Nu ikväll så kommer ett fint program, Svenska hjältar. Men jag kan tänka mig att det är många hjältedåd som inte uppmärksammas. Tror jag på rak arm så här själv kan komma på 4 direkta fall där jag själv räddat någons liv och inte har det fått någon notis någonstans. I ett fall så borde det nog ha uppmärksammats då det var under ett stort arrangemang men allting kanske inte uppfattades hursomhelst. Nu när jag ändå är så osvensk och "hyllar" mig själv så drar jag mig till minnes.

I ett fall så var det en kvinna som helt plötsligt tuppar av i en pool och där var det ju bara att dra upp henne över ytan och fort upp på land. Kanske inte så mycket till hjältemod direkt utan mera tur att jag var där och såg henne.

I fall 2 så var det ett liknande fall. Också en kvinna som, i berusat tillstånd, missbedömde sina krafter då hon var ute och simmade på kvällen. Även där var det tur att jag var där för hon hade nog försvunnit snabbt under ytan. I fall 3 så handlade det om min egen son och hade jag inte varit "jobbig" och frågat om nattpersonalen verkligen tryckte in rätt på doseringsmaskinen så hade min son Tim varit död idag. Han  hade varit med om en stor operation och efter några dagar så kopplade de ifrån själva larmsensorerna men han fick fortfarande dropp. Och just då så fick han 1,5 ml (eller om det är droppar) morfin i minuten eller något liknande. Men en äldre kvinna skrev hastigt in 300 ml (eller droppar) där det skulle vara flödet. Säkert i tron att det var mängden i påsen hon skulle skriva in och jag hade sekunderna innan kommit in i rummet bara för att säga godnatt till Ullis och lilla Tim. Det tog några sekunder innan jag började koppla ihop att det där blev nog inte helt rätt och det blev snabbt ändrat. Men chockdosen under halvminuten gjorde att han inte kom igång ordentligt och det blev en akutoperation i onödan då. Med fult ärr som resultat. Men det kan man ju leva med. Det är värre om jag inte hade sett det för efter mycket om och men så fick vi till svar att han hade dött om inte jag sett det där. Då hade han bara somnat in. Men någon anmälan blev det inte. Det kändes som det försöktes tystas ned. Lätt irriterad blir man för det kan ju hända andra också. Men jag lovar att jag har tagit upp det flera gånger.

Det fjärde fallet då var under en Vansbro-simning där helt plötsligt en kille, ca. 15-20 meter framför den klunga jag befann mig i, börjar försvinna ned under vattnet. Det tog väl någon sekund innan jag såg allvaret i det och crawlade på max och fick tag i huvudet. När jag väl var framme och höll upp huvudet så kom jag på det läskiga i att försöka rädda en fullstor man när man själv knappt kan simma. Men jag behövde inte vara så rädd för han var nästan helt kraftlös. Under min "räddning" så blev en räddningsbåt uppmärksammad och en personal från land såg allting. Så jag hjälpte mannen upp på båten och fick ett tack från personalen på land som vinkade. Det var ju nästan så att man hade hoppats på att bli liiiiite mer uppmärksammad för mitt hjältedåd men tji fick man! ;-)

Så du, mörkhyade unga man (såg vältränad ut), som jag räddade i Vansbrosimmet det år det var avkortat (vilket år det nu var men det var nog på 2000-talet iaf. Känner du för att nominera någon så vet du nu vem det var! ;-)

Skämt åsido så tror jag att man alltid kan vara en svensk hjälte. Genom att finnas till för andra och ställa upp så gott du kan. Kanske ett leende till en person som du inte brukar le till? Det kostar inget och det brukar också smittas på ett härligt sätt. Vem vet vad ditt leende kan ställa till med i slutändan! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På jobbet blev det lite kaos och av sekretesskäl så kan jag förstås inte gå in på vad det var men jag tyckte det sköttes proffsigt. Tänk på att bloggen egentligen är till för att jag skall kunna gå tillbaka och se vad som hänt. Så ni får tyvärr nöja ...

Tisdag och jag satt på bussen och försökte komma ikapp med en massa. Jag såg att jag fått in en massa dokument som jag behövde få koll på och tog en skärmdump på Kivra. Sedan svarade jag några som hade funderingar på sin medverkan i ultraloppet. Seda...

Måndag och idag var det en ny vecka och nya krafter. Tänkte jag. Det började dock rätt dråligt och jag fick avvika på morgonen och fräscha upp mig efter att ha fått något i ansiktet.  På dagen så fick jag en återkoppling på kursen i fonetik och det...

Söndag och vi vaknade rätt sent, ja i alla fall jag. Ullis hade tagit kaffe i biblioteket så jag satte på några koppar i den vanliga bryggaren. Lite morgonteve och sedan pluggade jag en stund. I övrigt så bestämde vi oss för att skjuta upp starten i ...

Lördag och man hade inte sovit som en prins direkt då Felix säng inte var gjord för en tungviktare som mig och Ullis åkte väl in i mig då det blev som en grop.  Men lite speciellt att vakna upp mitt i Stockholm.  Efter lite frukost så försökte ma...