Först och främst. Under alla mina år så har jag aldrig haft över 180 slag/min i snittpuls på Trosa Stadslopp förutom en gång då jag hade varit förkyld och visst hade rester kvar i kroppen. Då fick jag hela 193 slag i minuten i snittpuls och 193 är (var) normalt min maxpuls. I år, om jag får gå händelserna i förväg, så hade jag hela 187 slag/minuten och det indikerar klart att kroppen inte riktigt var okey och det visste jag ju lite innan. Ett begynnande ryggskott och så min ömma häl. Men genom att värma upp ordentligt så kunde jag få hälen att funka och ryggskottet gjorde sig endast tillkänna då jag typ knöt skorna och inte kunde ställa mig upp utan att få hjälp med armarna mot knäna. Så jag startade förstås och hade förhoppningar om att springa relativt snabbt. Träningen hade gått bra och jag var sugen. Trots att jag endast sprungit en gång sedan Stockholm Marathon. 

Under dagen hade jag gjort det bästa av situationen och legat i massagestolen två korta stunder och masserat hålfoten och stretchat. Mer kunde jag inte göra. 

Innan loppet då. Försökte gå på toan men jag behövde bara pinka lite och snart var det dags. Pang! Där gick startskottet och jag kollade på klockan och försökte bara hålla 4-minutersfart. Eller bara och bara. Men det var det jag iaf ville testa. Tyvärr känner jag ganska omgående att kroppen inte svarar men vill ändå försöka ett tag till. Jag ser några duktiga löpare från klubben sakta dra iväg och själv så håller jag mig enligt planen. Dock, som det känns, lite för fort. 

Efter ca. 1,5 km så passerar jag Sandis och då har vi lite motvind och jag väljer att ta det lite lugnare och lägga mig i rygg på några stora killar. Alltid bra att åerhämta sig. Bra publikstöd och man hör "Bernhardsson" och "Nicke" då och då. Jag försöker dock bara hålla fokus på ett bra löpsteg men tar upp en hand lite grand. Jag märker att jag har minst en i klubblinnet bakom mig och gissar att det är PF. Men snart nog ser jag att det är El-Johan och jag låter han snart gå upp vid sidan och sen vid en kurva så lägger jag mig bakom men det blev snarare en signal till honom att dra på och där försvann han. Och snart nog har jag PF i ryggen och hejar lite grand. Han lägger sig vid sidan och vi springer lite tillsammans ett tag men jag känner att hjärtat är i halsgropen och snart får jag släppa honom. F-n, vad surt! Jag orkar inte alls hålla tempot och jag som brukar kunna hålla ut länge fastän jag är slut vid typ halva. Nu är syreskulden snart övermäktig och när jag passerar i centrum så får jag tyvärr hålla mig ännu lugnare för att inte krokna totalt. Riktig trist känsla. Jag ser dock El-Johan ganska nära och han verkar tappa lite men det är inget mot mig. Jag har nu börjat tappa alltmer och får ta mina småkamper med andra löpare lite pö om pö. Sen märker jag att en annan bekant börjar närma sig och han vill jag försöka hålla bakom mig och jag får något att kämpa mot. Men det känns ansträngt och när han passerar då det är typ 2 km kvar så är det lite tungt men jag biter i. Och jag lyckas komma ikapp och även gå förbi då det går uppför. Sen rullar jag på rejält sista biten och bara försöker hålla så jämnt och hårt tempo jag kan. Sista rakan och nu känner jag att syreskulden är för hög och jag får sakta ned och i målfållan så spyr jag tyvärr inte lite. Jag bara hulkar och hulkar. Fy tusan. Men det förstår jag med sådan puls. Tyvärr inget fel på pulsmätningen utan den var konstant hög och jag är rejält missnöjd med kropp och lopp. Dock skönt att kunna ta ut sig så det får jag väl ta med mig. Jag fick nog 39.05, vilket gav ett snitt på 4.23/km och det är ju lite pinsamt då man satt upp så höga mål men jag ser ju, så här i efterhand, min puls och väljer att trots allt inte gräva ned mig för mycket. Det kan ju trots allt vara så att ryggskott och häl påverkar kroppen för övrigt. Men skall jag vara ärligt så känns det för jävligt just nu... :-(

Slå den här pulsnivån om ni kan... Rött, rött och rött...

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man ver...

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos...

Fredag och idag tog jag bilen då jag ville fort hem för nu var det dags att förbereda loppet på riktigt. Jag och Anders skulle ställa upp våra husvagnar, Björn skulle komma med grindar, vi skulle snitsla banan. Jag ville dock vara kvar för att ta emo...