Vi håller ju på att renovera sovrummet. Eller egentligen var det "bara" sänginköp men ny säng innebar visst även nya färger på väggarna. Och det ena gav det andra så snart så stod jag med en jäkla massa jobb. :-) Men färger och sånt lämnar jag över till Ullis. Jag har helt klart inte samma känsla för sånt och dessutom har jag en lindrig färgblindhet. Det är några färger som liksom går ihop för mig. Kan inte riktigt förklara men jag hittade fenomenet i en läkarbok iaf. Hursomhelst så var tanken att jag skulle komma upp och köra lite cykeltrainer men tiden gick och det blev mest renovering och förstås övrigt husgöra. Sen skulle vi ju hämta hem cyklarna och Ullis bestämde sig för att sluta någon timme tidigare och hänga med. Och precis när vi bestämt det så fick jag mess att cyklarna var klara. Det skulle visst kosta 12708 kr! Några hundringar mer än jag hade räknat med men väl på plats så kom jag på att det var ju lite kostnad för vajrar och styrlindor och sånt. Det hade jag inte tänkt på. I övrigt så blev det rena cykelporren med nya keramiska vevlager och även keramiskt bak. Sen assymmetriska klingor fram, det blir spännande att prova! När vi packat in hojarna, vi fick för övrigt väldigt bra pris för själva servicen, så det tackar vi för, så for vi hemåt och vi hann in en sväng på Ikea också. Men det var trångt värre med cyklarna bak i bilen. Det gick dock att packa om. Det blev bland annat grejer till sovrummet men även lite till vårat träningsrum. Det blir riktigt nice där!

Men så var det det här med träningen, hur skulle jag lösa den? Nu hade jag tiden gått och jag började göra mig iordning för cykeltrainern men sen kommer jag på att jag inte har rätt pedaler på och orkade inte fixa iordning de andra skorna. Aj då! 

- Men du har ju gula faran, sade Ullis!

Och det är ju så sant och jag ville ju dessutom testa hur det var att cykla med den. Jag rullade ju några meter vid Sportson och sen även när vi kom hem. Nu drog jag på mig cykelkläderna och hoppade upp. Första intrycket var att det kändes ovant och det kanske inte är så konstigt när framdreven är ovala. Det kändes ju så bra då jag provade försäljarens cykel. Men det skall ju, eller iaf bör ju, kännas lite konstigt då man byter system sas. Och jag tyckte det kändes tungt då det gick uppför och känslan är mer att det är för lätta och platta partier de gör mest nytta. Och det är det ju förstås i Kalmar. Och att det skall kännas lättare då man springer efteråt. Bara hoppas det blir så. 

Efter ett tag så går det rätt fort men jag känner mig också lite trött. Men det är sent och jag kanske tog i lite för hårt. Jag vänder iaf och trycker på lap och drar hemåt igen. Jag vände för övrigt hos Bejnas och Monkan, vid Sille Sörgård. Tillbaka vid OK så trycker jag lap igen och får ett snitt på 37 km/h på det partier, som är närmare 4 km. Och det med en brant backe också. Bra där. Men då gick det hårdare än tänkt förstås. Men skönt att testa på. Totalsnittet, med seg start och segt slut, med rondellen och från huset och allt, blev ändå runt 31 km/h. 

Så kort träning, mest för att testa cykeln. Och jag är riktigt nöjd med cykeln btw! 

Klubbträning i Trosa men jag kunde fortfarande/vågade inte ta ett endaste löpsteg så det blev förstås Cross Trainer igen. Jag hittade inte mitt gymkort så jag bara tog ett och jag tror det blev Ullis kort. Så fysiskt så sprang hon med de andra i klubben men lämnade ett digitalt avtryck på Sports Club. Nåja, det tror jag de kan ha överseende med. Jag bytte snabbt om och sen hoppade jag upp på en Cross Trainer. Och på med musik! Jag har blivit riktigt frälst att köra till musik och det är nu inga som helst problem att dra av en timme eller två på en Cross Trainer, eller liknande. Coolt! 

Men tyvär så glömde jag klockan och jag körde därför inga intervaller utan det blev mer fartlek och jag checkade av min puls lite då och då. Den som är inbyggd i maskinen. Jag kan säkert se snittpulsen på Movescount, då jag fotade av värdena och lade in. Nåja. Det blev ett skönt men lite svettigt pass. Förresten, tror det blev 70 minuter och inget annat. Sen fort in i duschen och ut. Ullis satt på en sten, vid sidan av bilen, och väntade. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Upp och hoppa! Så var iaf tanken men jag drog mig i sängen och hade svårt att komma upp. Tanken var att sätta mig på trainern någon timma och sedan jobba på. Men det blev mest jobb efter sjusovningen och sen gick klockan. Och när Ullis kom hem blev det lite käk och sen fick jag ta mig i kragen om det skulle bli någon träning. Jag packade väskan och traskade ned till Safiren. Där fixade jag iordning mig för lite Cross Trainer, men jag hade även packat ned badbyxorna. Kanske kunde det bli lite simningen efter. Bara för att fortsätta få in rutinerna. Det behövde ju inte bli så långt. 

Sagt och gjort. Upp på Trainern och mobilen låg några meter ifrån, bara för att få laddas. Den låg på en sådan där Crossfit-box. Bara hoppas inte någon skulle ha den för sladden var lite för kort för att mobilen skulle kunna ligga på golvet och uttaget var rätt högt upp. Nåja, det fick bli en senare fråga och kanske hade mobilen hunnits laddas på då. 

Lite småtrist och musiken var lite blandad. Sen kom en mamma med en urgullig lite flicka på kanske 2-3 år och hon var lite rolig och det livade upp lite. Men jag vågade knappt titta då hon skulle sitta i maskinerna och nog sjutton ramlade hon ned en gång! :-0 Men det verkade ha gått bra. Och några bekanta tränade också så man fick peta upp öronlurarna och snacka lite. Alltid kul när det händer något. En kille, som jag pratade med, nämnde något om lumpen och att han mönstrade, eller gjorde lumpen, typ 1978! :-0 What! Han såg ju inte ut att vara så många år äldre än mig. Då har man lyckats med träningen. Tyvärr har jag lite dålig koll på vad han heter men jag får fiska fram det och kolla åldern! ;-) Sen kom Roinis in och satte sig och körde Cross Trainern bredvid mig. Kul! Vi snackade lite grand och jag sneglade och såg att han köttade på rätt hårt. Jisses! När jag kommit upp i 40 minuter så lade jag in några intervaller och det var lite jobbigt. Men kul att det händer något. Iofs det klassiska felet när jag tänkt simma efter. Man blir så satans slut efter dem så simningen blir lidande. Men idag så nöjde jag mig med 3-4 intervaller och sista tio minuterna blev lugna och jag tvättade av maskinen och sade adjö till Roinis. Och för all del Bäckis, som också tagit plats på en av maskinerna. Han bor ju nästan på Safiren så han lär vara riktigt vältränad nu. Väl inne i omklädningsrummet så tog jag av mig och det var sjutton vad man svettats. Kläderna vägde som bly och ändå skall det vara funktionskläder som sas andas. Men men... Det är ju bra att veta att man tagit ut sig. Väl inne i bassängen så inser jag att jag glömt simglasögon och jag kunde baske mig inte köpa ny för då skulle Ullis få spader. Jag har garanterat över 10 par hemma... Men jag lånade och satte fart. Det kändes rätt bra men jag skulle bara dra några längder. Det blev 350 meter och jag lade mig i varmbadet i några minuter innan jag drog och duschade av mig. I bastun satt Roinis och det blev lite snack där också. Eller rätt mycket iofs! :-)

Rätt nöjd ändå med en timmes Cross Trainer och sen lite simning på det. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Söndag och snart dags för jobb igen. Ja, för Ullis alltså. Fast det blir lite jobb för mig med misstänker jag då vi visst skall köpa säng. Och då måste det passa in med färger och sånt. Själv kom jag knappt ihåg vad vi har för färger i sovrummet men vi är ju alla olika. Hursomhelst så tog vi en sväng in till Nyköping för att kolla sängar och det vore ju hemskt trevligt att se hur K och E har det, vi hade ju inte varit där! Så vi svängde förbi O-sund och tog förstås med oss en blomma. Och något hemskt onyttigt också. Men E hade visst fått en smart-watch, som hade koll på antal steg och puls m.m Så den klockan sade nog åt henne när det var nog med stillasittandet. Fast vi hade tur och hon satt kvar hela tiden vi var där! :-) Efter det trevliga besöket, de hade fått det riktigt fint btw, så drog vi hemåt och nu hade klockan dragit iväg lite så det blev en burgare på Mc Donalds också. Bättre lite onyttigt än inget alls typ. Väl hemma så blev vi som överjästa pösmunkar och somnade till på sängen. Inget ovanligt då det gäller oss... Men nu började jag få panik! Ingen träning, ingen träning! Det måste åtgärdas. Jag fick ett ryck och skulle promt iväg till Sports Club, i Trosa. Benen värkte rätt mycket och nu hade det även benhinnorna börjat jävlas. Men hallå! Jag gick ju bara igår? Men det var annorlunda och nu sved och bultade det i benhinnorna och framsida lår värkte. Skumt! Värsta Ironman och får värk i benen av att gå? :-)

Väl på plats så hoppar jag upp och börjar köra och märker att jag glömt lurarna. Men vad f-n! Jag hoppar av snabbt och upp igen, men nu med väskan i famnen. Lite trångt men jag letar under tiden jag kör och till slut så hittar jag dem. Det blir lite pop rock och det verkar bli något sydamerikanskt och till slut blir jag lite less då det kommer flera rätt dåliga låtar i följd. Nä, på med Def Leppard och nu är det annat ljud i skällan! Lite som naturliga intervaller och det blir hårdare än normalt, fastän det bara var distans. Ibland så var jag ute på Ironmanbanan, då på löpningen, och bara matade på. Härligt känsla! Det blev till slut 70 minuter och sen hoppade jag in på toaletten, som har en liten dusch, och duschade av mig lite snabbt. Skönt för jag var dyngsvettig. En äldre tant var lite imponerad och tyckte jag körde på riktigt hårt! :-) Jag blev själv imponerad då hon började jogga på löpbandet. Inte illa! Hon såg ut att vara över 65 år iaf. 

Kvällen avslutade med film och det blev La La Land. Rätt bra film men den var lite maffigare på bio, sade Ullis. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, nu skriver jag det här inlägget typ vid halv två, på natten, men då blir det på fel sida av dygnet och dessutom så undrar faster om jag är uppe hela nätterna... Och det är jag ju, ibland! :-) Nädå, men Ullis avslutade med tjejkväll och sen när jag hämtade henne så delade vi på en flaska bubbel och tittade på Batman. Eller iaf jag och Felix. 

Men Semesterloppet var det ju. Jag har ju haft mina hälproblem men när Ullis pratade om att springa Semesterloppet och samtidigt träffa min faster och hennes karl, så lät det ju väldigt lockande. Och ja! Absolut! Och som ni kanske läst var jag ju inte helnöjd igår och när jag vaknade upp så kändes det som om att jag blivit överkörd av tåget! Förutom öm hälsena så hade jag rejäl träningsvärk lite här och där. Så oavsett hur det gick att springa så tog jag ut mig väldigt mycket igår. Men vi satte oss varsin stund i massagestolen och tog lite frukost. Sen packade vi väskorna och drog iväg. Väl framme i Mariefred, så parkerade vi bilen hos Faster E-M och tog en kaffe med henne. Snart nog kom även hennes sambo, och f.d snabblöpare Thorsan, hem. Han har bl.a sprungit LL på lite under två timmar och det första LL, någonsin, gick nog på minuten över två timmar. Coolt! Han förstod inte alls de som senare menade att det är så mycket lättare nuförtiden. "Asch, det var jättefina stigar då också", typ. Det handlar mera om input och output. Snacka inte, visa istället. Det gillar jag. 

Hursomhelst så blev det lite kaffe och sen traskade Ullis och jag ned och hämtade ut nr.lapparna och jag försökte få igång kroppen. Men det var tveksamt om det skulle bli någon vidare löpning. Hälen ömmade rejält och jag hade finfin träningsvärk i främre låren. Aj då! Så var det start och Ullis var taggad. Så taggad så jag tappade väldigt fort henne och jag fick själv stanna till redan efter typ 150 meter då det gjorde för ont. Snabbt beslut och jag besämde mig för att gå resten. Det är ju bara fem kilometer och man kan ju vinna priser. Rätt snabbt är alla förbi mig förutom typ tre stycken. Rätt som det är så börjar jag gå ikapp två utländska joggare och jag utbrister "Good running!" De skrattar och säger något tillbaka. Jag säger att jag har lite ont i hälen då jag sprang igår och sen är det typ bara "bye bye!". Men jag tappar de snart igen, då det går nedför men en tant har jag ganska nära och när det är som brantast nedför så joggar jag typ 30 meter och börjar gå igen. Tävlingsdjävulen verkar inte helt försvunnen. Sist vill jag visst inte komma. Och jag håller henne hela tiden mellan fem och tio meter bakom mig och det går runt åtta minuter per kilometer. Så ingen racergång men ändå. Trots det känns det ändå lite ansträngande. Vid fyra kilometer så passerar jag centrum och ser Ullis och hon hejar. Jag ropar att hon skall hänga med och jogga ned. Och absolut. Det är hon med på. Men nu börjar förstås folket att ropa på henne också och hon visar nästan upp medaljen så att de skall se. Snart i mål och jag vill jogga några meter för att inte komma sist och det känns ju lite taskigt mot den stackars damen men men. Väl i mål så pratar vi med duktige Jocke Ohlsson och tar hans nummerlapp, då han snart skall åka hem. Skulle han vinna något senare vid prisutdelningen så skulle jag ta hand om det. Vi pratar iaf ett tag och sen går vi tillbaka till faster och farbror och duschar av oss och hinner även ta en kopp kaffe till. Trevligt! 

Väl tillbaka vid pristutdelningen så visar det sig att det blir jag som blir dragen som vinnare och får gå upp på scenen och hämta en fin ryggsäck, från en fin affär. Tror det var en seglarryggsäck och märket var Pelle P. Kul! Sen blir det inget mer och vi beger oss sen tillbaka till faster och säger snart adjö. Trevligt besök och för mig blev den stora behållningen att träffa dem. Det var alltför länge sedan. Och rätt kul att hennes "nickname" på mig blivit så känt på skolan. Vad det är? Nähä, det får ni inte veta. Det vet bara halva skolan nu! ;-)

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Först och främst. Under alla mina år så har jag aldrig haft över 180 slag/min i snittpuls på Trosa Stadslopp förutom en gång då jag hade varit förkyld och visst hade rester kvar i kroppen. Då fick jag hela 193 slag i minuten i snittpuls och 193 är (var) normalt min maxpuls. I år, om jag får gå händelserna i förväg, så hade jag hela 187 slag/minuten och det indikerar klart att kroppen inte riktigt var okey och det visste jag ju lite innan. Ett begynnande ryggskott och så min ömma häl. Men genom att värma upp ordentligt så kunde jag få hälen att funka och ryggskottet gjorde sig endast tillkänna då jag typ knöt skorna och inte kunde ställa mig upp utan att få hjälp med armarna mot knäna. Så jag startade förstås och hade förhoppningar om att springa relativt snabbt. Träningen hade gått bra och jag var sugen. Trots att jag endast sprungit en gång sedan Stockholm Marathon. 

Under dagen hade jag gjort det bästa av situationen och legat i massagestolen två korta stunder och masserat hålfoten och stretchat. Mer kunde jag inte göra. 

Innan loppet då. Försökte gå på toan men jag behövde bara pinka lite och snart var det dags. Pang! Där gick startskottet och jag kollade på klockan och försökte bara hålla 4-minutersfart. Eller bara och bara. Men det var det jag iaf ville testa. Tyvärr känner jag ganska omgående att kroppen inte svarar men vill ändå försöka ett tag till. Jag ser några duktiga löpare från klubben sakta dra iväg och själv så håller jag mig enligt planen. Dock, som det känns, lite för fort. 

Efter ca. 1,5 km så passerar jag Sandis och då har vi lite motvind och jag väljer att ta det lite lugnare och lägga mig i rygg på några stora killar. Alltid bra att åerhämta sig. Bra publikstöd och man hör "Bernhardsson" och "Nicke" då och då. Jag försöker dock bara hålla fokus på ett bra löpsteg men tar upp en hand lite grand. Jag märker att jag har minst en i klubblinnet bakom mig och gissar att det är PF. Men snart nog ser jag att det är El-Johan och jag låter han snart gå upp vid sidan och sen vid en kurva så lägger jag mig bakom men det blev snarare en signal till honom att dra på och där försvann han. Och snart nog har jag PF i ryggen och hejar lite grand. Han lägger sig vid sidan och vi springer lite tillsammans ett tag men jag känner att hjärtat är i halsgropen och snart får jag släppa honom. F-n, vad surt! Jag orkar inte alls hålla tempot och jag som brukar kunna hålla ut länge fastän jag är slut vid typ halva. Nu är syreskulden snart övermäktig och när jag passerar i centrum så får jag tyvärr hålla mig ännu lugnare för att inte krokna totalt. Riktig trist känsla. Jag ser dock El-Johan ganska nära och han verkar tappa lite men det är inget mot mig. Jag har nu börjat tappa alltmer och får ta mina småkamper med andra löpare lite pö om pö. Sen märker jag att en annan bekant börjar närma sig och han vill jag försöka hålla bakom mig och jag får något att kämpa mot. Men det känns ansträngt och när han passerar då det är typ 2 km kvar så är det lite tungt men jag biter i. Och jag lyckas komma ikapp och även gå förbi då det går uppför. Sen rullar jag på rejält sista biten och bara försöker hålla så jämnt och hårt tempo jag kan. Sista rakan och nu känner jag att syreskulden är för hög och jag får sakta ned och i målfållan så spyr jag tyvärr inte lite. Jag bara hulkar och hulkar. Fy tusan. Men det förstår jag med sådan puls. Tyvärr inget fel på pulsmätningen utan den var konstant hög och jag är rejält missnöjd med kropp och lopp. Dock skönt att kunna ta ut sig så det får jag väl ta med mig. Jag fick nog 39.05, vilket gav ett snitt på 4.23/km och det är ju lite pinsamt då man satt upp så höga mål men jag ser ju, så här i efterhand, min puls och väljer att trots allt inte gräva ned mig för mycket. Det kan ju trots allt vara så att ryggskott och häl påverkar kroppen för övrigt. Men skall jag vara ärligt så känns det för jävligt just nu... :-(

Slå den här pulsnivån om ni kan... Rött, rött och rött...

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Idag tog jag det lite lugnare och valde att få lite massage istället och det blev så att jag messade Svarte Petter och hörde om han hade tid att knåda mig lite. Inga problem och det är riktigt skönt att veta att han så gott som alltid kan ställa upp. Svarte Petter heter han förstås inte utan det är Janne Karlsson, en god vän och duktig massör. Så här i lågsäsong så kanske han masserar mig varannan eller var tredje vecka men sista månaden innan Kalmar så lär det bli varje vecka. Men idag, dagen innan Trosa Stadslopp så behövde jag verkligen massage då jag var lite stel från måndagens gymträning och gårdagens löpning. Vi lade fokus på baksida lår och vader. Men innan så tog vi förstås en kopp kaffe tillsammans med Ullis och det blev lite trevligt snack. Inte alltid lika trevligt när man får massage för det är ju mer fokus på att få det bra och inte för att njuta direkt. Men jag är förstås riktigt tacksam! Efter ca. 15-20 minuter är man groggy som efter en helkväll med bröderna grus och när man stiger upp så känner man balsamdoften! :-0 

Ullis hade samtidgt svår beslutsångest vilka kläder hon skulle springa i. Själv har jag inga som helst problem. Visserligen har jag flera klubblinnen men det handlar ju bara om klubblinnet och sen korta kompressionstights. De gillar jag skarpt. Och jag inbillar mig att jag får lite mer tryck i löpningen av dem. Kanske inbillning som sagt men de kör jag alltid med nuförtiden. Och så gick jag och hämtade ut mer astmamedicin för när jag glömde medicinen i tisdags så fick jag precis den där jobbiga starten som jag varit förskonad av sedan jag började med medicinen. Pulsen gick då rakt upp i taket och jag kände mig helt slut i joggfart. Nu har jag en ny fräsch burk och det känns bra. 2-3 puffar typ en kvart innan och sen skall det vara helt lugnt. 

Men iaf. Jag är sjukt tacksam att ha Svarte Petter som vän och massör. Det är ju inte en enmans-show att komma till Hawaii. Oavsett hur det går så vill jag känna att jag gjort allt inom rimliga gränser och hittills är jag hyfsat nöjd med min egen insats. Jag är däremot grymt nöjd över er andra som stöttar mig. Utan er skulle det absolut inte vara möjligt att ens försöka. Det stora, stora framsteget beror dock inte på min ökade träning utan faktiskt på det jag gjort däremellan som kost och vila. Speciellt med kosten men det är säkert väldigt individuellt och man får prova sig fram lite grand. Det är bara synd att alla affärer har så många fallgropar, skitmat skulle vara dubbelt beskattat eller något... ;-) Men för att nämna det som gjort väldigt mycket för mig är en kombo av 16/8, BCAA och bra proteinrik mat. Utöver det så har jag kört lite bra kosttillskott som Salpro laxtablett, magnesium samt D-vitamin. Ibland lite C-vitamin brus men vet inte hur stor skillnad det gjort. Och alltid kryddat min BCAA-drink med gurkmeja, oregano och ingefära. Toppat med lite chia-frön. Dock så tycker jag att formen stannat av lite sista månaderna och kanske slet jag lite för hårt i början men jag skall ha en riktigt tuff och bra månad nu. Bara Stadsloppet är över som jag har toppat lite för. 

Och nu på kvällen så avslutade jag med lite mer massage men då i massagestolen, grymt för hela kroppen. Jag känner tyvärr av ett begynnande ryggskott eller liknande. Ingen som har 20 loppor för en ny säng? ;-) Bäst att skriva att jag skämtade. 

Vill ni kommentera så gör det med hänsyn, tack. Det är valfritt att läsa och ta till sig om man vill. 

Först lite jobb med Enklaresport och sen hann jag med att åka till tippen och slänga lite sopor och skräp. 

Väl hemma så fick jag lite bråttomjobb och det hann jag med också samtidigt som Tim bokade in en frakt med Schenker. Som givetvis inte kom... Nåja, det var ju i slutet av dagen men ändå. 

När Ullis kom hem var jag på affären och köpte mat och vi fixade sen till det och åt tillsammans. Sen ville jag gå en snabbis till gymmet och kanske köra lite rehab och simma lite. Ullis verkade tycka att jag blivit alldeles galen som bara vill träna och träna men så farligt är det inte. Nu drar jag ju ned på mängen inför Trosa Stadslopp och det var ju lite extra prio bara för att få hälen löpbar nu också. Jag provade ju att springa igår och efter det har jag haft rätt ont. Men jag vet ju vad det beror på och ser rätt positivt på det inför loppet. Och det vill jag ju heller inte missa så även om jag har liten ont på fredag så kommer jag att starta och chansa lite. Hursomhelst så kom vi fram till Safiren och det verkade som om simdelen var stängd men gymmet var iaf öppet. Jag bytte om snabbt och väl inne i gymmet så ser jag Jossan och hälsar på henne. Och skojar också för den delen för hon är ett tacksamt byte när det gäller sånt. :-)

Väl uppe på en Cross Trainer så kör jag lite lugnt i början och sen blir det fyra stycken korta intervaller där jag körde hårt i 400 meter och sen lugnt i 200 meter. Avslutning lugnt igen och det blev drygt 17 minuter. Efter det så körde jag lite övningar för ett bättre löpsteg och sen lite stretch. Det kändes genast bättre i hälen och jag är hoppfull inför loppet som sagt var. Men jag är mycket osäker på vart jag ligger just nu och mitt tidigare mål på 35 minuter kan jag nog glömma. Eller... Ha ha, jag kör så får vi se vart det hamnar. 

Underbart är kort?

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport