Lördag och jag började nog slappna av lite då Påsklovet var på ingång. Men att slappna av brukar utmynna i en förkylning så det gäller att inte slappna av för mycket. En rolig sak var när Ullis nämner något om filmer på barnen. Vi spelade ju in en del då barnen var små och när jag letade efter utrustningen så hittade jag den och frågan var om allting fungerade. På slutet så fick ju barnen härja fritt med kameran. Jag riggade upp allting och det var först skitdålig bild. Man såg typ ingenting men vi tittade ändå då det var kul att se. Sen kommer jag på att det blir störningar då kameran stod för nära och det blev sen bättre bild då jag flyttade isär enheterna. Det var rätt roligt och man har glömt bort mycket. Även kul att se filmer från julafton och födelsedagar. Men så var det ju träning igen och nu verkade det var ett ganska lätt pass. Jag såg att det stod med "stress points" och det var lite om hur jobbigt passet var. Inget pass har ju ännu varit svintungt och dagens pass, med stress points på 39, verkade även detlugnt. De tidigare låg på 31 och 34 och imorgon väntade 54. Jag vill inte kika för långt fram för det skall ju vara progressivt och det kan stressa (!) om man inte fokuserar på vart man är nu. Hursomhelst så hade jag återigen lite lätt krampkänning i vänstra bakre låret men själva passet gick bra. Dock fick jag återigen panik att jag inte skulle innan med att trampa men kommer på att motståndet faktiskt reglerar sig självt. Trampar jag långsammare så ökas motståndet och det förklarar ju saken. Det känns skönt och det blir även bättre mot krampkänningen. Det är 5x5 minuter på 172 watt, med två minuters vila på 125 watt. Med upp- och nedvarvning. Efter passet så fortsatte jag tills Ullis också var klar, eller rättare sagt till hon hade kört 30 km. Hon tycker det är minimum. Jag kom väl till 33 km då. Trots att det inte är asjobbigt så är det riktigt svettigt och jag snittade på 150 watt. Dag 3 klart! Det här blir perfekt till Kalmar Ironman. Mycket cykling och en progressiv ökning. Bara hoppas jag får igång simningen och framförallt löpningen också. 

Fredag och lektionerna gick riktigt bra och det var roligt. Första lektionen så hade några lärare kommit överens om att köra beep testet och det var helt okey för mig. Men eftersom eleverna redan kört det så var det helt valfritt att vara med igen. Det blev typ 8-10 elever som joinade två lärare, Mickis och Fille! Alla slet och jag blev riktigt sugen på att vara med själv men inget smart att starta upp med ett maxtest. Det får bli nästa gång. Det slutade med att en elev vann och det var välförtjänt. Efter det fick alla pusta ut ett tag innan det blev hårdkörning för alla. Nu var det stationsgympa och alla körde stenhårt så jag kan gissa att några kommer att känna av det i några dagar. Men nu är det lov så det är nog lugnt. :-) När jag skulle åka hem så verkar det som att Ullis vill träna direkt så jag bestämmer mig för att inte dra ut på tiden. När jag passerar lärarrummet så är det dock ytterligare en sak som drar. Det är typ 20 stycken lärare som fikar och de har bullat upp hur mycket som helst och jag tar en liiiten bit kladdkaka och sen får det vara bra. Så trots protesterna så lunkar jag iväg. Jag är trött men tänker att det är nog bra om vi kommer igång med träningen på en gång. Och kanske bra också om jag inte trycker i mig onyttigheter! :-) Väl hemma så är inte Ullis på plats och när jag frågar så säger barnen att hon är på Utsikten och fikar med en väninna... :-0 Ha ha, hon räddade mig iaf från en massa kalorier men precis då var det lite snopet. Men det var bara en missuppfattning mellan oss. Och när hon kom hem så triggade hon igång oss på att gå och simma. Det bara måste vi ju få igång nu. Och sen skulle vi få till cyklingen, tänkte vi. Så snart traskade vi bort mot Safiren och gjorde oss iordning. Det var dock en otrevlig syn att se sig själv i spegeln. F-n, jag har ju gått upp för mycket. Men det var iaf ett uppvaknande som var viktigt. Sen ned i bassängen och Ullis och jag börjar samtidigt. Det känns som det går rätt långsamt eller rättare sagt. Trots att jag tar i så händer det inte så mycket. Och sen kommer en bekant som bara blåser förbi oss. Jisses! Senare visade det sig att han simmat väldigt mycket och fått det att lossna. Jaja, det är bara att börja nu. Jag får stanna några gånger då jag känner att jag spänner mig och dessutom har rejäl träningsvärk från gymmet i veckan. Det blir nog bara 700 meter och jag känner att jag får slita för mycket och tekniken är dålig. Sen hittar jag en flytsak som jag får för mig skall fungera så att jag kan springa i vattnet. Jag provar och mycket riktigt. Det går att springa med ett bra bra "löpsteg" och vi bestämmer att Ullis fortsätter och jag kör egen träning. Med facit i hand var det nog smart att även köra lite vattenlöpning. Vi har ju försökt att hitta ett sådant där bälte men de verkar svindyra och det här fungerade ju bra. Det blir lite över tio minuters vattenlöpning och Ullis är nöjd med 1500 meters simning. Bra gjort och hon har inte tappat så mycket som jag gjort. 

Väl hemma så fixade vi lite mat och efter det gick luften ur oss och trots att jag försökte tagga igång oss för cyklingen så blev vi svintrötta. Det fanns ingen ork kvar och vi typ somnade i soffan under Let´s Dance... 

Torsdag och jag hade bra lektioner, på skolan. Med en specialgrupp så gjorde jag en motorikbana och sen blev en lektion inställd innan jag körde styrka och lite lek med sista klassen. Väl hemma så slängde jag ut en intressekoll, på Facebook, om vilka som skulle dyka upp på klubbträningen. Några stycken svarade så jag och Ullis packade väskan och knallade bort. Ullis tänkte springa men jag kände mig fortfarande inte redo utan tänkte mer socialisera efter träningen, i bastun. Väl på plats så är det ingen där och vi väntar ett tag och gör lite reklam för löparklubben för en tjej som jobbade på badhuset. Snart dök Putte och Flaken upp. Det visade sig att Flaken kört åt fel håll och glömt bort Putte. Ha ha! Så alla gjorde sig iordning och snart stod jag vid en Cross Trainer. De hade visst möblerat om. Rent spontant så kändes det bra men efter ett tag så upptäckte jag att man hade noll koll på vad som hände bakom en. Jag började lugnt, på motstånd 10, och körde så i kanske en kvart. Sedan höjde jag till motstånd 12 men sänkte lite på kadensen. Målet var att ligga runt 70% av max och jag kanske låg runt 72-73% men det fick vara så. Det kändes iaf rätt bra. Och med Def Leppard, i öronen, kunde det inte bli så pass mycket bättre. Mot slutet av passet så hade jag tömt bägge flaskorna och rätt som det var dök gänget upp och jag vinkade och förberedde mig på att sluta. Det blev till slut en timme och sex minuter. Gott nog och distansen blev 17,37 men den är egentligen helt oviktig då den inte ens har rätt korrelation mellan fart och motstånd. Skulle man köra riktigt tungt motstånd, fast förstås långsammare, så kommer man typ dubbelt så långt fastän man ligger i samma puls fast med lägre motstånd och högre kadens. Men jag var nöjd med passet och gjorde grabbarna sällskap. Kul och det märktes att jag saknat gänget då jag pratade absolut mest av alla. Så mycket så jag kom lite försent ut från duschen och Ullis och jag missade att hoppa in på affären. 

Lite småstökigt i några klasser men det blev ändå ganska bra utfall på lektionerna. Sen var det möte på skolan och det var, trots att det inte berör mig jättemycket, intressant då jag gillar ämnet och försöker bidraga så mycket jag kan. Det handlar om att serie-strippar och det är jag säker på att det är ett bra sätt för eleverna att lära sig att läsa. Många tycker det blir för mastigt med vanlig böcker och jag vet själv att jag plöjde serietidningar som ung. Och jag har, om jag får säga det själv, ett väldigt bra ordförråd och har lett för att stava! ;-) Skämt åsido så var det kul att se några elevarbeten och det var något jag kom att tänka på senare.

Väl hemma så tog jag och Ullis bara och värmde upp lite mat, från gårdagen, och sen blev vi så trötta så vi slappade ett tag i soffan. Jisses vad trött man blev men jag var väldigt inställd på träning och säkert Ullis också. Nu var det återigen Ftp builder up, som gällde och snart var vi igång. Men på något konstigt sätt så var jag tvungen att ligga på högsta växeln, fastän det var uppvärmning, och jag hängde knappt med att trampa. Till slut började det att dra i baksida lår. Det har hänt förr och det är som att det småkrampar. Riktigt irriterande. Sen kom jag på att Zwift reglerar sig självt så att växlar man ned och saktar ned så ökas motståndet automatiskt, då man kör ett träningsprogram. Det är iaf vad jag tror för jag upplevde det så. Efter uppvärmningen så var det 5x480 watt, fast bara i 10 sekunder och sen lugnt i två minuter. Eller iaf på 125 watt. Efter det så var det lite halvhårt i 10 minuter innan intervallerna upprepades. Det kändes även idag hyfsat lätt men det är trots allt uppstartsveckor nu. Jag väljer nog att fortsätta köra de två inledande veckorna, som man ju kunde skippa om man var i form. Dock kändes det som en liten stegring från i måndags. 

Tisdag och det är den mest hektiska dagen, på skolan, men den gick bra och det var kul. Jag hade lovat Harry Potter, för de som ville, då det varit väldigt mycket orientering, på slutet. Så de flesta stannade inne och idrottade och allt flöt på bra. Riktigt kul. Sen hem och där hade Ullis bestämt att hon skulle springa med Tanjis och jag tänkte att jag kunde prova på att köra lite på Sports Club, i Trosa. Sagt och gjort. Jag packade träningsväskan och packade även ned mig ett par löparskor. Kanske skulle jag prova att springa en stund på löpbandet. Jag lämnade av Ullis och sen åkte jag vidare mot Trosa. Väl på plats så hoppar jag upp på en Cross Trainer och jag känner direkt att vinkeln, för foten, är rätt tuff men tänker att jag måste ju ändå belasta foten. Enligt sjukgymnasten skall jag ju försöka komma bort från för mycket häluppbyggnad så det är väl dags att tänja ytterligare. Jag kör rätt lugnt, i fyra kilometer, sen vill jag prova på några intervaller men är lite osäker på vilket motstånd jag skall köra. Jag provar och den första intervallen blir riktigt tung. Jag får sen gå ned ett hack och resten blir bra men det är nästan blodsmak i munnen. Bra att det är lite folk där så man triggas lite. Nu klarade jag av att nästan ligga på mjölksyratröskeln iaf. Dock så orkade jag bara fyra stycken intervaller och topparna låg på 178, 179, 182 och 184 slag/minuten. Hyfsad stegring så mjölksyran var väl på gång att dra iväg. Sen lite lugnt i någon kilometer och jag knaprade ihop 10 km på strax under 40 minuter. Lite ovant att träna bland folk och sen gick jag lite planlöst runt och tränade med vikter. Det blev inte helt optimalt och man känner att man tappat en del styrka. Alltså både fet och svag. Ingen bra kombo.

Måndag och ny vecka! Jag har gått och tänkt på att dra igång ett träningsprogram, på Zwift, och nu passade det in. Men frågan var om jag skulle hoppa fram lite i schemat för de första två veckorna kunde man skippa om man var i form. Men var jag det? Hur långt är ett snöre typ. Asch, jag ville inte riskera något så jag bestämde mig för att börja från start och så gjorde även Ullis. Men passet såg inte så ansträngande ut, rent watt-mässigt. Och när uppvärmningen var klar så var det då dags. Det var fem stycken 4-minutare, med två minuters vila och det skulle gå på 175 respektive 125 watt. Och sen nedvärmning. Med facit i hand så var det lite väl lätt. Jag var nog inte ens uppe i 70% av max, på intervallerna. Men, men... Jag körde på och det fick bli ett lätt pass och nu var jag igång. När passet var klart så fortsatte jag tills jag kommit upp i 30 km och eftersom Ullis låg nästan två kilometer bakom så körde jag ett tag till. Det blev till slut 32.9 km och Ullis reagerade på att jag inte körde hundra meter till. Visserligen är jag nördig men jag verkar ha släppt lite på det. Förr så var man bara tvungen att hela tiden komma upp i jämna siffror och kanske är det ett tecken på att man tappat lite av stinget nu? Hmm...  Nu måste jag bara bestämma mig om jag skall hoppa fram lite i programmet. 

Efter två vilodagar, den här veckan, så låg jag förstås lite efter med veckomålet och nu skulle vi upp till Stockholm och träffa släkten. Men det skulle förstås finnas tid efter, när vi kommit hem. Väl på plats, hos svägerskan Lossan, där vi var för att både fira henne och hennes son, Erkan, tillika barnens kusin, så var det både mat och lite fika. Trevlig! Och vi var förstås inte de enda där så det var en trevlig tillstämning med släkten. När vi ändå var uppe i stan så passade vi att köpa lite förbrukningsartiklar till huset. Och väl hemma så var vi tvungna att slappa lite innan vi kom igång med träningen. Målet var att iaf köra fyra mil för att klara av målet och Ullis och jag körde runt i Watopia, Zwifts låtsasvärld. Det blev ganska lugnt men emellanåt så tryckte vi på och Ullis fick ett kraftigt pb på en runda. Det var en rejäl sänkning och efter ett par varv på Jungle Circuit så försökte vi köra tillbaka från det håll vi kom ifrån. Och när jag klarade av målet så körde jag bara en bit till innan jag var nöjd. Ullis, som sprungit mera under veckan, fortsatte cykla och jag gick upp och började duscha. Senare visade det sig att Ullis kört två mil till och alltså kört sex mil, grymt. Vi avslutade kvällen med att kika på Mästarnas mästare och det är klart inspirerande. 

Lördag och jag vaknade lite med en känsla av misslyckande. Jag orkade, eller hann inte heller för den delen, att träna igår. Jag vill ju gärna träna så mycket jag kan. Men det var lite väl många måsten som bedömningar, plugg och förstås andra vardagssysslor. Så fredagen bara försvann med bedömningar men jag kände mig ändå inte helt klar då jag var lite osäker på en sak. Så jag var tvungen att kolla igenom allt igen. Och nu var det lördag och jag började på med bedömningarna igen. Och sen gick jag emellan med lite bloggande, som jag också kommit efter med. Sen var jag tvungen att åka ned med grejer till en verkstad, som skall fixa Ullis bil. Jag skulle tjäna rätt mycket på att beställa grejerna själv och det gjorde jag förstås. Det skulle ändå bli typ över fem tusen för att fixa bilen. Sen hem igen och jag försökte även plugga lite. Efter det kom Ullis hem och vi fixade lite mat och nu behövde vi båda träna så vi loggade in på Zwift och satte igång. Det blev Innsbruck och vi följdes åt innan vi kom ifrån varandra och hon fick en backig variant och jag körde vidare på den vanliga banan som kanske endast är 5-6 km med en kort, men dock rätt tuff, stigning. Vid varje varv försökte jag trycka på, vid sprinten, och det gick hyfsat. Det blev lite drygt 31 km på timmen. Det fick duga. Sen var det hockey och jag trodde stenhårt på Mora och det är ju riktigt skumt. Mora hade hela tiden varit det bättre laget, mellan Mora och Leksand, men trots det så gick segrarna oftast till Leksand. Och idag tog Leksand hem det, efter ett jäkla drama. Surt men det är bara att gratulera Leksand. Hockey går ju ut på att vinna.