Tisdag och det hände verkligen inte så mycket på morgonen. Det var segt och jag förstod inte riktigt varför. Tänkte väl att jag tog ut mig igår, när jag puttade Felix motorcykel. Så timmarna gick och jag började bli irriterad att jag inte orkade någonting. Sen var jag tvungen att få något gjort och jag målade en liten stund och försökte få till en stödpinne till nya trädet. Fick också en liten beställning, som jag donade lite med. Verkstaden ringde också och det var lite strul med bakaxeln. Den var helt kass, sade dem och jag ringde upp killen som bytte bakdäck och han berättade att han ju sagt till mig så det var visst ett problem sedan tidigare. Typiskt mig att glömma bort sådant. 

På verkstaden så sade de att de skulle försöka få hem något begagnat. 

Sen kommer Ullis och jag känner att jag inte kommer hinna fixa iordning något större utan det blir bara lite kvarg och müsli.

Då ser jag att jag glömt att tagit hjärtmedicinen både igår kväll och i morse. Det kan givetvis förklara att det varit så segt. Jag har liksom känt mig riktigt slö och lite av den gamla känslan att jag skiter i allt. Jag tar förstås direkt en tablett och sen slappar vi lite och lyssnar på en podd innan det är dags att bege sig till nybörjarträningen. Tyvärr var det tomt idag så vi åker till Trossen och beställer lite mat till midsommar istället. 

Fort tillbaka till träningen och när alla kommit så säger jag att det är bara att jogga bort till Trosa-backen, då det är där som träningen skall ske. Men värma upp skall man ju ändå göra så snart är alla iväg och Ullis och jag åker bort och väntar vid parkeringen. Nu börjar jag att bli lite taggad och kanske börjar medicinen redan att verka. 

De kommer och jag kör lite löpskolning med dem och jag känner faktiskt ett rejält sug på att springa men jag är ju inte riktigt ombytt och jag bör ju börja lugnt. 

Ned till starten och programmet är att man börjar och slutar med ett varv upp till toppen och ned. Däremellan skall man klämma in två varv på banan som är 2,4 kilometer. 

Några av killarna drog iväg i en jäkla fart och den kommer de förstås inte kunna hålla men det var ändå kul att se. 

Jag passade på att jogga med Flaken upp till parkeringen och jag blev förvånad att jag orkade hänga på en bit. 

Sen går Ullis och jag till backen och hejar och pratar med några småtjejer med en liten hund. 

Bra tryck och tempo och det var kul att se. Nu var det ju inte maxkörningen som gällde men ibland kan det vara svårt att tygla sig. 

När Flaken kommer på sin sista backe så hejar jag på och springer med honom sista halvan och det känns sjukt lätt i början men sedan kommer det som en slägga. Typ från ingenstans och Flaken trycker iofs järnet men det går inte att svara och jag kommer några sekunder efter. Han får dock stå och pusta i några minuter. 

Jag joggar ned och sen väntar vi på honom. 

Roligt att röra sig lite igen och sen tackade vi för oss och åkte hemåt. 

Väl hemma så tog jag en snabb dusch innan vi lyssnade lite mer på podden och tittade lite på teve. 

Sen somnade man utan problem. 

Tisdag och nu börjar det verkligen kännas att det är sista dagarna på skolan. Jag försökte få till några överlämningar och lade en del tid på att få det bra. Sen var det fort hem och fixade maten innan Ullis skulle komma då det alltid är lite bråttom på tisdagarna. Jag mailade några som hade visat intresse men inte dykt upp men jag fick inget svar. 

Maten blev precis klar och vi åt och hann med lite kaffe. 

Sen iväg och Ullis hann lämna en matlåda innan vi var på plats. Där pratade vi lite med några bekanta och sen kommer Evelina. Hon blev själv och det är ju konstigt att löparna går om varandra. På nybörjargruppen alltså. Men hon fick bra hjälp och en gammal elev kom förbi och undrade om jag var personlig tränare och jag skrattade lite och svarade ja. Visserligen obetald då. 

Sen kom huvudgruppen och nu dök även en hel del innebandykillar upp och snart samlade jag alla och förklarade dagens pass. Jag startade upp och sedan skulle Flaken ta över. Han tog över tidtagningen direkt dock så den behövde jag inte bekymra mig om men däremot så körde jag lite löpskolning med alla. Den, och den tidigare med Evelina, var första träningen efter coronan och det var verkligen pingislungor. Dock relativt lite träning men en skön start. 

Jag hjälpte Fredde med en tröja också och sen drog vi till Tim för att hämta trimmern. Det behövdes lite hemma också. 

Väl hemma så började jag direkt att trimma lite och det var skönt att få bort de långra grässtråna. Sen kom det några droppar och jag hann precis in. 

Lite teve på det och återigen lite fotboll, nu var det Tyskland mot Italien och jag tittade någon kvart. Det blev lite annat också men det blev mest slötittande. 

Onsdag och jag hittade inte dagens agenda, på vår studiedag. Sista veckobrevet var v. 19 och jag tänkte därför inte på att kolla igenom det en extra gång. Jag gick därför upp lite extra tidigt och väl på plats så var jag visst först. 

Jag hann fixa kaffet och var i full färd med nästa kanna då vaktmästaren dök upp och snart dök en efter en upp och jag hittade dagens program. Med facit i hand så blev det ganska bra och sen var det möte, med olika konstellationer, fram till lunch. 

Jag åkte med Monica, Ingela och Ulla till Åda och jag hann knappt gå ur bilen förrän jag ser ett ansikte jag tydligt känner igen men från länge sedan. Det tar någon sekund men sedan kommer jag ihåg att det var henne jag var idrottslärarassistent till 1992, på Vitalisskolan. Då det var kris i Sverige och jag fick lämna verkstadsarbetet. 

Jag kommer lite efter henne och nu kommer nästa bekanta ansikte, och nästa... Men vad är det här? Det är gamla lärarinnor i mängder och de har visst en reunion. 

Jag hinner prata med Ylva, som idrottsläraren heter, eller f.d idrottsläraren kanske man skall säga. Sen hejar jag på några gamla lärare som barnen hade och en annan som familjen känner. 

När jag skall gå och sätta mig så passerar jag ett bord fyllt med lärare och en hejar väldigt glatt men jag känner bara igen henne lite halvt och misstänker att det är någon som Ullis är mer bekant med. Jag känner igen en idrottslärarkollega och en man som jag direkt vet att jag jobbat med men på vilken skola? Jag får inte riktigt ihop det men han kommer och hälsar och det var på Frejaskolan som vi jobbade ihop eller i alla fall samtidigt. Nu jobbade han dock på Trobo så jag hejade på några andra ur hans gäng också. Ja, jisses! Så mycket högvarv har inte hjärnan gått på länge! :-) 

Maten var god som vanligt men man blev ju paff av alla bekanta ansikten. 

Väl tillbaka så fixar jag lite med papper innan jag går och städar ur mitt kontor i idrottshallen. Jag har en viss förmåga att stöka till det och jag plockade ihop en hel kasse med kläder. Det är ju lätt hänt att man går dit med mer kläder, då det är kallt på morgonen, och går hem lite mer lättklätt. 

Två fulla kassar med mina privata saker blev det och jag ställde in dem i bilen. En hel del pant fick jag ihop också. 

Jag hann kolla lite enkäter också och sådant är det ju alltid fint att läsa då de allra flesta ha uppskattat mina lektioner. De var också ärliga och några pekade på lite ostruktur i den digitala plattformen men det var heller ingen nyhet. Däri ligger ju inte min styrka, om man säger så. Det är ju bara att kolla hur jag skriver. Ibland så är en kortare text att föredra. :-)

Väl hemma så skulle Ullis ut och promenera med Sara men vädret var rätt opålitligt och den ena sekunden var hon klar att gå och den andra sekunden så hade hon tagit av sig. Till slut kom hon då iväg och jag passade på att först blogga och sedan fixade jag iordning maten så den var så gott som klar då hon kom tillbaka. 

Sen taggade vi igång oss för lite cykling och jag kände mig lite sugen på att trycka på men det hände inte så mycket och Ullis och jag hängde ihop ett bra tag men hon fick en lucka som jag trodde jag kunde täppa till. En annan svenska hängde på oss lite men nu hade Ullis fått en rejäl lucka och jag som hade kört hårt en längre tid. Vad sjutton! Skall hon aldrig tappa? tänker jag. 

Nu gör jag ett sista försök och ger järnet och jag lyckas komma ikapp men nu är också krafterna slut och jag orkar inte hänga på utan bara försvinner bakåt efter några sekunder. 

Ullis är vrålstark och fastän hon inte gav järnet så hade jag ingen chans idag. Så här efteråt så ser jag att det dock inte var en av mina bästa dagar men ändå. 

Lördag och efter lite frukost så hoppade jag upp på cykeln och körde rätt hårt i källaren. Jag höll över 36 km/h på min tempoinställning och det över två mil, det låter ändå som om man inte tappat så mycket och det sporrar. Lite mör i benen bara men det kanske inte är så konstigt. Jag började dock rätt lugnt men sen ökade jag efterhand och det blev hårdare och hårdare. 

Sen ville Ullis springa och ta en glass i Björnlunda. Hon tänkte springa och bli upplockad men när jag kom förbi henne så ville hon fortsätta till Gnesta så jag åkte dit och väntade. Det blev 17 kilometer för henne och vi åkte vidare till Stenersborg och åt en smarrig glass. 

Hem igen och nu förberedde vi oss för lite främmande för Tim och Cilla skulle komma på besök, de har varit tillsammans i snart en månad och nu får vi räkna det som offentligt då jag basunerar ut det i bloggen! :-) Grattis, Tim och Cilla! :-D

Det blev Tacos och det var trevligt. Sen sade vi adjö relativt tidigt då det väntade sport på teve och Ullis skulle upp och jobba imorgon. 

Fredag och det var full fart med de sista bedömningarna och mot slutet av dagen så är jag ute med en ny tjej, som springer i regnet, då jag ser att det är full kalabalik och en elev är ångerfull för att ha dragit i någon dörr så larmet gått. Jag förstår ingenting och kommer in i hallen och hör ett det är ett högljutt larm från den närliggande fritidsgården.

Den sista som gick från fritidspersonalen har förstås inte blivit informerad att det är skolan som larmar på de dagar vi är kvar längst men där och då var det annat jag tänkte på och sekunden efter laddar en elev på ett skott, utan att se sig för och dessutom med en boll som någon pumpat alldeles för hårt. Den går rakt i ansiktet och allt hände inom en minut! :-0

Jag försöker hinna ringa och lugna vaktbolaget samt få tyst på larmet och förstås kolla av eleven som fick bollen i huvudet och sköljer med lite kyligt vatten. Jag kollar av så att hon kommer ihåg allting och är med på allt jag säger.

Sen kollar jag om en kompis kan följa med till vårdcentralen då jag försöker vänta in vaktbolaget.

Vaktgubben konstaterar att larmet var påsatt så det gick inte igång av att någon ryckte i dörren så nu får jag påminna alla om att inte larma på då det är någon kvar. :-)

Det var stressiga minuter men sen ser jag att eleverna skrivit på tavlan att jag är bästa läraren i hela världen! :-D Pust! Det var en skön injektion som verkligen behövdes där och då.

Väl hemma så hinner jag pussa på Ullis innan hon skall iväg på vårfest och jag försöker tagga igång mig för lite cykling.

Snart sitter jag på cykeln men tänker mig inte för utan väljer en bana med över 1500 höjdmeter!!! :-0

Men vad fan! Nåja, jag trampar på men har dessutom en tempocykel så det går trögt och dessutom så händer det något med inställningen mellan klockan och trainern och det går plötsligt mycket trögare och det går inte ens att växla ned så mycket och jag börjar snart vända och rulla tillbaka igen.

Det blev rätt långt ändå och på kvällen tittade jag och Felix på the Masker Singer och det var oväntat roligt idag.

Torsdag och efter härliga, men intensiva, lektioner på skolan så gällde det att få igång kroppen för lite träning. Ullis skulle ut och springa med Tanja och jag försökte att samla mig för att gå iväg till träningen. Som vanligt så körde jag lite Crosstrainer och Putte och Nicke körde lite löpning. Det blev 13 kilometer på runt 48 minuter och snittpulsen stannade på 131 slag/minuten med ökad intensitet på slutet. 

Sen in i duschen och en stund i bastun med Putte. 

Fort hem och det blev lite vindruvor och en chokladbit till teven där vi såg en dokumentär om Clark Olofsson eller rättare sagt om Norrmalmstorgsdramat. 

Lite småtuffa dagar på jobbet och innan kroppen hunnit anpassat sig till medicinen igen. Men det kändes bättre idag men väl hemma hade nästan all luft gått ur och Ullis och jag körde på en promenad istället. 

Vi tittade också klart på Clark och det är ingen större förlust om man missat den serien. 

På kvällen så bokade vi besiktningstid och nu gäller det att få ordning på det sista med hojen för det är den vi skall besikta. 

Tisdag och jag kände mig lite yr efter att dragit igång medicinen igen och jag skall hoppa in och vikariera men tar fel på tid och höll på att missa min egen lektion. Jag får stressa och de sitter och väntar på mig och jag får styra om lite men det blir galet bra. 

Sen fortsätter det ungefär likadant och jag har ruggigt svårt att fokusera på mötet, i slutet på jobbdagen, men jag gör mitt bästa och hoppas det inte märktes för mycket. 

Fort hem och in med lite mat innan vi drog till löpträningen. Där var det lite klent med folk igen men vi gjorde vårat bästa för att peppa Sanne och jag kämpade lite själv och fick lite löpträning själv. 

Väl tillbaka hemma, igen, så tittade vi återigen på Clark. Inte det bästa, som jag sagt tidigare, men helt okej men jag har lite svårt med glorifieringen av kriminella. Den verkar dock alltid ha funnits, om man tänker efter.