Torsdag och det är alltid intensiva dagar med lektioner i ett. Kul men lite tufft schema. Återigen full fart på lektionerna och eftersom jag hade bilen idag så hann jag spela lite pingis med John igen och återigen blev det full pott för mig. De sista tre matcherna har jag 9-0 i set men det speglar inte riktigt matcherna men jag har absolut varit på topp på slutet. Riktigt grymma bollar och jag skall i ärlighetens namn säga att jag försöker att inte ge honom övertaget. Tror det handlar en hel del om rutin men jag brukar alltid höja mig när det gäller. 

Efter att matchen var slut så stängde vi ned och då John ville se hur det fungerade med en besiktning så tog jag med honom men jag ångrade att han fick dra i sig tre chokladmuggar och dessutom sätta sig med en mugg i bilen efteråt... :-0 

Efter att ha släppt av John så drog jag hemåt och det var förstås skönt att ha bilen men i ärlighetens namn har det varit skönt att kunna sova lite på bussen också så det finns absolut fördelar med buss också. 

Jag kom hem lite före Ullis och efter maten så blev det vadå? Kan ni gissa? Ha ha, jag gissar att cykling kom upp i huvudet men nu skulle jag möta Ullis men det tog klart emot men efter att ha gjort mig iordning så försökte jag bita ihop och sprang iväg. Eller sprang och sprang. Det var riktigt stappliga steg och jag fick verkligen kämpa. Med Def Leppard i öronen så hoppade jag att det skulle släppa men efter nästan två kilometer så gick det bara inte. Jag vet inte vad det var men kanske hade jag åkt på någonting för det var både lärare och en hel del elever hemma. Det fanns knappt ork eller kraft i kroppen och jag mötte Ullis som undrade vad som hade hänt. 

Jag kämpade med att springa med henne men efter en kilometer så gick inte det heller och jag fick börja gå. Efter järnvägsbron så kommer dock Ullis tillbaka och jag kämpar med att springa igen och orkar faktiskt hela vägen hem men det var en tråkig och tung känsla i kroppen. 

Efter duschen och maten så blev det lite Wahgrens värld, på teven. Rätt kul avsnitt faktiskt där de var i Norge och träffade Petter Stordalen. 

Onsdag och när jag hade Pingis-Johns klass så fick jag till lite pingis igen och nu var jag riktigt på tårna och sopade hem tre raka. Utöver det fick jag några elever att gå på simningen men snön gjorde det lite besvärligt att gå dit och eleverna själva skulle ta bussen och då kunde ju jag se till så att de verkligen kom iväg på simningen. 

Vi gick ned till hållplatsen och missar precis en buss och får vänta i tio minuter. Det var lite surt då jag inte riktigt hade koll på hur lång tid det skulle ta med bussarna och då jag och en annan skulle vara ansvarig så vill jag förstås vara i tid. 

Sen kommer bussen men när vi närmar oss hållplatsen, där vi skall byta buss, så står trafiken typ still men snart är vi framme och byter sida. 

Vi hoppar av och jag blir förvånad då jag ser två kollegor och det visar sig att jag blandat ihop veckorna igen och det har blivit lite rörigt bland mina veckor med både simkoll och livräddning. Jag väntar i tio minuter för att se om mina elever, som varit hemma och hämtat simkläder, skulle komma. Till slut går jag mot bussen och när jag väntar hör jag några ropar och det är eleverna som undrar vad jag gör vid bussen. Jag pekar att de skall gå mot badhuset och hoppas de vågar sig in för jag har redan förvarnat personalen att det kan komma några till och att de skall skicka in dem. 

Sen tar jag mig hemåt och när jag väntar på bussen så känner jag igen en gammal elev och pratar lite med henne. 

Hemåt och väl hemma så skottar jag lite snö och väntar in Ullis.

Det blev åter lite cykling på kvällen och lite mys framför teven. 

Tisdag och det var full fart på skolan och snön ökade i intensitet och kombination snö och trött kropp samt sliten höft gjorde att jag fick släppa tankarna på löpning på kvällen. 

Väl hemma så ställde jag om mig på cykling istället och körde mina 70 minuter på en ny bana igen. 

Efter det blev det förstås Biggest Loser igen och nu stod det klart vilka tre som är i final och det kändes rättvist rakt igenom. 

Söndag morgon och visst var man lite sliten men Ullis var taggad för långpass och då kan ju inte jag vila. Jag satte mig på cykeln och ställde in mig på ett tvåtimmarspass men jag ville ju samtidigt köra en lång bana jag inte kört på förut så jag knappade in en bana med vansinniga 1771 höjdmeter. Sträckan var dock "bara" 46 kilometer men man förstod ju att antalet höjdmeter skulle göra det lite besvärligt. 

Sagt och gjort. Jag började trampa på och nog fick man kämpa lite och rätt som det var så får jag ett sms där en Friskis-ledare undrar över en cyklist från helgen och jag svarade att jag hör av mig efter träningen. 

Hög musik och det var bara att tuffa på. Rätt som det var så hade jag kört mina två timmar men uppenbarligen var det ett bra tag kvar på banan då jag var på första delen av Alpe de Zwift. 

Det var bara att köra på och snart hade jag tömt all god energi och hade bara vatten kvar. Sista biten och sen var jag uppe och det var oerhört skönt. Ullis hade kommit hem för en dryg halvtimme sedan och jag borde väl vara nöjd men det blev ju lite klent med antal kilometer så jag rullade ned och det var ju lite fånigt att bara rulla för det var precis vad jag gjorde. Trampade ingenting och min avatar låg ihoptryckt över cykeln och jag snittade väl över 70 kilometer i timmen nedför backen. Tur att det inte var på riktigt...

Efter var det dusch och sen åkte vi ut till Saltå Kvarn igen för en god smörgås och vi kunde inte motstå att köpa med oss en varsin semla hem också. 

Väl hemma så ser vi att Felix kommit hem också och vi tog en kaffe tillsammans och givetvis åt vi upp semlorna. 

Efter det så blev det lite slött i soffan men lite nyttigt gjorde vi också. 

Vi avslutade med Mästarnas mästare och nu hade det visst kommit ett nytt gäng som initialt, i alla fall, inte verkade lite roliga men det är alltid kul att komma dem lite på djupet. 

Lördag morgon och klockan ringde alldeles för tidigt. Det kändes i alla fall som det men det var bara att masa sig upp då det var spinning för Barncancerfonden, idag. Efter frukost och packning var vi iväg till Åda för att installera sig. 

Jag var ruggigt trött och det var precis på håret att jag var klar när första passet började. Det var förresten Tanja som var ledare och det var nog ett av de bästa passen jag varit med på och det var ju passande då jag var lite pömsig. 

Jag blev dragen som vinnare rätt snabbt, i utlottningen och så blev även Ullis. 

Andra passet och även där blev både jag och Ullis lyckliga vinnare av fina priser och sedan skulle Ullis köra på Enklaresport-cykeln och nu hade hon blivit riktigt taggad.

Jag passade på att åka hem och duscha och tiden gick rätt fort och nu var det bråttom att hämta svärmor som jag skjutsade till Trosa. 

Ullis hade samtidigt blivit sugen på att fylla sista tiden på vår Enklaresport-cykel och därför köpte vi en drop in-cykel och snart var det dags för den. 

Nu var det disco och som det sjöngs! Full fart och det var riktigt kul och det blev som så att min puls höjdes för varje pass men totalt så var första passet ändå bäst upplagt. 

Efter det så duschade vi och åkte sedan till Saltå-kvarn och åt lite. Riktigt gott, som vanligt, och vi köpte med oss semlor hem. 

Väl hemma så blev det kaffe och semla och nu hade visst Felix kommit hem och även han tog en kopp. 

På kvällen så blev det lite mys, framför teven, och vi var riktigt nöjda med dagen. Totalt så blev det visst 32 000 kronor insamlat i Trosa och det var kul att vara en del av det. 

Fredag och jag höll i bra tempo på lektionerna och kände mig riktigt nöjd och kunde ta helg med gott samvete. 

Tyvärr började regnet falla och det rejält så tanken på en löptur försvann rätt snabbt. Jag städade undan det sista och sedan sprang jag ned till Ullis som väntade vid Cirkle K. 

Vi bestämde oss för en tur på stan och det var kul att hälsa på både nya och gamla elever. Jag blev lite paff av en gammal elev som ropade ut mitt namn men det stod still och jag kände mig lite dum. 

Det blev en burgare på Bastards och sedan en kaffe och halv bulle på Espresso House. På något konstigt sätt så verkar mitt abonnemang fortfarande gälla och det var bara tacka och ta emot. 

Sen sprang vi på ytterligare elever och en bara skrek mitt namn och tyckte att min fru var så fin. Det var gulligt. 

Efter en liten stund på stan så drog vi oss hemåt och väl hemma så tog vi en promenad och det i raskt tempo. 

Vi avslutade med lite alkoholfritt bubbel framför teven. Mycket trevligt och det kan mycket väl bli en repris imorgon. 

Onsdag och jag hade blandat ihop veckorna då jag skulle vara på badhuset. Egentligen var det uppsamlingen av de killar som inte varit med på livräddningen men jag trodde det var min vanliga vecka så jag hade ju inte lobbat för den här veckan direkt hårt. 

När jag kommer bort till badhuset så förstår jag hur det ligger till och när jag märker att det inte kommer någon av mina elever så inser jag att jag kom i onödan och får leta reda på stadsbussen och röra mig hemåt istället. 

Det går en bra buss och jag är hemma strax före Ullis. Eller strax och strax. Hon var lite sen från träning på Skrotnissarna men maten smakade nästan bättre då kycklingen stekt en bra stund i pannan. 

Sen ville jag träna och jag snabbade mig inför en group ride och hann precis. Efter att ha pratat med Bjuris, igår, så försökte jag också köra lite lugnt men det sprack ganska omgående. 

Starten går och jag kör medvetet hårt i början för att i alla fall inte hamna alltför långt bort. Snart är jag bland de 300 främsta och jag plockar hela tiden. Det är över 1000 stycken i gruppen och mot slutet så ringlade vi uppför Watopia-berget och benen började stumna men jag tryckte hårdare och hårdare. Jag trodde att målet var på toppen och där och då var jag rätt mör. Nedför efter det och jag försökte bara hålla min plats men sen inser jag att det är den riktiga spurten och jag försöker hushålla med krafterna men startade lite för tidigt och stumnade sista biten och blev omkörd av 4-5 stycken i onödan men kom på plats 196. Alltså inte vad min tanke var från början och sen fortsatte jag, om än mycket lugnare. Det blev totalt 31 kilometer och jag körde i 51 minuter. 

Dyblöt och jag är glad att jag körde med energidryck idag. 

Tisdag och jag var riktigt nöjd med lektionerna då jag fick en hel del osäkra att prova nya saker och det var sjukt kul att se framstegen. Lite tråkigt med en som gjorde sig lite illa men det verkar inte vara någon större skada skedd. 

Jag var själv med och fick riktigt grym hjälp av en elev som ville testa mig lite. Det är bara att inse att man inte kan vara bäst på allt och jag passade på att få lite tips. 

Sen var jag riktigt trött och efter bussen var jag återigen riktigt trött och jag kunde knappat gå när jag klev av bussen. Ajdå! Nu är det kört att springa, tänkte jag. 

Väl hemma så märker jag att Ullis blir besviken så jag tänker att jag i alla fall försöker springa lite senare. 

När det är dags så hittar jag knappt mina kläder men vi är nere i tid och de andra verkar ha koll och snart så joggar Ullis och jag iväg på en egen runda.

Det går förvånandsvärt bra och skillnaden mot förra gången är markant. Jag vågar inte kolla farten utan försöker njuta av stunden bara. Snart börjar det dock kännas tyngre och jag får kämpa alltmer men då och då går det bra igen men frågan är om jag orkar hela rundan. 

Rätt som det var så var det inte så mycket kvar och vi ökar farten hela tiden. Mot slutet går det riktigt fort och snittet blev strax över 6 minuter per kilometer och det var förhållandevis högt faktiskt. Ullis hade inga problem alls utan anpassade sig bara till mig, riktigt grymt!

Väl hemma, efter lite tekniskt strul med garmin, så ser jag att farten var högre och pulsen lägre än på mycket länge. Så något har träningen gett och jag är positiv. 

Efter duschen så blev det Biggest Loser och nu börjar det bli kul att se hur alla tar ut sig men fortfarande verkar många bry sig om varandra och tävlingen verkar komma i andra hand. Det är kul att se.