Så var det då dags för den årliga fotbollscupen i Enköping som heter GloBallCup. Det är ett initiativrikt och behjärtansvärt projekt där målet är att samla in pengar för att röja landminor. Alltför många civila blir lemlästade eller i värsta fall dör av de där idiotiska bomberna.

Hursomhelst så tog vi oss i gemensam, iaf var tanken det, kolonn upp till Enköping och vårat ekipage bestämde väl takten eftersom vi hade husvagn. Nåväl, det var en familj till som hade husvagn med. Men strax efter Södertälje så drar några iväg och det var helt rätt tyckte jag. Vi hittade ju och det gjorde ju inget att vi kom lite efter. Det lustiga var att de kom bakom en stor lastbil och tjänade inte så mycket tid.

Vi stannade vid Mc Donalds i Enköping och förstås även vid godisaffären som ligger ett stenkast därifrån. Efter det så lämnade vi av ungarna och checkade in på campingen. Så var det dags att få upp förtältet men med kolfiberstänger så går det ganska smidigt och Tim spikade ned pinnar. Efter det så var det inte så mycket tid kvar innan invigningen men vi hann ändå ta en kopp kaffe hos den andra husvagnsfamiljen. Förra året så trodde vi att invigningen var på torget och fick sedan rusa till hamnområdet. I år så gick vi till hamnområdet och får sedan i sista stund reda på att det är bortåt torget och faktiskt en liten bit därifrån. Nu fick vi gå i rask takt och vi missade ändå början på invigningen. Men då vi stod i hamnområdet som, helgen till ära, hade förvandlats till festivalområdet, så ser jag en gigantisk jättekarusell i form av en stor centrifug typ med en diameter på ca. 35-40 meter. Jisses vad hög och hur fort snurrar den? Jag fick ett jättesug på att prova samtidigt som rädslan var större. Jag bestämde mig iaf att om tränaren i Felix lag senare vågade så hänger jag med. Ullis bara skakade på huvudet och verkade inte tro sina öron! Hon tyckte att det var idiotiskt att prova något som man ställer upp provisoriskt på en tillfällig festival och jag höll med henne.

Hursomhelst så kommer vi lite för sent till invigningen men vi hittar ändå vara barn rätt snabbt i röran och går till en rätt bra plats för att titta. Det är lite tal och information samt artister som uppträder. Bland annat så är det ett gäng duktiga barn, Elin Lanto och Lasse Åberg. Och så förstås även en minröjare i full mundering som fick publiken att applådera. Elin sjöng "Money money" som alltid är bra och ville sen promota sin nya skiva med en låt som inte alls höll samma klass. Även Lasse Åberg promotade, dock lite mer försiktigt, sina nya projekt.

Sen gick vi gemensamt mot festivalområdet och jag pratade lite med tränaren om den där gigantiska "centrifugen" som kallades för Booster. Han såg inte sådär jättesugen ut och förklarade att han var lite feg ändå. Och väl på plats så ser man att nu var det definitivt nej! Dock så ville lagets unga kvinnliga hjälptränare åka och eftersom en annan ville åka så tänkte inte jag banga. Vi går bort och betalar och jag fick min start sponsrad t.o.m.  Strax därefter så kommer en liten kille i laget som också vill åka med. Jag inser ju att jag kommer att få vara själv på min sida då det bara är två platser på varje sida. Får jag tag i en bild så lägger jag ut den senare. Jag frågar lite försiktigt vem han vill åka med och han svarar till min förtjusning "Niclas". När vi spänner fast oss så känner jag att jag nog är lite kissnödig men efter den sista justeringen så finns det knappt luft att andas och än mindre åt att vara kissnödig. Pust! Sen börjar man åka uppåt och uppåt samt... uppåt! Jisses! F-n vad högt upp man var! Det var helt sjukt! Sen börjar det att ta fart och vi börjar att åka uppifrån och ned liksom och jag gör tummen upp till laget och föräldrarna som står nedanför. Jag tror att de hinner se det men det går ruggigt fort. Ibland så snurras man runt så man åker med huvudet nedåt och det är äckligt häftigt! Jag får lite dödsångest och undrar om den här maskinen verkligen håller för +90 kg! :-) Lite skak här och där! Det går så fort så man inser ju att om något går sönder så är det liksom kört! Men det går ändå inte att komma ifrån den häftiga känslan, den är enorm. Efter det så byter den färdriktning och man får all vind framifrån vilket gör att ögonen tåras och smetas ut över ansiktet. Det är bara hoppas att insekterna inte vill göra mig sällskap. Nu känns det lite mer läskigt då man ser hela fältet nedanför och kommer med en sjujäkla hastighet mot det. Och för att inte tala om botten på maskinen!

Så tar då åkturen slut och publiken hejar. Vi tre som åkte är saliga och Ullis började tröttna på mitt tjat mot kvällen.

Jag är grymt nöjd att jag vågade, det trodde jag inte till en början.

Sen väntade sängen för både vuxna och barn. Imorgon så började själva Cupen!

Vi ställde upp med två lag vilka var: HOT DOGS och Absolut Vagnhärare. Får väl flika in att jag inte hade någonting med lagnamnen att göra. Nåja, jag var med och styrde upp röstningen på "småkorvarna" iofs...

Som vanligt så var det en hel hög i Felix klass, dvs HOT DOGS, som ville ställa upp och det borgar för att är glädje i första hand som vi är ute efter men för den skull så höll de verkligen inte igen på krutet. Eftersom jag ju är relativt nyopererad och vi hade en annan förälder som jobbade i skolan, och som jag dessutom tror är inblandad i flickfotbollen, så fick han ta hand om den klassen. Jag gick iaf in och pratade lite om spelsystem och så. De körde även efter min mall som jag gjort upp och de verkade anamma mitt spelsystem.  Själv tog jag hand om Tims lag som vi tyvärr inte hade ngn hjälp med, förutom min kära fru Ullis då. Där var det bara Tim som normalt spelade fotboll och 2 st tjejer. Vi hade grym otur med en domare som dömde våra tre första matcher och jag vet inte vad han hade emot oss för vi gick verkligen in för att inte protestera och vi var typ bara tjejer och mindre till kroppstorleken. Han blåste allt emot oss fast vi tacklade schysst och försiktigt med bara axeln men när de större motståndarna helt enkelt använder hela armen och tryckte iväg våra tjejer till marken så blåste han inte... Jag brukar inte brusa upp och det gjorde jag väl inte nu heller men det är ju så jäkla tråkigt. I första matchen så verkade han dessutom ha en lillebror som spelade i motståndarlaget vilket ju inte var någon fördel för oss. Sen fortsatte han i nästan samma stil för att i den tredje matchen vara helt emot oss i allt vi gjorde. Jag tror helt klart att det berodde på att det var ett Nyköpingslag vi då mötte och jag var på väg till domaren för att påpeka det men tänkte att det bara skulle uppfattas som att vi var dåliga förlorare. Hursomhelst så mötte vi flera lag med många duktiga fotbollskillar och vi höll dem stången med våra dels skickliga spelare och dels för att vi använde planen på ett bra sätt och stod rätt så gott som hela tiden.  Den första matchen spelade vi 1-1 och resten förlorade vi med uddamålet och det är jag grymt stolt över. I den sista matchen, det var den fjärde, så fick vi 2 domare från Bissarnas (Nyköping) A-lag och de höll en jämn nivå. Då stod Tim och han var helt sjukt tuff, han slängde sig på allt och rusade fram mot stora starka killar som kom i full fart och slängde sig framför dem. De bombarderade med skott och vi föll med 1 mål mot noll. Fast vi hade flera frilägen som vi brände precis.

Jag såg Felix lag några gånger och han växte in som planens kung då jag såg honom. En gång i tiden så gjorde jag ju ett mål då jag dribblade från mittlinjen och lyckades gå förbi ändå till hörnflaggan och sen inåt för att fortsätta med att finta målisen. Det hade jag förstås talat om för dem...  Det gjorde Felix om förra sommaren men kör ju nu hela tiden med sådana där utflykter. Jag såg en idag då han började från vårat straffområde och fortsatte hela vägen med en massa finter och via deras hörnflagga, i princip, att gå inåt och försökta skjuta i mål. Det blev retur och där hade vi en som drog in den i mål. Kul. De hade det också tufft och fick respass tidigt men jag är riktigt nöjd med hur laget spelade, det som går att fila på är några småmissar definsivt och att de inte ställer om tillräckligt offensivt då vi har bollen under kontroll. Under matchen var jag dock tvungen att gå och säga till en funktionär att en ledare i andra laget gick in på plan för att säga till domaren, känns lite osmakligt.

Men det var en kul dag men alldeles för jobbigt om jag skall vara ärlig. Jag hade räknat med att vara mycket piggare efter operationen. Nu längtar jag efter sängen fast det börjar suga i magen, lutar åt hämtmat.

I informationsbrevet, från mig, så stod det att det skulle bli en lång dag och att vi måste räkna med att vara kvar till prisutdelningen som skulle bli runt 18:30. Hur kan föräldrar skicka med sina barn chips och ett äpple i matsäck? Eller ett paket Mariekex? Och inga pengar på det. Men hallå, vi drog iväg 07:00 från Vagnhärad!! Läser Ni det här och blir upprörda så får Ni bli det för jag tycker det är lite oansvarligt. Känns inte så vettigt och jag förstår att en kille var tvungen att stå över då han mådde dåligt! :-) En liten notis skall det iaf blir i ngt brev efter, har man dålig koll så kan det inte skada att bli lite upplyst och förhoppningsvis göra det bättre nästa gång.

Men hursomhelst så är jag grymt stolt över kämpainsatsen och det som de tog till sig i spelväg. Kul!