Måndag och så var det tänkt att jag skulle cykla till Ronnaskolan och det oavsett väder. Men jag är ju inte van att cykla så jag kände av både muskler och knän efter de senaste passen. Men jag måste ju komma igång så det var bara att komma upp och iväg. Det kändes som om jag hade tur med både väder och vind. Så det var bara att mata på i början och det kändes som jag ganska ofta låg mellan 32-35 km på platten och lite över 40 då det sluttade lite nedåt och förstås fortare så ibland. Men så sansade jag på mig efter ett tag då jag mest skall komma ut i början. Det gick väl bättre än väntat men visst blev jag trött och i Södertälje Centrum så dog väl farten pga alla stopp. Men jag kom fram runt halv 8 och hann med att dusch i god tid innan lektionerna skulle börja. Men första lektionen var visst inställd så jag gick upp och drack lite kaffe och snackade lite med kollegorna. Sen var det lite lättare lektioner och när sista lektionen var gjord så skulle Ullis och barnen komma men jag kom inte ihåg när och mobilen hade dött. Så jag gick upp och laddade på den inne hos rektorerna, där en laddare låg. Och sen satte jag mig i en kvart men jag hade visst missat familjen precis då de fått väntat i ca. 15 minuter. Eller rättare sagt Ullis och Tim då Felix var kvar på jobbet. Men vi sammanstrålade sen allihopa och vi åkte upp mot Stockholm och kollade in en tatueringsstudio som tyvärr var stängd. Efter det åkte vi till ett riktigt coolt thailändskt mathak på Skånegatan. Riktigt gott! Allt för att fira Felix som fyller 18 år idag! Det är inte klokt vad tiden går.

Väl hemma så avslutade vi dagen/kvällen med att kika på ömsom på förberedelerna inför prinsbröllopet och herrlandslaget i fotboll. Snart slår vi över och ser på damernas lite viktigare match!

Så var det sista dagen på Mallis och jag fick bestämma om vi skulle avsluta med lite träning så jag ställde klockan på typ strax innan sex och jag somnade dessutom en bit över midnatt. Och jag lät Norges webbradio vara på. Den hade klart bäst musik faktiskt. Men rejält trött men jag tänkte inte vika ned mig! Så Ullis kom också upp och var nog lite förvånad att jag var på G! :-) Och efter ett snabbt ombyte så skulle vi ned på hotellets gym men frågan var ju om det var öppet. När vi kommer ned så ser vi att det öppnar om en halvtimme, dvs vid halv sju och då skulle det bli lite väl bråttom så jag föreslår att vi går en promenad och det tyckte även Ullis lät trevligt! Vi traskade på och det var supermysigt och folktomt på gatorna. Underbart väder och solen hade börjat gå upp. Vi bestämde oss för att vända vid prick 15 minuter och väl hemma så ser vi att vi har hållt precis samma fart och det kanske diffar 3-4 sekunder bara. Skön start och vi går upp och duschar av oss och packar ned det sista innan vi går och checkar in våra väskor som man kunde göra på hotellet faktiskt. Mycket smidigt och sen går vi och äter frukost. Samma stuk som vanligt och nu märks det att det är mer liv än vanligt. Kanske mer folk också men det är nog för att vi är lite senare än vanligt. Och mer barnskrik men det stör inte så mycket. Hellre det än stökiga ungdomar som låter som de äger världen! :-) Ha ha! Vi kommer sen på bussen och incheckningen på flygplatsen går också bra och vi satt förresten längst fram och längst upp på dubbeldäckaren. Bara det var lite läskigt (nåja!) och bra träning för mig inför flygresan. Jo, jag har blivit lite flygrädd med åren och idag var det nog värre än någonsin. Och kaptenen berättade att det hade varit lite gropigt på vägen till Mallorca. Och även för oss blev det gropigt och landningen var också värre då det var lite svajigt och väldigt molnigt. Vi såg ingenting förrän väldigt sent. Pust! Kanske lite larvigt att vara rädd men är man så är man. Väldigt skönt att komma hem och träffa barn och föralldel även katterna som verkat längta efter oss. Ja, iaf i några minuter! ;-) Nu har man grymt sug på att träna ännu mera. Skönt att det inte var tvärtom.

  Så var det torsdag och min och Ullis 20-åriga bröllopsdag men även Tims dopdag. Inte att förglömma. Och det blev det ju ingen träning, skulle säkert många av Er tro. Men Ni som känner oss bättre än så vet ju att vi ser träningen som något speciellt så tanken var förstås att lägga in lite löpning iom att vi hade en lite ceremoni där vi hade fixat några specialringar som vi skulle ta på. Men låt oss börja från början. Och det var förstås med en härlig frukost men redan halv nio så började gruppträningarna och idag var det Crosstraining och Core som var efter varandra. Och det ville vi inte missa. Och nu skulle vi dessutom starta med gruppträningarna utan att ha en massa löpning i benen men förvisso sprang vi hela 30 km igår. Nåja. Vi skyndade oss och jag kunde förstås inte hålla mig utan förkunnade förstås att jag och Ullis firade idag. Och så började då passet och jag hade jäkligt svårt att komma igång. Det kanske var lättare med löpningen i ryggen sas. Hursomhelst så var jag segstartad och ledaren märkte väl att det var flera som var trötta och hon kortade ned passet som en överaskning. Jag hade själv väldigt svårt med några övningar och den stora anledningen var förstås att jag är sjukt stel. Men jag kom igång alltmer och kanske gick det lättare med pass två. Men nu svettades man rejält och det var mycket magövningar och det är bara att inse att jag är lite svag i magmuskulaturen. Kanske mer trött då vi sprungit mycket. Tror vi är uppe i över sju mils löpning sen vi kom hit. Så två pass avklarade och Ullis ville nu slappa lite vid poolen och vi tog med oss varsin bok. Och jag läste och läste men sen blev jag så dåsig och var tvungen att gå upp och duscha kallt! Jisses! Jag tror jag ligger på ett vätskeunderskott och som vi springer. Och ofta när det är som varmast. Efter ett tag så går vi ned igen och fortsätter läsa men nu ligger jag i skuggan och har dessutom en tröja på mig. Sen var det då dags att utföra vår lilla ceremoni och vi byter om till fin... förlåt! sportkläder! Och så börjar vi jogga. Det känns lite småsegt i benen och det verkar långt kvar. Och Ullis testar sina Hoka One One, som hon fortfarande är lite skeptisk till. Själv är jag så nöjd! Förutom att de inte klarade av vassa stenar så bra. När vi kommer till strandpromenaden och inte har så många affärer kvar så dyker vi in i en Supermarket men den tog inte kort så vi fortsätter en bit till och nu kom en riktigt stor affär som dessutom hade lite mousserande på kylning. Vi köpte två småflaskor och lite nötter och sprang vidare. Förbi slutet på strandpromenaden och uppför kullen tills vi kom till själva utkikstornet, vi passerade förresten några som red på ett gäng hästar så man fick vara försiktigt och inte skrämma dem. Sen ser vi en punkt som vi tycker passar bra men det är en bit dit så vi fortsätter ett tag. Väl framme så "dukar" vi upp och "byter" ringar med varandra. Det kändes riktigt bra och vi skålade för kärleken! Sen var det bara att gå tillbaka till själva utkikstornet och försöka komma igång med löpningen igen. Det var nu riktigt segt och det mousserande vinet gjorde nog sitt till. Men efter ett tag så gick det lättare och vi tassade på bra. Speciellt efter ett tag. Men vi valde att stanna till sen vid ett fik/restaurant som hade riktigt goda Baileyskakor och där delade vi på en och tog varsin kaffe. Som tyvärr inte smakade lite gott som jag blivit van vid här på Mallorca. Nåja, kakan var god och det var det viktigaste. Sen på kvällen så käkade vi gott men det blev vårat "stammishak" och nu tog vi även en varsin förrätt och det märktes. Man blev proppmätt! :-) Men gott var det och nu skall vi ta och kolla in stjärnorna och skåla igen! Det är okey att säga att Ni är avis! Det hade jag varit! ;-) Kram på Er och tack för att du finns min älskade Ullis! :-) Puss!

Måndag och Ullis var ledig igen men tyvärr sista måndagen den här gången. Så hon hade planerat in ett besök på Sydpoolen för att springa på AlterG-bandet där man kan springa mer skonsamt. Jag passade på att försöka jobba lite då jag väntade. Jäkligt fint gym och det är nästan så man önskade att man bodde i Södertälje, där gymmet ligger. Men Safiren duger gott och med bra ledare så man skall inte klaga. Hursomhelst så åkte vi sedan vidare mot Stockholm då hon var klar med passet. Där hade vi först planerat in ett besök på cafe Genuin, som förut låg i Järna vid Saltå kvarn. Det var förut urmysigt och supergott. Så vi ville se hur det var nu. Och precis bredvid så låg ett parkeringshus så det passade perfekt och man betalade förstås i efterhand. Men över till fiket, som f.ö. och ägarinnan kände direkt igen Ullis då hon brukade springa hela vägen fram och tillbaka till Saltå Kvarn och blev lite känd för det. Själv så har jag väl lyckats med det en gång men en gång så sprang jag enbart dit. Och hur var det nu? Jodå, det var mysigt och bra utbud men de har visst inte lyckats få dit lika mycket kunder och alla förstår inte det fina med ekologiskt och det är ju skillnad från Järna. Synd tycker jag. Kaffet var nog det godaste jag druckit och likaså smörgåsen. Sen fick vi för oss att ta en lite godsak också men vi verkar ha tappat suget för sötsaker då vi levt lite nyttigare ett tag. Det var faktiskt inte lika gott. Sen promenerade vi ned mot själva stan och kikade in på olika butiker varav några skobutiker. Den första vi kikade in var Salming Store och jag var lite skeptisk innan och skorna var ju inte supersköna under men hälkappan var ju asgrym och mer dämpning än jag hade fått för mig. Så jag var nästan på gång att köpa ett par men då för tävling. Och då i synnerhet på Swimrun-tävlingar. Eller vi kanske skall säga Ångaloppet Sprint för något mer är inte inplanerat. Efter mycket velande så gick vi och käkade på en saluhall bredvid. Det var förresten på Kungsgatan. Efter det så gick vi tillbaka men gick ut med annat än skor. Sen gick vi in på Löplabbet men där var servicen inte lika bra och vi gick sedan, efter lite små inhopp i andra butiker, vidare till Runners Store, där det alltid är högsta service och vi pratade och hade roligt och Ullis provade igen ett par Hoka One One. Hon är ännu inte helt övertygad och jag provade en ny lättare modell. Jag tror jag har ett par Stinson hemma och de sprang jag t.o.m på tävlingen igår. Clifton var supersköna men lite trånga men en härlig känsla. Enligt säljaren så skulle Huaka passa mig bättre men den kändes lite klumpigare fast faktiskt med mer normal känsla i steget. Så jag tvekade och det blev inget köp nu heller. Men nästa gång blir det nog för jag är fast i de superdämpade skorna då de är så skonsamma. Bara frågan om vilken modell det blir. Fast säljaren har nog rätt att jag skall se till att få plats med fötterna så att de inte "sväller över", som han sade. Sen drog vi vidare mot Ikea fast först blev det förresten en fika till på cafe Genuin där vi tryckte i oss en semla. Den smakade enbart gott i en liten stund så idag fick bli en undantagsdag. Skönt att bägge kände likadant! :-) På Ikea så släppte jag av Ullis på det nya köpcentret och jag drog vidare till lågprisvaruhuset Decathlon och köpte mig ett par badbyxor och det viktigaste av allt - ett nytt coolt pingisrack! Kollegan M har ett sådant bra racket så jag kände mig tvingad till att köpa ett nytt då han börjar vinna för ofta nu! ;-) Sen så tyckte både Ullis och jag att det fick räcka och började fara hemåt. Det blev en heldag, bara synd på vädret.

Ullis hade pratat lite med den tatuerare som tatuerade oss då vi firade vår 20-årsdag tillsammans. Och nu hade vi tänkt något igen och i år firare vi ju 20-årig bröllopsdag. Det blir förstås något annat också men eftersom vi både älskar sport och i synnerhet triathlon så ville vi göra något med Ironman-tema. Och det vanliga M-et funkar ju alltid så vi plockade ut lite bilder och först så var det egentligen bara Ullis som skulle ha en men jag var ganska snabbt på och efter ett tag så tvekade Ullis lite men det var mest för att det var så mycket färg men jag VET att hon kommer att bli nöjd och jag sade att jag kunde börja. Väl på plats i Nykvarn så väntar vi på våran tid och vi förväntar oss att det är vår vanliga tatuerare som skall tatuera oss men vi blir hänvisade till en annan och det for ett uns av tveksamhet genom skallen men jag slog bort det. Jag tror ju inte att han låter en dålig tatuerare jobba till honom och det var ju ingen svår tatuering. Och så var det dags och jag väntade in hur det skulle kännas och det gjorde skitont! Oops! Förut så var det ju inte alls farligt men nu gjorde det svinont och det gjorde faktiskt hela tiden. Det tog väl ca. 25 minuter och han verkade jobba rätt snabbt och nålen verkade gå både djupt och snabbt! Han ökade på frekvensen innan, såg jag iaf. Och resultatet såg superbra ut! Men armen kändes rejält svullen och fingrarna hade somnat. Sen var det Ullis tur och hon hade det klart behagligare. Lite tuffare virke i den tjejen. Fast jag ser att jag svullnade rejält och väl hemma så dröjer det inte så länge innan jag tar bort plasten och det är en rejäl kul. Det blev en 3D-tatuering typ! ;-) Men det svullnar inte mer så nu är det bara att smörja in lite grand då och då och skydda det på nätterna. Nice! Känner mig nöjd!

Så var det dags att summera 2014 och det var helt klart ett händelserikt år på många sätt och även lite skrämmande faktiskt. Men låt oss börja kronologiskt, dvs från början av året.

Januari - bra start!

Den första januari så startade vi med en jogg och anledningen till att jag nämner det var att den goda vännen Flaken ville hänga med så det blev en härlig start på året med 15 km och ganska prick 6-minutersfart. Lite segt var det av förklarliga skäl men inte värre än att man hängde med. Och hänga med var ordet för Flaken och jag var väldigt jämna just då och pressade varandra bra på träningarna. Det handlade för övrigt mycket om träning och om Enklaresport Running Club, som jag brinner för. En hel del träning var för Vasaloppet så det innebar stakning på olika sätt.

Tråkigheter var det också då det var begravning av min farmor och hon har helt klart betytt en del för mig. Speciellt att det är oerhört viktigt att göra rätt för sig och att vara snäll. Kanske låter präktigt och tråkigt men det är det absolut inte. Glädje var också viktigt och kul hade både hon och jag haft.

Februari - skidåkning!

Så var vi inne i februari och nu handlade det en hel del om skidor och mer specifik träning för just Vasaloppet. Och jag och Rolle var iväg på en kombinerad tränings -och tävlingshelg på skidor. Det blev dessvärre en katastrof med fästet och loppet gick inte så bra som jag hoppades på. Sen i slutet på februari så började Vasaloppsveckan och då hade jag fullt upp på Vasaloppsrakan, kanske lite mindre jobb än vanligt men ändå väldigt mycket. Och sen hoppade jag in i Siverts stafett-lag och det blev en riktigt rolig dag med både tävling och mat efteråt. Dessutom hockey med underbar stämning. På något konstigt sätt så vann Mora efter att ha legat under och det rejält.

Mars - Vasaloppet!

Så var det dags att tävla och allt är väldigt osäkert, t.o.m om det skall bli lopp överhuvudtaget då det var så varmt. Men det blir på något konstigt sätt start men vi är sena till start och jag får springa för att få en plats och kommer längst bak. Jag får inte ens plats och smiter lite på sidan där det inte är spår. Och starten går och fästet är obefintligt då jag kör på burk, som en kollega lade på i tron om att det skulle vara minusgrader. Men de som kör med klister har det också jobbigt då det bygger under. Ja, väldigt få har lyckats få till det och knappast hela loppet. Hursomhelst så har många det tufft uppför backen och jag väljer fel sida och ligger rejält efter schemat. Väl upp på myrarna så är det bara två spår som funkar och det går i snigelfart. Men inget fäste och när backarna kommer så är det bara att bita i och samtidigt bita sig i tungan då några skejtar. Hursomhelst så nästan grinar jag då jag glider in i Hökberg och jag får lite snabbt klister på skidorna och det fäster lite igen. Skönt men givetvis ingen medaljtid i sikte. Nåja, jag har aldrig varit så pigg i kroppen efter ett Vasalopp och jag har det lite skoj i bastun där jag drar några rövarhistorier för ett gäng ålänningar. Dessvärre missade jag Kalle Moreus som var framme för att prata med mig vid mitt marknadsstånd. Men det blev en del snack med hans trevliga bror Pererik. För övrigt han som gjort Koppången, den fina visan. Vidare under mars då? Jodå, en ultra låg inplanerad och det bara 6 dagar efter Vasaloppet. Så det var klart en chansning och chansningen visade sig inte gå hem. Då man stakar så jobbar bålen väldigt mycket och med facit i hand så behövs bålen även vid löpning. Jag höll ut i ca. 3 mil och sen var jag så slut! Men Ullis tuggade på och kom nästan 6 mil! :-) Det var alltså Skövde 6-timmars jag pratar om. Sen blev det några slitiga pass men det är också klart förståeligt.

April - Tävling i Köpenham!

Så var det 1 april och VM i halvmarathon och det i Köpenhamn. Ullis och jag åkte själva men umgicks lite med några andra familjer då och då. Kul att se staden men vi fick gå en del och det dagen innan loppet. Kroppen kändes inte så lysande så jag hade inte så stora förhoppningar men det var ju bara testa och se. Och loppet då? Jodå, jag startade rätt hårt men ändå kontrollerat. Tyvärr så domnade fötterna bort lite då jag knytit lite för hårt så efter 6-7 km så får jag stanna och knyta upp och då tar det ett tag innan jag är igång igen men jag tror inte jag förlorade så mycket.

Och all Vasaloppsträning verkar ha gett resultat för jag sprang på låga 1.39 vilket var klart under det förväntade målet! Wow! Vilken start på året. Och Ullis verkade också nöjd. Efteråt så åt vi gott på en mysig restaurang med de övriga familjerna. I samma veva så får jag också besked om att jag blivit blåst av några som låtsades vara en känd speltillverkarfirma. Men för att gå händelserna i förväg så får poliserna fatt på bedragarna och jag får tillbaka mina prylar - Pust! :-0

Vidare så får jag även i all välmening en behandling med stötvågor och efter det så kan jag inte springa på typ en vecka. Så det kommer jag att akta mig för såvida jag inte är skadad på riktigt. Desto roligare var löpskolningen med Charlotte Schönbeck. En tjej som lyckats som vet att det inte finns några genvägar. Jag är så sjukt trött på alla genvägar, trender och alla som skall sko sig på både det ena och det andra. Hursomhelst så fick man en rejält värk men även en bra dos med energi att ta med sig till klubben.

Fortsatt bra träning och nu även premiär för racerna. Rätt bra fart på företaget också och det är bra då branden sommaren 2013 fortfarande besvärade.

Maj - löpning runt Sillen och lite argumenterande om löparskor.

Så var det dags att springa runt Sillen och klubben hade skapat ett evenemang. Vi blev en handfull som började springa och det blev lite småryckigt men jag kände mig stark så jag tänkte inte gnälla utan hängde bara på. Styrkemässigt så var det inga problem men längden i sig gjorde att jag inte riktigt var van att springa så långt! :-0

Och apropå att springa långt så lade jag mig i skodebatten lite grand då kommersiella krafter gärna vill slå mynt av trenden med barfotaskor. Lite lustigt att det som startade det hela nu är lagt åt sidan och många har ersatt det med superdämpade skor men mystiken finns visst fortfarande kvar. Hursomhelst så tyckte jag det var tragiskt att det som faktiskt lyckats ordentligt med sin löpning vet vad som funkar men istället så lyssnar man på andra och annat. Men men, jag tror i min enfald att sunt förnuft skall vinna i längden och det gör det ju men det kan ta lite tid ibland. Men för att återgå till ordningen då. I mitten på maj så har vi Otto Elmgarth på besök och lite roligt att han sprang ganska dåligt rent tekniskt men ändå så är han en riktigt grym ultralöpare, den andra svensk som sprungit Badwater och dessutom gjort det riktigt bra. Det var en rolig reflektion mot all larv som nu sker inom löpningen. Han tränade däremot väldigt mycket och som någon senare sade till sin kund som inte kunde börja springa för att hon inte hade gått någon löpkurs. -Sätt en fot framför den andra och upprepa och gör det allt snabbare tills du springer! :-)

Juni - bröllop och Stockholm Marathon!

Ja, jisses vilken resa. Ullis storasyster gifte sig och mitt i sommaren skall det ju vara varmt men det var i Umeå och sommarens kallaste dag. Bröllopet och festen var i ett större plåtskjul men det var mysigt men tyvärr lite kallt. Och det dagen innan maratonloppet. Jag tror att det tog på musklerna faktiskt och sen när vi skall flyga hem morgonen efter så bråkar tullen om min gel, som är lite för stora. Men jisses! De ser ju vad det är och jag blir grinig och håller på att bli utslängd. Till slut så checkar jag in min väska och låter gelen åka med där och hoppas på att utcheckningen går fort. Hursomhelst så går allt smidigt men vi känner oss ganska trötta rätt snart på loppet och min tanke på 3.30 är grusade redan innan 2 mil då jag blir omsprungen av farthållare. Hursomhelst så får jag kämpa hårt och kommer i mål på 3.46.01 Bra ändå kan man tycka men jag trodde att jag skulle kunna attackera 3.30 i år.

Efter det så blev det några mysiga joggar med några i klubben och en del cykel med Ullis. Vi arrangerade dessutom Hedebyloppet men fick slita igen och frågan är om det var värt det. Hmm... Sen väcktes en tanke om att göra det lättare men det är inget bestämt ännu.

Trosa Stadslopp går sen och jag springer riktigt bra igen och tar ut mig rejält. Mitt mål var att gå under 40 minuter och får 38.36 Jag passade på och spinna också och det hade jag inte gjort på flera år. Lite spännande.

Juli - träning mot Kalmar Ironman

Så blev det lite mer inriktning mot triathlon och då förstås simning. Och vi simmade i en liten mysig sjö med källor som gjorde vattnet härligt friskt! Och det blev en favorit. Och fortsatta träningar med löparklubben förstås.

Augusti - Kalmar Ironman!

Veckan innan Kalmar Ironman så hoppade jag in i Ullis lag på Ångaloppet och det var en ny erfarenhet. Tyvärr så fick jag fruktansvärda skavsår och man borde nog testat lite mer innan. Loppet gick väl inte så där superbra då simningen strulade rejält. Jag sinkade rejält men var stark på löpningen. Men vi fick iaf blodad tand. Sen kommer the Ironman och det blev en rejäl kalldusch. Jag får låna en våtdräkt som egentligen var gjorde för en som väger 10 kg mindre och jag lovade att provade den på riktigt men så blev det aldrig och det blev en ruggig kamp där ute i vågorna där kroppen krampade och jag hyperventilerade. Jag blir till slut uppdragen då det gått för mycket tid och kramperna gjorde att jag inte ens kunde springa på en vecka. Men sen så kommer vi till den stora grejen för året och det är väl att jag började jobba som lärare igen - idrottslärare. Ullis väckte en idé om att jag kanske skulle skicka in en ansökan så Tim fick "tvingas" att lära sig jobbet lite mer på riktigt. Och som Tim har lärt sig och vilken resa det blev för mig. Helt klart även tuffa stunder men väldigt, väldigt mycket positivt också. Wow! Vilka härliga elever och vilka kolleger. Det här behövde jag. Och dessutom en riktigt, riktigt bra chef. Men framförallt så är det så mycket kärlek från eleverna så det är lätt att ge mer än man borde. Jag hoppas och tror att jag kan betyda mycket för många av dem. Men det är en tuff start, det skall medges. Jag får tyvärr också ställa in SM i inlines då träningen blev för dålig. Men jag började få ordning på skorna så hoppet fanns länge.

Zlatan gjorde också comeback som han gjorde det! Wow! Tre baljor direkt!

September - valmånad.

Kom igång med blodgivningen igen och lite spruträdd har jag blivit också. Men det gick bra. Och fortsatt bra med träning och bra stuns i kroppen av all gympa i skolan också. Zlatan meste målgörare i landslaget. Värt att nämna och stort för en Zlatanist! Sen var det bröllopsfest och det var trevligt och vi gick hem på natten. Dock kändes 4 km rätt långt då! :-)

Desto tråkigare var det med valet... :-( Kanske värt att påminna om historien. Det var iaf en trist kväll att se rapporterna strömma in. Slutet på sepember gick tyvärr i förkylningens tecken och snart var det ju Tunnelloppet och Hässelbyloppet. Jag fyllde förresten år också och det är ju alltid trevligt att fika lite.

Oktober - Hässelby!

Så var det dags för Hässelbyloppet och tisdagen innan fick jag bryta och sen på torsdagen så testade jag och då funkade det. Så jag ställde upp och gjorde det återigen bra. Konstigt att jag kan ta ut mig sådant! :-0 45.36 får jag och det kanske inte låter så bra men en rejäl förkylning i över 3 veckor och med min sjukdomsperiod med Borrelian så är jag glatt överaskad och jag slog nu Flaken rejält. Han persade också.

Sen på skolan så har jag möte med chefen och hade väl tänkt att tacka för mig men de är så nöjda och det känns så bra med eleverna så jag säger att jag fortsätter. Sen så chockar Flaken rejält på några backträningspass och det är ju nästan sjukligt hur han kan dra på ibland. Helt omöjliga tider! :-0 Jag passar även på att köra ett maskinträningspass och det är bara kvinnor/tanter där och det låter ju lätt... eller? :-0 Shit! Jag blir helt död och orkar inte ens genomföra passet hyggligt! Jag vågar inte tänka mig hur jag såg ut på slutet! :-)

Jag fortsätter sen att debattera lite men gör det bara då "min sida" sas blir påhoppad. Men det uppskattas inte och det är ju lite lustigt att bara den ena sidan får säga sitt. Men jag känner mig rätt säker på min sak men det är lite frustrerande att gemena man inte kan se igenom upplägget. Jag skriver något i stil med "80-talet, kom tillbaka". Där träning låt i fokus och inte en massa genvägar. Sen har jag några magiska träningar med grym fart och det är helt klart kroppen som går lite i vågor. Allt blir iaf mycket bättre hela tiden och mina dippar inte så små. Speciellt inte om jag sköter kosten. Jag testar även spinning igen och det på nyöppnade Safiren. Cyklarna är grymt avancerade och det sporrar. Några härliga pass med klubben och även ett pass med Tanja och Ullis runt i Åda-skogen. Kul!

November - härliga pass och Tunnel Run!

November var det mycket bra träning och även lite kul pingis på jobbet. Sen går det riktigt bra innan jag strax innan Tunnelloppet blir förkyld - Neeej! Nåja, jag hade tänkt att bara socialjogga men sen blev jag lite taggad utav Flaken och blev lite sugen på att ta i ordentligt igen. Men förkylningen gjorde att jag bara tänkte jogga. Men väl på plats så slår tävlingsdjävulen klorna i mig och jag taggar igång mig ordentligt och känner mig helt plötsligt frisk igen! :-) Jag springer så fort som jag kan och det är först vid 9 km som jag känner lite tryck i bröstet men det är först då och vem känner inte tryck i bröstet då. Loppet är rejält kuperat och jag får 46.01 och det förvånar rejält. Tyvärr blir jag dålig efteråt så helt frisk var jag förstås inte. Loppet var iaf sjukt roligt.

Sen kommer jag äntligen igång med stakningen och det är lite väl sent men ändå. Nu är jag igång!

December - flytt av Enklaresport.

Jag fortsatte skriva lite om dämpade skor för någon ordning får det ju vara. Vi som sprungit i "vanliga" skor är ju inte skadade men nu pratas det om skador hela tiden men ingen verkade se sambandet. Fast det är ju upp till var och en vad man springer med. Själv skaffade jag ett par superdämpade Hoka One One men första passet var ingen höjdare. Vet inte om jag spände mig men sen avslutade Ullis och jag med ett 18 km-pass och det var magiskt! Wow! Markkontakten blev som att springa på skogsstig fastän man sprang på asfalt. Det blev iaf lite stakning i Södertälje också. Trevlig avslutning på skolan då både elever och rektor sjöng! Sen flyttar vi Enklaresport och det till gamla Mecman-lokalen, dvs nya NA-Svensson-huset. Stället där jag har jobbat i 19 år så cirkeln är sluten kan man säga.

Mycket text blev det! Avslutningsvis vill jag bara skriva att året var bra som vanligt, det är det alltid med Ullis vid min sida! :-)

Felix 17 år! Grattis, gubben! Det är inte klokt vad tiden går. Kolla gärna bilden på honom nedan då han fyllde 11 år. Endast 6 år sedan men vilken skillnad! :-)

Ja, det hände mycket den här helgen. Ullis hade sedan länge bokat in Stockholm Marathon och sedan kom inbjudan till hennes syster L´s bröllop dagen innan. Och Stockholm Marathon är inte bara en stor tävling utan kostar även väldigt mycket pengar men vi kollade flyget och insåg att vi nog skulle kunna klara det. Och sedan dyker en möjlighet för mig att springa då en klubbkompis inte skall springa. Men vad sjutton! Skall Ullis springa så kan väl även jag fast jag hade dock inte tränat rent specifikt för det på slutet. Och Ullis hade varit lite småskadad då hon körde lite för hårt efter Skövde 6-timmars. Hursomhelst. Vi flyger upp till Umeå och jag tycker det är lite småläskigt att flyga och våndades lite. Lite problem blev det vid säkerhetskontrollen med min gel som var över 100ml. Men en trevlig kvinna som själv ville börja springa längre sträckor såg lite mellan fingrarna och det var okey. Sen landar vi, allt går bra. Vi går förbi biluthyrningen och det kostade ju skjortan. Känns ju sådär då man i princip bara skall åka 3 mil fram och tillbaka. Nåväl... Vi kunde förstås frågat några bekanta som tagit bilen upp men vi hyrde sedan iaf. Hotellet var värt en egen historia med bland annat dörrar i 3D! Shit! Man blev ju nästan full bara av att titta på dörrarna. Och rätt mörka rum men väldigt säreget. Tyckte det var lite häftigt men kanske lite porrigt typ. Ullis var inte direkt förtjust. Vi går lite på stan och handlar lite mat och gör sällskap med Ullis bror. Sedan tar vi bilen bort till festen och träffar alla. Väldigt trevlig släkt som Ullis syrra gifte in sig i, kul! Bröllopet var enkelt men ändå väldigt fint och tårar föll lite här och där. Jag valde att titta bort när brudgummans mor grät för annars hade jag sprutat tårar! :-) Lite tipspromenad innan maten och jag klantade bort mig lite fast jag visste ju svaret på en fråga som tagit mig åtminstone till final! ;-) Grr... Sen försökte vi att få det att inte bli för sent med tanke på loppet och vi tog vår rödbetsjuice till allas förvåning. En del trodde vi tog en sup! Nja, inte direkt. Tyvärr var det ruggigt kallt i lokalen och det tog på musklerna som skakade lite. För de som drack var det nog ingen fara men Ullis och jag huttrade! :-0 

Hem for vi och försökte få lite sömn innan vi skulle upp tidigt. På morgonen så blandade vi till vår sista energidryck och gick ned till frukosten. Det gick smidigt och lika smidigt gick det att tanka och lämna tillbaka bilen. Sen när vi skall igenom säkerhetskontrollen så går det inte lika smidigt och jag håller nästan på att bli utslängd av en säkerhetsvakt då mina gel nu inte är tillåtna. De har sina regler och det är ju sant. På vägen ut ser jag Daniel Adams Ray och jag hälsar och varnar honom för gelen och han visar upp sina som dock är lite mindre. Jag får iaf kör en vanlig väskinlämning men tar för säkerhets skull med mig skor, linne och nummerlapp ifall det skulle bli något strul. Nu går det förstås lite lättare och när vi skall in på planet så passar jag på att prata lite mer med Daniel som kanske inte var lika pratsugen och Ullis var lite orolig att vi inte skulle få ngn bra plats så vi kom så långt bak i ledet. Men vi fick sitta bredvid varandra och lite lustigt att en kapten på planet var en bekant till mig eller rättare sagt en kund. Men trevlig som attan är han iaf. Fast jag tror att han var andrepilot för jag kände inte igen rösten senare i planet. Flygningen gick iaf bra och det gick smidigt att få ut väskan. Sen gick det nästan som på räls men vad tjockt med folk det var. Jisses vad maran har växt och undrar hur det var på loppet där den stora massan befann sig. Men till ordningen då. Ullis och jag önskar varandra lycka till och jag säger att jag inte kommer att springa långsammare än 5 min/km. Det är iaf planen. Innan start, i själva fållan, så börjar det att regna men jag börjar tagga till mig och sen går startskottet och man får gå någon dryg minut innan man kan börja springa och jag har inga som helst problem att det är fullt med folk då utan man kan hålla sin fart. Och jag tycker det känns hyfsat bra men inte helt okey men jag är fortfarande taggat. Jag är beredd att börja kämpa rejält vid 30-35 km då jag varit lite dålig på alla långpass. Och inte heller fokuserad på maran. På milen och 15 går enligt plan men steget känns tyvärr anstängt och inte alls som det brukar. Vilket också korten senare visade. Har nog aldrig sett så dålig ut på kort och då har jag även varit betydligt tyngre. Men farten är relativt hög men får jobba lite för mycket för det. Första milen går på 48.39 och 15 på 1.13.10, vilket fortfarande var helt enligt planen. Och några bekanta hejar vid varningen och det känns fortfarande görbart. Men jag hinner knappt komma ut på Djurgården förrän första 3.30-farthållaren springer om mig och rytmen sabbas med allt folk där. Och backarna suger mycket mer än lovligt och det dröjer inte länge förrän de börjar försvinna och så håller det på med att nästa farthållare med 3.30 passerar och ytterligare än. Tror inte ens vi är förbi Djurgården förrän de är ute ur sikte och det oroar för jag orkade inte hänga på och jag undrar om det är fel på min klocka. För jag bör vara i fas fast dock känns det klart tyngre än beräknat. Nu har jag en mental kamp men vågar inte ens kolla klockan för att se min puls men jag ser att tempot sänks, helt klart. Men försöker att ligga under 5 min/km då det är lättlöpt för att ändå ge mig själv chansen. Steget känns dock hela tiden ansträngt och det oroar. Det är ju långt kvar. Vid 20 km har jag 1.38.05 Fortfarande med i matchen men plockar ingen tid nu. Halvan passerar jag på 1.43.25 Kanske får jag en liten kick av det iaf. Chansen finns fortfarande och jag har pannben. Tänker lite på den löjliga frasen. Pain is temporary - Glory is forever. Jag kör den lite då och då och låtsas längta efter smärtan. Men lååång tid med smärta dock. Och strumpan på höger fot har korvat sig lite så jag börjar få blåsor. Det var ju lite tidigt, bara hoppas det inte blir alltför jäkligt. 25 km på 2.03.45 Har börjat tappa lite mer men chansen finns hela tiden men i mitt innersta så inser jag nog slaget förlorat och det må så väl vara hänt men bättre känsla lite längre borde man kunnat haft. Men jag analyserar inte utan försöker borra ned och ta in lite av publiken och kör high five med barnen. Var förresten nästan på gång att göra det med Glenn Hysen på Djurgården men kom på mig att det var lite löjligt. Han stod där som representat för spelbolaget, vad det nu heter. Vid 30 km så har jag fortsatt tappat och är alldeles för slut för att jag själv skall tro på det. 2.29.52 Chansen fanns nog rent matematiskt att klara 3.30 då men jag börjar bli grymt stel och vill inget hellre än bara lägga mig ned! Sen vid 31 km så bonkar jag! Rejält in i väggen. Tar vätskan och börjar för första gången att gå. Och stretchar lite och får en satans kramp i bakre lår så jag håller på att ramla ihop. Efter några minuter så tvingar jag mig att springa igen och nu är jag så slut så jag kommer faktiskt igång igen men nu har farten sänkts och det är början till slutet. Får verkligen kämpa för varje tillfälle att låta benen rulla på lite så inte klockan springer iväg. Vid 35 så har då klockan börjat ticka iväg och jag har 3.02.19 och alltså mindre än 28 minuter kvar att springa 7 km. T.o.m jag har sedan länge reviderat planen men minuterna fortsätter att ticka iväg då jag får lägga in gåpauser ibland. Musklerna känns helt urlakade och på slutet så lyckades jag springa förbi sista vätskekontrollen och lunkar i mål på 3.46.01 En del tycker det är bra men jag kände att jag hade så mycket mer i kroppen och efter lite analyserande så tror både Ullis och jag att festkvällen i den kalla lokalen tog för mycket på kroppen då man huttrade. Kanske flyget påverkade lite men det är tveksamt. Lite dåligt med sömn också men framförallt en råkall lokal. Dock trevligt bröllop så det var inget man ville byta bort. Revansch känner jag! Nu skall jag bara återhämta mig och sen komma igen! :-)