Måndag och det var lite skitväder så när jag kom fram till Nyköpings central så inser jag att det blir lite bråttom men orkar heller inte springa då jag kört hårt i helgen. Jag väljer att gå men går en annorlunda väg så borde jag se bussarna tidigare och det gjorde jag men när jag såg dem så inser jag att jag inte ens kommer hinna springa. Det blir så att jag väljer att gå ett tag istället och hann ändå fram till en mot slutet, där vägen liksom delar sig. Då är det tre minuter till bussen kommer och jag har väl kanske 8 minuter kvar att gå och varför inte. Jag går på och det blev lite skön promenad istället. Dock värkte höften och inte blev det värre av att sulan börjat gå sönder så en bit släpade i backen. Först undrade jag vad det var som lät. 

Framme på skolan så klippte jag snabbt bort den lösa delen och gick och lämnade mobillådan. Sen var det lite bedömningar och annat som skulle in och jag hann även prata med kommunen om vår förstörda häck. Tyvärr ringde jag in hela tre gånger och pratade in på telefonsvararen och jag missade hela tiden en detalj så det var lite pinsamt. Nu verkar det vara i rullning i alla fall och snart har vi en ny häck på gång och det är ju i sig lite tragiskt då den växer så sakta. 

Efter lektionerna så var det möte och jag hann med en hyfsat bra buss och det var gott med lite mat hemma.

Tyvärr hade snön börjat fall och det rejält så det blev ingen promenad. När jag gick från bussen var det sjukt jobbigt att bara gå. Det gick liksom inte att få någon luft då snön yrde och blåste rakt in från sidan. 

Vi tog det istället lite lugnt och vilade lite idag. På kvällen blev det Biggest Loser och nu började det hetta till. Sen blev det fotboll och det var lite segt i början men sedan blixtrade det till och det rejält. Kul att se bra prestationer och vad kul att se lite mål och vilken balja Jesper Karlsson gjorde. Wow! Bland de snyggaste på mycket länge!

Söndag morgon och visst var man lite sliten men Ullis var taggad för långpass och då kan ju inte jag vila. Jag satte mig på cykeln och ställde in mig på ett tvåtimmarspass men jag ville ju samtidigt köra en lång bana jag inte kört på förut så jag knappade in en bana med vansinniga 1771 höjdmeter. Sträckan var dock "bara" 46 kilometer men man förstod ju att antalet höjdmeter skulle göra det lite besvärligt. 

Sagt och gjort. Jag började trampa på och nog fick man kämpa lite och rätt som det var så får jag ett sms där en Friskis-ledare undrar över en cyklist från helgen och jag svarade att jag hör av mig efter träningen. 

Hög musik och det var bara att tuffa på. Rätt som det var så hade jag kört mina två timmar men uppenbarligen var det ett bra tag kvar på banan då jag var på första delen av Alpe de Zwift. 

Det var bara att köra på och snart hade jag tömt all god energi och hade bara vatten kvar. Sista biten och sen var jag uppe och det var oerhört skönt. Ullis hade kommit hem för en dryg halvtimme sedan och jag borde väl vara nöjd men det blev ju lite klent med antal kilometer så jag rullade ned och det var ju lite fånigt att bara rulla för det var precis vad jag gjorde. Trampade ingenting och min avatar låg ihoptryckt över cykeln och jag snittade väl över 70 kilometer i timmen nedför backen. Tur att det inte var på riktigt...

Efter var det dusch och sen åkte vi ut till Saltå Kvarn igen för en god smörgås och vi kunde inte motstå att köpa med oss en varsin semla hem också. 

Väl hemma så ser vi att Felix kommit hem också och vi tog en kaffe tillsammans och givetvis åt vi upp semlorna. 

Efter det så blev det lite slött i soffan men lite nyttigt gjorde vi också. 

Vi avslutade med Mästarnas mästare och nu hade det visst kommit ett nytt gäng som initialt, i alla fall, inte verkade lite roliga men det är alltid kul att komma dem lite på djupet. 

Lördag morgon och klockan ringde alldeles för tidigt. Det kändes i alla fall som det men det var bara att masa sig upp då det var spinning för Barncancerfonden, idag. Efter frukost och packning var vi iväg till Åda för att installera sig. 

Jag var ruggigt trött och det var precis på håret att jag var klar när första passet började. Det var förresten Tanja som var ledare och det var nog ett av de bästa passen jag varit med på och det var ju passande då jag var lite pömsig. 

Jag blev dragen som vinnare rätt snabbt, i utlottningen och så blev även Ullis. 

Andra passet och även där blev både jag och Ullis lyckliga vinnare av fina priser och sedan skulle Ullis köra på Enklaresport-cykeln och nu hade hon blivit riktigt taggad.

Jag passade på att åka hem och duscha och tiden gick rätt fort och nu var det bråttom att hämta svärmor som jag skjutsade till Trosa. 

Ullis hade samtidigt blivit sugen på att fylla sista tiden på vår Enklaresport-cykel och därför köpte vi en drop in-cykel och snart var det dags för den. 

Nu var det disco och som det sjöngs! Full fart och det var riktigt kul och det blev som så att min puls höjdes för varje pass men totalt så var första passet ändå bäst upplagt. 

Efter det så duschade vi och åkte sedan till Saltå-kvarn och åt lite. Riktigt gott, som vanligt, och vi köpte med oss semlor hem. 

Väl hemma så blev det kaffe och semla och nu hade visst Felix kommit hem och även han tog en kopp. 

På kvällen så blev det lite mys, framför teven, och vi var riktigt nöjda med dagen. Totalt så blev det visst 32 000 kronor insamlat i Trosa och det var kul att vara en del av det. 

Fredag och jag höll i bra tempo på lektionerna och kände mig riktigt nöjd och kunde ta helg med gott samvete. 

Tyvärr började regnet falla och det rejält så tanken på en löptur försvann rätt snabbt. Jag städade undan det sista och sedan sprang jag ned till Ullis som väntade vid Cirkle K. 

Vi bestämde oss för en tur på stan och det var kul att hälsa på både nya och gamla elever. Jag blev lite paff av en gammal elev som ropade ut mitt namn men det stod still och jag kände mig lite dum. 

Det blev en burgare på Bastards och sedan en kaffe och halv bulle på Espresso House. På något konstigt sätt så verkar mitt abonnemang fortfarande gälla och det var bara tacka och ta emot. 

Sen sprang vi på ytterligare elever och en bara skrek mitt namn och tyckte att min fru var så fin. Det var gulligt. 

Efter en liten stund på stan så drog vi oss hemåt och väl hemma så tog vi en promenad och det i raskt tempo. 

Vi avslutade med lite alkoholfritt bubbel framför teven. Mycket trevligt och det kan mycket väl bli en repris imorgon. 

Torsdag och idag tog jag bilen till jobbet då jag skulle transportera crosstrainern till skolan. 

Det var skönt att sova ut en stund extra och jag var på jobbet en bra stund innan. Tyvärr var vaktmästaren inte där och då jag inte ville besvära någon, på morgonen, så lät jag maskinen stå kvar ett tag.

Full fart på lektionerna och det var en galen bra lektion med en klass och jag kunde bara stå bredvid och le med hela ansiktet. Det sjuka är att jag fick bra cred men jag gjorde inte mycket alls. Det bara flöt på! 

Jag fick förresten två killar till att hämta min crosstrainer och sedan körde dem på dem resten av lektionen. Bra träning! 

Det blev även en del balanstävling och många gick framåt hur mycket som helst. Träning ger färdighet. 

Sen blev det lite pingis med Pingis-John och idag kände jag mig ashet vilket John fick känna på. Jag blev lite besviken på mig själv att jag släppte upp honom lite, i några set. Hursomhelst så kunde jag inkassera 2-0 i matcher idag men jag skjutsade hem John som lite plåster på såret. Kanske spelade han inte riktigt på topp idag. 

Full fart hem och Ullis och jag åt lite mat på La Piazza innan och sen drog vi till banken och satt där i någon timme och gick igenom lite lån och annat. 

Hemma blev det bara lite soffhäng och som tur var så rörde jag mig lite på jobbet. Det gör jag typ alltid och en koll på träningsklockan visade på 15 186 steg och det är nog där jag brukar ligga om jag inte tränar. 

Onsdag och jag hade blandat ihop veckorna då jag skulle vara på badhuset. Egentligen var det uppsamlingen av de killar som inte varit med på livräddningen men jag trodde det var min vanliga vecka så jag hade ju inte lobbat för den här veckan direkt hårt. 

När jag kommer bort till badhuset så förstår jag hur det ligger till och när jag märker att det inte kommer någon av mina elever så inser jag att jag kom i onödan och får leta reda på stadsbussen och röra mig hemåt istället. 

Det går en bra buss och jag är hemma strax före Ullis. Eller strax och strax. Hon var lite sen från träning på Skrotnissarna men maten smakade nästan bättre då kycklingen stekt en bra stund i pannan. 

Sen ville jag träna och jag snabbade mig inför en group ride och hann precis. Efter att ha pratat med Bjuris, igår, så försökte jag också köra lite lugnt men det sprack ganska omgående. 

Starten går och jag kör medvetet hårt i början för att i alla fall inte hamna alltför långt bort. Snart är jag bland de 300 främsta och jag plockar hela tiden. Det är över 1000 stycken i gruppen och mot slutet så ringlade vi uppför Watopia-berget och benen började stumna men jag tryckte hårdare och hårdare. Jag trodde att målet var på toppen och där och då var jag rätt mör. Nedför efter det och jag försökte bara hålla min plats men sen inser jag att det är den riktiga spurten och jag försöker hushålla med krafterna men startade lite för tidigt och stumnade sista biten och blev omkörd av 4-5 stycken i onödan men kom på plats 196. Alltså inte vad min tanke var från början och sen fortsatte jag, om än mycket lugnare. Det blev totalt 31 kilometer och jag körde i 51 minuter. 

Dyblöt och jag är glad att jag körde med energidryck idag. 

Tisdag och jag var riktigt nöjd med lektionerna då jag fick en hel del osäkra att prova nya saker och det var sjukt kul att se framstegen. Lite tråkigt med en som gjorde sig lite illa men det verkar inte vara någon större skada skedd. 

Jag var själv med och fick riktigt grym hjälp av en elev som ville testa mig lite. Det är bara att inse att man inte kan vara bäst på allt och jag passade på att få lite tips. 

Sen var jag riktigt trött och efter bussen var jag återigen riktigt trött och jag kunde knappat gå när jag klev av bussen. Ajdå! Nu är det kört att springa, tänkte jag. 

Väl hemma så märker jag att Ullis blir besviken så jag tänker att jag i alla fall försöker springa lite senare. 

När det är dags så hittar jag knappt mina kläder men vi är nere i tid och de andra verkar ha koll och snart så joggar Ullis och jag iväg på en egen runda.

Det går förvånandsvärt bra och skillnaden mot förra gången är markant. Jag vågar inte kolla farten utan försöker njuta av stunden bara. Snart börjar det dock kännas tyngre och jag får kämpa alltmer men då och då går det bra igen men frågan är om jag orkar hela rundan. 

Rätt som det var så var det inte så mycket kvar och vi ökar farten hela tiden. Mot slutet går det riktigt fort och snittet blev strax över 6 minuter per kilometer och det var förhållandevis högt faktiskt. Ullis hade inga problem alls utan anpassade sig bara till mig, riktigt grymt!

Väl hemma, efter lite tekniskt strul med garmin, så ser jag att farten var högre och pulsen lägre än på mycket länge. Så något har träningen gett och jag är positiv. 

Efter duschen så blev det Biggest Loser och nu börjar det bli kul att se hur alla tar ut sig men fortfarande verkar många bry sig om varandra och tävlingen verkar komma i andra hand. Det är kul att se. 

På skolan var det full fart och jag blev lite småsvettig och sen, på bussen, hem, snarkade jag gott och kände mig som en zombie, då jag vaknade. Av bussen och sen hem. Det var liksom som jag kände mig att jag var rejält trött och en liten tupplur vore ju skönt. Så fick det bli och efter det var det svårt att komma igång och vi kom överens om att det bästa vore en promenad, idag. 

Mot kvällen så kom vi då iväg och det blev en lite längre tur men det var rätt kallt. Vi tog vägen förbi Trosa lands kyrka och kollade in en fin grav. 

Sen hemåt och väl hemma så blev det Biggest Loser och ingen mer träning. Så i princip träningsfritt men jag fick ihop 20 320 steg i alla fall. Inte dumt utan att träna.