Onsdag och Ullis och jag tänkte gå iväg mitt på dagen och simma men det föll sig så att vi gjorde det på kvällen istället. Det kändes som det verkligen var på tiden. Och bra sugen. Tänk om det kunde lossna liksom. Vattnet kändes ganska behagligt och så var det då dags att börja simma och jag hade verkligen bestämt mig för att bara crawla. Och utan näsklämma som vanligt. Men det var ett tag sedan vi simmade nu och jag fick inte in någon bra och avslappnad teknik utan det blev lite stressat. Dock ganska bra fart så jag simmade i princip ikapp Ullis hela tiden och så höll det på. Hon var lite före och sen kom jag och drog förbi men bara för att stanna vid nästa kant och vila, spotta och fräsa... Jag vet inte vad det var men när jag närmade mig kanten så blev det liksom lite för mycket att tänka på. Jag hade ju varit van vid näsklämma. Det låter ju som en enkel sak att ta luft genom munnen och blåsa ut genom näsan och det börjar funka hyggigt men vid kanten så strulade jag till det hela tiden. Och lite för stressat totalt sätt också. Så när jag simmat ca. 500-550 meter så hade jag fått nog och gick och bastade. Jag kände mig ganska urlakad också men är ändå hyfsat nöjd. Det känns som det är nära tills jag simmar riktigt långt i ett sträck. Tror det mesta sitter i anspänningen och det här med att simma utan klämma tar väl också ett tag. Det känns ändå som rätt steg att ta. Och några längder gick också riktigt, riktigt bra. Men Ullis simmade på i en timme och jag fick sitta och vänta! Det får mig att tänka på Haren och Sköldpaddan utan att dra några liknelser mer än att det inte alltid är den som simmar fortast som kommer fram först. Eller alternativt att tag sig vatten över huvudet...

Onsdag morgon och klockan ringer, eller gjorde den det? Jag kliver iaf upp när jag ser att klockan är lite över sju eftersom jag sagt att jag skulle gå och köpa mjölk på morgonen och Ullis undrade vad som stod på. Och vi måste ju skynda oss för att hinna med morgonpasset innan jag börjar jobba. Ullis sade att hon var imponerad och det är ju en härlig start att få beröm så där! :-) Hursomhelst så köpte jag ett par tokfärska frallor och mjölk förstås och det smakade underbart. Sen packa och iväg till gymmet. Där var det typ samma gäng som i måndags och en äldre herre är så lik överläkaren i Grey´s Anatomy. Lite roligt. Och under tiden jag bytte om så hade Ullis redan sprungit i 4,5 minuter och jag hoppade upp på bandet bredvid och det var satans stumt. Jag satte bandet på 12 km/h, tror det är noll i lutning. Och jag stapplade fram i början och jag tyckte det fick räcka i den farten och vi körde förstås som vanligt i 10 minuter. Ja, Ullis fick närmare 15 minuter då. Sen in till övningarna och nu tog vi fel på en övning igen så vi fick axelpress efter plankan och det gick knappt på andra rundan. Men vi körde på i ett bra tempo och sen in till banden igen. Och nu började jag på 14,2 km/h och körde det i 5 minuter. Kändes rätt enkelt nu och då höjde jag till 14,5 km/h och vid 7,5 minuter höjde jag till 15 och sista minuten drar jag till med 16 km/h. Kändes skönt att dra på lite och svetten flödade. Tror jag kom 2,45 km. In till vikterna igen och nu har det kommit in lite mer folk i det rummet och vi kör mitt i golvet. Men ingen verkar störas och vi svettas kopiöst. Tre övningar igen och det två gånger och sen avslutningsvis tre övningar och även det två gånger. Och övningarna är som vanligt smala och breda benböj, reversed crunches, axelpress, plankan, sidorotering, liggande lyft över huvudet med raka armar för bröstmuskulaturen, lyfta höften och den sista då... vad sjutton var det... Asch, spelar ingen roll. Bra träning blev det och bägge var nöjda. Hade inte mobilen dött så hade jag lagt ut en bild men det får bli senare.