Tisdag och jag informerade tidigt Micke F om att jag inte skulle hinna till träningen då Ullis skulle lämna blod. Själv skulle jag försöka att återigen få bli blodgivare. Mitt blod fungerar ju till alla men tvärtom är det värre. Det är ju även som Nils van der Poel säger. Det viktigaste i livet är att vara en god människa och ge blod är väldigt fint och bra. 

Sist så blev jag ju diskvalificerad som blodgivare då jag hade för mycket problem med min egen hälsa och de tyckte att jag behövde mitt blod bäst själv och så kanske det var då. Sen åt jag ju hjärtmedicin och då fick man absolut inte lämna. Min hjärtläkare tyckte dock att jag kunde lämna om jag ville och nu gör jag alltså ett nytt försök.

Hursomhelst så var det först lektioner och jag var med på tre beep test och hoppade av vid nivå sju på första och sedan var jag runt 7.6 på andra och sen tryckte jag mig upp till nivå 8 på sista men det gjorde nästan ont i lungorna. Men nivå 8? Det är ju rätt dåligt om man skall vara vältränad och jag blev lite orolig. Visserligen så är det rätt explosivit och det mesta av det är ju borta men ändå... Nu var det dock inte så många elever som slog mig utan det var nog bara i en klass någon, eller några, sprang längre så jag måste nog kontrollmäta sträckan. Jag kanske har lite för lång sträcka och vi har det mest som prova på, i början. 

Efter skolan så går jag till Ullis som väntar i bilen och vi åker och tar en liten fika på ett mysigt ställe och det blev kaffe och semla men vi delade även på en macka så man inte fick värsta blodsockertoppen. 

Sen lämnade då Ullis blod och jag fick prata med en sjuksköterska som tog mina uppgifter. Vi passade på att äta lite då vi ändå var i stan och sen hemma så kikade vi på både Superstars och Biggest Loser och jag fick räkna in en träningsfri dag. Eller fick jag det? Jag kände av lungorna rätt rejält så jag måste tagit ut mig. Beep test är kanske bra att köra några gånger ibland så man ser var man är. 

Måndag och det var lite segt att gå till bussen och när jag sätter mig så inser jag att det inte går att fälla stolarna och de är dessutom rätt upprätta. Hm, det blir ingen sömn och jag som hade längtat efter det då jag tränade rätt mycket igår. 

Framme på skolan blev det lite lugnare då det endast var dansträning som stod på agendan och man fick pausa med lite annat om man ville. Det blev lite badminton och kicka boll för många men jag lade även in ett beep-test för de som ville prova inför kommande hårdkörning. Jag provade faktiskt själv men det blev som en käftsmäll och jag har tappat väldigt mycket explosivitet och gav upp efter nivå sju redan. 

Hem och nu fick jag nästan en halvtimme innan landsortsbussen gick och jag gick och köpte några böcker. 

Väl hemma så har Ullis redan varit på badhuset och simmat. Lite mat och annat. Sen ville jag också träna och efter att ha laddat både padda och träningsklocka så var jag igång. Det blev mitt vanliga 70-minuterspass och sedan väntade sängen. Skönt då jag nästan var för trött för att träna.

Söndag och idag var det lite långpass som stod på schemat. I alla fall för Ullis som skulle springa till Saltå-Kvarn med Gisela. Själv skulle jag köra min sista stage på Tour de Zwift. Egentligen hade jag redan kört den men på något konstigt sätt hade jag inte fått två etapper godkända men det var ju bara att köra igen. Dock så valde jag den längsta idag men det var det ju det här med att hålla igen. När det är race går det ju inte riktigt att hålla igen och så blev det väl lite idag också. Jag hade bokat in ett race klockan 08.00 så då satt jag på cykeln och det var inte så jättemånga idag, då det var ett uppsamlingsheat. Vi drar igång och jag håller faktiskt igen lite grand, i början. Sen så avancerar jag hela tiden och snart så hamnar jag tyvärr i ingenmansland med en kille som inte är intresserad av att samarbeta utan bara vill ligga i rygg. Jag inser, efter någon mil, att jag istället tar igen mig och låter de bakifrån komma ikapp och när de väl är ikapp så dröjer det inte så lång tid, med min hjälp, att plocka killen framför som dock ställer om och också joinar oss. Det var dock ingen högodssare. 

Det är bara att bevaka så man inte åker ur och då det går  uppför får man jobba på lite. Sista biten så sticker en men jag tror att han drar för tidigt men det visade sig att vi aldrig orkade ikapp honom men vi samarbetade heller inte så bra. Det är bara jag och någon annan som vill jobba och sen är det bara spurten kvar och jag tar i lite. 

Sen kommer Gisela och Ullis och hon skall jogga iväg och jag skall sen komma efter med deras grejer. 

Jag passar på att cykla ned i tjugo minuter och tar igen en bana jag inte kört förut och nu har jag inte så många kvar som jag inte kört, i alla fall inte av de kortare. 

In i duschen och sen drog jag iväg till soptippen med lite saker innan jag åkte vidare mot Saltå-kvarn och filmade tjejerna då de sprang. De såg pigga ut. 

Vid Saltå var det bilar i mängder och det verkade vara något event där. Jag frågar en parkeringsvakt och det visade sig att Sebastian Boudé var där och han bakade semlor på surdeg. Vakten frågade om vi skulle ha semlor men jag sade att jag inte står i kö i trettio minuter för ett par semlor. Trettio minuter räcker nog inte, svarade han... 

Dock var det ingen kö till själva fiket och Ullis och jag körde på en varsin god toast och kaffe. Jag var tvungen att kolla så det inte blev fel för jag betalade nog 340 kronor men det verkade stämma. 

Väl hemma så kom Rosie på besök och det blev lite fika och på kvällen blev det lite teve innan vi lade oss. Vi blåste ut ljusen och när jag sedan gick ut från sovrummet så får jag lite lätt panik då det luktar bränt och hela familjen springer upp. Det verkar ha varit något ljus som luktade extra mycket då vi blåste ut det men lite läskigt var det och vi sprang runt och luktade lite överallt. 

Lördag morgon och idag skulle vi träffa en liten gosig bebis men först ville vi träna. Jag såg att det inte var något som passade mig och jag valde därför mitt egna pass och tog en bana jag inte kört förut för att plocka några extra poäng. Jag tror att det fungerar så . Det var dock en väldigt kort bana så på det sättet var det lite trist. 

Som vanligt så fungerar inte den automatiska wattkontrollen, ERG, så bra så jag får själv hålla koll på hur hårt man skall trampa men efter ungefär halva tiden så verkar det funka igen. Snittpulsen blev 137 och det indikerar nog på att jag antingen höll lite högt i början eller så är jag inte fullt återställd. Det var i alla fall ingen katastrof och jag kan nog köra på igen. 70 minuter och snart satt vi i bilen mot Oxelösund. 

Vi möter upp Karin och Elli samt förstås deras lilla bebis Stellan och jag tar direkt vagnen och plockar sedan upp honom och det är så gosigt. Han protesterar inte alls och han är ursöt!

Gott käk med trevligt sällskap och kaffet tog vi sedan hos dem där jag även provade VR-glasögon men jag känner att jag måste sätta mig ned då jag annars kommer att ramla. Det är superäckligt! Dock även supercoolt! Hjärnan får ju spel och förstår inte vad som händer och givetvis ville jag prova en bergochdalbana! :-D

På kvällen blev det Melodifestvalen och det får man ju förstås inte missa. Maria Sur var ju överlägsen idag. 

Fredag och jag var lite småseg och det börjar märkas att jag trappat upp träningen. Efter lektionerna så var det som vanligt full fart till bussen och jag känner att jag måste ta en vilodag. Det känns i hela kroppen och då får jag ta och lyssna på den. Jag brukar inte mjäka men nu var det nog dags. 

Väl hemma landade jag i att försöka bokföra vad jag hade för böcker och fick väl in ett större gäng, typ hundra stycken. Det är rätt kul och rätt så viktigt att man får en bild av vad man har så man inte köper dubbelt vilket redan har hänt. Lejontämjaren, av Camilla Läckberg, har jag visst tre stycken av nu men det blev bara så av böckerna jag fått och köpt paket av. 

På kvällen blev det bara mys och teve. Riktigt skönt att ta igen sig. 

Torsdag och efter lektionerna var det återigen dags för lite pingis med duktiga John. Han är superduktig men på något sätt har jag hela tiden lyckats vinna våra matcher. Av kanske 25 matcher har jag förlorat två och det låter ju som jag skall vara överlägsen men så är det absolut inte. Det är så sjukt jämna matcher och mer rättvist vore väl kanske ett resultat på kanske 15-10, till mig då. 

Idag var det en chock i början för jag hade inget att sätta emot och han vann övertygande första set och jag blev skakad i grunden. Vad f-n! tänkte jag. Sen lyckades jag kvittera och även ta tredje set innan han tog fjärde och vi tvingades till ett avgörande femte set. Där lyckades jag bäst men i något set så var vi uppe i 26-24, om jag inte minns alldeles fel. 

Kolla gärna på min Insta (enklaresport) för lite coola bollar. 

Sen hem och idag kunde jag gå lugnt till bussen, tänkte jag. Sen dyker det upp en elev som glömt sin jacka men då jag vet att det var en städtant där så var jag taskig nog att be henne gå dit och knacka för annars skulle jag missa bussen. Hon blev lite sur men jag hoppas hon förstod. Hon höll också på att missa bussen men jag hoppades att hon skulle hinna. Själv skulle jag få vänta någon timme om jag inte kom iväg nu. 

Jag var rätt trött efter pingisen och idag höll vi på i en hel timme faktiskt. 

Väl hemma så äter vi och tiden drar iväg lite och jag inser att jag inte riktigt kommer hinna ta emot löpgänget utan messar och hoppas att de kan sköta sig själva, igen! 

Jag hoppar upp på cykeln och Ullis är redan igång. Konstigt nog så har jag fortfarande två etappar som det står att jag inte kört och jag vet ju att jag har kört dem så det är surt. Det blir dock mitt egna program och kanske, kanske orkar jag köra en av mina stages igen. Så kanske jag får dem avklarade i systemet. 

Det går bra men jag är trött och känner av en ökad puls i slutet av passet så att köra race lockar inte det minsta och nu ser jag att en cykelkompis har svarat på en fråga om Touren och han säger det jag redan vet. Det skall ju vara avbockat och då det är två minuter kvar så bestämmer jag mig för att ändå köra racet igen. Det blir dock kortast möjliga och det innebär C-race. Jag börjar lite lugnt men det ökas efterhand och jag spurtar själv i mål, lite i ingenmansland men nöjd att jag kunde spurta ifrån några som jagade. 

Efter duschen gällde det att komma ned i varv men det blev lite väl sent. Pust!

Onsdag och mötena blev inställda så jag kunde jobba hemifrån istället och så fick det bli. 

Iväg med bussen väl hemma så var det snart träning och Ullis skulle på Core. Jag hade som vanligt bokat lite sent och insåg relativt snabbt att det var kört att få en plats och ställde in mig på att köra crosstrainer istället. 

Det blev prick 15 kilometer på 50 minuter och med motstånd 13. Det är där jag brukar ligga och 13 är nog max och på längre pass kör jag på motstånd 12. 

In i duschen och jag var snabbt ute för att inte Ullis skulle vänta för länge. Då ser jag en gammal elev som jag kände att jag inte hann prata klart med sist på gymmet och jag och Ullis hälsar lite på henne och hennes mamma. Där och då så kände jag att jag inte hann eftersvettas så snart var jag lika blöt som innan duschen och jag fick be om ursäkt men hann ändå prata lite mer med henne. Jag var visst oerhört saknad och det känns ju både bra och dåligt. 

Väl hemma så gick vi och lades oss rätt tidigt, riktigt skönt faktiskt. 

Tisdag och det var full fart på skolan som vanligt på tisdagar. Hem och på bussen så sov man djupt och väl framme så är man som ett vrak. Det har hänt förr men nu kändes det som motivationen till att både träna och coacha var som borta. Det gick bara inte att förmå sig till att ta sig till träningen och tiden gick. Jag känner verkligen att motivationen är i botten för att ge sig ut i kylan men jag vet också att kalla och slitiga pass härdar kroppen och psyket. Tomas lovade dock att ta passet och jag ställde in mig på lite varmare källarcykling istället och all träning idag var en rejäl bonus. 

Det blev en liten stage och sedan avslutade jag med lite fricykling men även det var svårt då man triggas att höja farten hela tiden. 

Sen blev det lite te framför Biggest Loser. 

På träningskontot kunde jag loggá in nästan en timme fastän jag var så låg innan.