Lördag och Ullis jobbade extra och jag var ovanligt seg och fastnade i sängen men gjorde ändå lite nytta med datorn. 

När Ullis kom hem var jag i alla klar och vi åkte mot Nyköping för att gratulera lilla Elton som döpte sig. Vi kunde tyvärr inte närvara då dopet var på valdagen och då jobbade ju jag och Ullis. 

När vi kommer fram så ser vi att det ändå är många bilar där och även Ullis andra lillesyrra, med barn, vad där men även Ullis pappa och hans fru. 

Vi hade tänkt gå på bio efter men det är ju lite pinsamt att dra iväg men nu hade vi rätt många timmar tills det var dags och det blev ganska lagom med tid och vi hann fika och prata ordentligt. Som vanligt så blev det lite tävling och mig skall man inte utmana i att balansera saker och nu blev det att balansera någon leksak på fingertoppen. Förutom vinst till mig, såklart (!), så slutade det med att ett barn slog undan leksaken så den for in i ögat på en annan. Ajdå! Det var inte det slutet vi ville ha så min så kallades vinst blev en pyrrhusseger...

Vi tackade för oss och hann in på Mc Donalds innan och åkte sedan till biografen. Vi tänkte se Bränn alla mina brev, av Alex Schulman, det är i alla fall han som skrev boken. Ullis och jag hade lyssnat på boken och jag hade visserligen missat lite i början men filmen var riktigt bra. Den kändes inte alls så lång som nästan två timmar. Undrar dock om inte boken skulle varit ännu bättre, jag är ju inte riktigt van vid ljudböcker men det funkar ju absolut. Filmen får 3,5, av 5. 

Sen hem och på vägen såg vi något mycket märkligt. Det var som att ett stort flygplan närmade sig Nyköping men det verkade vara på alldeles för låg höjd och det såg konstigare och konstigare ut. Sedan ser vi att det ser ut som något typ av rymdskepp men det var mer som en jättestor drönare med en diameter runt 2-3 meter. Den hovrade runt 20 meters höjd. Tyvärr hann jag inte få upp kameran men tänk er en jättestor drönare.

Väl hemma var båda trötta och vi tittade lite på teve. Det blev en ny dramaserie om en boxartjej. Riktigt bra faktiskt och vi såg två avsnitt i följd. 

Fredag och då Felix var uppe då jag gick till bussen så struntade jag i både hem -och husnycklar då vi skulle ha friluftsdag på skolan eller rättare sagt i Harg. Området hette Söra och jag tog en senare buss och vid bussterminalen, eller BT, som alla ungdomar säger, så var det ett tiotal ungdomar och väntade. När bussen skall gå så ser jag ett gäng stå mycket längre bort och skriker till dem att springa till mig och gå på rätt buss. Chauffören är snäll och väntar lite och snart åker vi. 

När vi kommer fram till ett uppsamlingsställe så är det en kollega som prickar av och några är visst på en senare buss och vi väntar in dem och börjar gå. När vi gått några minuter så får en elev ett samtal och det är två killar som missuppfattat samling och de kommer på en annan buss och jag backar ifrån ledet och går tillbaka. Lite läskigt då jag inte vet riktigt vart vi skall men google maps finns ju. 

När jag hämtat upp eleverna så försöker vi gå på lite för chansen finns ju att vi faktiskt kan se de andra framför oss men det går inte. Jag slår på google maps och chansar lite genom skogen. Vi kommer fram till en enorm hästgård och inser att man inte bör gena genom hagarna, där hästarna fanns, utan försöker gå runt dem. Till slut så kommer vi till en lite smal gång och en elev är nästan livrädd men jag får den andra till att klappa en häst. Hästarna är supermysiga och vill bara fram och det visar sig att de aldrig varit nära en häst och den ena hade inte ens sett en häst i verkligheten. Skumt! 

När vi passerar ett stall så går jag in och ropar och får svar från en kvinna. Jag frågar om vägen till Söra och hon pekar ut en bra väg genom hagarna och vidare in i skogen och jag tackar och vi traskar på. Snart är vi framme där jag tror att det är men det är helt tyst. Hm, skumt! Snart hör jag lite barnljud men det är småbarn och jag ser snart en kvinna och frågar om hon vet vart det här aktivitetscentret är och hon säger att det är bara fram, nästan rakt. Nästan rakt, tänker jag. Vid skogen längre fram så är det alltså nästan rakt men vi följer vägen och efter några minuter så står ett stort gäng och klappar och det känns lite pinsamt att de verkar ha väntat på oss. Jag kanske tog för lång tid på mig men snart förstår jag att vi gått förbi det stora gänget och efter tio minuter så kommer det några andra och efter ytterligare tio minuter så är alla framme. På något sätt så genade vi visst rätt rejält och de andra följde Sörmlandsleden helt. 

Så var det visst dags att köra igång och jag står först på fel ställe, då jag inte riktigt förstod kartan. 

Sen var det bara att ha ett högt tempo och efter sista gruppen var man rätt mör. 

Jag ropar till mig de som vill hänga på mig och precis 20 elever börjar gå. Tyvärr så traskade en elev på rätt hårt och jag förstod sedan efter ett tag att han kände till området och två tjejer kom lite efter men det valde att gå samma väg de kom hit på. Själv försökte jag gå tillbaka samma väg som jag kom på men kom lite fel och det blev lite bökigare och väl framme så missar vi bussen med ungefär 20 sekunder. 

Efter lite bök med att förstå tabellen så åkte visst en buss förbi utan att stanna och för egen del var det skönt då jag gått till en annan hållplats för att prata med en chaufför som stod och väntade i 20 minuter med sin buss. Dock hann resten av gänget också komma på så det kändes ju skönt att inte lämna någon efter sig. Det är ju dock rätt stora barn så de klarar sig rätt bra ändå och skoldagen var ju slut. 

Jag går sedan av och väntar på Ullis som fixar naglarna och passar på att gå och köpa en kaffe på Espresso House och lyckas bli utslängd från stället där jag väntade på Ullis för där fanns en konkurrerande butik. Ajdå! Jag satt mig på en bänk utanför och försökte kolla lite resor igen. Det borde ju gå att få ned priserna på en bra solresa men då verkar det alltid vara med en massa byten och sådant lockar inte. Nåja, det är ju ett tag kvar. 

Efter att Ullis kommit och vi delat på en bulle från Espresso House så åkte vi till Karin och Ellinor för att kolla på dersas lilla Stellan! Han var gudomlig och jag kunde inte dra paralleller till Stellan Bengtsson och efter bildgoogling förstod de varför med det tjocka svarta håret. Dock förstås en ung Stellan Bengtsson. Jag kommer garanterat komma med ett pingisracket i framtiden. Nu fick han en gosig liten groda som varit borta ett tag ur sortimentet. 

Vi gosade lite med Stellan och pratade lite om allt möjligt så tiden gick och vi fick lite bråttom till nästa kalas. 

Det kalaset var i Trosa och vi gratulerade mitt brorsbarn Viktor och hans mamma Lina. Det blev lite fick även där och nu började man nästan må dåligt av fikat och jag kanske borde tagit något annat än pizza då vi åkte och käkade på La Piazza efteråt men det är lätt att vara efterklok. 

Väl hemma blev det bara lite slötittande på teven innan man slocknade. 

Torsdag och jag mådde pyton då jag vaknade. Jag var som en zoombie och fick verkligen kämpa för att komma upp och på bussen så skickade jag ett kort till Ullis för att visa hur jag kände mig och när jag senare såg på kortet så ser det hemskt ut. Jag brukar dock vakna till så det blir bra efterhand och jag räknade med det nu också. 

Mycket riktigt så kommer jag igång efterhand och jag prickade rätt med stadsbussen också så det fanns bra med tid att hinna vakna till ordentligt. Under första lektionen så var det bara fullt ös som gällde och man fick välja mellan flera bollsporter och en kille verkade riktigt grym på pingis men jag lyckades vinna några matcher i början innan jag sade att vi slår till med en tre-setare, då han ändå spelade riktigt jämnt med mig. Det var flera som blev intresserade och det var några grymma bollar där man räddade riktigt hårda smashar från nära håll. Så höll det på flera gånger och efter att jag vunnit de första två seten så ledde jag i tredje och hade till och med matchboll innan han började få ännu bättre spel och jag hade lite stolpe ut så snart hade han vunnit två set och det var avgörande. Riktigt kul och det slutade med att jag tappade tredje set och han vann välförtjänt. Det var faktiskt första gången någonsin jag fått stryk av en elev på någon skola. En lärare, på Ronnaskolan, fick jag faktiskt stryk av men han hade spelat i högsta serien i Iran men det blev bra matcher och jag vann kanske tre av tio matcher då. Dock så måste jag se till så att den här killen kommer till en pingisklubb! :-0

Efter det så tog jag en tur i skogen och ändrade en kontroll men jag blev inte helt nöjd nu heller då jag inte tyckte det fanns en tydlig brant, vid det aktuella området. Jag låter en kollega som jobbat på skolan flera år kolla upp den kontrollen. 

När det är dags för andra lektionen så tar jag lite fel på tid så jag ser att de sitter och väntar på mig och jag hinner precis komma in och skall sätta igång då det ringer från dolt nummer. Eftersom jag nyligen kontaktat Karolinska sjukhuset så känner jag att jag måste ta det och visst var det sjukhuset så jag ropar att det är två minuters paus. 

Det är min läkare och vi kommer överens om att vi gör ett nytt ablationsförsök och det har jag hela tiden varit inställd på medan han hela tiden pratat om riskerna att gå in på den vänstra sidan om hjärtat men jag känner att jag verkligen vill göra ett försök då det känns som om man definitivt kan må bättre. 

Läkaren menar på att han tycker det låter vettigt men han ville säkert höra mig vara bestämd så det kommer från mig. 

Efter det så körde jag igång lektionen och den gick bra och jag lyckades fokusera bra. 

När lektionerna var slut så hann jag gå en snabb sväng på några affärer och köpte lite presenter då det är mycket som hänt eller är på gång att hända. 

Efter det så går jag mot bussen och inser att det går en buss om två minuter och jag börjar tveka. Springa eller skita i det. Asch, säger en elev som jag precis stötte på. Spring, sade hon och kanske kan man få bussen att stanna vid den där extrasvängen. Jag springer och springer och när jag kommer fram så är det en äldre sävlig kvinna som tar en enorm tid på sig att hitta kort och sedan glasögon och så vidare. Busschauffören försöker att inte se irriterade ut men jag var desto gladare. 

På bussen försökte jag att sova lite grand men det var svårt. Jag tänkte säkert för mycket på den kommande operationen och säkert var jag lite uppspelt också. Jag verkligen längtar efter att få komma igång med träningen, speciellt att få träna med Ullis igen då vi peppar varandra bra. Nu är det som om jag drar ned henne lite grand till min nivå. 

På kvällen så satt vi och kollade lite om det fanns några bra resa till vintern men det verkar svårt. 

Onsdag och det var studiedag. Datorn hade jag kvar på skolan så jag var lite osäker på när vi skulle dra igång men jag borde ju vara på plats klockan 8. Jag satsade på det. När jag kommer fram till Centralstationen så är klockan bara 07.35 och jag kunde gått och väl fortsätta till busscentralen och där gå på stadsbussen. Det var ju lite osäkert om bussen skulle stanna på fruängsgatan men det gjorde den igår. 

Först tar jag fel väg så jag kommer ut där bussen svänger ut mot fruängsgatan eller brukar göra i alla fall. Idag var vägen visst helt avstängd och jag får då väldigt lång väg fram till stationen efter fruängsgatan. Jag inser att det nog är kört och börjar gå framåt. Sedan blir det lite småjogg och rätt som det var så kommer bussen och jag inser att jag säkert kan få bussen att stanna om jag tokspringer men jag vill inte stanna den för min skull och jag fortsätter att gå. När jag är framme vid järnvägsbron så säger Ullis, som jag pratade med, att det är ju bara backen kvar och det hade hon rätt i. Så jag fortsatte att gå men vägen är längre än man tror och sen tar jag ett till felbeslut då jag skall "gena" i skogen som jag aldrig gått i. Stigarna gick inte riktigt som jag trott och berget i mitten var högre än förväntat. Nåväl. Jag är framme typ tio minuter över och allt hade visst startat klockan 8 men som tur var så var det inga klasser som jag undervisade i och jag kunde ta det lite lugnt. Pust!

Efter studiedagen så var jag riktigt trött och hämtade något i gympasalen och där fick jag för mig att jag borde ta samma väg tillbaka och hoppa på en buss från Cirkle K. Återigen ett felbeslut för där åkte inga stadsbussar och jag missade precis en landsortsbuss. Det blev till att traska igen men jag kunde hoppa på en buss vid järnvägsbron och sedan gick det fort. 

På bussen hem så pratade jag med en gammal elev och det blev många minnen - kul!

Hemma så åt vi lite och sedan gick Ullis och tränade och jag monterade upp ett eluttag. 

Vi avslutade kvällen med att titta lite på teve och det blev tidigt i säng då jag var toktrött. 

Tisdag morgon och som vanligt så är det något konstigt med bussen. Det gick liksom ett larm innan varje meddelande och jag ångrar verkligen att jag inte hittade mina airpods, imorse.

Väl framme på skolan så har jag en lucka och och passade på att kolla upp en kontroll som eleverna sade saknades. Den satt där den skulle men samtidigt hade den ett buntband på sig så det är möjligt att den varit borta men att en kollega satt tillbaka den. 

Som vanligt lite negativt innan men när de kommer tillbaka är de nöjda och glada. Det är ju huvudsaken. :-)

Hem igen och jag funderade på att våga prova ta tåget men jag är lite osäker om mitt kort fungerar där och det var lite tight innan bussen sedan gick. Det fick bli buss igen och när jag kommer hem så undrar Ullis om jag kan handla lite mat då hon sprang hem. Grymt! Det fixade jag förstås och efter maten så ringer jag några löparkompisar och undrar om de kan klara sig utan mig även denna gången. Jag är fortfarande lite hostig och hängig och orkade inte stå och frysa. 

Frysa tänkte jag däremot göra ändå men under kort stund och i vattnet. Ullis och jag tog bilen till Stensund och jag försökte tagga till mig. Jag hade varit sugen på att bada en längre tid men förkylningen tog ned min geist lite men jag tänkte försöka. Ullis hade däremot inget större sug idag och var klart förvånad över mitt nyfunna intresse kring bad. Jag är också lite förvånad, om jag skall vara ärlig. 

Det tog emot att klä av sig men det hade mörknat och man såg bara en liten segelbåt en bit bort så jag tog av mig allt och gick mot stegen. Den var visst reparerad men själva stegen var väldigt sneda och gjorde riktigt ont då man klev på dem. Ajdå! 

Ned i vattnet och jag försöker att inte tveka och rätt som det är så kastar jag mig bakåt och Ullis lyfter på ögonbrynen, vad hände där!

Jag simmar ut en bit också men nu börjar det domna bort och det är knappt så jag kommer uppför den tokiga stegen. Kallt men faktiskt skönt också och Ullis säger att hon är riktigt imponerad. Det kändes bra! :-)

På vägen hem så spelar vi Primetime och Ullis klarar sig nästan hela vägen fram. 

Måndag morgon och när jag kliver av vid Centralstation och sedan småjoggar till hållplatsen för stadsbussen, jag brukar alltid hoppa av innan för att hinna med en tidigare stadsbuss, så ser jag att den hållplatsen är avstängd och bussen tar en annan väg. Lite lätt panik att jag inte ens kommer att förstå hur bussen går men jag chansar att den kommer åt en bit framåt och börjar gå snabbt. Att jag ens skall hinna tror jag inte riktigt på men samtidigt har jag i bakhuvudet att bussen säkert tar någon minut extra av den extra svängen. Rätt som det är så ser jag bussen på långt håll och ser samtidigt att nästa busshållsplats är inom räckhåll och det är mycket kö. Jag börjar springa och när jag äntligen är framme så är bussen precis där och chauffören skrattar lite då han satt mig springa ett bra tag. Frågan är dock om det är värt att stressa så mycket. 

Väl framme så blev det en kopp kaffe och sedan planera lektionerna. Det blev styrketräning och "äppeltjuven". Att jag typ är den enda som inte pallat äpplen var lite chockerande för dem. Jag skulle aldrig kunna stjäla något från någon annan person sade jag. 

Lektionerna gick bra och jag hann med en dusch innan arbetslaget. 

Sen var det bara att hoppa på bussarna men det var ett jäkla hostande. På stadsbussen så kom jag emellan två som hostade och en liten flicka och jag såg på varandra och var oroliga. Som tur var så var det några rader emellan de hostande och mig. När bussen stannade så sprang flickan och jag ut. 

Sen på nästa buss och nu var det chauffören som snörvlade och dessutom ljudligt. Usch! :-)

Måndagarna är lite sega då jag kommer hem så sent men väl hemma blev det lite mat och sedan blev det typ bara en sväng till affären och sedan såg vi på ett avsnitt av den Tunna blå linjen. Den är bra men lite jobbig. 

Söndag och man såg att målningen inte blev helt perfekt så jag fick göra om den lite grand men sedan blev det bra. 

Efter att ha kommit upp och röjt lite så tog jag och Ullis motorcykeln till Gnesta för lite mat. Det blev Vita villan och jag slog till med en pizza, en Calzone Special för att vara lite mer konkret. Den smakade lite väl burkigt och kanske var det sista pizzan på ett tag. 

Sedan hemåt och mot kvällen ville Ullis till Hillsta och plocka lite blommor. Vi åkte sedan hemåt och väl hemma tittade vi klart på mini-serien Echoes. Den var helt okej men mer tragiskt än rolig på slutet. Den får 6,3 i betyg. 

Lördag morgon och jag försökte passa på att sova ut då Ullis ändå jobbade extra. Dock började jag att läsa lite ur en kursbok och den kursen måste jag verkligen ta tag i. Själva uppgiften är egentligen bara att definera ett antal ord och sedan lite annat. Dock verkar det svårare än väntat för man måste man få lite grundkunskaper först innan man går in och definierar de svårare orden. Det är iaf en kurs om svenska språket. 

Sedan passade jag på att äta lite frukost och förberedde mig inför lite målning. Ullis och jag har ju köpt en skänk som behöver få lite kärlek och snart var jag igång och målade och när Ullis kom hem så drog vi en snabbis till Nyköping.

Där blev det Mio, Blomsterlandet och Rusta. 

Väl hemma så började vi titta på en serie och den heter Echoes och handlar om ett tvillingpar och deras förflutna.