Onsdag och Ullis och jag skulle upp tidigt för en hjärtundersökning och det är skönt att det blir en uppföljning. Det är väl inte så att det varit akut men man vill ju må så bra som möjligt och jag har misstänkt att det finns en nivå till, sas. 
Jag vill komma iväg skapligt och vi rullar faktiskt iväg precis som planerat.

Trafiken är bra och vi hittar direkt en parkering och allting flyter på, det här kan väl inte gå fel?

Så checkar vi in cirka en kvart innan jag skall vara där och rätt snart så säger hon att jag är på fel ställe och jag tänkte att jag förstås inte skulle checkat in där. Hon upprepar att jag är på fel ställe, du skall vara i Huddinge, säger hon! :-0

Ullis svarar direkt, men då brassar vi dit! En annan i personalen rycker det är roligt och skrattar. 
Hon i receptionen försöker istället styrs om och vi skulle inte ringa själva till Huddinge, det löser de. Huddinge ringde också och även hon skrattade och sade "lilla gubben!" Jag hade högtalaren på men det lät inte det minsta nedvärderande utan hon lät genuint snäll. 

Efter lite bök så kommer jag in på en sluten avdelning och en lång ståtlig kille tar hand om mig och Ullis fick följa med in. Det är alltid bra så hon också kan lyssna. 
Läkaren Var sjukt grundlig och undersökningen tog typ tre gånger så lång tid som vanligt men det var själva beskeden som var så fantastiska. Han menade på att allting ser jättebra ut och fastän jag saknar en kusp, på aortaklaffen, så är funktionen densamme och de felen som många, som har bikuspid aortaklaff har, har inte jag. Väggarna var starka och inget läckage och något annat som kollades i halsen, det var dock rätt otrevligt med tryck rakt över halsen. 
Extraslagen, som inte skall ha något med aortan att göra, kom i början och det var vartannat slag. Sen kom det inga mera så det är verkligen allt eller inget. Det känns ju verkligen som det bara behövs ett lite ingrepp på rätt ställe.

Vi åkte sedan hemåt men när Ullis pratade om ett fik som Tomas och Rosie varit på så knappade jag in det på mobilens gps och vi åkte dit. 
Superhärligt ställe och magiskt goda räksmörgåsas, trots grovt bröd.

Sen tänkte jag lite på läkarbesöket och det kom över mig att någonting släppte och jag ville gråta men kanske inte där och då. Några tårar kom dock. Det har förstås varit en press och oro över om jag har dåligt hjärta. Givetvis har det oc påverkat mig att det finns i släkten. Det var som en stor tyngd släppte från axlarna och jag har nog inte riktigt förstått att mitt hjärta, förutom att jag har extraslag och ett medfött hjärtfel, faktiskt har ett starkt hjärta. Nu skall vi bara få ordning på extraslagen och de hade inget att göra med aortan sade han ju. Han verkade duktig.

Vidare hemåt och vi stannade till vid Skärholmen. Där köpte Ullis några neoprenhandskar, då hon skall simma ett lopp i helgen i Vättern. Där kan det vara kallt och nu pratades det om obehagligt låga temperaturer. I mitt huvud, då, handlade det om 15-16 grader. Skall man sen simma runt fem kilometer så kan man nog bli nedkyld.

Vi tog en sväng på Ikea och spontanköpte två mysiga gungstolar, förhoppningsvis får de plats någonstans. Innan vi åkte hem tog vi en islatte och åkte sedan till en motorcykelbutik och provade hjälmar, våra är ju lite slut. Tyvärr var det inte samma professionella hjälp som sist men ambitionen fanns.
Hem igen och snart åkte vi ut till Stensund då Ullis och Gisela skulle simma en sväng. Jag tänkte passa på att plocka ned förtält och annat och ta hem husvagnen då vi tänkt åka imorgon bitti ned till Gränna för simningen.

Vi hälsade på Gisela och hennes mamma och sen gick jag och började plocka ned. Det gick fort men det är mycket som skall fixas.

När alla pinnar, markis och tältmattor var borta som kom Ullis, de hade nöjt sig med en kilometer idag.

Ullis hjälpte att packa ihop förtältet och sen sprang hon hem då jag tog det sista.

När jag höll på att packa ihop så såg jag ett par som betedde sig lite skumt och jag pratade med några tältgrannar och jag spred det även i den interna husvagnsgruppen. Bra att ha lite koll.

Jag passerar Ullis och hon gör tecken att det är tungt. 
Väl hemma så är det som vanligt sjukt trixigt att få in den långa husvagnen i den smala passagen. Man måste liksom börja svängen långt ut och sen handlar det om några få centimetrar men Felix höll koll på andra sidan.

När Ullis kommer så får han strax beskedet att temperaturen, vid strandkanten är 11 (!) grader och det är visst 2-3 grader kallare längre ut. Men vad f-n! Det är ju direkt hälsofarligt och vi verkar tagit hem vagnen i onödan. 
Nåja! Vi kör ju inte åka direkt imorgon bitti.

Jag passade på att fixa ett källarfönster med kemiskt trä och det är väldigt lätt att arbeta med men härdas extremt snabbt. Efter typ fem minuter är det hårt och när det är trångt och svårt att få till så får man ibland avbryta.

Vi avslutade med några avsnitt av Manifest.

Tisdag och Ullis och Gisela skulle ut och simma och jag tänkte hänga på och paddla SUP. 
Både Gisela och vi var lite sena och sen skulle jag i med lite luft i min bräda.

Snart var vi på plats och vattnet såg lugnt ut men det brukar ju vara värre en bit ut.

Vi startar och jag står från start men det var frågan om jag ens borde vara med då mitt vänstra knä kändes riktigt dåligt. Jag var helt säker på att en bit lossnat i menisken. Hur skulle det sen bli om jag behövde gå ned på knäna.

Jag paddlade på och det var lite jobbigt att hålla balansen men det gick. En hel del alger men det var kul att ligga rätt nära kanten och se växtligheten på botten. 
När vi kommer runt ön börjar jag bli trött i höften men jag har bestämt mig för att försöka stå upp hela sträckan. Jag kommer samtiditt på att mitt knä känns helt bra och jag förstår ingenting alls. Ulli var inne på att det var en överbelastning och hon verkar få rätt.

På slutet så är vattnet superklart och man ser verkligen långt ned nu. 
Vid bryggan så ropar en liten flicka mot mig och tyckte det var jätteskoj att jag kom på en SUP. Sen var det roligt att hon gjorde allt för att inte visa när hon bytte om fast hon glömde bort mig och ingen annan var där. Jag skrattade lite då hennes typ farmor höll upp handduken åt andra hållet men det är klart att det är mer naturligt att skydda mot resten av bruggan.

Ullis och Gisela var nöjda och jag gick lite i förväg och fixade kaffe i husvagnen. 
Vi drack och snackade om lite allt möjligt.

Sen fixade jag lite snabbt ihop kvällens pass. 
Jag hann även kolla lite hjälmar och det finns verkligen alla prisklasser. 
Till träningen och jag vågade inte springa då jag nyss hade värsta knösmärtan. 

Efter en halvtimme så åkte jag och Ullis och körde hämtmat idag.

Der blev några avsnitt av Manifest igen.

Måndag morgon och visst sov man lite bättre men sömnen blev ideligen störd av att vägen låg 30 meter nedanför och några partysugna amerikanare skrek i natten och en ambulanshelikopter landade och lyfte strax intill. 
Klockan 03.50 så bestämde jag mig för att det fick räcka och vi hade bestämt att få upp vid 04.00. 
Vi rullade ihop liggunderlag och sovsäckar och gick på toan samt borstade tänderna. En granne gick också upp och jag frågade om han var trött så han såg lite sliten ut. Nädå, jag är sjuk, sade han på engelska... Hm, han skulle också på färjan. 
Det gick smidigt att packa upp allt på hojen och snart rullade vi mot färjan. En liten felkörning men vi hade gott om tid. 
Det blev lite väntan där men sen fick vi åka upp och jag backade först in men så ingen annan gjorde det så ändrade jag då det blev bättre utrymme.

Lite frukost men den lilla frukosten var bland det dyraste jag ätit. Jag förstår att alla andra stod i kön på det vanliga stället. Jag som trodde jag var smart och hittade ett ställe utan kö. 
Sen vilade vi mest och när vi skulle starta blev jag först livrädd. Det händer Ingenting men det var flera choppers som dragit igång och ljudet var öronbedövande. Jag försöker lyssna om jag ändå fått igång den men inser att själva strömbrytaren är av och sen hoppar den igång som ingenting. 
Vi hamnar bakom en annan motorcyklist men hon är alldeles för försiktig i de roliga svängarna ut från Nynäshamn så vi åker om och tar sedan vägen mot Skansundet och tar oss en varsin god räksmörgås. Vansinnigt gott och det ger oss energi att orka hem sen.

Väl hemma är tanken att vila lite men då vi plockat bort allting så kommer Rosie och Tomas på fika och det är trevligt. 
Vi hann dock sova en stund innan vi kollade på lite virke på Woodys och snackade lite med trevlige Per. Sen drog vi till Västerljung för att försöka få tag på lite hallon men det hade de visst slutat med.

På kvällen tittade vi lite på Allsång samt såg några avsnitt av Manifest. Nu har den tagit sig igen. 

Ja, det blev rubriken träning fastän pulsen inte lär gått över 100 och vän av ordning undrar säkert varför men jag är inte den som brukar avslöja allt för tidigt. Vi tar det steg för steg...

Upp på morgonen, vid campingen i Sandviken, på östra sidan. Vi skulle upp tidigt för att träffa Ullis brorsbarn Amandas och hennes kille. Vi går upp och borstar tänderna och går på toan. Sen börjar vi plocka ihop tält och stuvar på allt på hojen. Rätt som det är så kommer det ett sms att Amanda fått förhinder. Det var tråkigt men nu behövde vi inte stressa, då vi var lite sena. Ullis hade dock verkligen sett fram emot att träffa henne, det märktes. 
Granntjejen, från tältet bredvid, sade att det var galet lugnt här och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade lust att fråga något om hennes man som lät som ett sågverk. Hon var förstås van vid snarkningarna men det var inte vi. Så två nätter i rad, på samma plats, var det högljudda snarkningar i en följd. Det var inte så det upphörde heller men idag hade vi packat lite bättre så det var lite mer plats i tältet.

Vi bestämde oss ändå för att komma iväg tidigt och på slutet såg vi även "sågverket". Han såg fortfarande trött ut och jag misstänker att drivningen av fabriken var av alkoholhaltig kaliber.

Upp på hojen och vi körde på och stannade inte förrän i Visby. Efter att ha hittat en bra parkering så lämnade vi hjälmar och motorcykelkläder och började leta efter ett fik. Vi hittade ett ganska omgående innanför murarna. Det var fräscht och gott men jisses vad det kostade. Jag brukar inte bry mig men jag hajade till. 
Vi började sen att gå runt och som vi gick. Det var kanske lite planlöst och några gator kom man till om igen men så fick det vara. 
Jag ville se platsen där Ing-Marie Wieselgren bragde om livet och vi letade ett bra tag men jag hade svårt att hitta. Hon verkade vara en sådan godhjärtad person så det var extra tragiskt. Vi gick in en sväng i den stora fina kyrkan och så höll vi på. Vi gick och vi gick. Jag var tvungen att prata lite med Björn Hellberg, som signerade böcker. Han är ju så skön och speciell. Dock är jag inget fan av hans sätt att skriva böcker men men. Det var dock inget jag nämnde...

Rätt som det var så träffade vi på "Taxi-Fredde" och han var visst där och spelade med Chribbe. Ulli och jag skulle nog föröka komma och lyssna men samtidigt skulle vi upp väldigt tidigt nästa morgon så det var tveksamt om det var en sådan bra idé. 
Efter det bestämde vi oss för att ta ett riktigt varv runt muren och sen behövde vi nog hitta campingen och vi fortsatte att gå. Det var ju bara några kilometer. 
Väl framme så ser den bra ut men det är rätt dyrt då vi ändå skulle upp tidigt och inte hade någon adapter för elen.

Vi sade att vi skulle fundera men kommer sen på att det är fräscht och smidigt.

Tillbaka mot motorcykeln och vi bestämde oss för att ta den där campingen och hittade helt plötsligt platsen där Ing-Marie blev mördad. Vi stannade till en stund och och gick sedan mot hojen. 
Först en lite tur på marknaden och i en närliggande butik där hojen stod. 
Upp och iväg till campingen. 
Jag brydde mig inte om att välja plats så vi tog den som vi blev anvisade och då det var en långsmal camping fick man gå en bit. Eller jag åkte förstås och Ullis gick. 
Campingen var superfin och bägge var nöjda.

Vi gick och försökte hitta en plats att bada på men stranden var stenig och full av alger. Sen ändrade vi oss och gick mot en brygga och jag blev helt hänförd! Vilket vatten och det var underbart att bada. Ullis råkade slå i en tån i det hårda underlaget. Det var som skön betong som blivit till i olika lager och det gick lite upp och ned. Förutom det var det magiskt och vi tog lite sjötvål och kände att det räckte för kvällen.

Vi tog en sväng till stan och åt lite mat på en pizzeria. Även det galet gott och faktiskt hyfsade priser. Tror Ullis betalade 278 kronor för en löjromspizza och jag runt 150 kronor för en enklare variant. 
På vägen tillbaka så hejar vi på Fredde och Chribbe och förklarar att vi dels inte fick bord och sen måste vi upp tidigt.

På vägen tillbaka träffar vi helt plötsligt Amanda och hennes kille. Så kul! De firade 6-årsdag men hade tid att prata med oss ett tag. Det var riktigt kul att träffa dem men snart var det dags att bege sig.

Dags att sova och nu behövde man inte bekymra sig om snarkningar då vägen låg nära och en ambulanshelikopter lyfte och landade då och då. Jisses! 
När jag kollade antal steg hade jag fått över 40 000 steg! :-0
                   
 

Lördag morgon och jag var superstel och riktigt trött efter den usla natten. Tältgrannen snarkade oavbrutet hela natten och både jag och Ullis kände oss som vrak. 
Efter någon halvtimme var vi dock igång och vi tänkte ta en frukost på vägen.

Vi slängde av motorcykelväskorna och sen satt vi fart mot Blå Lagunen men tanken var först lite frukost på vägen. Åminne eller Slite såg ut att passa bra. 

Sjukt skön känsla att åka utan packning. När vi kommer till Åminne så är det nästan så att man åker in och ut ur byn i samma mening men vi ser att det finns en camping men vi åker vidare. Det såg ut att vara lite större i Slite. Vid en raka drar jag på ordentligt och motorn får jobba lite.

Snart är vi i Slite men inte ser vi något fik och när vi åker in mot något Elsas café så är det bara en liten bod och dessutom är den stängd.

Jag ser en herre vid ett hus och åker fram och stänger av motorcykeln. 
Han förklarar var det skall finnas ett bra fik och sen när jag skall starta hojen så går den inte igång och snart så är det kört! :-0 Den går absolut inte igång och mannen undrar vad som händer och jag förklarar att den inte startar. Asch! menar han. Gå en runda så startar den sen då den fått vila, säger han.

Ullis och jag blir lite lätt bedrövade men då vi ändå måste få i oss lite frukost så försöker vi hitta fiket. Hur vi än letar så hittar vi det inte. Vi frågar ett par men de var utländska och kände inte till området. Rätt som det är så ropar en man från en balkong att det finns ett fik vid Kupolen och det är billigt! Han upprepar det igen och skall jag vara ärlig så såg han ut som sju svåra år och verkar levt ett hårt liv. Fiket vid pizzerian var visst så dyrt och han fnyste åt det.

Vi traskade vidare och han följde våra steg.

Det visade sig att Kupolen var något slags härbärge och dessutom stängt. Man undrar hur han tolkat vår klädsel? Vi frågar nästa och även han såg ut att ha plågat sin kropp med alltför mycket alkohol. Det kommer inget vettigt från honom och jag börjar tycke (!) att namnet Slite är ett passande namn.

Vi går in på Coop och rätt som det är så kommer en kundvagn farande från mannen tidigare som verkar hittat en burk att panta och vagnen stod visst i vägen... 

Vi hittar lite att äta och går till en gräsplätt och intar kaffe och smörgås samt delar på en stor smoothie. 
Det smakade gott men ni var det då dags att kolla hojen och kanske ha en plan hur vi går vidare om vi inte får igång den.

Vi behövde inte ändra på någon plan för nu var batteriet hur piggt som helst. Konstigt! Det verkade som att en varm motor inte var en höjdare. Varför kan jag inte förklara.

Sen så tyckte Ullis att jag absolut inte skulle stänga av då hon gick och slängde skräp men givetvis gjorde jag tvärtom och Ullis blev lite orolig men det var helt i onödan för den startade hur bra som helst igen.

Mot Visby, för nytt batteri, eller mot Blå Lagunen. Asch! Mot det coola kalkbrottet fick det bli. :-)

Vi passerar Gotlandsvåfflan och det hade vi i bakhuvudet. 
Väl framme vid badplatsen så parkerar vi och det ser superfint ut. 
Vi hittar en plats och snart är vi i vattnet. Det äR lite läskigt att veta att det är så djupt men vi hittar en bra plats som har en liten platå innan det sluttar. Jag provar att crawla och det går bra men jag spänner mig lite. 
En gammal löparkompis morsar och vi kände verkligen inte igen honom men det var kul att ses. 

Sen åkte vi till Gotlandsvåfflan och det var supergott. Jag förklarade att vi har ett liknande ställe vid Oxelösund och killen säger att han bor där och det visade sig ställa. Hur stora är oddsen. Att det stämde var det ingen tvekan om då han berättat lite.

Tillbaks på campingen så var det dags för lite löpning och det tog emot. Superfina spår och omgivningar och vi tog ett dopp efteråt. 
Superfin strand och rätt som det är kom det stora vågor vilket var roligt. Vi badade ett tag och gick sedan och duschade av oss.

Sen provade vi restaurangen och vilken jäkla mat och service! Wow! 
Bra dag och nu skulle vi väl få bättre sömn men tror ni inte att det är en ny snarkare på precis samma plats... 

Fredag och idag var det alltså dags för motorcykelsemester och sist var det 31 (!) år sedan. Det var alltså hög tid att gå på det igen. 

Vi hade fått ihop något paket med färja och camping och varför inte. Det funkade ju förra gången och så bekväma har man väl inte blivit? tänkte vi. 
Lite lätt nervösa så gick vi ut till motorcykeln och vi hade inte ens testat att åka på den med all last på. 
Ullis klev upp och så drog vi iväg mot färjan. Det var helt klart en annan känsla nu men det funkade. Det läskiga var att parkera den med all packning. 
Väl framme vid färjan så skötte Ullis incheckningen och sen skulle man upp på en brant ramp och det var nog läskigare för Ullis än för mig som körde.

Vi spände fast hojarna och det hade man helt glömt bort då man åkte färja sist men det var som sagt var ganska många år sedan. 
Vi hade visst biljetter till försalongen men dock inga lurar med så man hörde inget från filmen som visades. Sen somnade man visst till för filmen var slut och vi närmade oss land. 
Ut från färjan först av alla och sen snurrade vi lite i Visby innan vi bestämde oss för att dra mot campingen, på andra sidan.

Det kom lite regnstänk och vi stannade till vid en restaurang som ville hålla hög klass men både Ullis och jag kände lite i magen efteråt.

Efter regnskuren drog vi vidare och precis i slutet kör jag lite fel och det blir några läskiga grusvägar.

Vi checkar in och campingen ser klart sliten ut men det är bara att gilla läget. Vi hittar en betongsten och har som stöd så hojen står perfekt och inte kan sjunka i gräset. En bra plats hittar vi också och snart är tältet uppe men vad litet det var. Hmm, vi hade ju köpt allting nytt men det här blir en utmaning utan dess like.

Vi kollar in stranden och den är däremot helt magisk och en restaurang, som ligger i anslutning till receptionen, verkar väldigt fin och personalen verkar både trevliga och service minded. Vi tar en kaffe och kommer i säng ganska tidigt men det är trångt... 
Vi vaknar konstant då det är trångt, hårt och väldigt instängt. Sedan börjar det... 

I tältet bredvid oss så ligger det en kille som snarkar så högt så man kunde knappt somna och det blev inte många minuters sömn... 

Bilderna: 1-på resan över

2-Mat med ambitioner 

3-Inte bara dialekten är svår

4-Kollar in stranden

5-Kaffe i kvällssolen 

Torsdag och idag så startade vi dagen med att åka ut till Stensund för att hämta hem lite saker och Ullis ville nog simma lite. Eller ville hon det förresten? Hon tvekade lite men till slut var våtdräkten på men hon låg ett tag i vattnet och ville inte riktigt börja. Sen kommer några kanotister och en skall vara lite rolig och börjar prata om allt som finns under vattnet. Han måste vara singel för man kan få hjärnspöken för mindre och idag var det dessutom mycket alger och maneter... 

Till slut var vi igång och jag paddlade SUP och det gick att stå i början men längre ut så håller jag på att kantra och får gå ned på knäna. Lite läskigt men när det lugnat sig ställde jag mig igen. Ullis fick ihop en kilometer och var nöjd så. Inte den bästa simningen men jag är imponerad. 
Vi försökte sedan hitta sådana där elastiska stroppar men det fanns inga men jag hittade till slut en (!) i gamla bilen och vi provpackade sedan hojen och det var sjuttsingen vad tung den blev. Inte alls samma goa känsla men det får gå. Bara man tar det lugnt.

Sedan tog vi det lugnt och tittade på ett avsnitt av Manifest och försökte sedan få några timmars sömn.

Imorgon bär det av till... Gotland! :-)

Onsdag och idag var vi ute och kollade till husvagnen och fick även besök av Ullis pappa och hans fru samt lilla Melissa. Efter fika så blev det en tur till vattnet och vi paddlade lite SUP och Ullis pappa provade också och tyckte det var riktigt skoj. Jag lekte lite med Melissa också och kastade lite discar. 
Sen drog vi hem och på kvällen så fastnade vi i en ny serie och såg på sju avsnitt i ett sträck! :-0 Serien heter Manifest och handlar om ett gäng på drygt tjugo personer som i ett svep helt plötsligt "missar" 5,5 år. Alla tror att de är döda och livet har liksom fortsatt utan dem med allt vad det innebär.