Onsdag och det var dags att köra lite Core igen och nu fick jag äntligen sällskap av älsklingen igen. Ullis förstås. Väl på plats så var det lite hejande och det var kul att de flesta gamla var där. Och Carina var taggad och man får verkligen kämpa för att inte vika ned sig. På något sätt så är det bra att vara man och lite känd för att träna. Man får liksom inte sluta om man inte är helt slut. Och slut blev man. Några benövningar är hemska för jag är visst väldigt svag i adduktorerna och det sprutar mjölksyra rätt omgående. Men bra pass och man blev rätt mör. Sen hemma så ville jag ta en tur på cykeln men då blev jag själv. Det blev ett lite hårdare pass och jag loggade 10,7 km på 21 minuter med 153 snittwatt. Så lite hårdare iaf. Men dock inget värstingpass såklart. Snittpuls på 142 slag/minuten. Skönt när det börjar bli rutin på träningen.