Så kom då dagen för mig också. Visserligen så har jag varit lite småynklig med lite stelhet här och där samt någon uttänjd vad men aldrig har jag fått en riktig löparskada. Eller så kanske jag fick det för två år sedan med vaden iofs. Men iaf. Ullis ville ut på ett långpass och jag var nog mer sugen på att köra alternativ träning eftersom jag ändå skulle springa med klubben på kvällen. Men jag körde med Ullis för det var nog bra med lite längre löpning också. Och jag hann inte riktigt stretcha innan så det var hög puls från start. Som det brukar vara då jag inte är stretchad och uppvärmd. Men det är vi vana vid. Så vi joggade i runt 6.10-fart och pulsen var typ 180 slag/minuten. Men efter dryga två km så var pulsen normal och det började kännas helt kanon helt plötsligt. Ja, jisses så bra det kändes och formen kändes också bra. Tre mil idag skulle inte vara några problem. Iaf kändes det så. Så vi tuffar på men sen bara smäller det till. Eller det kom en accelerande smärta under 3-4 steg. Aj, helvete. Det kändes som hälsenan skulle gå av. Vi stannar förstås, för det går inte att belasta foten. Stretch och fundering på vad som hände. Efter ca. 10 minuter och lite småsteg så testade vi och initialt så fungerade det att jogga rätt försiktigt och vi ökade farten lite grand men då kom det tillbaka. Men vad fasicken är det här? tänker man. Det gick liksom inte att komma på vad det var som spökade. Men springa gick inte och det kändes mer som det var soleus, långt ned, som smärtade. Hursomhelst så bestämde vi att Ullis skulle fortsätta löpa och jag skulle gå framåt för att se om det släppte. Men det var bara att ge upp och vid 11 km så gjorde jag det. Fast jag fick faktiskt skjuts av en trevlig lastbilschaufför som höll på att köra ihjäl oss tidigare. Ja, det var en dråplig historia. När vi sprungit ca. fyra km så kommer vi joggandes i en ganska skarp kurva och en personbil och en lastbil kommer i ganska hög fart och ligger nära kanten så Ullis får slänga sig uåt sidan och det är en hög kant där så hon stoppar upp och jag springer in i henne. Jag ser dock att lastbilschauffören gör sitt för att hålla ut och reagerade väl inte så mycket. Men snart nog kommer lastbilskillen igen, med sitt stora långa släp. Han stannar och ber så mycket om ursäkt med att han blev så jävla förbannad på personen i bilen som inte ens stannade vid stoppskylten, utan bara körde ut. Vilket gjorde att lastbilskillen fick slänga sig åt sida och under en kort stund "jagade" han personbilen och låg nära och tutade. Kanske inte så himla moget iofs. Men nu bad han om ursäkt iaf. Och när han såg att jag var själv så stannade han och frågade om jag skulle ha skjuts. :-)

Och hur är det med foten nu då? Jodå, den känns bättre och jag känner faktiskt av den andra foten lite också så det känske är lite av en överbelastning och jag skall försöka köra mer i skogen ett tag nu och rehaba samt förstås köra mer cykel och simning. Så jag kastar inte in handduken ännu. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man ver...