Torsdag och normalt torsdagsträning med klubben men nu skulle Felix springa Scaniamilen och han hade satt 50 på milen som mål. Ett ganska tufft mål då han inte tränat löpning på mycket länge och konditionen är ju en färskvara. Kanske hade han slarvat lite med sömn och vätska också för han såg red trött och urlakat ut i mål och hade kämpat på bra. Banan är mycket tuffare än snittet och han fick strax över timmen och jag var rädd för att han skulle få avsmak men rätt snabbt så hade han nog funderingar på att börja träna och det är ju mycket roligt. Jag förstår att banan är tuff då flera som tränat mycket för rätt höga tider och en mil är ändå en mil. Det är inget man bara drar av om man inte har tränat. Men vart är toppbredden? De 3 första herrarna i täten var ganska utspridda och sen hände det liksom ingenting... Tränar man på i några år så får man en rätt hög placeringar trots att det är långt fram i tid till den absoluta täten. 

Edit! Det var flera som hejade på mig som jag inte kände igen. Ledsen för det och sorry till Anssi som jag i hastigheten ropade Antti till! :-0

Ullis var lite sugen på att komma ut på sina Nordic Skates och de var ju inte riktigt klara så vi åkte ut till butiken och jag skruvade lite och var väl nöjd sen. Sen så drog vi ut på en liten tur och det var första gången för Ullis på rätt länge så hon var lite osäker men det var ju inga problem alls. T.o.m gruset avklarades utan problem och vi kom fram till cykelvägen och åkte lite framåt på den mot Trosa. Sen ser vi att riktigt stort vildsvin ganska nära oss och man har förstås lite koll vart den tar vägen. Men de är ju mer rädda för oss men dock jäkligt skräckinjagande! :-) Vi vänder iaf hemåt och syftet var ju att bara komma ut idag. Skön lite tur och man blev riktigt sugen på ett längre pass. Transportcykling fram och tillbaka till jobbet även idag, måndag. 

Onsdag och lite lätt men skönt utpumpad från tisdagens kanonpass. Nästan lite svårt att smälta att passet gick så himla bra. Nästan som en klocka och jag låg och bestämde fart. Visserligen så gick det lite för fort emellanåt men jag korrigerade ganska snabbt, dels av snabb koll på klockan och dels av hejarop bak i tåget. Ett härligt smil men sega ben hemåt blev det på cykeln då iaf. Men onsdag och som sagt var lite lugnare. "Bara" dryga 9 km transportcykling men skönt att den kommit igång. Det blir lite gratiskilometer och säkert nyttigt då man skall upp i lite längre sträckor framöver. Lite roliga samtal på slutet då jag skulle tipsa om rätt typ av skates till några personer och det sista samtalet blev inne på en affär. Vi trodde att vi hade överens när han sedan ringer upp och ändrar sig, då i kassan på en annan affär! :-) Sen blev det lite mat med ungarna för Ullis har mycket på jobbet och jobbade över. Efter det så blev det lite Champions League-fotboll och riktigt bra match! Dock verkade domaren tagen av stundens allvar och man förstår att det är lite press på honom. Man tänker ju onekligen på vår svenske domare, Jonas Eriksson, som absolut inte gjorde bort sig i sin match. Men svensk media blåser förstås upp varje enstaka tveksamt domslut. Nä, en skön dag men det är klart roligare då Ullis är hemma! :-) 

Dagen började med att Tim undrade om han kunde jobba hemifrån och eftersom barnens kusin E är på besök så testade vi det men hur blev det med maten då... Hmm, jag ringde svärmor som absolut kunde komma bort och hon hann inte ens komma förrän det var full fart i ett. Först var det en ganska snabbt skotest där skorna satt perfekt direkt men vi skulle lägga undan dem någon vecka och strax efter det kom maten och jag hann få i mig allt innan nästa kunder dök upp och det tog lite mer tid och det blev lite kaffe till de som ville ha också. Själv hade jag druckit alldeles för mycket men tryckte nog i mig en kopp till. Vi lyckades hitta en bra lösning till kvinnan som skulle ha inlines och tillhörande skydd. Och under tiden dyker en mycket bra vän upp och vi hinner däremellan prata lite och han skulle även dyka upp sen på träningen på kvällen. Svärmor var typ kvar hela tiden och hon behövde ha hjälp med en sak på datorn och det var snabbt fixat. Sen nästa kund som ville ha lite skydd och under tiden kom Ullis och sen var det fort hem och fixa lite mat. Både Ullis och jag var konstigt nog sugna på blodpudding och jag tog nog lite för mycket (som vanligt?) så jag räknade med håll sen på träningen. Men för att gå händelserna i förväg så gick det bra ändå. Bråttom som vanligt att byta om och Ullis skulle dessutom hämta några lådor innan träningen och pengarna hon tagit fram tappar hon i bilen och de gömde sig givetvis väldigt bra. Tror det fattades 4 kronor men jag sade att jag skulle komma nästa morgon och lägga i brevlådan. Han verkade lite misstänksam och det var ju lite dråpligt över fyra små ynka kronor. Vi letade lite till och tror Ni inte Ullis hittade dem vid sidan av sätet där de kilats fast mellan sätet och mittkonsollen! Fram till dörren igen och det kändes som en evighet innan han kommit ned för trappan igen... Sådärja! :-) 

Snabbt till träningen och säkert några kilometer för fort också... Väl framme så är det Linkan med dotter (kul!), Flaken, Kihlen, Thellen, Brand-Björn samt Elisen, dvs elektrikern och ingen annan. Många verkar stressade och både Kihlen och Elisen hade tjuvstartat så jag, Ullis, Flaken och Brand-Björn drog iväg på en uppjogg i skogen och den var rejält trixig och jag blev förvånad hur lätt Flaken pratade medan jag fick kippa efter luft. Väl framme så blir det lite lätt stretching innan vi kör igång med löpskolningen och vi provade lite nya övningar men det var svårt att få till just där då backen vi körde i var lite gropig och dessutom lite väl brant. Men vi kämpade på och sen var det då dags för Sprint-Special för de som vågade iaf. Några körde i mara-gruppen men jag, Flaken samt Brand-Björn och Thellen testade sprint. Efter joggen på 300 meter så drog vi sista hundringen fort och pressade varandra lite. Thellen skulle ta det lugnt eller iaf borde då han har haft känningar i bakre lår rätt länge. Men han får ju bestämma själv och hade förstås svårt att inte dra på då han vet att han är snabbast av oss på kortare sträckor. Han varvade lite med att dra på och hålla sig lugn. Lite småirriterande att ta i max och bara känna någon glida förbi! ;-) Ha ha, men för att återgå till storyn då. På första så har jag och Flaken en kamp och jag kommer någon decimeter före och så håller det på i ca. 5-6 gånger innan han bestämmer sig för att köra längre intervaller med tanke på Varvet. Brand-Björn höll sig lugn de första men några gånger gick han upp och bara tryckte ifrån. Där finns det också kapacitet. Tyvärr så får Thellen en lättare bristning i baksida lår och han lindar sig och åker hem för att söka svar hos dr. Google. Kanske det bästa som kan hända så att det får läka ut ordentligt. Brand-Björn och jag körde typ 10 stycken och sen gick vi över till tempo som gick förvånandsvärt bra och det blev några kilometer där vi började på 4.30-fart och gick sedan nedåt mot 4.10 till 4.15-fart Sjukt bra och härligt att vi orkade hålla i! Och jag ser att Ullis ligger på i högt tempo och håller dessutom bra fart hela tiden. Utan att tappa! Grymt kul!

Sen var det hem och äta en smörgås och dricka te! Livet kan helt klart vara sämre! :-)

Så var det tisdag och jag vaknade upp med rejäl värk i vänster knä och en känd knäläkares ord ringer då och då i mitt huvud. "Du får räkna med att inte kunna springa mer"! Det var för ganska mångar år sedan och jag försöker att inte ta det så allvarligt utan gör ett allvarligt försök att bli bra på det jag älskar. Visst är jag sjukligt stel och får på morgonen ta ett trappsteg i taget och sånt men när jag blir varm så funkar det. Men efter sviterna från Vasaloppsveckan så har jag lite problem med smärta under fotsulorna och jag sprang därför med lite annorlunda steg under helgens långpass. Det gjorde nog att jag fick rejält ont i vänster utsida knä idag. På jobbet så smetade jag på lite "Tigerbalsam" på det ställe som smärtade och sen tyckte jag det funkade rätt bra. Ett tips är iaf att verkligen tvätta av sig efter att man smetat ut Tigerbalsam för det är bra drag i det och inget man vill ha på känsliga delar. 

Hursomhelst så var det klart oroande med knäsmärtan och jag trodde nog inte jag skulle kunna springa och lite känning i halsen. Inte mycket men ändå lite oroande även det. Jag ser verkligen fram emot halvmaraton i Köpenhamn. Som sagt var även första halvmaran på mycket länge. Har nog inte sprungit ett lopp på över milen på många, många år. 

Väl framme på plats så är det bara några stycken där men det fylls på hela tiden och till vår glädje är det några som inte varit där på ett tag men även några borta så det var iofs ungefär som vanligt. Många har lopp i helgen så jag föreslog att de skulle dra ned väldigt mycket på intervallerna och även jag själv då förstås. Rätt mycket då jag kände mig riktigt sliten. På uppjoggen så känns det dock lite bättre faktiskt men på slutet blev jag trött och det var ju lite tidigt. Alltså i slutet på uppjoggen. Några andra tjejer kom förresten gående och de var klädda för att springa och jag undrade om de skulle springa med oss men det skulle dem inte men jag sade att de fick joina iaf de ville. Sen blev det löpskolning och det började blåsa alltmer. Även lite regn. Men det brukar ju härda så man försökte bita ihop. Sen är det dags och jag har äntligen på mig min Suunto-klocka men blir paff när jag drar iväg och kommer inte ihåg vilken knapp jag skall trycka och Jochen drar iväg. Men jag lugnar mig och håller mitt tempo. Dock så närmar jag mig lite och på slutet så är jag i rygg och kanske får jag ta i lite mer än tänkt. En minuts ståvila och sen påt igen. Nu blir jag ännu mer slut och det verkar inte finnas så mycket krut i lungorna, tyvärr! Men jag tänker bara köra 3 stycken intervaller i ett Set och kanske 3 set. Nu kom jag nog samtidigt över mållinjen. Sista intervallen och jag sätter upp 3 fingrar till Jochen så han inte kör för hårt om han tror att jag skall köra 4 intervaller. Vi är återigen ungefär samtidigt men nu återhämtar jag mig knappt och ändå så går det över 2 minuter. Flaken ser också sliten ut och jag får honom att dra ned på tempot och vi bildar en liten grupp med Ullis (älsklingen) och Linkan. Först tar jag det lite lugnt och lägger mig bakom Ullis och Linkan och går upp och ökar lite på slutet bara. Flaken joinar på varv två och han vill upp lite tidigare och dra så jag hänger på. Sen går det nog snabbare igen på varv 3 och jag känner mig nöjd men lite oroväckande trött och ett tryck över bröstet. Nu blir det extra vila och max 3 kilometer på torsdag. Det blev knappa 6 kilometer idag. Dock utan mersmak men men. Det kan lossna!

Just ja! Våfflorna! Väl hemma så fixade vi dagen till ära, Våffeldagen, till en härlig våffelfest men familjen delades upp i två delar då det var Machester-derby samtidigt som den roliga filmen "Jättebästisar". Eller om det är en serie. 

Så var det dags för Skövde 6-timmars, endast 6 dagar efter Vasaloppet och onsdagens provjogg gick ju åt skogen då jag fick bryta efter ca. 600 meter. Men på torsdagen så joggade jag iaf 3 kilometer och det kändes ganska bra då det var platt men då det gick uppför så var det som någon lade en tung säck på axlarna. Men varje extra dags vila gör ju susen så det är bara att hoppas på det bästa och jag är ju i förhållandevis bra form så det är ju bara att testa. Men både Ullis och jag kände av lite i halsen så vi tryckte i oss lite förkylningsmedicin och höll tummarna. På fredagen så lämnar vi Vagnhärad och åker via några konstiga vägar, på slutet, till Skövde. Vi checkar in och jag tvekar väl lite om jag skall anmäla mig, när jag tänker efter. Men jag har väl bestämt mig, tror jag! :-) Nåja, det är ju bara att testa och jag taggar igång mig. Det var rejält blåsigt då vi kom och vi kommer i samspråk med Heikke, från Nyköping, då vi käkar på kvällen. Efter trevligt sällskap och mat så kommer vi i säng och jag sover gott. Väl på morgonen så strålar solen och vinden ha lugnat sig lite. Efter diverse problem med skor och nummerlapp så kommer vi ut och ställer upp vårat bord. Sen är det inte länge kvar tills starten går. Och pang! Där gick starten och jag och Micke pratar lite i början innan han drar iväg och jag tycker jag joggar lugnt men farten är ändå långt under 6 min/km. Men det känns lugnt så jag joggar på. I början så finns det många ryggar att lägga sig bakom då det blir motvind. Det dröjer dock inte länge förrän jag måste lätta på trycket och jag ser att Ullis kommer bakifrån och pratar några sekunder med henne och hon får lite dricka som jag släpat med något varv. Jag börjar sen springa lite hårdare och det är ofta farten ligger på runt 4.45-4.50 på delen då det är mer lättlöpt och snittfarten ligger nu på 5.18 som lägst iaf. Men 5.20 verkar den stabilisera sig på och det är ju overkligt om jag kan hålla i det här. Jag varvar Ullis efter ca. 1 timme men blir själv varvad av Micke. Men det gör ont under fötterna och jag förbannar mig själv att jag inte tänkte på problemen jag fick under Vasaloppet då det smärtade under fotsulorna. Jag borde förstås haft skor med mer dämpning men smärtan får jag lägga åt sidan och det fortsätter gå bra. Vid 2 timmar så har jag fortsatt bra tider men det känns som det är något som inte står helt rätt till. Jag har då dock både sprungit ikapp och förbi Torill men det dröjer inte så länge förrän hon är förbi mig igen. Kanske var det någonstans mellan 2 och 2,5 timmar. För nu börjar det bli mer och mer stelt i Piri formis och det drar ned lite vänster bakre lår. Att ha sådan smärta vid 2,5 timmar gör att det känns hopplöst men jag tvingar mig själv till att fortsätta. Men sen går det rätt fort tills jag måste stanna och stretcha. Nu har det dröjt väldigt länge förrän jag såg Ullis och när jag ser henne igen så är det dock när jag tittar snett bakåt. Mitt huvudmål för dagen var 6 mil men att springa 5 mil skulle också vara helt okey. Nu känns det avlägset och jag tänker då i första hand på att kliva av vid maradistansen men problemen som kom eskalerade bara och det hade blivit slitiga och jobbiga varv bara för att få en ganska medioker mara-tid. Jag hör att Ullis nämner något om motivationsproblem och att hon är anmäld i motionsklassen. Jag ser till att ändra det direkt vid varvningen och bryter även själv vid ganska exakt 3 timmar. Min snittid tror jag blev 5.37 men det står säkert lite mer då det tog tid att få in det i datorn. Heikke tror jag också bröt då jag inte såg till henne efter det. Men Ullis tuggar på och jag peppar henne att jag har ändrat klass nu på henne, vi missade visst att skriva in det i efteranmälan. Jag ser att hennes km-snitt börjat öka ganska kraftigt och att hon hade en hög med tjejer före sig i resultatlistan nu. Jag peppar henne och nu stabiliserar sig km-tiden och hon börjar istället plocka placering för placering. Vilka som är vilka vet man inte men till slut så är hon iaf före alla som var ganska nära och hon har en bit fram till nästa tjej som ligger typ ett halvt varv före men nu börjar det bli nära slutet. Kanske endast 15-20 minuter kvar och sen förstår jag vem tjejen är men hon verkar stark nu och jag tvivlar på att hon skulle tappa. Men Ullis kämpar på och nu är det kamp om hon skall hinna gå över 57 km och det kan gå om hon håller i. Och hon inte bara håller i utan ökar igen så t.o.m snittet sänks igen ordentligt. Hon kommer förbi mattan som förkunnar att han garanterat gått över 57 km och kommer några hundra meter till. Grymt bra! Ser nu att hon fick 57212 meter.

Själv får jag vara nöjd med känslan jag hade då det fungerade. Jag körde faktiskt Vasaloppet för mindre än en vecka sedan och jag var inte helt pigg. Trots allt så gav det mersmak och kan jag bli ännu mer tränad så kanske man klarar att dubblera. Ullis är säkert sugen på att köra igen och jag kan ju testa om allt känns bra. Det blev ett bra helgpass för mig iaf och jag ser att jag hade bra fart fram till 2,5 timme iaf. Jag kom 33297 meter på 3.15 Jag är grymt stel nu iaf och kunde inte gjort så mycket mer. När släggan väl kom så kom den ordentligt. 

Fredag och dags för begravning av min älskade farmor! Tim skulle passa butiken så vi åkte ned och installerade oss vid Åda och sen lämnade jag honom och hämtade Ullis. Det var fint och vi fick träffa många släktingar vi inte sett på ett tag. Jag förnam kanske ngn slags närvaro och trots att jag inte är kristen så respekterar jag förstås det mesta av vad kristendomen står för och jag vet att farmor själv kände mycket tröst i den. Det är klart orättvist att så fina personer som att pappa och farfar lämnade så tidigt och nu då även farmor. Men jag finner också tröst i att de nu har varandra. Kanske är jag lite kristen jag också... :-)

Tisdag och "stegar" stod på programmet. Ullis och jag hade tänkt komma iväg lite tidigare för att få några extra kilometrar men det blev som vanligt lite småstressigt att bara komma iväg i tid och vi välkomnar ytterligare en som vill gå med i klubben och det är kul. Såg förresten sen på mailen att ytterligare en gick med och en tredje verkar också på gång. Kul när det hela tiden växer, det visar att vi gör något rätt iaf! :-) Hursomhelst så drog vi igång träningen med uppjogg och min tanke på att gå i ett och ett halvt varv försvann och jag ser i efterhand att både Ullis och jag fick en skenande puls ganska direkt och det verkar bli så då man inte värmer upp för det borde sett annorlunda ut om det var dåliga signaler. Jag körde på lite hårdare på slutet och höll nästan jämn fart med Sjöslaget men han var förstås inte lika trött som jag var på slutet. Sen blev det stretch och jag passade på att byta skor till DS Trainer då jag ville få in lite mer fartkänsla. Uppjoggen gjordes i Jako-skorna som för övrigt är underbara men som inte görs längre, tyvärr. Sen fick vi inte lite bålstyrka och lite utfallssteg innan löpskolningen. Jag märkte ganska fort att jag återigen taggat till mig. Hela dagen hade jag var taggad för kvällen men ju längre dagen blev så blev jag alltmer trött och när det dessutom strulade till sig lite innan strängningsdags så började luften gå ur mig. När intervallerna sedan började så drog Sjöslaget och Rydholmen iväg ganska raskt och jag anförde en grupp men första 2-minutaren snittade vi på 4.32/km, och det var lite klent. Men sen höjdes farten och jag började hela tiden få lite luckor bakåt och det inspirerade förstås. 4-minutaren sen gick i snitt på 4'16 och det gick istället lite för fort. Första "sexan" drog jag i 4'19 och nu blev det större luckor men även jag var väldigt trött men dolde det ganska väl. De övriga måste trott jag var dopad men frågan är om jag skulle klara hela passet. Tvivlet började växa. Nu 8 minuter och det var bara att bita i! Jag sneglade hela tiden på de som hade lite koll på tiden och skulle det aldrig ta slut! Till slut så stannar folk och jag skriker till och pustar ut. Skriker gör jag förstås för att vidarebefordra att uppmärksamma att vi skall stanna. Nu gick det i 4'25-fart. Lite långsammare men absolut ingen katastrof men helt klart förståeligt. Sen så gick vi nedåt igen och fastän det nu var 2 minuter kortare så fanns absolut fortfarande tvivel på om jag skulle klara det. Nu hade jag lite mer koll när vi skulle stanna men när det ropas till så är det tyvärr en minut för tidigt och folk stånkar och stönar och vi är alla lite tveksamma. Efter en kort stund så är vi alla igång igen då vi förstår att någon har missat en minut och vi förlorar 17 sekunder. De första 5 minuterna höll vi 4'24 och den sista biten gick i 4'27-fart men kanske några sekunder snabbare då det blev lite tokigt med start och stopp. 4-minuter därefter och det gick i 4'25-fart. Sen började Thellen vakna och det är absolut inget som förvånar och när det var 2 minuter kvar så satte han en jäkla fart och jag fick bita mig i tungan för att inte dras med och jag ser klart en fartökning direkt när han sprintade förbi men sen lugnade jag mig och fick en snittfart på den 2-minuten på 4'17. 

Rejält trött men nöjd! Kanske kunde varit lite lugnare men jag orkade hyfsat bra och en del pannbandsträning är nog bara nyttigt! 3 varvs lugn nedjogg, jag joggade ned med Kihlis och pratade lite kost. Det är helt klart infekterat i de där debatterna men även mycket intressant. Jag har svårt att se att det skall vara så svart eller vitt. 

Sen var det fort hem och duscha för att sen fira Tim! Eller vi hade faktiskt firat honom innan träningen men nu skulle vi se en film som han fått. Apornas planet och den var riktigt bra. Kanske tappade lite i slutet men vilken bild det blir med blueray! Jisses! 19 år är Tim nu, det är inte klokt, vart tar åren vägen! :-) Men härliga år så man skall inte klaga. Nästa år blir det nog ett riktigt partaj! :-)