Lördag morgon och Gisslan och Ankan skulle simma men Ullis var inte supersugen. Jag var dock SUP-sugen och drev på lite och Ullis gav med sig. Vi blev lite sena men väl på plats så hoppade Ullis i vattnet och mötte simmandes upp de andra och jag gjorde mig iordning med brädan. Vattnet verkade supernajs och jag ställde mig direkt upp och det var rejält vingligt. Lite ovan då men nu tänkte jag mig på att försöka att stå hela tiden. Vädret var bra och trots att vinden inte låg helt rätt så var det rätt snälla vågor. 

Efter en lite stapplande inledning så gick det bättre men när vågorna kom på sidan så var det lite läskigt. Jag försökte jobba på och jag kom runt ett varv och väljer direkt att fortsätta och kör ett varv till. Efter andra varvet så följer jag Ankan lite, som kör själv, och pratar lite med henne då hon är klar. När Gisslan och Ullis kommer så säger jag att jag kan agera första bojen, som sedan något år är bortplockad, och jag knäpaddlar bort och väntar in dem. Efter det så kör jag på själv men då ståendes och i princip så blir det alltså knappa två kilometer varav 1,9 km ståendes. Bra träning och jag paddlar in mot bryggan och är lite ofokuserad och håller på att ramla då jag stöter in i bryggan för fort. Upp med brädan och sen badar jag lite. 

Väl hemma så börjar vi med att titta på Ståhls och Petterssons första diskuskast och sedan sätter vi oss i bilen och lyssnar på radion. Det är klart spännande och Ståhl är snart i vinnarläge men det känns inte supersäkert och snart så är även Pettersson på bronsplats. Hela spännande upplösningen blir inne på Blomsterlandet och jag lyssnade på mobilen. Sjukt spännande faktiskt och jag gråter lite och det är så att man önskar att man skulle sett allt på teve. 

Vi skulle förresten på grillfest för att fira svärfar och det var trevligt med god mat och mycket samtal. Men det började med ett rejält regn. 

Väl hemma så tittade vi förstås på teven och såg alla repriserna. Vilken härlig glädje och vad säger man. Dubbelt svenskt på pallen och det är ju helt galet! :-)

Torsdag morgon och idag var både jag och Ullis pigga på en morgonpromenad. Det kändes bättre än igår men det var ändå segt och jag fick kämpa på ett bra tag. Sen, rätt som det var, så släppte det och jag kunde hålla mycket högre tempo på slutet. Det var verkligen påtagligt och Ullis märkte det väldigt tydligt. 

Sen fortsatte vi med tomtarbetet och det blev även en del planeringen inför "Kalaset". Vi fick även besök av ett par jobbarkompisar till Ullis och deras lilla dotter. Så det blev lite "bus" med både slackline och dart. Det tar emot att erkänna det men jag fick stryk i dart. Men jag kände å andra sidan att jag inte orkade hålla uppe koncentrationen och den är ju viktig vid just dart. 

Efter det fortsatte vi lite till på tomten och sen planerade vi fortsatt semester med husvagnen. Mysigt! 

Tisdag morgon och Ullis och jag började med att gå vår promenadsling som jag glömt bort hur lång den var men jag gissade på runt 7-8 km. Vi hade väl kommit lite drygt 2 kilometer när det ringer och det är en trogen kund som vill komma och hämta sina fina kullager. Han hade nu lämnat Stockholm och jag förklarade att han kanske var tvungen att vänta i några minuter men att han även kunde ringa då han passerade Södertälje. Jag har dåligt med kräm i batteriet så jag stänger av Runkeeper och han ringer som han lovat då han passerade Södertälje och då är jag än mer säker på att han skulle få vänta i runt tio minuter men det var inga problem, svarade han. Jag känner mig dock lite stressad så när vi närmar oss slutet så börjar vi att springa och vi springer minst en kilometer och det går riktigt bra. Det verkar vara en bra dag. 

Kunden är så himla inspirerande och han är sjukt vältränad och om en vecka går han i pension. 

Sen klippte jag lite buskar och rätt som det var kom Millan och Kornet förbi. Så det blev lite kaffe med dem och jag avslutade klippningen och det var bra teamarbete mellan mig och Ullis. 

Efter det var bara att göra sig klar för klubbträningen. Tyvärr kom det inga nybörjare idag heller men jag och Ullis körde och snart var Twin-Tommy och Tellan där. Det blev lite snack och jag fick kämpa med joggfarten så helt klart började orken ta slut. Det blev 1,6 kilometer uppjogg och sedan blev det tre intervaller med 300 meter joggvila och 100 meter sprint. Efter det avslutade vi med 1,6 kilometer nedjogg. Jag blev helslut. Vi gratulerade Laura och Flaken, som kom till huvudträningen. 

Väl hemma så betalade jag in rätt mycket till skatteverket och det är en nackdel med att ha eget, det är alltid lite osäkert, om man inte är proffs, på hur mycket det blir. Pust!

Fredag morgon och idag skulle vi nog bege oss hemåt. Tanken fanns dock alltid på att vi kanske skulle hitta något smultronställe. Gårdagen var ljuvlig och det var en härlig kväll med god mat och en härlig solnedgång vid vattnet. Jag lyckades även få alla rätt på Primetime så Ullis finmiddag kommer allt närmare! :-) 

Men nu var det alltså fredag och vi började med en morgonpromenad och den blev runt två kilometer och sen lite frukost på det. Snart var det hög tid att checka ut och en bil hade ställt sig lite dåligt så jag fick trixa lite så bilarna bakom kunde åka förbi. 
Snart var vi iväg och nu satte vi direkt fart ut på E4:an och det blev lite småstopp i både Värnamo och sen Gränna. Härlig utsikt och det var många som ville ta kort.

Sen raka vägen hem och borta bra men hemma bäst-känslan kom över en. :-)

Jag älskar ju campinglivet men vi köpte nog för dåliga kuddar och nästa gång tar vi nog de vi har hemma.

Sen är det ju ruggigt kul att så många har skänkt pengar till min insamling! :-0 Jag fyller ju 50 år i år och jag önskar mig inga presenter utan man får istället skänka pengar i mitt namn till Hjärt-Lungfonden och jag är överväldigad över starten! :-)

Så kom man då iväg men det var en tuff start. 

Ullis och jag hade bokat två nätter i Gränna och valde ej återbetalning för en liten spruta är väl inte så farligt, va? 

Det visade sig vara en riktig pers. I torsdags tog jag sprutan och natten till fredagen så började jag få ont i huvudet och sen på fredagen så började jag känna mig lite medtagen. Asch då, tänkte jag. Ullis undrade om vi skulle äta lunch på Åda golf och varför inte. Jag började känna mig sämre och sämre men mat måste jag ju ha och vi åt och jag höll god min då vi var ute bland folk. En bekant kom fram och beklagade min brors bortgång och vi pratade lite.

Väl hemma så började jag att få feberfrossa och jag hade helt klart feber och det blev många timmar i sängen. Och vi som skulle åka iväg imorgon. 

Lördag morgon och jag kände mig fortfarande lite sjuk men det var klart bättre och det kändes som om det var i slutet och jag började att förbereda mig inför avfärden. Timmarna gick och nu kändes det nästan helt bra. När det gått i princip ett dygn så var det bara enstaka kraftansträngningar som kändes av i huvudet. 

Vi kommer fram och checkar in och efter att vi backat in husvagnen så undrade Ullis om jag inte blev sned på killen som stod bredvid och gestikulerade hur jag skulle köra. Han blev nog mest sur då han måste ha trott att jag helt negligerade honom för jag såg honom inte alls. Backa med släp kan jag så slipper helst öldrickande besserwissrar som skall förklara hur man skall köra.

Vi installerar oss och äter gott i husvagnen så nu får vi testa hur ugnen och spisen fungerar. Det blir lite fint nötkött och potatis. Jag gjorde även rent filtret till AC´n för det borde bli kallt snabbare och sen blev det rejält drag. Lite bad och sen kort i husvagnen på kvällen. 

Söndag morgon och nu skall vi göra Visingsö. Vi är lite sena till en färja så vi snabbar oss men jag har visst glömt att pumpa Ullis cykel så vi vänder snabbt tillbaka och jag trycker snabbt i luft och vi återvänder mot färjan. Snabbt, snabbt till kontoret för att köpa biljetter men vi blev några av de sista att missa färjan då det var typ fullt. Nåja, det kom en till färja om 15 minuter. 

Visingsö! Nu skulle vi göra ön och vi åkte via en liten grusväg uppåt och åkter så långt upp vi fick och sedan in mot en golfklubb och kollade in den. Vi såg att man nog kunde få åka med i flygplan men en snabb koll på en vindvimpel gjorde att jag tyckte det kunde bli en annan dag. Sen vidare mot stranden och vi var lite sugna på att bada och gick en sväng längs stranden och där det var mindre folk var det lite sämre vatten så det slutade med att vi väntade med badet. Där det verkade bättre var det smockat och då fick det vara. 

Sen vidare mot centrum och nu skulle vi äta. Centrum låg typ mitt på ön och där fanns en fin restaurang och vi satte oss och väntade. Och väntade. När man är hungrig så känns väntan etter värre och när maten äntligen kom så var det bara till den ena och de beklagade att de gjort fel och det blev mer väntan. Sen hade de mage och ville ha dricks men jag slog in summan det skulle vara och inte en krona mer. Men det var gott men 40-45 minuters väntetid drog ned betyget. Och då pratar vi ändå om lunchtid och Thai-mat. 

Nu var det dags att cykla igen och det började kännas lite i rumpan. Vi var riktigt kaffesugna men vi tog några kontroller på Hitta-ut först och sen vidare mot Persgården, där vi brukar fika. Det har i alla fall blivit några gånger. Vi pratar med ägaren som känner igen oss och när dottern kommer ut så säger jag "Hej, Moa!" och hon förstod ingenting. Jag förklarade att vi brukar prata med hennes pappa och mamman kör också triathlon. 

Vidare ned mot södra udden och jag tog ett snabbt bad och sen var det dags att cykla igen. Vi tog en alternativ väg tillbaka och när vi närmade oss Persgården igen så började vi att plocka kontroller och nu var det all in. Några var inne i snårig skog och det tog lite tid och en bommade vi lite men i övrigt gick det bra och sen tog vi den allra, allra sista och gjorde high-five! Nu mot färjan och som ni förstår så hade klockan tickat på och vi åt lite av vad vi hade i kylskåpet. Tyvärr hade jag slagit på någon upptiningsfunktion så mycket var ljummet och vi fick äta eller slänga. 

På kvällen softade vi och spelade lite kort. Badet försvann i blåsten men vi satt lite vid piren och bara njöt. 

Med risk för att vara lite djup men ibland måste man reflektera och sätta saker i sitt sammanhang. Mycket har hänt och jag är fortfarande mitt i det. Som det verkar så har jag inte samma problematik som satte stopp för både min far och min bror men det är ändå jobbigt att inte riktigt fått svar på allting och just nu har de ännu inte fått stopp på mina extraslag som orsakar att jag så lätt går sönder och liksom går ned mig. Som det verkar så kan jag kompensera rätt bra genom att köra hårt men läkaren tyckte att jag skulle vara försiktig men efter det så känns det som om det rasat och med sorg på det så har det gått fort utför och jag har både gått upp i vikt och fått mer problem med kroppen. Dessutom verkar varje liten motgång ta mångdubbelt på mig så jag försöker verkligen vara positiv och det så ofta det går. Men ibland går det inte alltid och då får man bryta ihop. Jag tycker dock att jag kan balansera på rätt sida. 

Idag var det lite av en sådan dag att jag liksom föll över kanten och det blev lite gråt och lätt förtvivlan. Kanske tyckte jag synd om mig själv men det får man väl göra ibland, tycker jag. 

Dagen började i alla fall med att jag tog tag i en del beställningar och jag fick iväg en rätt dyr skate men det sura var att kunden redan betalat då det var ett byte av storlek. Sen var det lite hjul, skydd och ett flipbelt. Jag bokade hämtning men dagen gick och DHL kom inte. Men vad sjuttsingen, tänkte jag. Jag råkade glömma mobilen några gånger och en gång hade visst DHL ringt och pratat in men jag fick för mig att det var en kund som undrade hur det gick med en beställning som fastnat i Kina. Jag kände att jag behövde lite lugn så jag väntade med att lyssna av meddelandet. Det var i alla fall DHL som ringde och beklagade att deras sommarvikarie låg långt efter och att de fick skjuta på hämtningen tills imorgon. Nåja, det skall väl ingen kund dö av, tänkte jag. 

Det blev även lite filmserie och en sekvens tog hårt på mig då de sörjde en person som dog. Egentligen är serien lite larvig men de är duktiga på att beröra och det känns som om jag bara måste se klart på den. Jag vill INTE rekommendera den för den är egentligen rätt dålig men jag har fastnat i den nu. Det är the Legends of tomorrow. Men min hjärna gillar helt klart tankar på rymd och tid.

Sen fixar jag iordning lite kaffe, mölk och skall åka till affären och köpa mat för att sedan ta mig till Stensund där Ullis skall möta upp. Men på affären så kommer jag ihåg att jag glömt badkläderna och åker hem igen. Nu är jag lite sen men Ullis låter mig veta att jag kan ta det lugnt. Väl framme och vi pratar om livet, äter lite god mat och vi skippar badet då vi är lite sena för kvällens klubbträning. 

Fort hem och byta om och nu glömmer jag mobilen och det är lite surt då jag skall ha den för att ta tid på intervallerna. Målet var att coacha och eventuellt springa med första gruppen men var är alla? Det är bara en pappa och son som brukar vara där på somrarna. Jag pratar lite med dem och sen joggar jag och Ullis lite. Det känns tungt men börjar släppa efter ett tag. Det kändes som om det inte skulle gå att springa alls så det var ju positivt. Det blir lite tungt på slutet och jag stannar vid 2,5 kilometer, det fick räcka och var ändå ett fall framåt. Soleksemet hade böarjat lägga sig så fastän det var soligt så slängde jag av mig jacken efter några varv. 

Sen kom huvudgruppen och Ullis fortsatte att jogga lite och jag pratade lite med pappan. 

Efter det så tackade vi för oss och nu åkte vi direkt till Stensund för jag hade fått för mig att jag råkat packa upp Ullis badkläder och lagt de kvar. Men när vi kommer fram så är det inga där och efter en kort stund så kommer vi på att jag ju hängde upp dem i badrummet då de vara lite fuktiga från dagen innan. 

Vi badar ett bra tag och det är riktigt skönt och välbehövligt att kyla ned kroppen. 

En rätt bra dag ändå med tid att landa och ladda batterierna. Nu längtar jag efter lite semester med älsklingen!

Söndag och idag skulle vi iväg med smågrabbarna och Lina till Skärgårdsvåfflan, i Oxelösund. Men de var vsst lite trött och sköt på tiden lite. Jag och Ullis drog lite tidigare för att titta in på lite prylar till husvagnen och det blev Mio och Rusta och Coop. Vi fick börja på Coop då vi var lite väl tidiga och vi tog oss en kaffe och en kaffe på vägen ut. Jag ser att en man kollar väldigt länge mot oss och vi tror att det beror på att det kanske ser konstigt ut då vi står och trycker i skuggan mitt emellan de två stora byggnaderna. Men vi var tvungna då jag ju blivit så svedd av solen och behövde få lite lugnare på huden. Någon menade på att det ju är tredje gradens brännskador och det kanske det är. Jag har dock inte haft så stora problem och det ser värre ut än vad det är. Men nog sjutton måste jag hålla mig borta från solen. När vi går in på Mio så stöter vi på mannen igen och då känner vi ju igen honom och det är en gammal bekant från Vaghärad. Det blir lite prat och sen tar vi oss ett varv på Mio men hittar ingenting. Det blir istället en snabb sväng på Stadium och inköp av nya badbyxor då jag förlagt de andra. Sen möter vi upp Lina och grabbarna och de har även med sig mormor.

Ullis och jag har lite koll på vart det ligger och det var även bra skyltat. 

Det var smockfullt och vi hade tur som fick parkering men sen var det en jäkla ruljans. Jag räknade med att de hann med en familj på ungefär 1,5-2 minuter och det innebär ju en omsättning på runt 15-20 tusen i timmen. Och det var garanterat full fart i ett par, tre timmar om dagen. Tyvärr tog vi lite för mycket och magen var smockfull när vi åkte. Vi hade hoppats att de inte skulle ha så bråttom men rätt som det var så var det hemfärd. Ullis och jag tog kustvägen hemåt för att eventuellt bada men det var smockfullt på de mer officiella ställena och även andra. Nåja! Det fick vi väl ta igen på kvällen. 

När vi kom hem var vi sugna på mer kaffe och jag bryggde en kanna och T och R skulle visst komma förbi, trevligt! 

Det blev lite prat om cykling och sen visade vi vår nya husvagn och jag förstod inte varför AC´n inte fungerade och Ullis blev lite orolig. Sedan, när de hade gått, så testade jag igen och då förstod jag att man var tvungen att peka mot själva AC´n. 

Efter det så blev det en tur till Stensund och vi gick några kilometer och sedan blev det bad. Det kände initialt lite kallt men efter ett tag så badade vi utan problem och det var både skönt och folkfritt. 

På väen hem beställde vi från Trosa Sushi och sen var det fotbollsfinal och det är bara att gratulera Italien. Den här gången hejade jag på er och jag tror de flesta gjorde detsamma. 

Lördag och idag firade jag och Ullis att vi varit tillsammans i 30 år Egentligen hade vi bokat hotell i Kalmar men när Louise meddelade att hon tänkte ha sin försenade fest idag så styrde vi förstås om, det var inget vi tvekade om. Vi började dagen med att snöra på oss träningsskorna och började gå mot Trosa Stadshotell. Jag kom dock inte så långt förrän jag känner att det skaver på höger häl och jag tar av skorna och ser att de har börjat spricka upp i hälen och jag har redan fått ett skavsår och får kolla till både strumpor och skor. Sen är det bara att gå på och försöka att undvika alltför mycket hälklamp. Det hjälper en del men det känns som skadan redan är skedd. 

Väl framme på Stadshotellet så ser vi att det är väldigt mycket folk men att det ändå finns några platser lediga så vi går in och frågar om det finns plats på frukosten och det skulle absolut gå att ordna, svarade en kille i receptionen. 

Väldigt mycket är dock slut och personalen fick jobba på högvarv. Vi kom definitivt då det var som allra värst. Men vi hade inget bråttom och rätt som det var så kommer vi i samspråk med ett äldre par bredvid oss och hon muttrade att de hade sagt att det skulle vara som lugnast nu. -De sade de nog till alla, skämtade jag. Det var trevligt att prata med dem och de bodde visst i Trosa och var på hotellet med sitt barnbarn. 

Efter den goda frukosten så skulle vi då gå hemåt och jag kom på att jag nog kunde vika strumpan dubbelt och det kändes bättre. Mycket riktigt var det ett smart drag och skavsåret verkade hålla sig i schack. Men vad hände med värmen? Det började gassa på och vi kom på oss själva att vi drack nog inget vatten under frukosten. Det fick vi lida för nu och jag var dessutom tvungen att skydda mitt soleksem så jag kunde inte ta av mig den långärmade tröjan. 

Det var riktigt slitigt men till slut var vi hemma och nu skrev kroppen efter en kall dusch.

Sen gick klockan rätt fort så snart satt vi i bilen mot Tyresö. 

Det är en härlig gårdsfest och Louise blir ordentligt uppvaktad och känslorna är nästan utanpå kroppen på många då hon blir så glad att alla kunde komma. :-) 

Det är mat och dricka och mycket lek med barnen. En riktigt lyckad fest och den fortsatte efter att vi lämnat. 

Hemma igen och när jag lämnar svärmor så hann jag spela Primetime och vann dessutom. 

Vi avslutade kvällen med ett dopp vid Stensund och det var underbart! Livet kan vara klart sämre.Tack för att du finns, älskling!