Igår körde vi upp husvagnen till Mora och vi vaknade upp och kände oss nästan förkylda och svettiga. Jag hade glömt att skruva ned värmen så det var 26 grader på morgonen, pust! :-)

Ullis ville ned på stan och då passade jag på att sätta upp förtältet och det är alltid lite huvudbry ibörjan då vintertältets pinnar är lite speciella men efter ca. 5 minuter så hade jag nog fått till och det och det gick lite smidigare sen. Sen hade vi hört att Kalle Moraeus spelade vid Campingen och det var ju lite intressant. Vid frukosten så överhörde vi grannarna som verkade väldigt involverade i spelningen och då började jag förstå att Pererik, Kalles bror, inte var med och det var lite synd då vi pratat en del. Men Ullis och jag gick och köpte biljetter iaf. Men för att återgå till ordningen så messade Ullis ifrån stan och berättade att det var något jippo på gång och Calle Halvardsson var med. Jag tyckte det lät roligt och snabbade mig på och hann precis se när de drog igång en kamp mellan IFK Mora och Falun-Borlänge. Det var lite kul att se och en ny vän och kontakt på Trimtex var med i IFK Moras lag vilket gjorde det lite roligare. Hursomhelst så tog vi en liten lunch på Mora Kaffestuga direkt efter och sen ville Ullis ut och springa men jag fick ta cykeln då min hälsena inte tillåter löpning på ett tag. Det blev en mil i Vasaloppsspåren och det är faktiskt mer kuperat än man tror på slutet mot Mora. Pust! Nu blev det förstås rätt lätt för mig på cykeln men backarna känns ju minst lika mycket som då man springer.

Men för att fortsätta den fantastiskt sköna dagen så gick vi och duschade och jag bastade lite samt delade en öl med Ullis i relaxrummet innan det var dags att bege sig mot spelningen. Vi tog en god macka innan vid bowlinghallen innan vi begav oss uppträdandet och som det spelades! Kalle var fantastisk om än lite småvirrig men vem är inte det! ;-) Och som avslutningslåt, innan han blev inklappad för 2 extralåtar, så spelade han Pereriks Koppången. Den var väldigt fin och då kände jag mig riktigt glad att vi gick på konserten! Nu somnar man lycklig!

Ullis drog tidigt till jobbet, som hon gör nuförtiden, och morgonträning med henne är nu omöjlig. Det gjorde det extra segt att träna men det var några till på gymmet och det gör ändå att man blir lite sporrad då det tar emot. Jag kom väl dit runt halv nio, på morgonen, och satte igång stakmaskinen. Vi har förresten fått upp vår Ercolina i Enklaresport-butiken nu igen. Det blev en ny då jag "råkade" sälja iväg vår förra. Hursomhelst så började jag staka ganska fort direkt och kände väl kanske att det var lite väl hårt men det roliga var att det var själva kroppen som nu sade ifrån och inte armarna! Det sporrar rejält till att hålla igång stakträningen. 10 minuters stakning blev det och jag kom, med motståndet konstant på runt 8, 2233 meter. Ingen aning om det är bra generellt men det var nog det längsta jag kommit. Eller det var det, helt klart. Sen körde jag 3 övningar 2 gånger och det var nu lite blandat, typ det jag kände att jag vill träna på så jag tror det blev plankan, sned bänkpress och sen blev det magträningsmaskinen. Och sen blev det stakmaskinen igen och även nu 10 minuter men mycket lugnare. Det blev 1800 meter på 10:05. Sen avslutade jag med 2x3 övningar och alltihop 2 gånger. Precis som ett typiskt Fitnessfighten-pass men inte med samma övningar hela tiden. Jag började med sidovridning för magen - sida till sida. Sen breda knäböj och faktikst lite hantelcurl för biceps! Min "berömda" biceps måste ju få sig en omgång också. Därefter avslutade jag med benspark (inte så jättetungt), tricepsdrag med rep och sist sidolyft i maskin för axlarna. Det känns riktigt bra och jag hann med en dusch innan jag drog iväg till jobbet.

Ja, det är förstås en boktitel vi pratar om och jag har ingen aning om vem författaren är som kallar sig för C.J Box men boken fick jag då jag lämnade blod i torsdags. Det handlar om ett par som försöker skaffa barn tillsammans och det utmynnar i att de adopterar och det är då problemen börjar och som de börjar! Det är full fart nästan hela tiden och det visar sig att barnets biologiska pappa inte hade skrivit på papperna men vill han själv bli pappa eller ligger det något helt annat bakom? Författaren lyckas bygga upp storyn på ett bra sätt och det är inte alls på det tradionella sättet när det helt plötsligt är någon helt annan "bov". Dock så kan den kännas lite för överdriven ibland men verkligheten har ju ibland överträffat dikten så kanske skulle den vara möjlig men säg så här! Låt inte mina slutord förstöra chansen att läsa en bra bok helt enkelt som håller dig underhållen. Den får en stark 3:a! Vart finns den att köpa? Ingen aning men lämnar du blod så finns det en bra chans att den ligger där!

Ja, varför var jag på akuten kan man fråga sig. Ni kanske känner till att jag var mycket på sjukhus för 1,5 år sedan med misstänkta hjärtbesvär och jag genomled alla möjliga prover och undersökningar. Det slutade med att jag själv slutade med hjärtmedicinen då jag själv misstänkte laktosintollerans som en följd av en Borrellia-infektion. Hursomhelst så föranleddes allt utav en misstänkt "Tia-attack" och i söndags hände det igen då jag satt och körde bil till Karlskoga. Helt plötsligt så börjar jag att bli klart medtagen och hade fullt sjå att hålla bilen rak på vägen och jag känner att talet försvinner. Ullis blir förstås rädd och ser att det är något konstigt på gång. Jag lyckas stanna till bilen lugnt och ordentligt och efter lite konsultationer, jag drog mig faktiskt för att höra av mig först, så ville en överläkare på Nyköpings sjukhus att jag direkt skulle in till Akuten. Sagt och gjort. Väl inne så blir det förstås EKG och sen kommer en läkare in och undersöker mig och kommer med bra besked. Jag har troligtvis mindre risk än någon annan att drabbas av stroke eller hjärtinfarkt då jag kollats på alla tänkbara sätt. Det som händer har dock troligtvis en koppling till min inte alldeles normala hjärtrytm som har väldigt många dubbelslag. Det som kan hända är att ngt hjärtslag hoppas över och skulle det olyckligtvis komma väldigt tätt så kan jag få tillfällig syrebrist i hjärnan vilket får till följd att jag kan vara jäkligt groggy i ca. 15-20, kanske 30 sekunder. Och med låg puls kan effekten bli större så, om det stämmer, sker det oftare ju mer tränad jag är. Hur det än är och varför så är jag grymt glad! Jag blev riktigt orolig när jag fick den här känningen i söndags och även i måndags så hade jag lite balansproblem men det berodde nog mycket på matslarv. Det är bara att acceptera att jag med mina dubbelslag får vara lite mer noggrann med kosten för jag har helt klart blivit mer känslig på senare år. Vän av ordning kanske undrar om jag verkligen skall få köra bil och sådant men jag ligger enligt läkarna inte i riskzonen för stroke, eller annat elände, och sker det här med några års mellanrum och inte blir värre så är det ingen fara. Då finns det mycket annat man skall vara rädd för! ;-) Yippie! Det var verkligen en stor sten som föll från mitt bröst idag! :-)

Efter att ha blivit "utsläppt" från sjukhuset så gick jag ned på stan och fick bra information från Telenor hur jag kan lösa uppkopplingen på jobbet, jag tog lite mat från Mc Donalds (Mc Nuggets och äpple-skivor) samtidigt som min telefon laddades på Telenor. Efter det så gick jag och köpte en färgskrivare och några batterier. Avslutningsvis så hann jag med en fika och "tanten" lurade på mig att Vaniljbullen var laktosfri men det känner jag att det kan den inte ha varit... :-( Kvällen avslutades med grymt god mat hemma och sen åkte Felix och jag iväg så han fick köra sin motorcykel för första gången och förstås inom inhägnat område så vi inte fixat alla detaljer ännu. Han tyckte nog det var lite svårt men han lärde sig jäkligt fort så det dröjer inte länge förrän han är kung på hojen! :-)

Sen blev det PSG men givetvis missade jag Zlatans fina assist men såg hela andra halvlek. Nu väntar sängen och avslutningen av boken "Onda avsikter", den är rätt spännande nu och inne i upplösningen!

I söndags så drog vi till Karlskoga då Felix hittade en 125:a där. Rätt drygt att åka och jag fick för mig att köra via Nyköping och upp via väg 52, tror jag den heter. Efter någon dryg timme så får jag talsvårigheter och lite dimmig i kolan. Vi stannar förstås. Det höll på ungefär i en halvminut och jag är lite kluven till om jag skall åka in för förra gången så resulterade det längre anfallet i sjukhusbesök i över ett halvår och hjärtmedicin som jag till slut slutade att ta då jag härledde mina besvär till Borrellian. Och då blev allt bättre. Men nu imorgon bitti så ringer jag in till Medicin-mottagningen och berättar vad som hänt. Jag kanske har dragit mig för att höra av mig då jag vet hur jobbigt det blir men man får inte chansa med sådana här saker. Jag lämnade visserligen blod i torsdags men det skall ju inte påverka. Det var säkert en Tia-attack och jag får nog börja äta blodförtunnande igen. Men sånt är livet! Tyck inte synd om mig, det finns många som har det mycket värre och det här behöver ju inte betyda någonting. Till något roligare då! Löparklubben växer hela tiden och fler och fler börjar springa och sporta och man har verkligen ett grymt roligt jobb. Och i butiken, som jag har öppnat upp igen vid Åda, så har snickarna, målaren samt elektikerna snart gjort allt klart. Imorgon så lär jag få upp alla produkter på lagerhyllorna och kom gärna in och hälsa på. Vi har mycket kul att kika på! Om någon undrar så köpte vi motorcykeln till Felix och nä, vi har inte vunnit på tips! Fastän en del tror det! :-0 Köpet av min motorcykel var lite av ett spontanköp och säkert i fel läge men vad f-n! Man lever bara en gång och Felix motorcykel får han själv betala! ;-)

Ikväll så var det förresten löpträning med klubben men jag stod vid sidan om då hälsenan inte är riktigt okey. Men jag joggade lite smått med Linn i något varv men det var precis att det gick.

Så var det dags för att lämna blod men nu var det ett tag sedan. Det var visst i november förra året men ibland funkar det inte. Jag frågade lite om varför vissa får sms när deras blod har kommit till användning men att jag aldrig hört något. Och hon förklarade att olika län har olika policy men att jag kunde vara alldeles säker på att mitt blod har kommit till 100%-ig användning då just min blodgrupp funkar till alla andra men tvärtom är det värre. Hon nämnde att det också var 20:e gången jag lämnat så det var ju kul. Och vi planerade in nästa lämning då vi, dvs jag och Ullis, har lite lopp då och då. 

Så var det tisdag och eventuellt så skulle vi upp till Sjöhistoriska men just nu var suget mycket stort för att springa intervaller med löparklubben istället. Och när det dessutom regnade så kändes det ändå som det nog var det bästa. Dock förstås trist för de som ville träna Inlines och med facit i hand så hade det inte blivit som det blev.

Ullis och jag kom iväg lite sent och körde väl lite på gränsen men kom fram typ på samma minut som det var samling. Vi börjar jogga upp och sen blir det som vanligt lite stretch och löpskolning. Jag hörde att Flaken var lite sen som vanligt men räknade med att dyka upp lagom tills själva intervallerna började och mycket riktigt. Samtidigt som jag byter om till mina DS Trainer så dyker Micke upp och vi kan då pusha varandra. Men bägge är lite tveksamma till att kunna köra på ordentligt men vi tar det som det kommer. Det är 400-ingar med 200 meters joggvila. Och det känns helt okey. Vi kanske ligger några sekunder långsammare än vi kan men det känns bra. Den första gick väl lite väl sakta och låg på 1.39 och sen låg resterande, som jag sprang iaf, på mellan 1.34 och 1.38 Men efter 2 set så har jag nästan kört klart min andra intervall när det plötsligt sticker till i vänster hälsena! Det gör riktigt ont och jag får bryta direkt. Efter ett tag så försöker jag att jogga och det går om man är jäkligt försiktig. Men det är bara att inse, något har hänt och det känns lite jobbigt. Nu när man verkligen skall komma igång igen och så blir man skadad! Grr! Sen googlar jag lite och det verkar som kyla och vila är det som gäller. Men jag har bett om råd i löpargruppen så det blir nog ett besök hos en sjukgymnast imorgon.

Ja, det kanske inte blir så mycket till avtryck. Träningen har tyvärr utevblivet på grund av tidsbrist i kombination med trötthet. Men då Pirre var hemskt sugen på golf i söndags så kunde jag inte hålla mig. Det var fullt hela morgonen men vi fick plats tillsammans med 2 damer och den ena var visst sugen på klassikern nästa år så jag berättade förstås om att jag hade en sportbutik så fastän golfen inte gick så värst bra så var inte allt bortkastat. Skämt åsido så var det kul att golfa trots att det inte gick så bra. Jag hade endast 10 poäng ut men skrapade ihop det dubbla in så totalt 30 poäng och med tanke på starten så blev det helt okey. Jag tror allt ändrade sig på hål 7, korthål, där jag fick ett fantastiskt utspel med klar Birdie-chans.

Sen så har vi nu flyttat tillbaka till Åda men det är fortfarande lite bökigt då vi inte fått upp ordentliga lagerhyllor och det tar förstås lite tid att få tillbaka allt men det är iaf nästan klart. Och så körde jag bort den gamla kylen och hämtade en annan kyl som dessutom hade ett litet frysfack, det blir perfekt. Nu väntar jag på att köket, som nu blir ett kombinerat, kök, kontor och lager, skall bli klart. Tror det blir kanon. Det blir nog en gemensam officiel invigning tillsammans med de övrig som nu har öppnat. Det är en naprapat och sen öppnar faktiskt en löparbutik strax utanför mig också. Jag säljer ju också löparskor men det blir nog bara att det lockas mer folk totalt så det blir bra.

Och idag så var tanken att Ullis och jag skulle gå iväg och träna men vi var alldeles för trötta och nu har vi bestämt oss för att träna extra på gymmet varje onsdag och fredag. Eventuellt så kör vi en morgon på helgen också. Så vi skapar oss lite rutiner. Givetvis kan det bli fler dagar i veckan men dem dagarna får vi inte tumma på. Annars blir det straffrundor! ;-)