Måndag morgon och jag satt hyfsat länge i sängen och kollade mail och donade. Sedan var det bara att dra igång och jag började förstås med att röja upp i köket och de vanliga bestyren. Ser att ena lilla äppelträdet inte verkar må så bra så det måste få lite vatten senare. 

Tänker sen komma igång med lite träning men när Felix skall duscha så nämner han något om att slangen måste bytas och det sade han för någon dag sedan och jag säger att vi köper ny slang imorgon. Då ser jag att det är blött på golvet och det är ju inte det värsta som kan hända då det är ett badrum men vad är det för fel? tänker jag. Ser att det kommer från toaletten och det är bara att börja meka. Felix får duscha i källaren och ett tag tänkte jag stänga av allt vatten men inser sedan att det inte läcker från kopplingen. Jag avbryter själva jobbet då tiden runnit (!) iväg och går och tränar i källaren. Det blir dryga 90 minuter och det känns bra. Dock har jag inte hunnit äta så efter duschen slänger jag i mig lite käk och fortsätter mecka eller meka som en del skriver. Själv har jag inte riktigt bestämt mig vad jag tycker är bäst. 

Jag börjar plocka isär behållaren och ser då att det sprutar rätt upp, då behållaren fylls på och det innebär att en del vatten slår upp i själva taket på behållaren och rinner sedan ned på insidan av toaletten. Således fräscht vatten men så kan man ju inte ha det. Jag försöker pilla rent vid själva utkastaren men det sprutar ändå helt galet och snart får jag bygga ett provisoriskt skydd med silvertejp och klistra på och försöka sätta ihop allt. Men när jag skruvar ihop toaletten så gör jag något fel så när knappen är på så vill den hela tiden spola lite lätt. Asch! Jag får köra utan knapp och göra om det imorgon. Kanske gör jag ett nytt försök med påfyllningen då också. 

Nu har tiden gått och Ullis kommer hem. 

Vi gör lite mat och sedan försvinner en del tid i samband med kläder till hennes jobb då det verkar vara lite strul. Efter att ha varit på tryckeriet så verkar det som en hel del tröjor är borta och Ullis blir orolig. Det slutar med att jag skall åka dit imorgon och försöka få tag på allt och skulle det vara så att det saknas så får de lösa det. 

Tillbaka hem och nu skall vi träna lite. Vi byter om och snart är vi ute och springer. Det går mycket bättre än sist och nu har jag ju ätit allergitabletter i en vecka. Normalt så skall man ju bara äta en vecka och sedan gå till läkaren men vi får se hur jag gör. Det kan ju inte vara så farligt. 

Själva löpningen känns i alla fall helt okej men det går heller inte så fort som jag hoppades på i den ansträngningen. Det är lite så att jag blir orolig inför Kalmar. På slutet börjar det också strama i baksida lår och det stressade än mer. 

Väl tillbaka så blev det dusch och lite mys och tevetittande innan det var dags för sängen. 

Söndag morgon och tack vare att jag drog ned så bra så sov vi rätt länge. 

När jag gick bort till toaletterna så stöter jag på en ansvarig och efter lite tvekan så säger jag vad vi sett och det är lite pinsamt men jag ville ändå berätta. Den ansvariga förstår problemet och tycker också det är lite jobbigt men skulle ta det vidare. 

Jag går tillbaka och snart är Ullis och jag på väg till bryggan för lite härlig bryggfrukost. Det smakade kanon och vilken härlig omgivning. Man sitter rätt ostört men det är ändå ändå lite liv här och var. Utsikten är magiskt och det är ett magnifikt djurliv som bara fascinerar. 

Vi äter och gott och sen skall jag börjar pumpa men det ligger ingen pump i påsen så jag går tillbaka till husvagnen. Där nickar jag lite till de andra och när jag skall gå tillbaka så märker jag att barnen är sura och slänger onda ögat på mig när de säger något i stil med: "Vem bryr sig om dem!" Jag ser också att den ansvarige ringt och förstår att han varit borta hos dem och sagt till dem. Jag skrattar för mig själv och ringer honom då jag går bortåt. Han berättare att han varit borta och att jag inte skall känna att jag gjort fel. 

Jag berättar för Ullis vad som hänt och pumpar upp min SUP-bräda och från scratch så tar det ju lite tid. 

Ullis tar på sig sin våtdräkt men då hon inte simmat på ett tag tar det emot lite grand så det handlar mest om att få lite känsla. Peter J skall komma också men han är så sjukt snabb så han får simma lite själv men vi är ju i närheten. 

Snart kommer Peter och sen kommer även den ansvarige för campingen eller rättare sagt en värd för den här veckan. När han hör att jag också skall köra Kalmar så blir han förvånad och nu är det tredje personen på kort tid som reagerar på att jag skall köra i höst. Det sporrar dock men gör samtidigt att jag får mina dubier.

Han går och snart är vi i vattnet. Eller jag på rättare sagt då jag står på SUP-en. Jag börjar dock på knäna då jag inte är van och det är höga vågor. Snart står jag dock och jag blir lite imponerad och förvånad över balansen. Jag får ju heller inte ramla i, på grund av tatueringen, men det är inga problem alls. Jag sätter först på core-träning då man hela tiden jobbar med coren då man står på knäna men ändrar sedan till SUP då jag ser att det ligger inlagt. 

Det blir ett kortare pass men Ullis är nöjd med att ha börjat i alla fall. Jag får vänta lite men får gå all in på slutet. 

Tillbaka vid husvagnen så är det lite annan stämning men det är bara att gilla läget. Vi väljer dock att åka hemåt rätt snart. 

Väl hemma så blir det lite cykling och jag kör en timme och Ullis lite kortare. 

Vi avslutar med att titta på eländet som hände vid Gröna Lund, det är ju förskräckligt och spontant så tänker man ju på att det finns ju något som heter materialförsvagning och sådant måste ju vara väldigt svårt att upptäcka. Det kanske måste finnas en åldersbegränsning och speciellt när det handlar om saker som bergochdalbanor. Visste ni förresten att man kan skriva det på flera olika sätt och jag kan själv inte bestämma mig för vilket jag tycker är mest rätt. De andra varianterna är berg-och-dal-banor och så finns det även berg och dal-banor. Hursomhelst så är det ett ganska oväsentligt problem i förhållande till vad som hänt. En person har avlidit och, om jag inte minns fel, nio personer är skadade. Hjulen till främre vagnen hade visst lossnat och det hade blivit värsta kalabaliken. Fy f-n! 

Jag har svårt att se att VD´n kan sitta kvar, oavsett hur skyldig han än är. 

Mina tankar går till de drabbade. 

Lördag och det blev lite härlig frukost och sedan när det var dags för påtår så skickade Ullis en fråga till en kompis och de skulle nog komma bort lite senare. Det kunde vara trevligt. Själva fixade vi senare på tomten och det var ett jäkla jobb. 

Kompisen verkar glömt bort frågan och tiden gick. Det blev påtår själva och Felix joinade.

Nu har tiden gått och det är dags att träna lite. Jag följer en robopacer i en dryg timme och det känns okej.

Sen åkte vi och handlade lite gott att ta med till husvagnen och när vi kommer ut så ser vi att en husbil står jämte oss och det är fullt drag. Asch då! Vi som tänkte ta det lite lugnt men det är bara att gilla läget. Dock ser vi att det dricks lite och det är annat än hallonsaft. Det gör också att man blir lite kluven. Det är uppenbart att i alla fall en person dricker öl med alkohol och han blir allt mer berusad. Dock så stör han inte men reglerna är ju ganska klara vad som gäller på den här campingen. 

Jag tänker väl låta det bero men springer jag på en asvarig så kan jag ju lämna över informationen. 

Hursomhelst så äter jag och Ullis lite och spelar återigen kort men nu i husvagnen. Ullis krossar och vinner två raka matcher och nu är det sängdags. Jag drar igen allt så det inte blir ljust när solen går upp. Det är ju riktigt mysigt ute på Stensund. 

Fredag och det var Midsommar! Egentligen betyder det inte så mycket men man kan ju använda dagen för att träffas i familjen och rå om varandra. Förr i tiden, när man var ung, så var det mycket alkohol och jag är genuint glad att jag inte dricker längre. Nu har jag aldrig varit alkoholist men jag har sett för mycket, på nära håll, och kanske dessutom haft anlag för det. Därför känns det riktigt bra att jag inte längre har något sug, inte ens när det är högtider. Nu handlar mitt sug mest om träning och att vara med familjen. 

Hursomhelst så skulle vi först träffa Tanja och Ola och Ullis och Tanja skulle dessutom springa en sväng först. Jag riskerade ju att bli utan träning idag och det måste jag medge kändes lite jobbigt. Det fanns dock i planerna att det skulle kunna bli lite träning och Ullis tyckte också det. 

Snart var vi på väg till Trosa och på blomsteraffären så var det en kille som stött på delfinerna två gånger och det var lite coolt att höra. Ingen aning om vem det var dock. 

Sen till Trosa och snart var Ullis och Tanja iväg och jag höll Ola sällskap och kände mig lite nödgad att berätta lite om varför jag valde att tatuera mig. Ofrånkomligt så blev det lite djupt men Ola lyssnade och vi hade bra samtal. 

Sen, när löpartjejerna var tillbaka, så var det en trevlig sillunch och sedan blev det kortspel. Vi skulle spela ett kortspel som kallades för golf och initialt, i ärlighetens namn, lät det skittråkigt men det visade sig att det var mer mångbottnat än det först verkade och inte blev det sämre av att jag vann. Ha ha! Nu fick många vatten på sin kvarn men det jag älskar med tävlingar och spel är INTE att vinna utan att tävla. Det bara blev så att jag vann och jag hade absolut tur med mina kort. Att vinna är mer en bonus. 

Sen hemåt och nu hade tiden sprungit iväg lite men vi hade gott om tid och snart var grillen tänd. Jag hade hört något om grillförbud men såg ingenting på kommunens hemsida så jag körde på. 

Snart hade även Tim och Cilla kommit och vi hade innan hämtat svärmor.

Vi åt och drack gott och några delade på lite av Felix öl som legat där sedan nyår. Själv blev det Crush och Pepsi för mig. Köttet blev riktigt bra och då hade jag nöjt mig med vanlig fläskfilé. 

Vi avslutade med lite kortspel och givetvis körde vi golf även nu. Jag fortsatte med vinnarspåret och kanske hade jag lite tur med korten men så är det ju ibland. Vi bäddade ju i alla fall upp för revanschspel. 

Tiden gick och jag insåg snart att det var kört med träningen och laddade mentalt för morgondagen. 

Det blev tidigt i säng istället och imorgon kanske vi skulle ut till Stensund.

Härlig familjetid

Torsdag och jag kikar lite på vad mensa-sidan har att ge och försöker få ordning på mitt konto där. Det går väl sådär och jag känner att jag inte kan offra all tid på det. 

Efter lite frukost så kommer jag upp och röjer iordning och tar sedan motorcykeln ned till Stensund för att sätta upp förtältet. Jag ser att många ungdomar är ute och förbereder för midsommarfirandet men de har problem med blåsten när de försöker sätta upp avspärrningsband. Det bådar ju inte gott för förtältet. 

Jag börjar med att hämta gräsklipparen och pratar lite med några som bor på campingen, det är Eva och Per. 

Snart så klipper jag och kör lite extra runt dungen. Tillbaka med gräsklipparen och jag behövde inte ställa in den då det var en annan som skulle låna den. 

Nu var det dags för förtältet och det tog lite tid att bara få fast det på husvagnen då man får peta lite från varsitt håll och gå emellan. Idag var det extra bökigt och kanske behövs det lite glid där. 

Så var det dags för pinnarna och nu hade det börjat blåst lite mer och vinden kom rakt framifrån så jag liksom trycktes fast mot vagnen då jag stod innanför och jag fick verkligen kämpa. Sen var det sjukt bökigt med pinnarna då vinden hela tiden tog tag i tältet och jag fick verkligen tänka till med att förankra och även göra så det blev ett genomflöde av vinden. Efter att några pinnar nästan gått sönder och tältet flytt så var det på plats och jag såg till att det stod stadigt. Nu hade timmarna gått och jag hoppade på motorcykeln och drog hemåt. 

Fort hem och nu var det bråttom att fixa något att äta då jag skulle iväg och tatuera mig och sedan hämta några böcker.

Hos tatueraren gick det smidigt och han pekade på min Ironmantatuering och sade att det var han som hade gjort den och det kändes ju bra då det nog är min bästa tatueringen, alltså den som blivit snyggast. Tror han heter Kamil förresten.

Han menade på att det kommer att göra ont då jag skulle ha den rakt på min biceps men jag gick in i mig själv och värst var nog efteråt då jag liksom slappnade av. Det var som det sved hela tiden.

Direkt efter det åkte jag till kvinnan som skänkte böcker och det var en jäkla massa. Det kändes i alla fall som det men hon hade packat lite grand i varje påse för att det inte skulle bli så tungt att bära. Jag ser fortfarande hennes förvånande blick, i ögonvrån, då jag drog ihop sex påsar och gick mot bilen. Jag kommer sedan på att det kanske var dumt då jag känner att det börjar blöda från tatueringen och jag sansar mig efter det.

Sedan hem och då gick jag och Ullis till affären för att handla inför midsommar. Det gick smidigt men när vi skall betala så kommer det en överförfriskad karl och snyftar om att han glömt sin plånbok och försöker få en kvinna där att betala. Hade han varit nykter och skötsam så var det nog flera som tänkt hjälpa honom men allt var så osäkert och det var hög tid för butiken att stänga. Han följer den stackars kvinnan och Ullis, jag och Felix håller oss nära så att inget händer. 

Så sätter han sig på någon typ av lättare motorcykel och man blir chockad. Jag funderar på att ringa polisen men hur skall de hinna fram då han bara skall åka en lättare bit. Kvinnans man kommer med sin husvagn och konfronterar mannen och det var grymt gjort. Jag själv velar och vet inte riktigt vad jag skall göra. Rätt som det är så åker han iväg, dock lite vingligt. Jag blir lite irriterad på mig själv att jag inte visade bättre civilikurage men det är svårt. När och hur skall man lägga sig i? I det här fallet så lutar det åt att jag borde agerat bättre men det är lättare sagt än gjort. 

Efter att ha packat in matvarorna så drar Ullis och jag iväg till Stensund för ett litet dopp. Jag får förstås passa min tatuering men det känns kallt men det är det absolut inte. Det är garanterat över 20 grader men jag jag tror det handlar om att jag måste passa mig så jag inte kommer för långt ned. Det är lättare om man bara måste fokusera på att stänga av kylan. Det är dock skönt och snart åker vi hemåt. Väljer dock att inte doppa sig idag. 

När vi kliver ur bilen så reagerar vi på att det lyser lite här och var på bilen, vad coolt! Det var inget vi visste om. 

Sen in och vi chillar lite framför teven. 

Onsdag och jag kände mig väl lite bättre i låret men absolut inte helt okej. Märker att jag får någon notis, då jag är alldeles nyvaken och det står något om Mensa. När jag gnuggat sömnen ur ögonen så försöker jag hitta det men det är helt borta. Har jag drömt? tänker jag. Sen söker jag på Mensa i mailen och då kommer det upp. Jätteskumt. Jag har i alla fall fått ett medlemsnummer och kan logga in i medlemsportalen och kollar runt lite där. Passar på att bli medlem på några mensa-sidor. Passar också på att blogga om gårdagen.

Sen försöker jag komma ut fort och klippa häcken då daggen fortfarande låg kvar. Det skulle ju vara smart om man är känslig mot pollen. Efter ett ha klippt några minuter så börjar häcksaxen att strula alltmer och snart så tjuter den bara och kuggarna går inte i. F-n! Det värsta hände då jag körde i den döda häcken. Det blev nog för torrt och hårt. Får plocka ihop alla sladdar igen och går in. Slänger ut ett inlägg på det lokala forumet om att jag tycker det är synd att det slängs fina böcker på tippen då jag skall bygga ett bibliotek. Gensvaret är grymt och mycket tid går åt på att svara alla och det finns alltid en risk att många av böckerna faktiskt hör hemma på tippen. Dock så fick jag ta den risken då mycket säkert också lär vara riktigt bra. 

Efter det så känner jag att jag behöver träna om det skall bli någon träning idag då jag måste hämta böcker. 

Jag bestämmer mig för att köra mitt två-timmarsprogram och startar igång. Det är lite kämpigt men jag försöker hela tiden tänka på hur viktigt det är att få bra kapillärbyggande träning och varje minut är viktig. Tyvärr så strular ERG´n, igen, och den låser sig på 170 watt fastän jag skall ligga på 185 watt. Jag tänker att det inte är hela världen och kanske är smart då jag håller på och ökar på. När det gått kanske 80 minuter så börjar den att fungera igen och snart så ligger jag på 185 watt igen. Låret känns knappt av så det var väl en mindre åkomma bara. 

Det fortsätter komma in kommentarer, på mitt inlägg på FB, men rätt som det var så försvinner alla kommentarare och det är väl någon administratör som inte tycke det passade riktigt. 

Jag springer till affären och där tycker jag mig se en tjej jag känner igen och snart så förstår jag att jag haft henne som elev och haft mycket med henne att göra. Jag blir glad men kan inte ropa då jag står i kassan och namnet är som bortblåst. Så fort man byter skola så sorteras namnen in i en särskild mapp och jag visste inte ens vilken skola som det handlade om. Dock hinner jag fram då jag packat och hon blir glad men blir förvånad då jag inte kom på namn eller skola. Jag började med Björnlunda och sen Gnesta och hon tittar förvånat på mig och säger Trosa. Ah, då kom jag ihåg. Lite sjukt. 

Sen måste jag springa och slänger på maten. Det blir lite kyckling och pasta. 

Vi äter och tar det sedan lite lugnt på altanen med kaffe. 

Efter det är det full fart runt och hämta böcker och jag börjar med att glömma bort den första på listan så jag får kasta om hämtningen lite. Det blev totalt fyra ställen idag. 

Sen hem och Ullis höll fortfarande på och cykla och närmade sig två timmar. Det var som det ångade i hela källaren och våra kroppar är ju sjuka. Hur man kan räkna på effekt och värme. 

Sen blev det lite nyheter på teven och läggdags. 

Tisdag och idag var det lite segare att komma upp. När jag dock kom upp så blev det en del bloggande om gårdagen och det var skönt att skriva av sig. Alla har vi väl våra demoner och att skriva av sig är en billig terapeut. Framförallt så har jag märkt att det är fantastiskt kul att kolla tillbaka i bloggen. Minnet har ju en förmåga att försvinna, och till och med ändras, med tiden. 

Till slut är jag klar men jag känner att jag blivit lite skadad av träningen igår. Det var hemmagympa och det känns som en mindre bristning i höger baksida lår. Ajdå! Mindre bra. 

Sen röjer jag upp lite, det ligger ju förstås på mig nu som går hemma. Jag förbereder mig ganska snabbt för att klippa häcken och tar fram sladdar men ser att det är väldigt blött i häcken. Hm, det får bli senare, tänker jag. 

Sen in igen och jag har svårt att komma igång och tittar en halvtimme på Manifest. 

Efter det så blir det ett cykelpass och nu kör jag mitt vanliga 70-minuterspass. Det blir lite mer rättvist med sträckan också men vill man plocka "poäng" så är det ju bättre att köra med en robopacer. Nu handlar det ju om att bli så bra som möjligt till Kalmar så poängen är av underordnad betydelse. 

Det går bra och trots baksida lår så fungerar det att cykla i alla fall men löpningen är nog körd på ett tag. Jag blir lite orolig över benet, om jag skall vara ärlig. Dock lite konstigt att jag kunde cykla utan egentliga problem men jag tryckte heller inte på. 

Sen ut för att klippa häcken men nu sprutar det ut pollen då jag kör och det tar heller inte lång tid innan häcksaxen börjar krångla. Den fasntar i ett läge och bara tjuter. Jag vågar heller inte sticka in fingrarna för att röra på bladet. Typ för att stöta på. Snart inser jag att den måste plockas isär och kanske är det bra att få bort lite tunna kvistar som stör också. Men risken är stor att jag måste ha reservdelar eller förstås en ny häcksax. En googling om pollen visade också att det är bättre att klippa när daggen ligger kvar. Note to my self!

Tiden har nu runnit iväg och jag springer och köper lite mat och passar på att gå in på apoteket och köpa allergimedicin. Dock så verkar man behöva uppsöka läkare om man behöver medicin för en längre tid och det gissar jag. Den här perioden har ju varit överjävlig och jag känner att alla sommarlopp är körda. 

Ullis kommer hem och vi äter lite gott och pratar om en speciell sak. Lite tråkig faktiskt men jag har min världsbild och står för den. Ullis höll med och det var skönt. 

Sen hoppar Ullis upp på cykeln och jag förbereder lite inför kvällens träning. Ullis tänkte joina mig och gå lite på banan. Jag hade dock inte kollat upp vad som stod på schemat men då i princip alla pass är på banan så tänkte jag att jag gör det i bilen. Högtalaren fick lite laddning också och när Ullis var klar så var det hög tid att bege sig. 

Ned mot Trosa och Ullis kollar schemat och säger att det är spåret! Men vad f-n! tänker jag. Det hade jag ju glömt helt. 

Vi åker i alla fall ned och med tanke på min pollenallergi så är spåret omöjligt för mig så vi får bara hälsa och önska dem lycka till. 

Ullis och jag tar istället och går en liten runda i Trosa istället och det känns helt okej. Det stramar lite i baksidan så det går inte ens att gå fort. 

Väl tillbaka i bilen så känns det lite bättre så det kanske inte var så farligt med benet. Det var ju en ny konstig rörelse så det är nog bara lite muskulärt på mig. Hemåt och väl hemma så känns det ännu bättre. 

Nu blir det lite yoga och jag försökte spela Primetime samtidigt då klockan var 20.00 Det gick helt okej men ingen vinst. 

Efter yogan så ser Ullis något om att det verkar vara fotboll på gång och jag säger att det är väl imorgon? Jag går och slår på teven och det visade sig vara idag Sverige spelade mot Österrike. Jag säger att jag kan massera Ullis på rygg och nacke och hon sätter sig framför mig på golvet och jag knådar på så länge som jag orkar. Sen sitter jag kvar ett litet tag och tittar men går sedan och joinar Ullis innan matchen var slut. Då var det nog 20 minuter kvar av ordinarie tid och det stod 0-0. 

Matchen då? När jag började titta så såg det ut som Sverige lekte och dominerade fullständigt men det tog inte lång tid förrän Österrike tog över och det var helt ombytta roller och ännu mer. Att det inte stod typ 3-0 till Österrike då berodde i stor del på Robin Olsen. Han var sjukt bra men att man inte kan styra tillbaka matchen är ju lite konstigt. Dock så höll vi ihop det hyfsat bra men det är ju tråkigt då vi hade så bra tryck i början. 

Måndag morgon och jag hade en riktigt dålig nattsömn. Note to my self, drick inte kaffe för sent på kvällen. 

Efter att äntligen dragit mig klart i sängen så tvingade jag igång mig och snart var det bra fart och jag hade röjt upp på disk och plockat undan lite saker. Sen försökte jag ta tag i ärendet kring våran trädgårdshäck och även kolla vad som hänt med banken och vårat pensionssparande. Det verkar som det dras fel belopp så jag försökte kolla upp det. Hemskt att säga men någonstans i bakhuvudet så kändes det inte så viktigt att spara då många nära gått bort för tidigt. Nu verkar det dock se bättre ut men försöker ta vara på varje dag. Nu skall jag inte bli filosofisk och djup. 

Jag kollar på ett avsnitt av Manifest som också är en sådan här Netflix-serie som egentligen mest gör så att det försvinner tid men som man ändå måste se om man börjat. Man skulle kunna missa ett helt gäng avsnitt och ändå inte tänkt på det. Givetvis hade jag kollat brevlådan några gånger för det var just idag som jag verkligen trodde att det skulle komma svar på mitt Mensa-prov. Det har känts viktigt på något sätt. Troligtvis för att jag alltid tyckt att jag inte riktigt passat in och inte fått gensvar på mina idéer och tankar. Lägg därtill på min stamning, som var rätt grov som barn, så känns det som jag har uppfattats som mindre intelligent. När jag gjorde första testet, för en massa år sedan, så gjorde jag mig själv inte riktigt rättvisa och testet gjordes tre dagar efter blodgivning. Jag tänkte att det nog inte gjorde någon skillnad då man inte ansträngde sig så mycket. Hursomhelst så fick jag 126 då och det krävdes 131 för att komma in. Gott nog och det gjorde att jag ändå fick ett bra kvitto för mig själv. Dock så kändes det ändå inte tillräckligt och jag ville ge mig en ärlig chans och efter att några personer nog menat att blodgivningen absolut kan spela in så gjorde jag att ett nytt försök den 30:e maj, i år. Då gav jag mig verkligen de bästa förutsättningarna med att träna hjärnan med diverse hjärngympa, åt och sov bra samt motionerade en stund innan. Allt för att göra mig själv rättvisa. Två koffeintablett åkte ned precis innan också. 

Nu tittade jag nästan klart på ett avsnitt och mot slutet kommer det en scen när någon säger mirakel och något med guds medvetande och jag känner att posten har kommit! Ha ha, det är givetvis slumpen men jag går ut och ser postbilen och förstår att posten kommit. Jag öppnar posten och ser direkt att det är en många och stora brev - wow! Det första jag ser är ett gulligt kort på mig och Ullis och det är förstås Ullis som skickat det och jag fylls med värme. Det här börjar bra, tänker jag. Sen ser jag, längst bak, ett stort brev från Mensa och jag blir supernyfiken. Det är några andra brev också och jag tar förstås med alla in och öppnar de andra breven först. Det första är från banken och nu verkar det stå rätt belopp om pensionssparandet. Sen är det något brev med nytt avtal om värmen eller liknande. Nu så är det då bara brevet från Mensa kvar och jag vill ha Ullis med mig och ringer upp då jag skall öppna brevet. 

Jag öppnar och det första som slår mig är att det är flera papper och jag ser ganska omgående att det är ett erbjudande att gå med och jag överraskas över hur rörd och tagen jag blev. Det här har visst betytt mer för mig än jag trott och jag måste lägga på då jag känner att jag måste gråta. Det låter kanske konstigt men allting kommer över mig. Saker som när jag kommit med förbättringsförslag på tidigare arbeten och jag sett, då jag lämnat, att de skrattat åt mig. När jag en annan gång kommit med förslag så har hen bara snott det och tackat så mycket. Men vaddå? har jag svarat. Jag jobbar ju med det här nu, svarade hen. Det var som en slags revansch och speciellt på tiden som barn. Där fanns det mycket övrigt att önska hur man stöttades. Ah, det var i alla fall så mycket som på en gång sköljdes över mig och det kom som en flodvåg. Jag skall i alla fall gå med och kanske kan det vara skönt att träffa likasinnade men det kändes i alla fall som jag hittat något sammanhang. Jag är glad att jag tog tag i det. 

Resultatet då. Nu, när jag släppt ut alla känslorna, så kunde jag kolla vidare och nu blev jag lite smått chockad. Jag tyckte ju att det gick lite sådär på slutet. Det var som det bara tog slut och jag fick slänga ur mig lite chansningar och det kändes som jag kanske kunde ha runt 38 rätt och sen hoppades jag på att några av chansningarna skulle gå hem. De hade de visst inte gjort utan jag fick 38 av 45 rätt men det gav ändå högsta resultat vilket är just 135, eller mer, i IQ. Så resultatet blev att mitt resultat är högre än det hos 99% av befolkningen! B-provet var alltså klart svårare och det förklarar att poängen värderades högre. Jag blev riktigt glad och det betydde ju också att det inte hängde på gärdsgårn. 

Jag ringde upp Ullis igen och berättade. Sen tog jag ett snabbt samtal till Peter och han var glad för min skull. Imorgon skall jag nog ringa till Magnus. Delad glädje är dubbel glädje.

Sen försökte jag samla mig och komma ned i källaren för lite träning. Ullis skulle absolut träna något ikväll men jag visste inte riktigt vad så jag ville få in lite cykling också. 

Efter att ha samlat mig så gick jag ned i källaren och gjorde mig iordning. Jag valde att joina en robopacer och den skulle ligga runt 2,2 watt/kilo, tror jag. Det lät okej men jag var lite orolig att det skulle bli en tuff start utan uppvärmning. Jag klickar i att jag är med och glömmer helt bort att man nu inte har tid att stå still och få igång klockan och annat. Rätt som det är så är jag med i gruppen och får pedalassistans i runt sex sekunder. Bråttom, bråttom att få igång klocka och spänna fast mig. Pust! 

Rätt omgående så känner jag att det är rätt behagligt och det är lätt att hänga med och då och då så får man lite mer bonus för att man är med i en sådan här grupp. Lite orättvis kan man tycka då det inte är så värst svårt. Dock fick manbörja om från noll med bonusen om man råkat komma för långt ifrån robopacern. Hen är stenhård. Lite larvigt blir det då hen säger en massa saker och man vet att det inte är en människa. Hursomhelst så går tiden rätt fort och det är bara lite jobbigt då man råkat tappa suget och kommit för långt bak. 50 minuter fick räcka och jag känner mig nöjd. 

Jag duschar av mig snabbt och väntar in Ullis. 

Snart är vi på väg till sjukgymnasten och efter det besöket så tar vi en sväng till Blomsterlandet och sen är det hemåt. Lite jobbig trafik men till slut släpper den och vi rullar på bra. Jag känner mig sjukt nöjd med bilen också och nu känns även Ullis helt nöjd också.

Väl hemma så fixar vi lite mat och sen pratar vi lite med Felix och har det mysigt på altanen. 

Ullis vill dock träna så snart byter vi om och *efter lite uppvärmning så skall vi springa och det är som världens käftsmäll. Det är som jag bär på en viktväst och det ändras lite beroende på var vi är. Det är förstås pollen men så mycket var det länge sedan jag kände. Det gick ju bra på cyklingen så att det är pollen står helt klart. Jag får verkligen slita men pulsen är inte vansinnigt hög men det blir totalt 15 minuter och jag är helt slut. Det känns förjävligt, helt enkelt. Hur sjutton skall jag kunna springa i Kalmar, tänker jag. Jag blir riktigt nedslagen och Ullis tycker det är lite kul för givetvis kan det inte gå från okej till nattsvart på en dag. Hon har förstås rätt att det inte är någon fara men det kändes helt hopplöst. 

Direkt efter så är det lite styrka från ett program hon har köpt. Det tar emot men funkar. I alla fall i början. Sen blir det jobbigare och jobbigare och jag orkar inte ens hela tiden. Det var ju bra att man fick känna var man står nu och inte om en månad. 

Trots allt så blev träningen gjord och att det kändes mindre bra får vara så. Jag får nog skaffa allergitabletter. Lite konstigt att det var så jobbigt när det regnade så mycket igår bara.