Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej. 

Lördag och idag var en riktig lyckodag för de som lagt träningen på is, dvs spelar curling. :-)

Kanske är vi så grymma för att vi curlar barnen så mycket.... Nä, skämt åsido så var det en grym dag idag för både herrarna och damerna. Sverige "sopade" hem guldet och damerna tog bronset och jag såg herrmatchen och vi höll ju på att sumpa det då vi nog kunde avgjort tidigare. Men det är förstås myckt nerver och jag tror det var Sveriges tvåa som spelade som en gud och låg bakom guldet. 

Jag fick förresten tillbaka en uppgift och det står bara U och inget mer. Jag kan mycket väl ha missförstått uppgiften lite då jag var lite stressad och bara matade på men det kändes bra så det var klart surt. Att inte få veta vad man gjort fel var faktiskt det värsta så initialt så kände jag bara att jag skiter i den här kursen men jag lär ändra mig, förhoppningsvis i alla fall. 

Sen ville vi träna och Ullis kom igång lite tidigare och jag valde att köra ett varv på Tick-tock för att få lite koll på tiden, vi skulle iväg på kalas sen. 

Jag kom relativt snabbt ihop med två killar och vi turades om att dra men snart blev jag själv och ingen annan körde i min fart så snart känner jag att jag vill maxa och farten har stegrats efterhand. Jag är lite osäker på hur hårt jag kört i början men snart ligger jag och trycker lite över 280 watt och det dröjer inte länge förrän jag är över 300 watt och det känns nästan bättre och bättre och jag bara ökar och ökar och förstår inte varför jag inte väggar. Benen känns fortfarande starka och slutet är enormt. Sista tio minuterna snittade jag nog 320 watt och när jag var i mål så stängde jag bara av allt och tog igenom mig några minuter. 

Sen åkte vi och gratulerade Gabriel och det var mysigt och trevligt. Han fick ett presentkort på Stadium, det lär gå åt. 

Sen hem och nu var både jag och Ullis superhungriga så vi stannade till på La Piazza och åt en avocadosallad och passade på att ta hem till barnen. Jag har förresten skärpt till mig hur mycket som helst och äter ingen pizza, inget godis och heller inget fika. Det börjar också märkas och det är kul. 

Väl hemma blev det Melodifestivalen och det var kul att se Bagge. Som vanligt så blev det lite strul med röstningen och man kan inte vara helt säker på att det blev rätt. 

Tordag och hur skulle man göra? Jag var lite sen och dessutom seg i kroppen men ska det bli någon sträcka på StafettVasan så måste jag ju träna lite stakning så jag får igång min axel. Jag går bort till gymmet och väntar in Putte och snart kommer även Nicke. Vi hann prata lite och sen drar de iväg och jag går snabbt och byter om. 

Jag ser att crosstrainern är ledig och nu är det iofs åter två stycken men kör igång i alla fall. Det blir lugnt och jag sätter motståndet på 12 och sen ökar jag hela tiden frekvensen bara och det blir förstås en ökad puls efterhand men det blev runt 116-117 i början och sen steg det sakta till runt 127 så lugnt och fint och jag lyssnade som vanligt på Def Leppard. Det är mitt absoluta favoritband och i 95 % av fallen jag själv lyssnar på musik så är det just Def Leppard. 

Jag hälsar på några bekanta och sen går jag och stakar lite. Jag ser att tiden runnit iväg och tänkte inte på att killarna drog iväg tio minuter sent. Jag går och stakar och det känns återigen lite skumt i axeln och jag drar runt 5-minuterstempo och nöjer mig med två kilometer för att ändå belasta axeln lite. Jag bara måste få igång rehabträningen igen. 

Sen väntade jag in Putte och jag märker också att jag återigen glömt handduk men så svettig som jag var så var det inget alternativ att gå hem så jag satsade på en "Sven Melander-torkning", den är klart effektivt men jag har modifierat den lite dock. Efter duschen så drar man med händerna över kroppen för att vattendropparna fastnar i kroppsbehåringen och sen tar man lite pappershanddukar och drar igenom innan man ställer sig under hårfönen och hoppas ingen annan ser. Efter några minuter är man snustrorr och så även idag. 

Det blev dock lite snack med Putte och jag hann spela Primetime innan också. 

Avslutningsvis så tittade jag och Ullis på Almenäs och idag var det Sandra Näslund som plockade hem ett guld och Sverige blev klara för curlingfinal genom lag Edin. Bra dag helt enkelt. 

Onsdag och efter jobbet så var det lite utvecklingssamtal men sen blev det återigen lite träning och Ullis och jag valde att joina en ny grupp. Först såg jag att Lance Armstrong och Hincapie, med reservation för stavningen, hade en grupp med en massa duktigt folk. Lite hårt kanske men det lockade ändå tills jag, rent samvetsmässigt, valde att avstå med tanke på dopinghistoriken kring Lance. 

Det blev sen en australiensisk grupp men ledaren var lite väl karismatisk och hade lite skum humor samt att han var väldigt på att ställa en fråga till ukrainska medborgare. Som om de skulle vara villiga att berätta offentligt vad de tycker och tänker. 

Både jag och Ullis var lite besvikna över gruppen och snart kände jag igen Ullis som bara mosade på och åkte förbi "the fence"! :-) 

En timme blev det och sen återigen lite sammanfattning av sporten. Det är sjukt så bra det har gått för Sverige och jag kommer inte ens ihåg vilka framgångar det blev idag. 

Tisdag och jag var åter lite seg men försökte peppa upp mig. 

När det sen närmade sig löpträning så kände jag att jag verkligen inte var där och det var som kroppen värkte och kanske var det lite mycket just nu. Jag bestämde mig för att bara åka ned och coacha lite och snackade lite med en som ville lämna in sina skidor men efter lite diskussion så tyckte jag att hon kunde vänta tills det börjar närma sig loppet så kunde vi ta det därifrån. 

Hem och nu kände jag mentalt att jag bara måste träna lite så jag hoppade upp på cykeln och tog en liten tur. Det blev medelhårt i en dryg halvtimme men det var gott nog. 

Söndag och idag var det mycket som skulle hända. När jag loggade in nyss så fick jag kontrollbokstäverna wasp och det kan nog sammanfatta träningen av idag. Det blev lite av en flopp men ändå inte. Sticket bara bedövade lite grand men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Först så kom vi upp och tittade lite på OS och idag var det Elvira som fick OS-silver och man döpte visst om henne till Silvira. Det är inte klokt vad man kan hitta på! ;-) 

Sen drog vi till OKQ8 och hyrde ett släp och åkte till Nyköping för att hämta soffan men först blev det lite mat på Chopchop. 

Efter det så blev det till att lasta in soffan och det var knappt att den fick plats och jag blev lite fundersam när lagerkillen såg fundersam ut. Det var ju ingen värstingstor soffa vi köpt, eller? :-0

Till slut var soffdelarna inne och vi kunde rulla hemåt.

Hemma så var det bara att lyfta in och vänta in en som skulle hämta roddmaskinen och de verkade nöjda. Om det var något som inte var som det skulle så fick de lämna igen den. 

Sen ville Ullis och jag träna och vi hade bokat in oss på tre race i följd med hela 30 minuter mellan dem så det gällde att inte ligga helt på latsidan. Normalt så brukar det vara bra fart men idag var det visst en mountain challenge så lite orolig var man ju. 

Starten går på första racet och vi ligger till bra och försöker hushålla med krafterna. Vi ser en bekant som försöker prata med oss men jag har sjukt svårt att skriva samtidigt som jag skriver och ibland blev det lite tokigt. Han är lite imponerad över våra watt men nu har vi ju kalibrerat våra trainers så det är den stora hemligheten. 

På slutet blev vi alltmer oroliga om vi skulle hinna och tiden blev allt mindre och mindre och backen var ännu inte slut. Ojdå! Nu började vi trycka på alltmer och rätt som det var så ropar Ullis att något är knas och jag förstår inte riktigt vad det är men sen ser jag att jag har tappat min uppkoppling och jag bara stannar när det är typ 900 meter kvar. Men vad fan! Det är cirka fem minuter kvar och jag kommer ingenstans!

Till slut får jag avbryta och försöka koppla upp mig igen och nu är jag försenad till nästa race men jag cyklar i mål och försöker komma igång på nästa race. Rätt som det är så får jag pedal assistant och är med i klungan fastän jag var 3-4 minuter försen till start. Nåja, det var ju inte mer än rätt, tänkte jag. 

Jag trycker på lite grand och är hyfsat långt uppe i fältet och i mål så är det runt 10 minuter tills nästa race och man får ta igen sig.

Sista racet och det är jungle curcuit och jag inser att man borde bytt till mtb men det får bli som det blir. I starten så går det rätt bra men då är det på asfalt. Sen är det rullgardinen ned då man börjar åka på stigarna och typ alla svishar förbi! Ja, alla med mtb i alla fall. 

Jag tappar sugen ett tag men bestämmer mig sen för att försöka hålla en stadig hög watt och bara kämpar och kämpar! Det är ofta runt 300 watt och det är sjukt segt på slutet men jag trycker mig i mål och snittar 275 watt.

Kvällen avslutades sedvanligt framför Almenäs program. 

Sen efteråt ser jag att jag inte fick race ett och race två syns inte som det brukar. Skumt! Tyvärr fick jag inte räkna att jag gjorde alla etapper i touren och det är ju surt. 

Lördag och damernas skidstafett skulle snart starta. Vi bänkar oss och det slutar med ett brons och det var ju helt okej, kul!

Snart var dock både jag och Ullis sugna på lite cykling och vi knatade ned i källaren. Vi valde nya Makuri island och en bana vi aldrig kört förut. Det fanns en sprint på den så vid varje varv var man lite sugen men när kom den? Det gällde ju att ha lite fart innan så inte all kraft gick åt att komma upp i fart. Rejält backig också och snart var kraften slut och jag kände att det fick räcka. 

Sen drog vi till Nyköping och tanken var att få hem soffan men Mios släp var visst upptaget så vi kollade lite skidor och jag köpte några strumpor. En sväng på Rusta blev det för det går alltid åt lite duschcreme och sånt. 

Väl hemma så kör vi en stage igen och nu är det hårdkörning. Jag är med från starten och efter fem minuter så märker jag att jag ligger etta några gånger men sedan drar några iväg och jag orkar inte täppa till luckan. Men ändå lite kul. Det är 302 stycken som är med och jag blir till slut 31:a och kommer placeringen efter en Nyköpingscyklist som är duktig. Kul! 

Jag ser sedan att jag ökat min ftp från 270 till 275 watt och sådant är ju alltid kul. 

På kvällen får Ullis och jag ett ryck och lägger ut lite prylar på köp och sälj och det dröjer inte länge förrän mailen översvämmas och kanske var jag för billig men så kan det bli. Jag sålde en roddmaskin som bara stått och samlat damm och när vi stoppade in sladden luktade det först lite bränt men det löste sig efter ett tag. Det var förstås lite damm. 

Onsdag och då jag ligger lite efter i bloggningen så kör jag lite kortare. 

Idag blev det visst OS-silver för duktiga Elvira Öberg och det kunde jag inte se men det blev förstås en titt senare på kvällen. 

Dock så signade jag och Ullis upp oss på Stage 1, på Tour de Zwift. Där blev det nästan tre mil och med tuff körning. Jag snittade 258 watt men framförallt så handlar det om att ligga rätt i klungan. Jag åkte i mål som 61:a av 474 stycken. Det var jag nöjd med. Själva loppet var 27,7 km och jag fick tiden 38.47 och jag ser nu att snittwatten på loppet blev 263. Det sjönk förstås efter målgången.