F-n man får ju en smärre hjärnskakning varje gång man nickar och tror Ni inte att bollfan kommer mot mig hela tiden! :-)

Först så såg jag till att barnen fick träna på att slå distinkta passar, det brast lite på matchen sist. Sen fick de träna på att skjuta lite och efter det så blev det lite omställningsspel där 3 lag är igång nästan samtidigt.

Sen blev det lite 2-mål där jag själv var med i början. Och emellanåt så blev det hyfsat bra spel men även lite smålarv vilket jag blev lite sur på. Man har inte så mycket tid på sig att spela ihop sig och nu på torsdag så möter vi ett bra lag, det blir tufft nog.

På slutet så kom några tjejer i deras klass och de fick hoppa in. Det kanske var dumt då vi försöker spela ihop oss och det var var nog då som det började larvas lite.

Nåväl, jag avslutade med en ordentlig rush och tror Ni inte jag får stryk av Tim! F-n, jag hade ju ingen chans och jag som hade skolrekordet då jag gick i 6:an! Jag är garanterat inte så mycket långsammare nu så Tim borde vara ett ämne. Han skall förresten göra sin första domarinsats imorgon och det tillsammans med George. Shit, jag blir ju själv nervös! :-)

Nu sitter man ju med en krånglande kropp och längtar tillbaka till gammal form.

Vad tror Ni? Kommer jag att kunna gå under 3 h på maran, det har jag inte lyckats med ännu och lite bakgrundfakta är på sin plats:

I början på 90-talet så tränade jag och Ullis bror rätt mycket, tyckte vi iaf då. Trots det så lyckades jag inte ens gå under 3 h på Lidingöloppet på 3 försök.

Sen så blev det ca. 7 års rätt hård styrketräning och off-season så var man uppe och nosade vid 100 kilo, inte direkt så löparvänligt om man säger så.

Det gick rätt bra men det innebar också misstanke om doping och det var ju ett slag på käften samtidigt som man själv insåg att branschen inte var så ren som man själv först trott. I samma veva så gick min far bort och då blev det för jobbigt. Efter att ha varit låg ett bra tag så ville jag börja träna igen och då började uthållighetsidrotterna att locka igen så då satsade jag på klassikern, det skulle väl inte vara så svårt...

Skidorna då? Misslyckades totalt med vallningen och jag fick inflammationer i alltfrån muskelfästen till prostatan...  Kom väl i mål på 8.25

Cyklingen? Det verkar passa mig bra men 30 mil är förbaskat långt! Jag kom i mål på 10 h och 50 minuter. Ännu så har jag inte lyckats helt ett enda lopp fast jag har ändå gått under 10 h.

Vansbro är värd sin egen histioria. Jag kan f-n inte simma men med våtdräkten så blir det lite bättre flytläge och får jag ett par timmar på mig så kommer jag, trots stora problem, i mål!

Jag sprang alltmer och började tänka att 3 h på Lidingöloppet inte blir så svårt...

Jag stapplade in på 3 timmar, 33 minuter och 33 sekunder...

Pust! Jag som trodde jag var vältränad!

Sen blev det stegvis hela tiden bättre kvalitet samt kvantitet på träningen och tiderna förbättrades hela tiden.

Runt 2004-05 så lossnade det rejält och 2005 så gick jag dessutom med i FK Studenterna vilket gav en chock! Så hård träning var jag inte alls van vid. Jag var van att ta ut mig max på tävling men absolut inte på träning!

Samtidigt så startade jag upp enklaresport vhd vilket gjorde att jag gick in i väggen. Och hela tiden så hade en gammal gymskada gjort sig påmind och nu verkar jag inte kunna springa alls och inväntar svar från Röntgen.

Jag sprang iaf Lidingöloppet på 2.14.44, 2005. Maran, i Växjö, några månader efter gick på 3.09.47 men då var jag inte återhämtad från LL.

Vad tror Ni - kan jag komma tillbaka i bättre form och t.o.m gå under 3 h på maran?

Om jag får gissa så är min miltid just nu 50-55 minuter - om jag skulle kunna springa sträckan vill säga...

Attans! De hade ännu inte fått plåtarna från City Akuten!

Egentligen så vill de heller inte lämna ut svar på telefon men jag bor rätt långt ifrån så de kanske kunde göra ett undantag för mig.

Ja, kommer man någons tillbaka till tiderna man hade förut? Bra fråga, vi fixar en omröstning!