Ullis sprang tidigare under dagen och hade bokat in sig på spinning och jag hade röjt lite på tomten och samtidigt jobbat lite med Enklaresport. Så kvällen hade jag löpning inplanerat men gärna lite längre. Men som vanligt så kommer jag inte iväg så tidigt som jag tänkt och det blev inte mer än klubbpasset idag. Och idag var det endast Flaken som dök upp då de andra hade förhinder. Zon 2-pass, stod på agendan idag och det var ju bra att det var Flaken som var med för han brukar ha en förmåga att alltid köra lite för hårt på sina lugnare pass. Men vi provade lite olika stigar och vägar idag och det blev en hel del i skogen och det var ju bara kul. Och en massa prat förstås. Typ i ett! :-) 

Snart nog ville jag ut på grusvägen och vi kom ut ungefär vid Lundby, då vi kört i skogarna däromkring. Och det känns som om man sprungit hur långt som helst då man springer i skogen men det är typ alltid 30-40% kortare än man tror. Så vi avslutade lite lättare och kom snart tillbaka till Vagnhärad och vi nöjde oss med runt 11,4 km och snittet blev inte bättre än 6.43 min/km men jag ser att det var skogslöpningen som drog ned det rejält. På resten höll vi visst runt 6.20 ungefär. 

Hälsenan höll och det var skönt. Jag mjukade upp den lite innan och det var nog smart. Nu, efteråt, så känns det konstigt nog ingenting men det är säkert lite stelt imorgon bitti. 

Fredag imorgon och då försöker jag få in lite cykling. Ute eller inne, det får vädret bestämma. 

Ja, det var ett jäkla tjat på mig men det känns så jäkla bra att vara igång igen. Visserligen så hade jag riktigt ont i hälsenan efter gårdagens löpning men efter att ha simmat med eleverna och dessutom gått en hel dag var det lite bättre. Men det var länge sedan jag haft så ont i hälsenan. Den som jag fick en skada på för över tre år sedan. Då jag gick över till lite lättare skor. Men eftersom jag inte sprungit på över en vecka så blev det riktigt ömt den här gången. Jag hade dock bokat in Core och när Ullis och jag äter mat så bokar vi även in spinningen. Det var visst Carina som skulle ha spinningen också och eftersom hon är så grym ledare så ville vi testa hennes spinning också. Väl på plats så börjar vi värma upp och det är riktigt stelt i hälen men det går. Och vad skönt att flåset är med också. Inga problem att hoppa och skutta med bra tempo. Och kroppen ser, i spegeln, inte ut som den heffaklump den borde göra efter den här veckans dåliga mathållning. Jag är nog snart på banan igen. Och passet då? Jodå, det började hårt men skulle "sadisten" Caina inte lugna sig med magmanglingen? Nä, det blev värre och värre och när man skulle ligga på magen över en bänk så gick det inte. Vi åt ju precis innan och nu låg det och tryckte på magsäcken! :-0 Urk, jag höll på att spy! :-) Så där fick jag fuska lite men snart nog var jag igång igen och jag skulle inte ge mig fastän magen bara skrek efter nåd! Ruggigt pass och det var riktigt skönt när det var över. Det märktes att många var tagna för det var inte det värsta tempot på att plocka undan sakerna. Sen var det snart nog spinning och jag hjälpte en som var ny på Safiren att ställa in hennes cykel men snart nog var jag igång själv och började trampa lite innan passet började. Sen var vi igång och Carina berätta lite kort om hennes upplägg och det var lite annorlunda och det kändes inte så jätteengagerat från en början men med facit i hand blev det kanon. Iaf för mig för man lade lite upp det så det passade en själv och jag ser på pulskurvan att det blev ett bra pass med många, och bra, intervaller! Riktigt bra och skönt pass och det dröp om svett på slutet!

Nu blev ju passet riktigt bra och speciellt med tanke på att Carina fick hoppa in med kort varsel! Wow! säger jag!

Tisdag och dags för klubbträning. Jag var riktigt osäker på om det var så smart att springa men ibland går det liksom inte att stoppa. Jag var alldeles för taggad nu för att inte försöka åtminstone. Ullis skulle jobba över men meddelade senare att hon gärna sprang lite efter min träning och det gjorde att jag själv kom till insikt. Lugn jogging är klar smartast idag och då passar det ju extra bra om jag skall fortsätta springa sen med Ullis. Jag kommer sen ned till löparbanorna och jag ser att Flaken kommer joggandes samtidigt. Han verkar stressa för att hinna in på toaletten. He he, lite typiskt honom. Fast jag själv var inte mycket bättre för när jag väl fått på lysena så hoppade jag också in på en toalett. Då har Rydholmaren och Tokan redan kommit. Snart nog så joggar vi alla fyra och sen bestämmer jag mig för att springa runt i Trosa istället för att bara springa runt, runt på banan. Det var okey för de övriga och efter uppjoggen  så drar jag iväg medan de andra körde igång med sina intervaller. Det är en ljuvlig kväll och när jag ser ett rådjur endast någon meter ifrån vägen så stannar jag och tar kort. Jag fortsätter sedan och kommer snart fram till ett bostadsområde igen och ser två killar. Den ena åker skateboard och den andre hooverboard. Jag närmar mig och passerar dem rätt snart och ser samtidigt två fina rådjur stå lugnt fem meter ifrån mig. Jag har lust att ta kort på dem också men eftersom killarna kom bakom så kanske djuren skulle bli skrämda. Men de verkade väldigt lugna och kanske var det jag som ville ha paus. För jag började bli fruktansvärt varm. Jag hade dubbla byxor på mig och jag kom på det direkt då jag sprungit ifrån. Jag tänkte att det skulle bli skönt i början men eftersom jag ändrade mig till distans så kom jag inte ihåg att ta av mig det ena paret. Ajdå! Nu började jag svettas rätt rejält. Men jag fortsatte och sprang genom stan och fortsatte bakvägen på Trosa Stadslopp. Eller nästan iaf för jag tog en genväg mot Strandvägen. Den hade jag bara sprungit från andra hållet förut så jag var lite osäker först. Jag kollar till mobilen och skickar ett meddelanden när jag skulle möta upp Ullis. För det hade jag glömt. Ojdå! Jag ser på svaret att det var rätt bråttom. När jag närmar mig och inser att jag inte kommer att hinna så meddelar jag Ullis att hon kan springa mot Trosa elljusspår istället. Snart nog ser jag henne och vi vänder tillbaka. Då ser jag två cyklister komma och jag håller mig längs till vänster, som löpare skall göra. Och då man möter cyklister så skall ju cyklisterna väja men Ullis, som har sämre mörkerseende, ser inte cyklisterna. Och jag inser sen i efterhand att cyklisten, jag såg sen vem det var, trodde att Ullis ville springa ut. Till slut så drar jag in Ullis och cyklisten muttrar något om att vi måste bestämma oss. Vadå bestämma oss!? Jag visade tydligt att vi skulle hålla till vänster och Ullis såg ju inte ens förrän jag drog in henne mot mig. Jag vet fortfarande inte om han skämtade lite men jag blev nog lite sur över kommentaren. Nåja, Ullis tyckte att det var bara att glömma men jag såg ju hur han pekade och jag ändrade mig ju inte. Sen kanske han tyckte att Ullis velade men hon såg ju inte ens honom. Asch… Jag hade ju glömt det där nu! ;-)

Väl tillbaka vid Camfil, Ullis ville veta hur långt det skulle bli för henne då hon glömt sin klocka, så tar jag av mig ytterbyxorna. Sen drar vi en runda genom stan och får ihop ca. 5 km till. Efter det hinner vi lite snabbt till affären och kan nästan se hela Biggest Looser. Fantastiskt bra program men det verkar vara starka viljor den här gången. Hoppas det blir bra bara och inte en massa pajkastning.

En veckas dekadens! Ja, det är iaf vad det känns som. Jag har varit förkyld sedan förra helgen och jag försöker intala mig själv att jag kanske hade något i kroppen då jag sprang Premiärmilen. Det gick lite långsammare än väntat och jag kände mig mer och mer ur form inför loppet. Men iaf. Jag har knappt tränat alls under en vecka och faktiskt ätit godis och varit lite allmänt onyttig. Så idag ville jag få in lite simning innan yogan, som jag och Ullis tänkte gå på. Ullis var bokad sedan tidigare men jag bokade strax innan. Men snabbt in med lite mat och full fart till badhuset om vi skulle hinna simma någonting. Väl i vattnet så var det dags att börja men det var fruktansvärt jobbigt direkt och pulsen gick i taket! :-0 Alltså, på riktigt! Jag flåsade som en hund efter 50 meter och det var först på slutet det släppte lite. Helt klart var jag inte helt kry. Det blev endast runt 800 meter men ändå skönt att vara igång igen.

Sen en skön bastu på det och nu var det rätt lugnt tills yogan skulle börja.

När jag var klar gick jag ned och väntade tillsammans med Ullis och två andra. Nu var det återigen Sussie som skulle leda passet. Hon var riktigt duktig men det kändes rejält i huvudet då man skulle stå i "hundens position". Och det var en jäkla massa övningar men det kändes som om jag var bra med på de flesta. Sen händer en rolig grej. Hon nämner något om att hon skulle vilja prova en speciell position och jag tycker mig se vad det är. Felix gjorde den utan problem som liten grabb men Ullis och jag hade det lite svårare. Så jag börjar visst ställa mig i den positionen när jag märker att de övriga flyttat fokus till mig. Pinsamt men jag chansar samtidigt som jag hör att man mycket väl kan tippa över och slå pannan i golvet. Men helt överraskande så sätter jag den klockrent och står enkelt i tio sekunder. :-) Kråkan heter positionen, fick jag höra. Sen när alla skall göra så är visst min ork och koncentration slut. Så istället busar jag med Ullis och lägger mig under så om hon tippar över så ramlar hon och får en kyss! Kanske lite våldsamt men ändå! :-) Flickan och Kråkan! 😁

Terror i Sverige? Jo, det kan förstås hända och har hänt och kommer att hända igen. Först och främst vill jag bara beklaga och jag sörjer med de hårdast drabbade. Men vad fint det mobiliserades och vad mycket kärlek det finns. Det glömmer man lätt bort. Och ser man det i lite längre tidsperspektiv så är det mindre terrordåd nuförtiden. Det får man inte glömma bort. Men det är förstås ingen tröst till de som drabbades. Och vi som inte var riktigt nära kan förstås inte sätta oss in i det på samma sätt som de som var där. 

Kram på Er! Tillsammans är vi starka!

Nä, att kalla Core-träning för lätt stämmer ju inte. Det är riktigt jobbigt men idag var faktiskt inte Carina på plats och när jag ser att Elin är där så tror jag att det är hon som skall leda passet. Visserligen så hade hon precis lett ett Box-pass men jag tänkte väl att hon skulle fortsätta leda. Så jag går fram till henne och ber liksom i förväg om ursäkt och förståelse om jag måste lämna passet då jag är förkyld. Hon höjer väl lite på ögonbrynen och håller med. Men när jag går tillbaka så skrattar Ullis lätt och säger att det är Susanne som är ledaren! Ha ha, Elin måste undrat vad jag går på.  Så det blir samma visa igen då fast till Sussie. Fast vad börjar jag med? Jo, fullt ös och jag vill verkligen visa att jag har kondition så på uppvärmningen ger jag allt... Suck! Men vad säger man? Ont skall med ont fördrivas? He he... Men jag kämpade på och det var som vanligt jobbigt men lite annorlunda och hon hade ju heller inte lett något pass på länge så det blev små andningshål. Tufft och tyvärr blev jag sämre sen så ingen bra träning på många dagar nu.

Ja, det gick väl inte att klara sig. Tim har hostat och varit rejält förkyld i ca. en vecka och jag kände mig lite på gång i slutet på förra veckan. Och sen tog jag ut mig på Premiärmilen och fick t.o.m lite muskelvärk i låren efter det. Och nu idag så kände jag att det höll på att bryta ut och det blev etter värre på kvällen. Från början var det simning inplanerad men till slut blev det endast lite slacklines, i kanske 15 minuter och sen yoga. Men yogan var inte så bara förresten. Där fick man ta i rätt ofta och vissa övningar är ju mest till för akrobater... Eller förresten. Ibland var det bara jag som såg ut som ett fån! :-0 Jisses vad stel jag är! Men det blev allt mjukare ju längre passet led. Men instruktören var riktigt duktig och programmet var klart bra. Det var mest på slutet som det kom några övningar som bara inte gick. Men vem vet. Till slut kanske även ett kylskåp som jag klarar av det. Men en manlig förkylning alltså... Det har gått åt 3 glassar idag, 3 pingvin-stänger och lite kexchoklad... Det känns som om kroppen behöver det här. Och det är inte ens säkert förstadiet till en vanlig förkylning! :-0 Det här kom verkligen olägligt. Jag som tänkt att verkligen kötta på nu!

Upp på morgonen och Ullis ville få till en långtur men det ville inte min häl. Den var rejält svullen från igår och jag ville absolut inte belasta den utan var mer sugen på att cykla. Och Felix var visst tidigt uppe. Han ville kolla på bilar och eftersom han har jobbat natt i veckan var vi förvånade att han redan var uppe. Vi hade först tänkt att jogga och sedan, då han vaknat, tänkt åka in med honom för att kolla bilar. Nu gick han till gymmet och Ullis och jag kom aldrig iväg. Jag tänkte slänga på trainerdäck på min ena cykel och drar bort det slitna däcket på cykeln och skall kränga på det nyinköpta trainerdäcket. Det köpte vi på Sportson, i Skärholmen. Jag uppfattade dem som lite kaxiga, iaf var den ena av killarna det. Den som egentligen hjälpte oss var nog inte det men han drogs nog med lite grand då jag frågade om de ville ha ett samarbete och kanske ge mig lite rabatt på bra saker till cykeln. Nåja, jag köpte två trainerdäck, utplockade av den mer hjälpsamme killen. Och nu, idag, skulle jag alltså slänga på ett däck. Men vad f-n! Det är ju ett 26-tumsdäck! :-( Och det var det andra också. Dessutom begagnade. Hmm, surt! Bara slänga på det gamla och slitna däcket igen. Det har ju fungerat hyfsat att köra på det också. 

Sen, när Felix kommer tillbaka, åker vi in till Nyköping. Eller rättare sagt Bergshamra där Haag & Carlsson har något jippo. Det var fullt ös där och vi kollar bilar och lyssnar, oundvikligt, på musik. Men rätt kul. Felix fastnar till slut på en BMW och efter ett tag blir det provkörning och visst. Den var som en dröm och efter mycket velande blev det till slut affär. Tror det blev en 2008, så den var absolut inte ny men kostade ändå.... 37 gånger mer än min första bil. :-) Det var för övrigt en gammal 142:a. Volvo för er som inte visste det. Nu är förstås penningvärdet annorlunda men skit i det. Jag tycker det verkar vara en riktigt bra köp och Felix verkar nöjd. Lite roligt att han fick snurra på ett hjul och vinna ett pris sen. Hjulet slutade dock aldrig att snurra och säljaren stannade sedan hjulet på vinsten dubbla DVD-spelare, som man sätter i baksätet. Ullis och jag hoppades på en hotellövernattning. :-)

Väl tillbaka hemma, det verkar ha tagit hårt, så somnade vi och sov som stockar! :-0 Sen blev det lite mat och nu ville vi både ut och springa. Det verkar ha skett under med min häl för hela svullnaden hade lagt sig och det kändes bra. Jag smetade på både Voltaren och Linnex i morse. Nice! Eftersom jag glömt mina nycklar i Flakens bil så sprang vi till honom, i Trosa, och hämtade dem. Det blev bara några korta ord då det började att skymma och man inte ville bli kall. Vi sprang genom Hunga, både till och från Trosa. Det är ett litet, litet samhälle med max ett tiotal hus men hela byn verkade vara ute för det hejades friskt. Det var som om de kom ut då det blev mörkt! :-) Lite roligt. Men trevligt förstås. Väl tillbaka i Vagnhärad så hann vi precis in på affären men endast för att inse att Ullis får traska till ICA-trossen för att handla lunch imorgon. Det var rätt utplockat. Vi fick ihop 15,25 km och rätt lugn fart men jag tryckte på i några backar, rätt skönt! Sen avslutade jag med lite massage i den grymma stolen från Ergonova! Me like!