Torsdag och några nya elever igen då det varit en omorganisation men det har känts riktigt bra men jag har ju inte de rutinerna de är vana vid.

Vid sista lektionen har jag min pingistalang och jag kan testa mitt nya racket på allvar. 
Det blir lite försiktigt ibörjan och underskruvar är nästan bara att glömma då bollen flyger en bra bit extra än jag är van vid. Det blir dock 3-0 till mig men sjukt jämna set och ett set gick upp till 27-25, tror jag.

Sen drog jag till stan och smet in på en secondhandbutik och köpte fem fina böcker och gick sedan på bussen.

Mot kvällen så ville jag cykla lite och var det inte Tour de Zwift på gång? tänkte jag och mycket riktigt.

Jag värmer upp några kilometer och sen är det dags. 
Tanken är att starta lugnt men det är ju en klunga en bit fram och skall jag dit så försöker jag att spurta ifrån klungan bakom, den som jag är i. Vet inte om några bakifrån kom ikapp men klungan verkar vara runt 60 personer och flera gånger så håller jag på att åka ur. Lite coolt att leda hela klungan ibland men man orkade inte vara där framme så många sekunder.

På slutet tänker jag ett jag skiter i det men orkade ändå hänga kvar till slutet men det var slitna ben då det skulle spurtas och jag kom några sekunder bakom på 27:e plats.

Sen tittade vi på lite lägenheter åt Felix och lite teve. 

   

Onsdag och väl på jobbet så var det återigen nya elever och det sjuka är att det korta lovet gjorde att jag glömde bort en del namn. Men det är förstås snabbt åtgärdat. 
Det blev återigen samma rutt som igår men då jag var rädd för att bli ofrånåkt igen så hoppade jag av några hållplatser innan då nästa buss också tar samma väg ut. Tyvärr så ser jag att nästa buss kommer bakom den buss jag sitter på så jag gick av i onödan men då kanske han får något att tänka på. 
Sjukt mörkt i skogen och jag stod och frös i några minuter och snart får jag stiga på.

-Men varför? säger chauffören. Ja, du åkte ju ifrån mig igår sade jag och blev förvånad att jag kunde vara så bitsk. 

Nåja, jag sätter mig en bit bak nu med förhoppningen att stolarna är bättre men icke så Nicke. Man satt återigen som en kråka och det skakade fruktansvärt. 

Väl framme så passar jag på att hämta ut lite nya böcker till vårat kommande bibliotek men vi måste nog köpa på secondhand då det annars blir skitdyrt. Dock så var det här rea på men man vill ju ha bra böcker.

Efter lite mat blev det core och Ullis och jag hjälpte en ny tjej tillrätta och jag hörde henne gny någonting med att hon inte orkade och jag förstod henne. Sjukt tufft idag men jag tänkte inte ge mig så nu räknar jag kallt med träningsvärk. 
Väl hemma blev det dusch och jag kikade lite på den nya högtalaren vi köpt till löparklubben. Den verkar kanon. Det blev även lite kokande på hur man kan bygga biblioteket. 

Måndag morgon och man var sjukt trött när klockan ringde men skulle vi få ut något av sista dagen, mer än frukost och lite sol, så ville det till att man kom upp. 

Snart var vi uppe och visst ville jag springa men skulle det gå? Jag hade återigen fått ont under hålfoten men vis av erfarenhet så visste jag att det ibland kan släppa. Nu gjorde jag mig iordning för att springa men var absolut beredd på att gå om så behövdes. 

Vi drog igång men jag klarade inte ens 400 meter innan både lår men framförallt benhinnorna sade stopp. Aha ja! Nu skall de trilskas också, tänkte jag. Fast det är ju inte så konstigt då man är otränad samt väger för mycket och det är dessutom rätt varmt. Jag börjar gå lite då och då och Ullis får jogga på. När vi kommit en bra bit så släpper jag lite på skosnöret och hoppas att det skall lätta men snart ser jag Ullis och väljer då att gå lite extra innan hon kommer ikapp. Kanske, kanske kan jag få igång benen för pulsen indikerar ju att det konditionsmässigt skall vara okej. När Ullis kommer så börjar jag att springa och väljer att ha delmål ju längre vi kommer. Det börjar snart att gå uppåt och då var det bara en lyktstolpe till och så vidare. Snart var vi nära toppen och då brukar det ju släppa men det är en viss seghet i det så man fick bita ihop. När vi kommer närmare hotellet så börjar vi att dividera hur vi skall sluta men ett förslag är att springa mot havet och hoppa i och snart landar vi bägge i det beslutet och det var det bästa vi kunde ha gjort! Det svar så skönt att svalka sig och man ville typ inte gå upp. 

Efter att ha duschat av oss så gick vi ned till frukosten och det smakade som vanligt kanon. Jag valde för en gångs skull att ta lite mindre för att kunna njuta av två desserter och det var riktigt gott. 

Sen var det bara att packa klart och ta linbanan till samlingen, eller var det bara det? Nädå! Linbanan var sönder och det stod på en lapp att man kunde boka skjuts och det hade vi ju inte gjort. Det var bara att gå och gå samt gå i det branta trapporna och snart var jag riktigt trött och slutkörd i musklerna. 

Vi checkade ut och satt snart på bussen mot flygplatsen. Där fastnar Ullis i en stickkontroll och tas åt sidan. Man blir först lite ängslig om någon gjort något men det var snabbt avklarat och det var nog bara slumpvis. 

Seg resa hem och mot slutet av flygningen så börjar det typ sticka i benen men vi spelade lite spel på mobilerna och försökte sova då och då. 

Vi kommer hem samtidigt som Felix och det blir lite te innan vi somnar. Det blir helt klart en seg morgondag.

Söndag och vi sov rätt länge så idag blev det direkt till frukosten och som vanligt är det gott men nu har man börjat lära sig. 
Efter frukosten så gjorde vi oss klara för att gå över bergen och snart var vi insmörjda och ryggsäcken packad med lite vatten och annat.

Vi traskade på i bra tempo och tjoade på lite folk. Snart blev vi dock ensamma för det var visst vanligare att man gick uppför första berget och vände alternativt stannade på just den bergskammen. Efter ungefär en timme så var vi framme i Gran Tarajal och snart satt vi på ett fik och tog en kaffe med glass till. 
Vi tog det lite lugnt ett tag men blev snart rastlösa och började bege oss hemåt. Ullis sprang och jag gick med ryggsäcken. 
Det kändes riktigt bra och efter några kilometer så märker jag att jag håller ett tempo som är lite snabbare än 10 minuter per kilometer och då börjar jag att trycka på och får ett snabbt avslut. Ullis möter dock upp lite tidigare så jag kör inte klart mina fem kilometer utan 4,5 får räcka. 
Efter det så blir det dusch och sen pool. Jag upptäcker dock att jag glömt min bok och då jag gärna vill läsa klart den får jag kämpa mig uppför alla trappor igen. 
Tillbaks och snart är boken utläst och det blir lite simning i två omgångar- nice!

Dusch och lite massage på det och det är så att man aldrig vill åka hem. Men imorgon är det dags...

Sen köpte vi lite till kvällen och gick sedan och åt.

Jag lyckades få en hel familj i garv då jag frågade om jag skulle fota dem. - Ja, då kan du ju få med flamman, sade mannen och pekade på den brinnande stora lyktan men jag hade redan vänt mig mot Ullis med deras kamera. :-)

Där ligger du på plus, sade mannen och log. Ullis såg på mig att jag var nöjd och jag kunde bara hålla med. 

God mat och idag tog jag lite mer efterrätt än vanligt. Vi såg Ståhl och gänget och fastän de inte vet om det så inspirerar de. Idag, till frukosten, var även tränare Vestein, med reservation för stavningen, med. Kul!

På kvällen blev det som vanligt lite kortspel och lite gott till som Cola zero och jordnötbågar. 
Vad sa du? Vem som vann kortspelet? nä, det kan jag väl inte avslöja, eller kan jag? Jag som kallade spelet idag för the Grande Finale! Men okej då! Den som vann heter Jan och Lennart i andranamn. :-)

Efter förra boken slängde jag mig på nästa och nu blev det en verklighetsbaserad historia och därigenom lite känslig att recensera men det underlättar att jag inte har en aning om vem personen är.

Det handlar om en kvinna, mitt i livet, som träffar, som hon uppfattar det, mannen i sitt liv. Jag upplever honom dock som halvpsykopat ock mina tentakler reagerade ganska tidigt. Förhållandet börjar dock rasa då mannen inser att barnen inte är som alla andra barn och hans intentioner att den äldste sonen skall gå på Harvard grusas rätt snart.
Jag tänker inte berätta för mycket och jag valde också att inte läsa baksidan av boken och det var ett val jag var nöjd över. 
Den här är inte den bästa av böcker men den har sitt värde i att den beskriver humanitära öden och samhället i övrigt.

Jag ger den 3/5 men vill rekommendera den till alla. 
 

Lördag och vi ringde ganska omgående och gratulerade Tim som fyllde 28 år idag. Han låg kvar i sängen men vi sjöng lite för honom och önskade honom en fantastisk dag.

Sen bytte vi om för lite morgonträning men återigen var det omöjligt med löpning. Det är helt klart lite uppförsbacke för mig så här i början. Men promenad är också träning så när Ullis joggade så traskade jag på lite bakom. Efter drygt fyra kilometer för mig så blev det frukost och det var som vanligt kanon. 
Efter frukosten så chillade vi lite och hann med några affärer innan det blev poolen igen för lite läsning av bok samt några längder simning. Ullis drog hela 1500 meter medans jag fick ihop 350 meter. 
Sen fick vi ett ryck och ville upp för berget men det gällde att komma iväg snabbt då det börjat att skymma. 
Jag är riktigt taggad men är glad att Ullis var med och var lite förståndig angående solens nedgång. 
Det är brant och man får ett visst bendarr på vissa ställen. Sen går vi ned på fel ställe och ser en kvinna ha rätt stora problem och det är lite läskigt rullgrus och väl nere så dröjer det inte länge förrän det är mörkt.

Vi äter gott och spelar sedan lite kort. Idag fick jag revansch men vilka svåra val man kan hamna i. Hur hade ni, som är mer vana pokerspelare bytt med ett byte kvar? 
Det bästa var nog fyrtal i knektar samt en kung.

Vi hann med att ringa till Tim och lyssnade av hans dag. 
       

Torsdag morgon men det var inte vilken torsdag som helst utan det var Ullis första dag som 50-åring! 

Vi går upp tidigt och hittar ett bra bord och när vi hämtar kaffe så pratar jag lite med Fanny Roos och när hon undrar vad vi gör här så tvekar jag lite men säger att det är en blandning av semester och träning... och Ullis fyller ju 50 år idag. Hon skiner hjärtligt upp och säger Grattis! 

Kul och efter en god frukost så skall vi ta oss till grannstaden, Gran Tarajal. Tyvärr helt omöjligt för mig att springa men jag försöker gå så fort jag kan och så får Ullis vända. 
Det är varmt men väldigt skönt och jag tror det är bra för mina stela muskler. 
Väl framme så hittar vi en affär och halva affären kollar vilka det är som inte vägt upp frukten då kassörskan går iväg. Pinsamt men det var förstås omöjligt att förstå skyltar och text. Nere vid vattnet sitter vi på en bänk och äter frukt och dricker när något biter mig hårt i benet men jag ser bara en liten, liten fluga. Sen gör det ont igen och jag förstår att det är de små rackarna som gör det. Strax efter, när Ullis skickar över lite bilder, så flyger min mobil upp och ned i asfalten. Det blev som en jäkla stöt, sade hon då hon fick ett grymt bett. Vi byter plats och sen är det inga problem.

Vi går och fikar sedan och strosar runt en stund innan det är dags att bege sig mot Playitas igen.

Efter fikat känns det bra att röra sig för fikat här är inte det bästa. Riktigt sliskigt faktiskt.

Väl hemma blir det lite dusch och sedan häng vid poolen. Först gick vi dock och köpte lite gott att ätà och när vi tittade in i sport-shoppen så såg vi ett par superfina Hoka och jag styrde om min sista present. Ullis hade råkat se en bild från Kungliga operan och undrade varför jag hade en bild därifrån. Hm, det får bli en opera till våren också med lite middag men kanske inte den operan jag hade bild på.

Till poolen och jag läste lite innan jag slumrade till och då jag redan börjat bli bränd så letade jag upp lite skugga.

Sen lite simning och vi hann gratulera Claudia, som också fyllde år idag. Det blev ett kortare simpass och sen ytterligare en stund vid poolen innan det var dags att planera för middagen. Jag försökte få ett bord reserverat men ingen chef var där så det var svårt. Nåja, vi fick väl skynda oss istället.

Ullis gick och jag tog linbanan då benen fortfarande var helt slut.

När jag kommer fram så ser Ullis lite finurlig och glad ut. Hon har fått ett brev på dörren och där står det att Team Playitas bjuder på en flaska bubbel i baren - kul! Frågan var om man kunde byta det till något alkoholfritt för en stor flaska Cava kan vi ju inte stjälpa i oss.

Dusch och sen dags för middag. Vi kan inte byta utan en stor flaska hämtas ut och vi tar ett varsitt glas och det är första alkoholen för mig på över ett år. 

Som vanligt god mat och vi bara njuter. Sen ger vi våra bordsgrannar flaskan och de blir glada och tacksamma och utbringar en skål för Ullis. 
Bra och härlig dag, precis som Ullis ville ha den! :-)

Vaknar upp och har sovit riktigt bra men maten innehåller nog en del vitlök då jag alltid får ont i halsen av den men så här, direkt i solen, så blir man förstås orolig att man åkt på något. Det ger dock med sig efter några timmar så det var falskt alarm.

Nu kom jag på att jag kan kika på Hitta-appen och jag får träff på en väg i Danmark och efter ytterligare ett tag så blir det träff i ett hus en bit ifrån Roskilde. Det ägs av en äldre kvinna vid namn Helle och jag försökte kontakta henne men får inget svar. Apollo verkade sådär lagom intresserade att hjälpa till så jag får kontakta mitt försäkringsbolag så får vi se hur vi går vidare. Jag kan ju för all framtid se var de är såvida jag inte tar bort dem.

Sen vill Ullis springa upp till fyren och det är förstås inte den allra lugnaste starten för mig men jag vill försöka.

Jag lägger in små gåpauser redan från början men det är 90 % jogg nästan hela tiden men på slutet så börjar det bli bra brant och pulsen började skena. Ullis däremot skuttade på som om det inte var någon match och fick hela tiden vänta på mig men mot slutet fick hon springa på. Superfin väg och helt otrolig utsikt vid fyren. Det fanns dock, konstigt nog, inget att köpa så man fick jogga iväg törstig och nu trodde man att det var en baggis att bara "rulla ned" men värmen och längden gjorde att pulsen bara drog iväg på slutet och fastän det var helt platt på slutet så hade jag 180 slag i minuten sista biten. 
Sen var det simning men nu var jag helt slut och fick kämpa mig igenom typ 600-700 meter. På slutet kollade jag lite på Ullis istället. Klockan fick dock spel och förstod inte att det var 50 meters pool.

Vi avslutar med lite god mat och nu säg vi även suoertriatleten Sebastian Kienle. Det verkar krylla av kändisar här och återigen var Ståhl här med några träningskompisar. Fanny Roos var visst också med men nu går jag händelsens i förväg då jag inte såg det förrän nästa dag.

Stelheten blev bara värre ju längre tiden gick.