Så var det innebandyträning och jag var inte alls taggad idag, speciellt inte efter fotbollsmötet. Och ryggen värkte rejält innan men ju varmare jag blir, ju bättre blir det. Så det fungerade hyfsat men när jag får ordentliga tacklingar som jag inte är beredd på så blir jag rejält grinig och det känns så onödigt. Känns som om de borde veta att jag har problem med ryggen men då skiter jag hellre i det. Orkar inte ta upp det. Och kanske överreagerar jag med att bli grinig då jag är lite halvt nedstämd efter mötet. Bättre att låta det sjunka in och ta ett beslut efter nyår. Men som det känns nu så får det vara.

Trots allt så var det oftast rätt kul och det var jämnt på planen. 3 stenhårda fighter som gick till likaläge varenda gång. Dock så förlorade vårat lag med 2-1 men det kan man ta. Då är det värre när man inte ger allt och de sedan gör mål. Det grämer mig alltid. Nä, nu tar jag nog ett lite break!

Så var det möte idag och det om fotbollskillarnas framtid men jag tappade hakan fullständigt!

Värre skitsnack har jag nog aldrig hört och jag är glad att killarna inte fick höra det här.

Jag kom alldeles av mig och måste nog tänka igenom hur jag vill ha det. Killarna måste förstås gå först men går det att lösa på annat sätt än det som är tänkt så vore jag glad. Tror inte ens det är möjligt att nå en lösning på det sätt som diskuterades idag. Iaf inte efter allt som har hänt.

Egentligen så har jag både sagt för lite och för mycket på samma gång men det struntar jag i. Känns rätt skönt att skriva av sig. Skulle det här gå vidare så är det bara kul att några är intresserade över vad jag skriver.

Jag är bara så konfunderad över vad som driver en person att gå över lik?

Och varför är det så intressant? Jo, därför att jag är med och arrangerar som ordförande i företagets idrotssförening. Och då brukar jag stå och berätta lite om föreningen samt köra ett lotteri där de, som varit med i sektionerna, kan vinna lite fina priser. I år vann ingen i styrelsen och det kanske är bra så det inte sticker i ögonen på folk! :-) Som vanligt så försökte jag vara lite rolig men det gick lite sisådär i år. Måste ju ändå tillstå att jag tycker det är lite roligt att stå där framme och tala inför folk. Fast i år var det lite annorlunda då jag dels nästan hade gått in i väggen och så skall ju även fabriken läggas ned. Det är klart att det blir en annorlunda stämning men vi skall iaf köra på med idrotten på jobbet, det har vi bestämt.

Kul också att en i gruppen fick guldklocka och det är en härlig kille som jag dessutom försökte busa med lite i mitt lilla tal. Han hade vissa föraningar om det och uppskattade att det inte blev så mycket från min sida! :-)

Men firandet är uppskattat så oavsett att det kanske inte var mitt bästa framförande så tror jag att alla var nöjda. Det var ett härligt Luciatåg iaf med flickor från klass 5, i Vagnhärad. 

Skönt att det iaf är över nu, det blev en liten kamp mot klockan för att få allt klart.