förrän jag mår dåligt. Det har blivit lite för mycket socker på slutet.

Rätt omgående så sätter jag mig på cykeln för jag inser att det inte kommer att bli någon träning annars. Ullis har redan kört en timme på Skrotnissarna. 

Jag laddar både iPad och träningsklocka och snart sitter jag på cykeln. Det blir en ny bana, i Skottland, på endast tre kilometer. Det blir lite trälig (!) och jag kan liksom inte svänga av någonstans. 70 minuter även idag och det får jag vara nöjd med. 

På kvällen blev det Masked singer och det var kul att se men väldigt svårt. Lite sur att jag inte knäckte Jocke Lundell. Det kändes ju rimligt men kanske missade vi några ledtrådar då vi hoppade in lite senare i programmet.