Tisdag och normalt så börjar jag mycket senare men idag var det elevens val och jag hade visst i ett svagt ögonblick lovat att hålla i en rolig poängjakt fastän det inte var mina elever. Men jag älskar ju sådana här saker så det var inte så förvånande. Det var däremot väldigt osäkert på hur många elever som skulle komma och det satte lite krav på min planering. Först så sades det att det skulle komma max 35 stycken men dagen innan så hade bara 12 stycken anmält sig och det är ju väldigt olika förutsättningar. Men jag planerade så gott jag kunde och jag kom typ en timme innan alla andra för att börja få ordning på en stafettbana och jag hade aldrig kört den här stafetten i så stor skala innan. Eller iaf om det skulle komma många. Som jag förstod det så var det absolut inte klart hur många som skulle komma. Jag byggde banan som om det skulle komma många och sen skrev jag upp 35 siffror på tavlan och sen fick eleverna själva fylla i sina namn och sen poängen på respektive moment.  Utifrån hur bra det hade gått alltså men instruktionerna var tydliga och jag var nöjd med mitt förarbete. När sedan kollegan dyker upp så undrar hon förstås hur allt skall gå till men jag hinner inte förklara allt då jag inte är färdig men hon går med på att höra det samtidigt som eleverna. När eleverna dyker upp så är det några som gnäller om att de inte får spela basket men jag höjer rösten och berättar vad som gäller. På slutet så kommer det absolut finnas tid för annat. Efter instruktionerna och lagfördelningen så skall vi då köra igång. Jag är lite orolig att några inte skall våga och visst blir det så och visst är det några som inte förstått instruktionerna men de får vi korrigera under tiden vi kör. Stafetten gick iaf ut på att tre i laget skulle först kasta fem basketkast men i tur och ordning och missade man så innebar det en straffrunda/or och växlingen till nästa person skulle ske efter straffrundorna. Självklart kan tyckas för annars är det bara att fjonga iväg fem kast men det lyckades en del missa och de startade för tidigt. Men snart förstod alla och efter basketen så var det ärtpåsekastning i omvänd liten plint och nu var det två personer som skulle kasta. Samma princip och avslutningsvis var det rulla boll i rockring. Kul men det hade varit ännu roliga med lite färre personer och att alla skulle göra alla moment. Men jag var rädd att det skulle ta så lång tid. Vi körde två omgångar och med nya lag inför omgång två. Allt för att man skulle "tävla" på indidviduell nivå. Sen var det Flaggan och även det med nya lag hela tiden och sen delade vi upp Harry Potter och basket. Men man fick poäng även där. Sen var det full fart för att hinna äta och sen tillbaka igen för eftermiddagspasset. De flesta körde igen och nu skippade vi stafetten då jag upplevde att det inte var någon favorit och istället lade vi till fotboll och innebandy på slutet. Kul dag och vi korade några vinnare som fick applåder som pris. Sen hade vi ett spännande möte som jag hoppas landar i något konstruktivt men det känns som det kan bli bra. Hur många elever kom det förresten? kanske vän av ordning frågar. Jo på förmiddagen dök det upp 41 stycken och på eftermiddagspasset har jag för mig att det var 35 stycken. 

Väl hemma så var det full planering inför våran jubileumsträning med löparklubben. Den bildades ju hösten 2010 och vi firar alltså tio år och det skall förstås uppmärksammas med det vräkte ju ned och det var ju typiskt, tänkte jag. Men Ullis och jag ställde in oss på att köra ändå. Vi brukar ju alltid ha sådan tur med vädret och har det regnat så har vi alltid haft tur så det börjar lite en bit in i passet men även det var sällsynt. Vi brukar alltid ha uppehåll och hur skulle det bli idag? Vi kommer fram och det regnar fortfarande men det har absolut minskat men vi bestämmer oss för att duka upp inne iaf. Sen kommer det någon som kommer lite för tidigt och hon har helt missat att det var annan tid idag. Sen dyker det upp runt 20 personer och det blir bara lite kort innan och en skål innan vi går ned men jag säger att vi kan gå upp efter passet istället och fortsätta. Det blir lite special då nybörjargruppen och huvudgruppen kör samtidigt. Jag tar hand om nybörjargruppen och vi kör dagen till ära 10x10 sekunder. Riktigt explosvivt och det var en chansning. Men kul att sträcka ut och många chockade och jag fick verkligen bita i. Huvudgruppen hade en längre stege som vände vi just tio minuter men en kort nedsida. Stegen var på 2,4, 6, 8, 10, 4 minuter. Och jag hoppade förstås in i huvudgruppen då nybörjargruppen var klar. Så jag fick känna av rejält med mjölksyra jag med. Och det blir lite speciellt då man hoppar in. Det känns faktiskt som det går rätt långsamt i början och det var jag dum nog att säga. Inte bara för att det kan upplevas som nedlåtande utan att man får äta upp det på slutet. Det är klart att jag som precis kört små korta sprintar tycker att det går långsamt i början på en längre intervall. Men i slutet mot de längre intervallerna så visste jag inte ens om jag skulle klara av det. Men det var kul pass och alla var grymma som vanligt. Och bra pepp av många som hade kört nybörjarträningen. Efter var det många som gick upp och åt gott och jag fick lite frågor om uppstartande av klubben och det är kul att vi som var med och startade den var kvar. Sen verkar det som det skiljde sig lite om hur klubben egentligen startades eller varför. Men alla pusselbitar behövs säkert. Jag och Ullis samt Flaken hade ju barn som spelade i samma fotbollslag och därför föll det sig naturligt att prata om att bilda en löparklubb då alla vi gillade att springa. Sen hade jag dessutom varit med i ett stafettlag som Flaken var med i. Så det är iaf grundpelarna och det är kul att det är många som varit med väldigt länge. Och frågan om var just namnet Enklaresport kom ifrån så bara kom det till mig då jag bildade mitt företag. Jag funderade inte så mycket utan bara körde. Sen blev ju själva löparklubben rätt fristående och har dessutom egna färger i loggan. Eller inga färger alls rättare sagt. 

Söndag och vad var det som hände? Vi sov typ till elva, om jag inte minns helt fel, och kanske behövde vi det. Det var ju inte så vi var uppe halva natten direkt. Och vännen R hade hört av sig och vill fika och vi bestämde att de kunde komma lite senare och vi fick i oss lite mat. Efter det trevliga fikat så blev det lite cykling på Zwift och sedan blev det återigen lite teve på kvällen. Inget av större vikt att rapportera. 

Lördag och det var dags att musta äpplen. Men först var det full fart med att plocka ned äpplena och vi började försiktigt men efter ett tag så körde vi lite mer aggressivt och jag var uppe i träden och skakade allt jag kunde. Det for äpplen överallt och tyvärr även rakt i huvudet. En mössa skyddade lite men nog sjutton gjorde det ont. De som blev för skadade slängde vi men det räckte och blev över i alla fall. Sen packade vi in en massa påsar i bilen och vi fick ihop över 130 kg äpplen! :-0 Och det på tre träd och det finns säkert 50 kilo kvar. Vi kom iväg i god tid och åkte bland annat in och köpte lite gott till vår jubileumslöpning, som vi skulle ha på tisdag. Det var lite osäkert väder men vi brukar alltid ha en jäkla tur. När det väl är dags för löpning så slutar det att regna. Och klubben har funnits i tio år men de gånger det har regnat kan man nog räkna på ena handens fingrar... Hursomhelst så åkte vi sen vidare och när vi var inne på K-rauta så kommer jag på att jag nog har lite rabatt sedan jag fyllde år. Så det blev några stekpannor och sen var det dags att bege sig till musteriet. Där hoppade killen till när vi sade 132 kilo och jag blev lite förvånad. Det kan väl inte vara så mycket, tänkte jag. Men vi kanske hade uppgett mindre då vi bokade. Jag vet inte. Vi blev själva lite förvånade då vi vägde all frukt. Hursomhelst så gick det bra att musta och vi fick smaka lite på vår egen must och det var jättegott. Det handlar ju ändå om att blanda sorterna på rätt sätt. Vi har tre sorter och två av dem är vi rätt säkra på och det är James Grieve och Signe Tillisch. Det blev till slut hela 32 boxar och det kan ju kännas lite då de kostar 75 kronor styck. Men det är det klart värt och det är ju roligt när det är ens egen must. Väl hemma så cyklade jag äntligen igen och det blev ett pass i mitt träningsprogram på Zwift. Det var tuffare än jag hade väntat mig och det var nog tur att det var ett lättare pass. Undrar hur det blir på nästa pass. Det är nästan så jag riskerar att skjuta på det. Det känns iaf så. På kvällen så började jag och Ullis att titta på Sommaren 1985 och det blev avsnitt på avsnitt. Det slutade med att klockan var runt halv ett och vi fick slita oss. 
     

Onsdag och idag hade jag två välkomstsamtal på schemat. De låg direkt efter ett jobbmöte så det skulle bli lite sent idag. Men nu börjar jag se ljuset och efter de här samtalen så skulle jag bara ha två kvar. Eller ett bokat iaf. Jag plockade med några skates för en kollega var intresserad och jag hade kommit på att jag nog hade ett återskick från en kund som var tvungen att byta skates då han tyckte att de klämde fel runt foten. Men här fungerade de perfekt och på det hela blev det ju mycket bra. Det var iaf en mycket trevlig kollega som nu dessutom var väldigt glad. Så vi ser fram emot lite åkning tillsammans men han verkar rätt bra på att åka så jag får väl skämmas som dessutom låtsats vara duktig. :-) Det blev rätt lugnt idag för mig men jag hann springa en runda och ta några kontroller själv idag. Rätt kul faktiskt och jag höll på att skrämma livet ur några då jag dök upp ur skogen. Som tur (?) var så var det några elever. En kontroll var rätt svår att hitta och det är ju bra att jag själv får känna på det och kan förmedla hur man kan tänka. Sen lite lugnt och efter sista lektionen var det som vanligt full fart till mötet och jag har fem minuter att hinna stänga ned allt och förflytta mig till mötet. Tufft och jag kom som vanligt några minuter försent men jag hoppas de förstår. Dessutom hade det hänt något som jag var tvungen att ta itu med. Efter det blev det några trevliga välkomstsamtal och ytterligare lite att ta itu med. Eller iaf kolla upp. På kvällen tänkte jag träna men orkade inte så det blev istället lite teve och nu har Ullis och jag fastnat för Estonia-dokumentären och man vet inte vad man skall tro...

Tisdag och datumet var den 29 september och det har alltid betytt min födelsedag. Men 49 år är inte jämnt men det är ändå så att man backar tillbaka och undrar vad som hände. Vad fort det gick men det brukar det å andra sidan göra då man har roligt och är det på det viset så får man köpa det. Och vad kul att bli uppmärksammad och det var från alla möjliga håll. Givetvis från familjen och de hade ju firat mig tidigare med fina presenter och gofika! :-) Och på jobbet så blev det både en massa grattis och till och med skönsång. Det var som vanligt orientering och jag åkte en massa inlines för att kolla hur det gick och sen på kvällen så väntade klubbträning och man blir taggad med nya medlemmar. Idag var det progressiv löpning på schemat och det var premiär på klubbträningen och dessutom på nybörjargruppen. Jag tänkte att man kunde köra det som så att man började lugnt och ökade och det under 300 meter. Det gick jäkligt bra och vi upprepade det tre gånger. Det kändes som det blev lyckat och man kunde verkligen utnyttja de tekniker man tränat på tidigare på passet. Sen kom huvudgruppen och jag kände mig lite sliten och trött och tänkte faktiskt bara köra löpskolningen med dem. Jag fyllde ju faktiskt år! :-) Men mitt i allt så stannar huvudgruppen och sjunger för mig. Det kunde jag inte tillåta att de skulle stanna för mig skull så jag joggade med istället. Trevligt och sen blev det löpskolningen och vi tackade för oss. Alltså jag och Ullis. Sen hem för lite mys och summa summarum var det en trevlig födelsedag. :-)

Lördag morgon och Ullis och jag gick upp tidigt för att gå en promenad. Det skulle visst regna idag och inget tydde på motsatsen men vi chansade iaf på att vi skulle klara av en promenad utan att bli sjöblöta. Men vi var ju i Sandviken och frågan är om vi skulle hitta men vi tänkte att det är ju bara att chansa. Någonstans hade jag en baktanke på att vi skulle gå till golbanan och tillbaka men vi hittade ju inte dit och visst inte ens hur långt det var. Dock så hade jag en liten känsla på vart det kunde vara så vi gick lite på chans och jag orkade inte ens kolla på google. Huvudsyftet var ju ändå promenaden men efter en knapp halvtimme så börjar jag att känna igen mig och snart ser vi golfbanan. Jag skickar en snapchat till Peter och sen får vi börja tänka på refrängen för vi ville inte att de skulle vänta på oss till frukosten. Så nu vänder vi och går igenom golfbanan. Tyvärr så går vi lite fel men jag tror inte det blir så mycket längre. När vi kommer fram så är det skönt att se att de inte sitter och väntar. Sen en mysig frukost och sen åker vi in till Gävle och vi säger att vi aldrig varit där men vi hade visst stannat till vid ett köpcenter då vi åkte motorcykel till dem tidigare. Det kom vi på senare. Vi gick iaf runt lite i Gävle och det var trevligt och sen åkte vi till Bönan och åt. Mycket trevligt men det kändes som många av oss fick ont i magen men det berodde nog på den mycket söta efterrätten. Gott var det iaf och lite magknip får man ibland stå ut med! :-) Vidare till ett köpcenter och där kom både jag och Ullis på att vi varit tidigare. Vi passade förresten på att besöka Emmis fina lägenhet och efter det så åkte vi till Fridis och hälsade på henne igen. Nu dock på hennes hemmaplan och det var kul att se hur de bodde. Efter det skulle vi hem för jag hade övertygat de andra om att spela plump. Och plump blev det och det var mycket kul men när vi räknat ihop bägge matcherna så kom jag sist men det gör ingenting. Jag älskar att tävla mer än att jag hatar att förlora. Det är själva tävlingsmomentet jag gillar och jag kan verkligen tävla i allt! Men sen ville vi nog alla komma i säng för imorgon söndag hade vi mycket att göra. Sen en lång hemfärd på det. Jag hade snackat med bonus-pappan och aviserat att vi eventuellt skulle hinna förbi dem men det var tveksamt. 

Söndag morgon och nu var det återigen en promenad på agendan. Nu ville vi dock gå i Trebo-spåret så vi tog bilen dit. Där gick vi runt en timme och sen in i bilen igen. Och återigen rätt få folk ute på mornarna. Väl hemma så var det snart full fart innan vi skulle ut till Anettes massagestudio. Den låg helt magiskt fint och allt var proffsigt och det skulle bli spännande att se hur lymfmassagen skulle bli då hon kände sig helt trygg i sin egen miljö. Sist blev jag jättenöjd men kanske skulle det bli ännu bättre. Jag fick börja med att ligga i en endulationsbädd och har jag stavat fel så får ni rätta mig. Den aktiverar lymfsystemet och det är en bra början på massagen. Jag tror faktiskt inte jag somnade, iaf inte där. Sen skulle då Anette börja och jag tyckte mig se bilder av dimma och vatten och en harmonisk blåaktig lila färg såg jag framför mig. Sen verkar jag ha gått in och ur sömnen för jag fick höra att jag snarkat då och då. Efter den spännande massagen var det då Ullis tur och jag och Peter åkte iväg för att spela golf. Det var lite gränsfall om det skulle gå att spela men vi tänkte iaf chansa. 

Vi provchippade lite grand innan det var dags att slå ut. Vi kom överens om Mulligans innan och så var det då dags. Jag slåg rejält snett men tänkte att jag ändå var med. Peter gjorde mig sällskap och han bestämde för att slå om och jag gjorde detsamma. Då slog jag helt perfekt och Peter drog in i skogen. Sen blev det nog ett skitslag innan jag kom in på green och två-puttade. Tyvärr hade jag bara ett extraslag på första så det blev en poäng men på andra hålet drog jag in hela fyra poäng och Peter var lite chockad. Sen tre poäng på nästa hål och nu var jag verkligen på g. Sen gick det helt åt skogen på nästa och det fick jag stryka och tyvärr blev det samma sak på de två efterföljande hålen. Efter det så hämtade jag mig lite men man har inte råd att stryka tre hål. Men riktigt kul och jag är riktigt sugen då jag fick några riktigt fina slag. På något sätt så sänkte jag mig iaf och det är bara att inse att jag inte riktigt förstår det nya systemet. Men hursomhelst är det klart att jag måste spela mera. Efter spelet så bjöd Peter och Anette på lite mat innan hon var tvungen att åka och ta en kund igen. Sen var Ullis och jag tvungna att komma iväg då vi hade en bit att åka. 

Torsdag och idag hade jag fyra välkomstsamtal på schemat men när jag kommer till jobbet så får jag höra att de vill att jag skall täcka upp för kollegan. Och jag tror att jag sade ja till några men den första tiden var omöjlig då jag hade ett välkomstsamtal på morgonen. Sen hade jag visst fått hjärnsläpp då jag bokade in mitt andra för det var mitt under en lektion men då det var orientering så kunde jag nog få till det men det gällde att vara effektiv då jag dessutom hade två klasser samtidigt. Tyvärr kom den ena klassen lite sent så jag instruerade några elever och hoppades att informationen skulle komma fram. Sen gick jag till min egna klass och fortsatte där. Mycket inlines så jag kunde se och hjälpa men en gång fick jag även stressa till lunchen för att hinna äta och sen fort tillbaka. 

På kvällen sen var jag helt slut och löpning var inte att tänka på. Så det blev bara en promenad dit och lite lätt instruktion innan vi gick hemåt. På vägen hem hann vi snacka med några bekanta och sen var det packning då vi skulle åka till Sandviken imorgon. 

Onsdag och frågan var hur man skulle göra med att de fick använda cyklarna. Jag hade bestämt mig för att det från och med nu var förbjudet men det blev ju lite tokigt när kollegans elever använde sina cyklar och efter det så bestämde iaf jag att man fick använda cykeln vid ett tillfälle den här veckan. Så första klassen har förstås en tillgodo. Men det var kul att se hur de levde upp med orientering och det var en klar skillnad på åttorna och sjuorna. De förstnämnda var klart mer lyriska. Idag blev det tre lektioner och jag var ute och åkte inlines på alla så det blev ca. 14-15 km.

Väl hemma så fixade vi en present till Victor som fyllde nio år och åkte dit. Trevligt och jag åt alldeles för mycket fikabröd.