Tisdag och jag försökte komma lite tidigare till skolan för att fixa lite saker och förbereda mig. Tyvärr var inte kollegan där och det gjorde att jag styrde om lite eftersom vi skulle samarbetat en del. Men det var roligt och jag tog även en klass från henne och lekte lite lekar. Själv så körde jag gymnastikstationer med mina egna klasser och den förhatliga gymnastikbocken med tillhörande satsbräda fick verkligen en revival och jag instruerade klart och tydligt och passade alltid. Det gjorde att elever som absolut inte vågade verkligen kom över höjder de inte trodde var möjligt. Riktigt kul att se och det är verkligen imponerande att se elever hoppa högre än dem själva! :-0 Och några enbensböj på bom typ två meter över marken, vad sägs om det? :-0 

Väl hemma så fixade jag mig iordning för lite löpning och eftersom vi tillfälligt inte har organiserade träningar pga Covid 19 så fick man lösa sin träning själv. Putte messade och undrade hur jag skulle göra och jag sade att jag skulle vara på plats runt 18.30 men det tyckte han lät lite tidigt så vi fick se hur det blev. När jag kommer fram så ser jag att det ändå är några som kör organiserad träning och de var inte från oss. Det stack lite i ögonen då vi ju inte bör träna tillsammans. De var dock inte supermånga. Snart ser jag Putte komma och jag byter snabbt om. Sen springer vi bort till elljusspåret och snart är vi då igång. Jag slarvar lite med uppjoggen och förväntar mig nästan att jag skall få problem med benhinnor och/eller knäna. Men det går ändå rätt bra men i sista baken så får jag slita lite men jag misstänker att Putte kör rätt hårt där. Mycket riktigt. Han provade krafterna lite och där blev han jäkligt sänkt. Kanske var det jobbigaste att jag hyfsat enkelt hängde på. Jag blev faktiskt förvånad själv. Så när varv två börjar, efter en minuts vila, så börjar Puttes krafter att tryta och han får alltmer svårt att hänga på och när backarna börjar vi skidbacken så slänger han in handduken. Asch, kör på, säger han. Så jag trycker på men det hällregnar nu nästan och svetten har åkt ned i ögonen eller framförallt ena ögat. Så jag ser typ inget på ena ögat och det är ett helsicke att springa nedför i hög fart. Som det förstås blir efter toppen.  Jag bestämmer mig för att det räcker med två varv och jag säger till Putte att jag ger mig då han kommer. När jag kommer tillbaka till banan så ser jag att några från klubben kör Olgor och de allra flesta verkar nöjda. Bra dag!

Sen måste jag få av de blöta kläderna och tar på mig luvtröjan och överdragbyxorna och skall bege mig hemåt. Då hör jag en bil utanför och den låter bekant. När jag tittar ut så ser jag att det är min och Ullis bil och hon kan inte ha sett mig så jag ringer lite fort. Vi sammanstrålar och väl hemma så tittar vi förstås på Biggest Looser och sedan Revanchens. 

Måndag morgon och jag hade förstås ställt klockan då jag redan i fredags fått en förfrågan om att återigen jobba på Welis. Och det svarade jag förstås ja till. Tyvärr behövde även Tomta hjälp men då hade jag redan lovat bort mig. Lite svårt att komma igång och jag kände mig lite trött då jag drog iväg. Det är ju lite tid att reflektera i bilen och alltid lite spännande då man inte vet vad man skall göra innan man kommit fram. Men den jag vikarierar för är alltid så förberedd så det är enkelt att ta hennes klass. Och kul! Det blev det även idag och alla var så duktiga och jag introducerade heta stolen för dem. Jag förklarade att det är viktigt att lära sig ta ställning och reflektera på saker. Så när man höll med ett påstående så skulle man resa sig från sin stol och ta en annan stol. Det kände som det var en nyttig övning. Efter jobbet så drog jag hemåt och passade på att jobba lite med Enklaresport men framförallt få fart på Felan som inte hade hört sin klocka. Han fick bråttom förstås då han jobbade kväll. Efter det så åkte jag och Tim till Gnesta och hämtade lite stolar. Tillbaka hem och fixade lite mat. Ullis och jag bestämde över telefonen att vi skulle cykla då hon kom hem. Hon jobbade över med deras nya projekt och risken är att vi skulle vara för trötta men vi bestämde att cykling skulle det bli. Sagt och gjort. När hon kom hem så fick vi påminna oss själva och snart nog var vi nere och körde en bana i Frankrike. Jag vet inte vad det var men det var över 7000 pers ute där samtidigt och det var sjukt kul! Det var cyklister överallt. Vi tappade varandra ibland men på slutet var vi tillsammans igen och åkte i mål samtidigt. Det blev en kortare runda på 24 kilometer men alltid något. 

Tisdag och nu börjar sista veckan med badminton i skolan. Jag har nog aldrig kört två hela veckor i sträck men det verkar vara ett vinnande koncept. Fler och fler blir duktigare och duktigare och övning ger som bekant färdighet. Hursomhelst så körde jag ett ganska enkelt upplägg och det blev mycket spelande och många elever vill möta mig. Och väldigt många är duktiga men med lite spelsinne så är det ändå ganska lätt att manövrera ut dem. Och jag tror att de lär sig bra genom att man själv kör bra. Men jag började få allt mer ont i nacken av allt spelande och zwiftande igår gjorde inte saken bättre. Och Ullis skulle jobba över men skulle försöka få till lite löpning mot kvällen. Och många klubbkompisar ville att jag skulle åka lite tidigare och tända upp lyset på löparbanorna. LaLa tipsade om att vi kunde maila kommunen att det nog är smart att ha tänt lite längre på kvällarna så kan man gå dit när man vill. Sagt och gjort, jag mailade. Men idag var jag tvungen att åka tidigare och det kom ett mindre gäng och sprang. Vi har ju inga gemensamma träningar för tillfället på grund av rådande omständigheter. Jag passade på att gå in i ett rum och plugga lite och rätt som det var så dök Ullis upp. Jag joinar henne och får ihop tre uppvärmningsvarv och sen är det då dags för lite intervaller. Men kroppen svarar inte alls och jag får bryta upp bara några hundra meter. Det känns som om jag behöver bättre uppvärmning men det kan också vara ett tecken på att jag har något skit i kroppen. Felix hade ju ont i halsen en dag i förra veckan och två dagar efter fick ju Tim det. Felix fick gå tillbaka efter två symptomfria dagar men Tim behövde göra Corona-test. Det hade jag ju bakhuvudet och bröt löpningen. Och kände jag inget i halsen? Nja, svårt att säga. Det kändes nog rätt bra men kroppen svarade iaf inte så jag fortsatte att plugga och Ullis fick springa själv på banan. Sen åker vi hem och det är förstås Biggest Looser på teve. Det tittade vi förstås på igår också, det glömde jag skriva. Kul upplägg och det borde inspirera folk till att träna. Inspirerar programmet er?

I från Welis messade rätt tidigt och eftersom jag ändå var vaken och lite förberedd så var det bara att försöka studsa upp. Det var återigen vikarie för fina klass 6 och de är rätt få och behöver man inte planera lektionerna så är det förstås inte så ansträngande. På vägen dit så ringer min skola men jag får tyvärr tacka nej då jag inte kan klona mig. Jag hejar på några gamla kollegor och läser på mig vad jag skall göra. Bara att hoppas att det inte är något allvarligt med den som jag vikarierar för. Lektionerna gick bra och jag passade på att göra en Kahoot då de läste och jobbade. Så innan lunchen så körde vi den. Sen lunch och dags att åka hemåt. Väl hemma så går timmarna och Ullis ser till att det blir lite träning. Vi kör zwift och jag försöker trycka på då det är sprintar. Så det blir några pb men på den sista så orkar jag inte och jag känner att jag är helt slut. Det blev bara en halvtimme men skönt att röra på sig. Imorgon väntar Tomtaklint igen. Sämre kan man ha det! :-)

Söndag och nu började jag få lite panik eftersom en inlämningsuppgift väntar nästa vecka. En tuff sådan också. Men Ullis ville ut på långpass och jag tänkte försöka hänga med en bit. Först så gjorde Tanjis Ullis sällskap i någon mil och sedan så skulle jag byta av. Ullis undrade om jag ville köra någon mil men jag siktade istället på 5-6 kilometer. Det fick duga bra. Så jag började med att plugga eller iaf försöka sätta mig in i uppgiften men först så fastnade jag förstås i allt om möjligt presidentvalet. Och vad bra att Joe Biden tar hem det. Iaf så pekar allt mot det. Och vad säger man om Trump? Han är verkligen så vrickad som det har verkat. Det är ju ett under att han inte blev avsatt under perioden som var. Hursomhelst så hann jag börja att läsa lite på en avhandling och sen var det dags att byta om. När Ullis sen kommer är hon förvånad att jag är ombytt och klar men direkt varm är jag inte så jag får börja lugnt. Och vi joggar ut mot Häradsvallen och våtmarken men jag får som vanligt stanna då och då eftersom jag är superkort i baksida lår. Det är forfarande en hemsk träningsvärk från förra helgen då jag fick springa som en tok under singelmatchen. Så efter ett tag så får vi stretcha mina baksidor och sen kan vi springa en bit i taget. Jag får gå i uppförsbackarna och det blir jobbigare och jobbigare. Sen viker jag av då vi är relativt nära hemmet och Ullis kör en liten bit till. Nu har jag dock blivit hyfsat varm så jag kan jogga allt längre och på slutet kan jag till och med öka lite. Det blir 7,4 km men då förstås på en rätt lång tid. Så ingen höjdare direkt. Men skönt att ha joggat lite då man legat av sig. Fast rätt mycket rörelse på skolan. 

På kvällen så åt vi Tacos och sen blev det lite Zlatan på teve. Men han spelade inget vidare och brände en straff. Sen höjde han sig och spelade som en gud och lyckades göra mål så det blev lika iaf. 

Torsdag och i tisdags skulle förresten pappa ha fyllt 75 år, helt galet. Åren passerar rätt fort och man tänker inte på det lika mycket längre. På skolan så har jag undervisat barnen i badminton och det är så roligt att se deras framsteg. Samtidigt så har vi även dansredovisning och den är minst lika rolig. Hursomhelst så har det blivit en hel del spel även för mig och jag är fortfarande stel efter den tuffa lördagen då jag fick springa hur mycket som helst. Sen tog vi i styrelsen beslut om att ställa in våra gemensamma träningar och gick ut med det på Facebook. Men alla har ju inte det mediet så Ullis och jag bytte om och traskade bort till Safiren och visst satt Putte där och väntade. Vi förklarade läget för honom men eftersom vi ändå var ombytta och det inte längre var en organiserad träning så joggade vi iväg men det gick segt för mig och mina korta baksidor började snart att protestera. Så efter några kilometer så fick jag kasta in handduken och sade till dem att fortsätta utan mig. Jag saktade då ned rejält och försökte bara ta mig joggandes tillbaka och det blev runt fem kilometer iaf. Men så surt att man inte orkar springa bara för att man körde hårt i helgen. Kan hända att spelandet på skolan också gjorde att det tog lite extra tid för återhämtningen. Ullis fick ihop en mil iaf.

Tisdag och mycket fokus nu i samhället gäller förstås Covid men nu även USA-valet. Själv förstår jag verkligen inte hur Trump ens kan tänkas vara en fortsatt kandidat och jag var helt säker på att han skulle lyckas bli avsatt under hans mandatperiod. Men jag har ju haft fel förr och alltså nu också. Det är så skrämmande att han med hjälp av Fake news och mobbningsfasoner lyckas hålla sig kvar. Till råga på allt så hade de en riktigt bra president innan. Jag hade gärna sett Michelle Obama ställt upp mot Trump men Biden gillar jag också. Hursomhelst så var det som vanligt full fart hemåt för att göra sig ordning inför löpträningen. Men kroppen kändes fortfarande mörbultad efter helgens tennismatcher så jag var inställd på att stå vid sidan och coacha. Först var det nybörjargruppen och så roligt att det kom tre nya personer och två av dem var med på Spökjoggen och nu kom även en mamma till dem. De var nöjda och ville alla gå med och det är kul. Det var Gnestis, Gnest-Mom och Dracula. Sen kom huvudgruppen och idag var det minutstegar som gällde och jag coachade alltså från sidan idag och det var riktigt kul men också riktigt kallt. Så när man åkte hemåt så verkligen älskade jag rattvärmen! Först förstod man liksom inte vitsen med den men nu verkligen älskade jag den. 

Lördag och det var dags för tennis-KM. Jag som aldrig tränar men jag älskar ju tennis och har varit rätt bra på det. Och på något sätt så brukar det funka bra utan att träna. Hursomhelst så är det så kul så när Hebbe ringde och berättade så kunde jag inte tacka nej. Tyvärr så hann jag inte träna så det var första gången på två år som jag höll i ett tennisrack och innan det var det ungefär tio år. Då spelade jag en liten kort tid med kompisen T. Innan det får man backa femton år till. Så förutsättningarna var inte de bästa men jag var sugen. Och till Hebbes förtret var jag seedad men det var ju sämre för mig som behöver lite träning också men å andra sidan så lär min tennisotränade kropp inte klara för många matcher. Ullis skulle springa till Gnesta och jag skulle ta med lite saker så hon kunde duscha. Och även ge henne lite energi på vägen. Men när det började bli dags att åka så kommer en kund förbi och Tim ville att jag skulle hjälpa men frågan var om jag skulle hinna. Tyvärr så visste inte Tim att det var lite tight med tid och sen hade han visst gått till affären. Efter kundbesöket så ser jag att jag är sjukt sen och jag var får stressa iväg och jag ringer och frågar Ullis om hon klarar sig utan energin för jag skulle inte hinna stanna. Det var helt okej, svarade hon. När jag kommer fram så är klockan typ precis slagen och jag springer in och lämnar av Ullis saker. Som tur är så har jag mina matchkläder under och först är det dubbel och det borde ju passa mitt volleyspel. Men motståndarna såg giftiga ut men jag hade visst en medspelare som spelat på rätt hög nivå då han var ung. Så var vi då igång och jag var förstås rejält ringrostig men plockade en  hel del poäng vid nät och min medspelare Gåvan hade några rejäla rackabajsare som kunde väcka döda. Så förhoppningarna fanns att gå vidare men motståndarna var sjukt bollskickliga och redde upp det mesta. Och vi började missa lite för mycket. Sen ser jag att Ullis dykt upp och kanske kan det få mig att lyfta lite och så blev det nog. Men matchen rann oss ur händerna och sen visade det sig att jag senare skulle möta en av motståndarna i singel. Det var den yngre killen Alexis som var så sjukt bollsäker. Han satte dock inte så mycket fart på bollarna men han fick alltid över dem och dessutom med en grym längdkänsla. Jag blev förvånandsvärt trött av dubbeln och fick en liten chock då vi började spela singelmatchen. Nu fick jag springa som aldrig förr och bollarna blev så långa då bägge bestämt sig för att bara få över dem. Tyvärr fick jag inte in det riktigt att han var vänsterhänt för hans backhand var lite sämre men jag fortsatte bara mata bollarna på hans forward. När jag väl kom på det så var jag så trött så hjärnan fungerade inte längre. Hursomhelst så visade sig min tennisovana i början och första setet gick lite väl lätt till honom men trots att jag var riktigt trött så började jag kunna slå ut slagen lite mer i andra och jag fick ett ganska bra grepp om andra set och det kändes som det var mitt. Men på något konstigt sätt så kom osäkerheten och han kanske höjde sig lite också. Så han lyckades krångla sig ur det och vi fick avsluta andra set med tie-break. Och där började det jämnt men sen tappade jag det och förlusten var ett faktum. Fast jag vet å andra sidan inte om jag skulle klarat ett set till. Jag var så sjukt trött och det var tur att vi hade bananer med och jag bjöd förstås Alexis på en. Dem tog vi efter första set för redan där var vi riktigt trötta. En enda person orkade vara kvar och titta på slutet för det var verkligen en maratonmatch och det var även jämnt i gamen. Så kul match och det gjorde inte så mycket att jag förlorade. Det kändes verkligen som han var en yngre kopia av mig själv och det som jag själv brukar använda mig av för att vinna matcher använde han. Dessutom med en övermänsklig känsla för längden på sina lobbar. Det var sjukt jobbigt och gjorde att jag inte vågade mig ändå fram på nät. 

På kvällen sen var det lite mys med familjen. Kanske kunde vi åka och titta lite imorgon.