På eftermiddagen så ser jag ett bekant ansikte som går ned mot min provisoriska butik och jag fattar inte först att Asics-säljaren och det hade på ngt sätt inte kommit in i kalendern. Hursomhelst så kollar vi in alla nya produkter och vi väljer ut vårens modeller och de är riktigt snygga!Sen blir det lite mat innan det är dags att ta motorcykeln till Mona men vi åker först till Ullbrandis då hon skall visa vägen. Hennes dotter, Alle Ull provsitter och jag rullar lite försiktigt. När vi sedan åker in mot Mona så ser vi att vägen är riktigt kass och lite svår att styra över allt grus och alla hål. Men kanske var vi inte så samspelta ännu. Då jag parkerar så är det svårt att hitta en tillräckligt hård yta i gruset då stödet vill borra ned sig (inget centralstöd). Och då vi skulle iväg så orkar jag liksom inte baxa mig bakåt och Ullis ser inte att jag vinkar efter hjälp. Så jag försöker lägga motorcykeln lite mer åt vänster för att få mer kraft men hojen är alldeles för tung i förhållande till det mjuka gruset och jag känner hur benet bara viker sig under den fallande dunderklumpen och 240 kilo monster kilar fast mig och vänsterbenet! Men tjejerna är snabbt framme och orkar få upp cykeln tillräckligt mycket så att jag skall komma loss och tillsammans så får vi upp den på 2 hjul igen. Men foten värker tyvärr men inget verkar brutet. Nu, efteråt, så värker det lite bara och det är bara att hoppas på det bästa! Inget verkar vara skadat, mer än lite av egot kanske! ;-) Nu kommer jag att akta mig för lösgrus! :-0