Tisdag och "stegar" stod på programmet. Ullis och jag hade tänkt komma iväg lite tidigare för att få några extra kilometrar men det blev som vanligt lite småstressigt att bara komma iväg i tid och vi välkomnar ytterligare en som vill gå med i klubben och det är kul. Såg förresten sen på mailen att ytterligare en gick med och en tredje verkar också på gång. Kul när det hela tiden växer, det visar att vi gör något rätt iaf! :-) Hursomhelst så drog vi igång träningen med uppjogg och min tanke på att gå i ett och ett halvt varv försvann och jag ser i efterhand att både Ullis och jag fick en skenande puls ganska direkt och det verkar bli så då man inte värmer upp för det borde sett annorlunda ut om det var dåliga signaler. Jag körde på lite hårdare på slutet och höll nästan jämn fart med Sjöslaget men han var förstås inte lika trött som jag var på slutet. Sen blev det stretch och jag passade på att byta skor till DS Trainer då jag ville få in lite mer fartkänsla. Uppjoggen gjordes i Jako-skorna som för övrigt är underbara men som inte görs längre, tyvärr. Sen fick vi inte lite bålstyrka och lite utfallssteg innan löpskolningen. Jag märkte ganska fort att jag återigen taggat till mig. Hela dagen hade jag var taggad för kvällen men ju längre dagen blev så blev jag alltmer trött och när det dessutom strulade till sig lite innan strängningsdags så började luften gå ur mig. När intervallerna sedan började så drog Sjöslaget och Rydholmen iväg ganska raskt och jag anförde en grupp men första 2-minutaren snittade vi på 4.32/km, och det var lite klent. Men sen höjdes farten och jag började hela tiden få lite luckor bakåt och det inspirerade förstås. 4-minutaren sen gick i snitt på 4'16 och det gick istället lite för fort. Första "sexan" drog jag i 4'19 och nu blev det större luckor men även jag var väldigt trött men dolde det ganska väl. De övriga måste trott jag var dopad men frågan är om jag skulle klara hela passet. Tvivlet började växa. Nu 8 minuter och det var bara att bita i! Jag sneglade hela tiden på de som hade lite koll på tiden och skulle det aldrig ta slut! Till slut så stannar folk och jag skriker till och pustar ut. Skriker gör jag förstås för att vidarebefordra att uppmärksamma att vi skall stanna. Nu gick det i 4'25-fart. Lite långsammare men absolut ingen katastrof men helt klart förståeligt. Sen så gick vi nedåt igen och fastän det nu var 2 minuter kortare så fanns absolut fortfarande tvivel på om jag skulle klara det. Nu hade jag lite mer koll när vi skulle stanna men när det ropas till så är det tyvärr en minut för tidigt och folk stånkar och stönar och vi är alla lite tveksamma. Efter en kort stund så är vi alla igång igen då vi förstår att någon har missat en minut och vi förlorar 17 sekunder. De första 5 minuterna höll vi 4'24 och den sista biten gick i 4'27-fart men kanske några sekunder snabbare då det blev lite tokigt med start och stopp. 4-minuter därefter och det gick i 4'25-fart. Sen började Thellen vakna och det är absolut inget som förvånar och när det var 2 minuter kvar så satte han en jäkla fart och jag fick bita mig i tungan för att inte dras med och jag ser klart en fartökning direkt när han sprintade förbi men sen lugnade jag mig och fick en snittfart på den 2-minuten på 4'17. 

Rejält trött men nöjd! Kanske kunde varit lite lugnare men jag orkade hyfsat bra och en del pannbandsträning är nog bara nyttigt! 3 varvs lugn nedjogg, jag joggade ned med Kihlis och pratade lite kost. Det är helt klart infekterat i de där debatterna men även mycket intressant. Jag har svårt att se att det skall vara så svart eller vitt. 

Sen var det fort hem och duscha för att sen fira Tim! Eller vi hade faktiskt firat honom innan träningen men nu skulle vi se en film som han fått. Apornas planet och den var riktigt bra. Kanske tappade lite i slutet men vilken bild det blir med blueray! Jisses! 19 år är Tim nu, det är inte klokt, vart tar åren vägen! :-) Men härliga år så man skall inte klaga. Nästa år blir det nog ett riktigt partaj! :-)

Söndag och Ullis födelsedag. Jag hade beställt en snygg vit Suunto Ambit 2 och den hängde förstås barnen med på också. Så upp på morgonen för att fixa lite frukost på sängen och väcka grabbarna. De var inte helt förtjusta i att gå upp klockan 7 men till slut kom de iaf upp. Ullis blev förstås nöjd men kanske lite mer då hon sprang med klockan. För sprang det gjorde vi även idag. Tanken var en ny runda men jag kom lite fel och då det blev privat mark och det samtidigt var en massa jägare ute så ville vi inte störa. Men det blev en mil idag och långpasset uteblev den här helgen eller blev åtminstone uppdelat. 6 mil är bland det mesta jag haft på många år, dock helt utan kvalitet. Jag får vara lite försiktig och hälsenorna känns nästan alltid spända.

Sen blev det fika för hela slanten och lite för mycket också. Men trevligt och ibland får man unna sig.

Ja, vi gjorde som många andra och åkte och såg 100-åringen! Jag hade ju läst boken och gillade den ganska mycket och bara att se Robert Gustavsson lockade en del. Förväntningarna var lite blandade och mycket i boken var ju borta förstås. Annars så skulle den väl ha varit 5 timmar lång typ. Och mycket är svårt att få med just pga att det nu är film och inte bok. Hursomhelst så gillade jag även filmen men den kommer inte upp i samma klass som boken. Boken fick en 4:a och filmen en 3:a. Klart sevärd. Tyvärr fick jag lite ont i magen efter maten på Ikea men det höll sig i schack och blev inte värre. Skall Ni se den? Har Ni läst oken så tycker jag gott Ni kan se den eller har lite koll på historia. Det kan nog bli lite jobbigt om man inte har koll på historiska personer. 

Tanken var att komma upp i tid imorse för ett kortare långpass för att sedan åka upp till svägerskan med familj i Tyresö. Men både Ullis och jag sov för länge så vi bestämde oss för att komma i äg tidigare istället och försöka ta löpningen senare. Så kom vi då iväg men inte fick jag med några lactrase-tabletter inte. Men det kunde ju vara ett bra test att se hur man klarar lite vanlig mat. Den brukar vara ganska fet dock.

Så vi började med maten och det var trevligt och gott med gott fikabröd efter. Hittills kändes det bra men kanske lite mer däst än vanlig. Efter några timmar  åkte vi hemåt och väl hemma så fick jag ta lite kaffe för att vakna till vadå jag var ruggigt trött men ut och springa ville jag. Efter lite strul då jag inte hittade klockan så kom vi då iväg. Vi bestämde oss för att korta ned passet och kommande vecka får bli lite som den blir. Men under passet så börjar magen att protestera kraftigt och jag svullnar upp alltmer. Till slut har jag sådant magknip och kan emellanåt inte springa. Det blev visst 5,7 km lätt jogging iaf.

Ja, herregud, vilken dag! Felix skulle på konsert och vi skulle skjutsa honom och en kompis till honom. Helst skulle jag smita en kvart innan jobbet men ett telefonsamtal precis innan gjorde att jag inte kom iväg förrän precis innan och ändå så glömde jag det viktigaste av allt så det spelade ingen roll. Väl hemma så bytte jag om till löparkläder då vi skulle springa lite i Stockholm då konserten pågick i Fryshuset. Vi plockade upp Felix och hans kompis och åkte vidare. Det var ruggig kö för att komma in och sedan försökte vi komma fram till ett bra ställe att springa på och vi kom till slut till stället jag tänkte på först - Årstaviken. Vi frågade en tjej om det gick att springa "där nere" och det gick utmärkt. Vi hade parkerat vid Årsta IP och det var bara att jogga ned så kom man rätt. Sen springer vi en bit men det var jäkligt halt så man fick passa sig och det gillade inte varken hälsenor eller vader direkt. Vi stannar en kille som bli märkbart irriterad över att stanna så jag ställer frågan snabbt om det går att springa runt och när han ser att det inte var något allvarligt menat då jag frågade så ville han förklara mer utförligt men jag kände att jag inte ville störa utan tackade så mycket. Sen så chansar vi lite och springer faktiskt rätt hela tiden, tror jag iaf. Till slut är vi tillbaka och har då sprungit ca. 7,5 km och jag hade börjat bli varm men eftersom Ullis varit sjuk i veckan så orkade hon inte och jag hade dessutom tränat bra på slutet så lite mindre än planen gjorde inget. Skönt att springa på nytt ställe och det blir helt klart fler gånger runt Årstaviken men då i bättre väder. Jag glömde klockan men tror Ullis nämde ngt om att det var 7,5 km och vi höll 6´14/km. 

Sen är det bara att invänta att konserten skulle ta slut och det höll den aldrig på att göra. Och fullt kaos vid Fryshuset där alla bilar skulle samlas för att plocka upp folk, eller ungdomar skall man väl kanske säga. Vi valde en av de bättre vägarna att invänta men det tutades och polisen stod och försökte styra upp det och någon valde fel väg och fastnade helt. En buss skulle ta en skarp sväng fast det stod bilar alldeles fel. Det var nästan jobbigt att se allting! :-0 Vi har sen hemma efter midnatt, pust!

Onsdag den 4 december och det var 16 år sedan min far gick bort. 16 år! Det är inte riktigt klokt och faktiskt lite svårt att greppa. Och förra året, vid samma tidpunkt hade precis min mamma gått bort så kanske var det extra tungt då men det handlar väl om hur mycket man orkar ta in. Vissa kan ju reglera det rätt bra och ibland så blir det bara för mycket. Det har kommit över mig ganska ofta på slutet. En känsla som är lite svår att förklara men hör förstås ihop med saknad. Men livet går vidare och jag har så oerhört mycket att vara glad över så man kan inte gå och deppa ned sig och det finns även alltid det som har det värre. Men många säger ofta. Ja, stackars dig som inte har några föräldrar kvar och visst är det jobbigt ibland men sen finns det ju faktiskt de som inte tar vara på att man faktiskt har sina föräldrar kvar i livet. Det kanske inte är så mycket bättre? Och vems fel det nu är så försök att avdramatisera det hela. Man behöver inte alltid ha rätt. Känns svårt för mig att skriva som faktiskt är en sån som alltid varit ganska noga med sånt. Men man lär så länge man lever! :-) Ta hand om Er och tänk efter lite mer, det är alldeles för lite sånt och sätt Er särskilt in i hur den andre tänker. Då brukar man se saken på ett annat sätt. 

Men för att återgå till pappa och förstås även mamma. Ullis och jag gick mot kyrkan på kvällen med två gravljus och jag höll på att dra i backen på en isfläck men stannade precis upp. Tyvärr drog det till i ryggen lite grand. Väl framme så tänkte jag lite extra på mina föräldrar men även på några andra som gått bort. Hoppas Ni har det bra, var Ni än är. 

Ja, så var det dag 30 och sista dagen på Fitness-fighten och idag kändes kroppen bättre, iaf rent visuellt. Rent praktiskt så funkade den dock inget vidare och det var nästan lika segt som igår, om inte segare. Jag började, som vanligt, med roddmaskinen och orkade inte alls dra igång maskineriet utan då jag kom till prick 2 km så stannade jag och klockan stod då på 9.21 Men men, en bra start ändå. Iaf mot hur jag kände mig. Sen på med övningarna och Ullis blev förbryllad. Varenda övning var typ ändrad och vi körde även lite fel, iaf mot vad det var tänkt. Nu vara det mycket mer övningar och mer kardio och vi förstod först inte att vi bara skulle köra 1 set på varje, mot normala 2 set. Och det var mycket vighetsgrejer och jag stod typ helt still. Det hände liksom inget. Hmm, jag kanske borde haft en rejäl övning så jag vaknade till. Men jag kämpade på, dock inte så vägvinnande. Ullis däremot tryckte på rejält och jag hängde liksom inte med. Till slut så var vi ändå klara och full fart hemåt för frukost och dusch. Imorgon blir det invägning och mätning. Så idag fuskar jag inte med läsken! ;-) Fast jag är grymt sugen! :-0

Valborg idag och 18-årig bröllopsdag. Det är inte klokt vad tiden går men det är samtidigt spännande. Vart har tiden tagit vägen liksom? Men jag är sjukt lycklig och mår man så bra som jag gör nu så skall man inte klaga på något. Det är bara vara tacksam för varje dag man får och att man har en sådan fin fru! :-) Tack, Ullis! Och tack för att du drar ut mig på sådana härligt jobbiga äventyr hela tiden, det behöver jag! Och tack till hela familjen förstås! Ni är bara bäst!

Det började med att Ullis och jag försov oss och det blev bråttom ned till butiken. Jag anade att det skulle bli ett bra drag idag och var lite rädd att några stod och stampade då vi var några minuter sena. Ingen där men Friskis var förstås redan igång med ett spinning-pass och mina kartonger från gårdagen låg kvar utanför min port och skräpade. Så direkt iväg med dem och Ullis drog hem för att fixa lite lunch och annat. Sen kom det 4 personer, varav 2 som jag redan träffat tidigare och de hade visst redan tänkt att bli medlemmar i skidklubben. 3 av dem skulle ha Nordic Skates och den tredje var lite osäker men fastnade till slut för en Phuzion 6 istället. Det var mer hennes grej. Sen var det liksom ingen hejd på det. Det kom in ytterligare 2 familjer och mera skates gick åt. Sen var det inlines till en tonåring och tillbehör. Sen lite energi och sist kom det in en herre som var lite osäker på vad han skulle ha men han gick lyckligt ut ur butiken med ett par fina Phuzon 8 och en grym rygga från Powerslide. Det var iaf ATH i butiken med råge och riktigt kul att det var sådant drag. Stort tack att Ullis kom tillbaka hyfsat fort och hjälpte mig! :-)

Sen direkt upp mot stan med Felix som skulle inhandla kläder till balen och det gick rätt fort. Lite läskigt att vår minsta son nu har blivit så stor! :-0

Sen in på IKEA och vad köpte vi egentligen där? 2 fulla kassor blev det så något bra blev det väl. En trevlig fika hann vi med iaf. Mest för att få upp blodsockret kanske.

Sen bar det iväg hemåt igen och hemfärden var jobbig då jag började bli så trött. Väl hemma så blev det faktiskt en liten tupplur, eller iaf försök till en. Jag tror att Ullis somnade till iaf. Gymmet! Och vi får ju inte missa en endast dag! Nu är det ju så nära att ha kört varje dag i en månad. Så fort iväg till gymmet och jag kände på vägen dit att benhinnorna inte kändes helt okey så löpbandet lockade inte. Men sen vete f-n vad som hände men jag hoppade upp på bandet och satte det på 12,8 km/h i början och det kändes hyfsat bra. Efter 3-4 minuter så drog jag dock ned det till 12,4 km/h tills jag kände mig mer bekväm innan jag satte upp en högre fart igen. Det slutade med att jag dunkade på i över 14 km/h och nu kom jag en bra bit över 2,1 km på mina 10 minuter och med tanke på att bandet börjar räkna så fort det rullar igång (i låg hastighet) så är jag grymt nöjd.

Sen på med övningarna och det gick bättre än väntat. Det skulle väl vara utfallen som inte gick så värst bra då jag fått värsta träningsvärken i gluteus maximus, dvs rumpan. Snacka om stenhård balle... Ja, det kallas väl det i skåne? :-) skinka=balle. Eller har jag fått allt om bakfoten igen... :-0

Andra kardion blev stakning men nu struntade jag helt i intervaller och började lite lugnare men ökade allteftersom. Det är ganska vanligt att jag blir mer och mer taggad och det slutade med att jag även på stakmaskinen kom över 2 km på mina 10 minuter, det var nog första gången. Det blev 2058 meter.

Sen så blev det mycket skratt på gymmet också för Ullis jobbarkompis, som är en riktig spellevink, började fåna sig och ingen kunde hålla sig för skratt. Ett tag så hängde han i taket och snacka om att få en chock då man ligger på golvet och helt plötsligt ser han hänga ovanför! :-) "Spindelmannen på gymmet! Och en annan gång så synkade Ullis och jag rätt rejält och en annan kille kommenterade det som det ena programmet efter det andra. Det började med Lets Dance och slutade med Antikrundan! :-0 På den sista så protesterade jag högljutt och skrattade och han förstod nog inte riktigt vad han hade sagt! :-) Men jag kunde inte säga emot då jag pustande och stönade försökte sätta mig ned för nästa övning. Ha ha, en riktigt rolig träning.

Och en fantastisk dag fick ett bra slut. Nu väntar dusch men först lite målning, tror jag...

Tjing!