Tisdag och idag var det återigen jobb men denna gång på skolan. Det blev nu också en del röj bland papper samt hemtagande av ett par skates och lite kläder. 

Väl hemma så blev det lite mat och sen snabbt iordningsställande för kvällens löpträning. Ullis och Tanjis åkte lite innan då de skulle köra lite distans först. Jag kom iväg hyfsat snabbt och väl framme så väntade jag in de andra och de som var där var Twin-Tommy, Pysselsara, Lallala, Jullan och sen en ny kille som Ullis hade aviserat om - Starke Arvid. Precis när vi skall börja så kommer Ullis och Tanjis och de är förstås redan uppvärmda men hänger på. Idag blir det bara ett varv innan vi drar igång löpskolningen för själva huvudpasset var lite längre. 

Det känns riktigt tungt för mig men jag hoppas det skall släppa och kämpar på. Rejält flåsig så förklarar jag övningarna och sedan drar vi igång och kombinationen att det är tungt samt att många kör riktigt bra gör att jag håller mig längst bak. Det gör dock ingenting och det är heller ingen tävling. 

Tyvärr släpper inte segheten så när huvudgruppen kommer så kör jag lite mindre uppjogg med dem och väntar istället in dem. Det blir lite löpskolning igen och sen lämnar jag över helt då jag har rejält tunga ben. 

Hem och där var det skönt att duscha av sig och sen var jag tvungen att kolla till motorcykeln då jag bokat in en ombesiktning imorgon bitti. 

Lördag och för Ullis är det fortsatt övertid. Jag hade själv tänkt att komma igång och fixa en massa men orken fanns inte där så det hanns inte med så värst mycket. Vännerna R och T skall komma över så tanken är att vi skall köpa lite fika men rätt som det är så kommer Tim och säger att det är padel inbokat och att Ullis också är med. Besöket blev visst uppskjutet några timmar och först var det alltså en timmes padel. Det var ju roligt och jag var absolut med på det. 

Återigen fastnade jag lite i "the Legends of tomorrow" men sen blev det bråttom och jag packade lite snabbt och sen var vi iväg. 

Ullis slutade prick 14 så hon skulle komma några minuter sent men jag och grabbarna körde förstås två mot en, i början. Det var mycket yta att täcka och ibland var det omöjligt att vara en men det var absolut möjligt och man fick jobba hårt. 

Sen kommer Ullis och vi hann spela tre set så alla fick spela med alla. Precis när sista matchen är avgjord så kommer nästa gäng och då är det typ två minuter kvar så vi börjar packa ihop. Gänget efter var för övrigt en elev samt hennes pappa som också kört en Ironman. 

Vi åker hem och fixar lite mat och Tim köper fika. Sen, efter maten, så fikar vi med R och T och mitt i samtalet så får jag en notis från Aftonbladet och jag vet inte varför jag måste kolla men jag bara måste och då möts man av det chockartade beskedet att Christian Erikssen fallit ihop på planen och dessutom drabbats av hjärtstillestånd. Jag kommer i det närmaste i chock och går in till Tim som tittar på matchen. 

Efter fikat så handlar mycket om händelsen och jag kan inte hjälpa det men det är så sorgligt och jag gråter lite då och då. Sen kommer besked om att han enligt uppgift mår bra men varför i helvete skall matchen återupptas? Det är väl självklart att några av spelarna kan klara av att fokusera men i det stora så måste man ju förstå att det är för känslomässigt för många. Det var ju mycket känslor även för oss som tittade och man kan bara tänka sig hur det var för dem på planen. 

Tisdag och jag hade nog varit både förväntansfull och lite orolig inför att dra igång klubbträningen igen. Förra tisdagen så smygstartade vi ju lite grand men det var mycket egen träning och inte så uppstyrt. Nu skulle vi dra igång det officiellt igen och själv har jag ju haft det rätt tungt. Men jag längtade verkligen och risken är att man är övertaggad. 

Ullis och jag åt lite och sen blev det lite bråttom. Vi tog upp Tanjis på vägen och Ullis och Tanjis plan var att först vara med på nybörjarträningen och sedan springa hem. 

Vi kom fram lagom tills det skulle börja och det var redan väldigt mycket folk då innebandygäng och Friskis och Svettis var där. Vi börjar att dra igång nybörjargänget och jag hade väldigt tunga ben och frågan är om inte pollen drar ned mig och det rejält. Vi joggade två varv och det var knappt att jag orkade det men jag tänkte att det borde nog släppa. Sen löpskolning ett varv och sen började vi med att köra intervaller och det blev 3x300 meter med gåvila en minut. Pang och jag tyckte det var sirap i benen. Det blev tre stycken och sedan nedjogg en minut innan huvudgänget skulle samlas. Jag inser att jag får ropa högt då det är full fart med musik och efter instruktioner så var vi igång med fyra varvs uppjogg och det tog emot. Sedan löpskolning ett varv och sen började vi. Jag viker rätt snabbt av och fotar och filmar lite istället. Sen låter jag Tokan ta över och det kände jag mig trygg med. Det gällde dock att ha koll på honom för det var svårt att göra sig hörd. 

Ullis och jag avslutade med att kolla lite på dokumentären om Oscar Pistorius och vad skall man tro? Nu kommer jag inte ihåg hur det slutade så det blir lite spännande igen. 

Måndag morgon och det var bra att jag hade ett inplanerat besök hos kiropraktorn för idag verkade vara en seg dag. Jag som planerat att göra så mycket. Jag blev till och med sen iväg men jag är i alla fall i tid till inskrivningen, i receptionen. Gott nog! Sen är det då dags och han går igenom nacken som vanligt och det är ju läskigt att bli knäckt i själva halsområdet. Men det blir hela tiden bättre men nu bokade vi in en tid till sjukgymnasten också så jag har lite övningar att jobba med. Styrkan har ju helt försvunnit då jag inte kunnat använda vänsterarmen på rätt sätt. 

Sen iväg och hem. Nu skulle jag göra så mycket men det hände liksom inte så mycket. Det blev lite mer kaffe och sen fastnade jag lite framför teven och jag var allmänt seg. När Ullis kommer hem så säger jag att det känns som om det fortfarande är pollen som besvärar mig och hon har letar fram några allergitabletter och jag kände en klar skillnad efter någon timme. Vi åt lite mat och tog sedan bilen till Stensund där vi tänkt gå en promenad och dricka lite kaffe. Vi hinner inte komma så långt förrän vi ser några vi känner igen och pratar. Den ena är en gammal kollega till mig, från då jag jobbade på Skärlagsskolan och den andra hade jobbade på dagis, då barnen var små. Sen iväg igen och vi tog kaffet på bryggan och satt där en lång stund. Vi märker att det är några som badar på andra bryggan men sen ser vi en kvinna som verkar badat klart och Ullis nämner något att det kanske är Tanjis och jag känner igen hennes kroppshållning och rörelser. Jag är ju lite skadad på det sättet så att jag känner ju igen små skillnader i hur armföringen är och sånt. Ullis messar och visst är det Tanjis. Då vi precis skall gå så passar vi på att göra henne sällskap en liten bit. När vi viker av så ser vi en annan stig och den bara måste vi testa. Efter en liten bit så kommer vi till en minnessten och det är visst en båt, byggd på just Stensund, som förliste 1950 och 15 stycken elever omkom. Jisses! Det är som om jag kommer ihåg att jag sett stenen förut men det måste varit länge sedan. Vi kommer rakt mot parkeringen och vi åker hemåt. Vi passerar affären och vi bestämmer oss för att det får bli en liten filmkväll och köper oss lite gott, man måste unna sig ibland. Vi börjar att se på dokumentären om Oscar Pistorius och den börjar ju intressant men snart så verkar den sega till eller om det var vi som gjorde det.... Snark!

Så var det då första juni och vi skulle återuppta våra klubbträningar. Vi promotade dock inte så hårt då vi ville ha lite koll på hur många som skulle dyka upp. Lalallala fixade lite på sin kant och jag och Ullis på vår. Sen möttes vi upp vid skidbackens fot och välkomnade de som kom. Det var för övrigt full aktivitet i backen då en Mount Everest-utmaning pågick. Man skulle ta sig upp och ned 161 gånger för att klara 8848 meter och det fick jag höra var något på 54 höjdmeter men det kändes som ganska fel. Alltså på hur många höjdmeter backen var, jag kände direkt att det var klart lägre, kanske mellan 30-35 meter. Men nåja, nu skulle vi dra igång och Lalallala hade berättat om utmaningen och man fick välja på att köra den eller springa runt på spåret. Jag ville iaf testa några gånger och sist jag sprang här så körde jag riktigt hårt men nu var det en annan Niclas. Mot slutet så kom klubban och då hade jag ändå hållt igen lite. Benhinnorna började värka redan på första rundan och på andra rundan var det klart värre. Jag inser att det var ett riktigt felbeslut att köra i långa tights då jag gått upp i vikt. Blodet ströps rejält och varje steg började bli en pina. Men jag går uppför en tredje gång men sen inser jag att det är helt kört. Jag försöker sen springa ett varv men kommer inte så långt förrän jag måste gå resten. Det är knappt så att jag kan gå och väl tillbaka så får jag kasta in handduken. Men det var riktigt kul att träffa alla och nu diskuterar vi antal höjdmeter och jag ser ju att jag glömt att slå på min Runkeeper. Någon säger att den fått 36 höjdmeter och jag slår på min Runkeeper och går upp och stannar på toppen. Den visar på 39 meter så absolut mer än jag hade trott men några 54 meter kan det inte vara men man kanske å andra sidan heller inte startar från havsnivån då man klättrar Mount Everest. Hursomhelst en kul utmaning men jag får satsa på att bara börja lite försiktigt. Stort tack till Flaken och Coca Cola för fin sponsring! Och givetvis sponsrade även vår löparklubb en del. 

Fredag och jag var ovanligt seg på morgonen men snart satt jag klar vid meet och kände mig ordentligt förberedd och det var orientering för hela slanten. Grymma insatser och jag själv fick jobba hårt med alls speciallösningar för de som bor en bra bit utanför några kontroller.

sen kom Ullis hem och vi fick i oss lite att äta sen ville hon springa en längre bit samtidigt som jag vill ta kontroller i Gnesta. Det föll sig så att hon började springa mot Gnesta och så tänkte jag ta upp henne. Men snart förstod jag att hon ville springa hela vägen och jag hade dessutom glömt några saker och fick vända.

Jag tänkte försöka få tag på några kartor först och sen köpa lite att äta och förhoppningsvis hinna springa och möta henne. Men jag provade först på badhuset men det var stängt. Sen svarar en kompis då jag ringer och han tipsar om kommunhuset och efter en stund så förstår jag att det är detsamma som biblioteket. Jag hinner knappt tacka förrän det ringer igen och nu är det en kund som tror att jag säljer cykelställ och efter några sekunder så ringer en annan kund som vill ha hjul. Samtidigt passerar några gamla elever och jag kan inget annat än bara vinka för nu har tiden verkligen dragit iväg. Snabbt in där, hämta, och iväg. Ullis ringer och jag berättar att det tagit tid och att hon kan ta vilken väg hon vill då jag inte kommer hinna möta henne. In på Hemköp och efter lång kö och morsning på en kollega så satt jag i bilen och nu möter jag Ullid som får vänd. 

Efter lite i magen så var vi iväg och surfen var visst slut och jag bestämmer mig för att kolla på det senare och vi kör bara på papperskartorna och tar kort på kontrollerna, det är faktiskt roligare. 
Bra start och fastän vi genar så spikar vi alla kontroller och det fortsätter så och mot slutet är Det mer lättsprunget och jag är helt färdig. Kul men jobbigt!

Hem och efter dusch så blev det lite Primetime och jag rök på sista frågan. Surt!

Sen slötittade vi på teve och jag avslutade med att se 1,5 avsnitt på en lite halvdålig serie men som jag har svårt att släppa, the Legends of tomorrow. 
 

Torsdag och kändes min axel bättre? Ja, kanske. Först handlade det om att mana på eleverna att ta sig ut i regnet för att plocka Hitta ut-kontroller och gillar man barn och ungdomar så tar det faktiskt emot. Men de härdas och förhoppningsvis tycker de ändå att det är lite roligt. Ja, det är en avvägning, helt klar. Sen var det lite lunch och jag snackade lite med vaktis och pratade lite om Primetime och rätt som det är så säger han "Hej Martin" och jag får för mig att han snackar med någon Magnus i en öronsnäcka. Så jag blir tyst och väntar. Sen hör jag Martin bakom min rygg och han skiner upp när han förstår att jag pratar om Primetime. Magnus måste ju ha undrat då jag bara tystnade när Magnus kom på tal. Ha ha, jag såg honom inte alls! :-) Efter mitt udda beteende så lyckades jag utmana honom och vad det egentligen innebär vet jag inte. Nåja, nu blev det så. 

Sen var det full fart hemåt och nu gick det faktistk att andas i bilen. Den gamla bilen har liksom blivit en återvinningsplats och ibland hinner man inte tömma den så det står påsar med t.ex plast i som varit omslagspapper till kött och imorse så var det verkligen hög tid att slänga och det var skönt att det var välsorterat och det gick rätt fort. 

Väl hemma så var det kul att se när eleverna kopplade upp sig på meet och var ute och letade. Själv blev jag riktigt sugen på att ta lite mer kontroller i Gnesta för i Trosa kommun är jag och Ullis förstås klara redan. Det var ett bra tag sedan och ändå började vi sent. Nästa år skall vi hänga på låset! :-) Det är dock på riktigt och inget fusk med att man tar varannan och så. Bägge måste ha varit på kontrollerna och endast via apostlahästarna sas. 

När Ullis kom hem så hade hon dock bestämt att hon skulle springa med Tanjis och jag fick styra om. Jag fick förstås åka själv till Gnesta men det var en icke-fråga. Det här gör vi tillsammans. Så jag förberedde mig för lite cykling istället. Någonstans så säger förståndet att det är nog är smart då jag inte cyklat på ett tag. Ullis drar iväg och jag försöker hitta några cykelbyxor och jag skall ju ha ett gäng men hittar bara en billig variant som jag testade att ta hem från Kina. Det var ingen hit och den borde jag skänka bort för den fyller absolut sin funktion men kanske inte för just tempocykling. Lite väl mycket padding. Så var det då dags och jag märker att iPaden är helt batterilös och jag får väntar i några minuter. När den startar så väntar jag någon minut till sen får jag chansa. Med strömkabeln i så borde en klara och när jag kör så står den hela tiden på 1 %, hmm... 

Jag börjar lite lugnt men så lockas man hela tiden att trycka lite grand då man ser någon, eller några, framför en. Det blir nog lätt så då man ställt in skärmen att man skall se mer framåt än bakåt. Så de bakom tappar man synen på ganska fort. Så tempot stegras kontinuerligt och sista biten blir det verkligen hårdkörning och jag snittade nästan 34 km på 17 kilometer. Det låter ju inte så märkvärdigt då jag snittade 33,4 km på 18 mil solo på sista Ironman och då genom att ändå hålla igen då simning och avslutande löpning ingår. Men jag tycker att Zwift är tuffare och troligtvis så handlar det om jag har mycket bättre cykel vid utomhuscykling än på trainern för de flesta tycker precis tvärtom. Så det var ett bra kvitto på att jag inte tappat formen så mycket. 

Precis när jag stannar så tycker jag mig höra Ullis och nu är jag helt slut och bara måste pusta ett tag. Vi duschar och går sedan och handlar. Där fastnar jag lite i samtal med en som också kört Ironman. Det har blivit lite av en folksport och Ullis och jag är absolut en del i det. Det roligaste var ju när den lokala tidningen gjorde ett reportage om oss och det vinklades som om vi bara åkte runt och fikade och det var ju ett medvetet val att tona ned det lite. Men det var absolut en hel del fika inblandat! :-) 

Vi avslutade kvällen i myskläder och tittade på lite teve. Vi ser att det går något B-program där en tjej skall dejta fem killar och efter kontinuerlig röstning skall det bara vara en kvar. Men hur det än var så var det lite roligt och vi fastnade. Samtidigt så är klockan åtta och det är dags för Primetime. Jag ser att vaktis verkar vara med då hans nick syns samtidigt. Men hur själva utmaningen ser ut vet jag inte. Jag ryker redan på fråga sex eller sju och får offra en livboj. Sen skriver vaktis att vi rök på samma fråga och det blev då lika förstås. Sen åkte jag igen på fråga nio. När jag åkte ut så kommer det igen lite reklam om ett "fest-quiz" och eftersom jag har noll koll på alkolhol så tänkte jag först att det inte var någon idé men sen klickade jag i mitt nummer och skickade. Man var tvungen att anmäla sig. Det verkade vara hockey på teve och det hade jag missat men nu var vi inne i det där programmet. Vaktis skrev att han också hade anmält sig och rätt som det var så kommer det en utmaning på Quizkampen och det hade jag inte spelat på länge. Men varför inte. Det blir lika även där och vi verkar kunna ungefär samma saker och lika gamla är vi också. Där vi hade fel så var det som om vi chansade rätt eller fel, det kändes åtminstone som det. 

Sen är det fest-quiz och första frågan var superenkel med Britney Spears och så kommer fråga två och jag är inne på teven och missar att frågan ställs. När jag ser att jag har typ 2 sekunder på mig att svara och frågan är jättelång så chansar jag bara i mitten och frågan var vad som INTE var med i en hot shot och alternativen var kaffe, grädde och choklad. Jag tog förstås fel och även om jag hade sett frågan så vet jag inte om jag skulle kommit ihåg att det var det som kallades hot shot på den relativit korta tiden. Kaffe, grädde och sprit var det väl? Choklad skulle i alla fall bort så jag fick offra en livboj. Sen vet jag inte vad som händer men jag är med ända till slutet och svarar fel på sista frågan. Vad det var för fråga kommer jag inte ihåg nu så skriv gärna det om ni vill, det vore roligt. 

Och vän av ordning kanske undrar vad rubriken syftar på och jag gillar ju att leka med ord och i det här fallet så står det för att jag dels inte gjorde någon orientering själv och dels så frångick jag planen och lurades in i hårdkörning på cyklingen! :-)

Vi får kollas om vaktis vill heta något annat i bloggen sen. Tjing!

Tisdag och jag har lite sovmorgon men jag kan inte längre sova ut, det var ett tag sedan. Men jag fick tiden att gå men jag vet inte riktigt med vad. Sen var det lektioner och jag var peppad och kände mig engagerad. Det kändes väl som att det var sista ruschen. Efter det var det möte med kollegorna och nu började orken rinna ur mig, jag ligger så jäkla efter då Jockes död har påverkat mig så mycket. Jag var tvungen att stänga av skärmen och bara tokgäspa en gång. Men jag tvingade mig att vara pigg och delaktig och sen kom Ullis hem och vi åt lite grand. Som tur var hade vi redan innan pratat om att åka och ta kontroller och jag var då taggad. Så taggad så fastän jag nu var riktigt trött så fanns det ingen återvändo och Ullis hade dessutom ställt in sin löpträning för det här. Så snart var vi bilen och det hade ju regnat lite här och var, helt klart. Skogen lär inte vara snustorr i alla fall. Väl framme så är det uppehåll och vi börjar. Ullis är taggad och springer på hårt i början och eftersom Gnesta är allt annat än platt så var det tufft direkt. Det blev en riktig chock och som tur var så fick jag stanna och kolla kartan lite och därmed pusta ut. Sen blev det som naturlig fartlek då terrängen ofta omöjliggjorde någon direkt fart men blev det en bra stig så körde vi på. Rätt som det var så ser vi att vi verkar ha missat en kontroll och gått på två andra som vi egentligen tänkt att vänta med. Nu blev det en liten omväg men vi beslutar oss för att ta den så underlättar man om man skulle få för sig att ta alla i Gnesta. Känner jag oss rätt så blir det nog så. I bilen hem så ser vi att vi är nedputtade från toppen som veckans raketer och det är någon som verkligen kört hårt. Men av namnet att döma så kanske han är pensionär. 

I bilen hem så är vi lite tysta och lyssnar på musik. Det är mycket tankar och man behöver landa lite då och då. Jag kände tårarna komma en gång och helt klart så behöver man liksom pysa ut ibland. Känslan av overklighet kommer över en ibland. 

Väl hemma så var det dusch och eftersom Primetime var på gång så duschade jag snabbt och tog sedan över Ullis mobil och körde på båda. Återigen så rök vi på näst sista frågan och det är förstås lite surt. Nu kommer jag inte ens ihåg vad det var för fråga. Sen landade vi i soffan och när Primetime Sport började så smet jag ut och körde lite på den också. Ingen fullpoängare där heller och nu var det all in på Champions league och jag rök på vilken klubb som INTE vunnit. Något i kroppen skrek att det var Athletico Madrid men av någon jäkla konstig anledning så klickar man på Celtic. Men varför? Jag blev sur på mig själv men känslan är ju att Celtic inte varit något europeiskt topplag men där hade jag tydligen fel.