Så var det torsdag och helgdag. Och Ullis ville springa runt Sillen fast både hon och jag kände oss lite småsega. Men jag tänkte att det brukar ju släppa. Fast innan vi kom till Sillen så kunde vi ju välja en kortare väg men till slut så var vi ändå inne på att försöka. Jag tyckte att vi kunde lägga in en kortare paus vid varje 3 km och så fick det bli. Men den jobbiga känslan släppte aldrig och det blev snarare tyngre och tyngre. Och när vi kommer ut på den stora vägen, där det står "Gnesta 11 km", så kändes det överjävligt! När vi börjar närma oss alltmer så bestämmer vi att det får räcka då vi kommit till Gnesta. Vi kunde ju ta oss en glass där och ta bussen hem. Och när vi närmar oss så börjar Ullis öka och jag får kämpa allt jag har. Helt klart så är det inte min dag. Väl framme i Gnesta så stannar vi vid en busshållsplats. Det verkar tyvärr inte gå någon buss förrän på kvällen men vi går till Stopp och köper oss en glass först iaf. Sen går vi tillbaka och kollar igen. Men det verkar tyvärr inte bättre. Sen messar Ullis några bekanta och till slut så blir det napp. Så det fick bli skämsbil hem... Nåja, det blev iaf 20,5 km och jag fick dessutom slita. Ja, Ullis med.