Ja, vilken intensiv helg det var! Den började med en föreläsning med Otto Elmgart på fredagen kl 18:00 och samtidigt startade vår löparklubb vår 24-timmarslöpning.

Föreläsningen då! På ngt sätt så tyckte jag att man fick veta för lite och på ett annat sätt så är det förståeligt då det liksom är en annan värld! Jag fick ju själv bryta 6-timmars så jag var lite sliten efter Vasaloppet men nu pratar vi en helt annan dimension. Sjukt många höjdmeter och dessutom får man ta med värmen i beräkningarna. 217 km genom världens varmaste öken. Däremot tog Otto ned dramatiken med värmen då det fanns så bra skyddskläder så det var faktiskt ganska svalt. Jag hatar mig själv men jag blev faktiskt lite sugen... Efter föreläsningen och en intensiv frågestund så började Otto själv att springa med och då hade två av våra löpare redan sprungit sina pass och jag och Ullis for hemåt för lite mys med familjen. Men jag hade lite svårt att koppla av då jag skulle springa mellan 01-02 och det var lite segt att komma upp och iväg. Men väl på plats så blev jag så endorfinstinn så jag satte upp ett alldles för högt tempot och så fort jag blev själv, då Otto tog lite käk, så drog jag iväg i 4.30-fart Men usch! Det slet och jag stillade mig rätt snabbt. Otto gjorde sällskap och planen var att ligga och puttra i 6-minutersfart men ofrivilligt så var det svårt att springa långsammare än 5.30-5.40 Men riktigt kul och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Som vanligt så var det mest jag som pratade. Sen upp tidigt för att ta emot Stockholm Speedskaters på lördagen. Tyvärr ganska klent med folk men ändå väldigt trevligt. Därefter blev det en liten tur på racern tillsammans med Ullis Bernhardsson innan vi sprang lite på banan då vi firade med klubben då siste person gick i mål. Sen söndagen var det funkisjobb för hela slanten

  Såg proffsigt ut iaf...

Klent psyke...

Tisdag och "stegar" stod på programmet. Ullis och jag hade tänkt komma iväg lite tidigare för att få några extra kilometrar men det blev som vanligt lite småstressigt att bara komma iväg i tid och vi välkomnar ytterligare en som vill gå med i klubben och det är kul. Såg förresten sen på mailen att ytterligare en gick med och en tredje verkar också på gång. Kul när det hela tiden växer, det visar att vi gör något rätt iaf! :-) Hursomhelst så drog vi igång träningen med uppjogg och min tanke på att gå i ett och ett halvt varv försvann och jag ser i efterhand att både Ullis och jag fick en skenande puls ganska direkt och det verkar bli så då man inte värmer upp för det borde sett annorlunda ut om det var dåliga signaler. Jag körde på lite hårdare på slutet och höll nästan jämn fart med Sjöslaget men han var förstås inte lika trött som jag var på slutet. Sen blev det stretch och jag passade på att byta skor till DS Trainer då jag ville få in lite mer fartkänsla. Uppjoggen gjordes i Jako-skorna som för övrigt är underbara men som inte görs längre, tyvärr. Sen fick vi inte lite bålstyrka och lite utfallssteg innan löpskolningen. Jag märkte ganska fort att jag återigen taggat till mig. Hela dagen hade jag var taggad för kvällen men ju längre dagen blev så blev jag alltmer trött och när det dessutom strulade till sig lite innan strängningsdags så började luften gå ur mig. När intervallerna sedan började så drog Sjöslaget och Rydholmen iväg ganska raskt och jag anförde en grupp men första 2-minutaren snittade vi på 4.32/km, och det var lite klent. Men sen höjdes farten och jag började hela tiden få lite luckor bakåt och det inspirerade förstås. 4-minutaren sen gick i snitt på 4'16 och det gick istället lite för fort. Första "sexan" drog jag i 4'19 och nu blev det större luckor men även jag var väldigt trött men dolde det ganska väl. De övriga måste trott jag var dopad men frågan är om jag skulle klara hela passet. Tvivlet började växa. Nu 8 minuter och det var bara att bita i! Jag sneglade hela tiden på de som hade lite koll på tiden och skulle det aldrig ta slut! Till slut så stannar folk och jag skriker till och pustar ut. Skriker gör jag förstås för att vidarebefordra att uppmärksamma att vi skall stanna. Nu gick det i 4'25-fart. Lite långsammare men absolut ingen katastrof men helt klart förståeligt. Sen så gick vi nedåt igen och fastän det nu var 2 minuter kortare så fanns absolut fortfarande tvivel på om jag skulle klara det. Nu hade jag lite mer koll när vi skulle stanna men när det ropas till så är det tyvärr en minut för tidigt och folk stånkar och stönar och vi är alla lite tveksamma. Efter en kort stund så är vi alla igång igen då vi förstår att någon har missat en minut och vi förlorar 17 sekunder. De första 5 minuterna höll vi 4'24 och den sista biten gick i 4'27-fart men kanske några sekunder snabbare då det blev lite tokigt med start och stopp. 4-minuter därefter och det gick i 4'25-fart. Sen började Thellen vakna och det är absolut inget som förvånar och när det var 2 minuter kvar så satte han en jäkla fart och jag fick bita mig i tungan för att inte dras med och jag ser klart en fartökning direkt när han sprintade förbi men sen lugnade jag mig och fick en snittfart på den 2-minuten på 4'17. 

Rejält trött men nöjd! Kanske kunde varit lite lugnare men jag orkade hyfsat bra och en del pannbandsträning är nog bara nyttigt! 3 varvs lugn nedjogg, jag joggade ned med Kihlis och pratade lite kost. Det är helt klart infekterat i de där debatterna men även mycket intressant. Jag har svårt att se att det skall vara så svart eller vitt. 

Sen var det fort hem och duscha för att sen fira Tim! Eller vi hade faktiskt firat honom innan träningen men nu skulle vi se en film som han fått. Apornas planet och den var riktigt bra. Kanske tappade lite i slutet men vilken bild det blir med blueray! Jisses! 19 år är Tim nu, det är inte klokt, vart tar åren vägen! :-) Men härliga år så man skall inte klaga. Nästa år blir det nog ett riktigt partaj! :-)

Ja, kanske var Telenor-reklamen den utlösande faktorn för jag hade gått och sneglat på en klubbkompis fina motorcykel men när jag kikade lite på Blocket så hittade jag ett riktigt fynd i Hedemora och visst... Det kanske inte var riktigt rätt läge, jag kanske inte borde... Och så vidare. Men vad f-n! Man lever bara en gång och både Ullis och jag gillar att åka så varför inte. Först var vi faktiskt på loppis, på ngt som kallas för Lissma Park, och blev av med lite gammalt och sen tänkte vi dra upp till Hedemora för att ev. köpa hojen. Men vi höll knappt på att komma ut ur stan pga alla vägbyggen så när vi skulle tanka vid OKQ8, i början av E18 ut från Stockholm, så vet vi inte vilken väg vi skall ta och får istället åka in på Statoil och sedan i princip åka tillbaka in mot stan en bra bit för att sedan komma tillbaka rätt väg. Rätt irriterande då man ändå har en bra bit att åka. Hursomhelst så kommer vi fram och motorcykeln ser jättefin ut och den känns helt rätt! Bra pris och det är en 06:a som bara gått 1600 mil. Jag får med toppbox och motorcykelkläder. Hjälm fick jag hoppa in på Biltema innan och köpa. Sen var det bara att bege sig hemåt och fy satan vilket monster! Grymt bottenvrid och ligga på 5:an i 113 km/h och bara gasa på ger en stark effekt! Man tror inte att så mycket skall hända men bara det är lite häftigt och när man istället växlar ned till 3:an och drar på så är det fyrverkeri! :-) Ha ha, så häftigt! Nu är det bäst att inte skriva för mycket så farbror polisen drar förhastade slutsatser! ;-) Skämt åsido så måste man gasa på ngn gång men att nosa på topphastigheten som sägs vara 289 km/h finns inte på kartan. Sådan kris har jag inte fått så jag längtar efter döden! :-0 Nä, bara att glida runt och ta svängarna genom att luta ned bågen lite är underbart. Idag så var Ullis och jag ute på en liten tur. Det blev en snabbis först till Ullis pappa och Mona där vi visade hojen och sedan till Sille Krog för att få i oss lite matigt. Ungarna gjorde lite käk men räknade nog lite fel. Sen tog vi en tur till Trosa och körde "Raggarrundan" men den var inte riktigt som förut eller så är sommaren helt enkelt slut! ;-) Väl hemma så röjde vi lite i vårat lilla garage, tvärsöver gatan, så att vi kunde få in hojen. Undrar vad den väger förresten! Den är sjukt tung då den står stilla men på vägarna så är den följsam som sjutton! Jag är grymt nöjd. Det är förresten en GSF 1200 S - Bandit. S står nog för Sport! ;-)

Så var det torsdag och maralöparna var ju inte med då de skall vila men Ullis har känt av halsen och sprang dessutom inte igår så hon tänkte provjogga lite. Maria U skulle jogga från Vagnhärad till Häradsvallen och möta upp oss där. Och när Ullis och jag kommer fram till Åda så möter vi... inga alls! Lite tråkigt och eftersom Ullis skall ta det lite lugnt så tar hon bilen bort och jag springer dit. Jag tycker det känns jäkligt skönt men det är ju bara i början och sånt kan ju ändras. Och känns inte halsen igen lite... jo, kanske! Trist! Men jag ger det ett försök. Oftast så brukar det försvinna och förr i tiden, då jag tränade mycket, så hade jag full koll på vilka förkylningar som det gick att springa bort och vilka man skulle vara försiktig med. Hursomhelst. Jag möter Micke F, i sin bil, och han har redan sprungit då sonen David tränade fotboll. Sen vid vallen så står Ullis och väntar och Johan T dyker också upp. Så vi väntar in Maria och när hon väl kommer så .. haltar hon! :-0 Aj då! Benhinnebesvär och kanske inte helt oväntat då hon körde jättehårt i tisdags. Skynda långsamt, Maria! :-) Ullis gör Maria sällskap och jag gissar att de går tillbaka och Johan och jag börjar springa. Det känns helt okey och vi pratar om det mesta men även förstås även om banan. Jag har nog aldrig sprungit femman förut. Som är med i Hedebyloppet, dvs Hedebyloppet 5 km. Den är grymt omväxlande och startar med en riktig sugande backe så det gäller att hålla igen lite från start. Löpningen går riktigt bra och visst flåsar man i vissa backar men det går rätt bra och Johan tycker jag har förbättrat mig och det måste jag nog ha gjort men det är långt kvar. Vi springer i typ 5.20-fart, gissar jag. Sen vid våtmarken så är det ju alldeles underbart men kanske lite svårt att springa om men då har man ju sprungit runt 3,5 km och borde ha positionerat sig och det finns ju fortfarande plats att springa om de sista 600 meterna typ. Vi flåsar lite då vi är klara och jag har bilen kvar då Ullis gick iväg med Maria så jag tar bilen hem. Skönt och lugnt pass!

På väg hem i bilen!

Sen möter jag Ullis och vi springer lite till - skönt!

Så var det tisdag igen och ett litet specialpass eftersom Stockholm Marathon närmar sig för en del och det gjorde förstås att vi pratade lite om det också. I övrigt så var det tuffa 400-ingar för alla andra men även för mara-gruppen som dock körde en snällare variant. Men redan på uppjoggen så kändes det lite sisådär då jag åt fel och lite för mycket samt lite för nära inpå passet. 2 kycklinglår och potatissallad gillades inte av magen då det skulle springas intervaller. Det blev en hel del löpskolning och det kändes helt okey. Sen var det full fart och första intervallen gick lite för fort och jag tror jag ropade till på Sandra att hon körde för hårt, hon var grymt taggad, tror jag. Den gick nog på 1.31 Anders S och jag hade tänkt att köra ihop men sen dök Sandra bara upp igen och hon måste ha legat precis bakom på första och andra intervallen för sen hängde hon med hela tiden och både hon och jag låg nog på gränsen och jag vet inte om det var farten eller maten som var värst men jag var iaf tvungen att sänka innan det skulle gå helt åt pipan. Vid någon intervall så kände jag att det var nära och då man har halva passet kvar så kändes det inte så superbra direkt. Och försöken att sänka farten gick inte så bra då både Anders och Sandra var taggade. Och när jag, efter andra setet, måste gå iväg så missar dem att de skall ha Set-vila utan kör på igen med en intervall. Då blir det lite konstigt och sista setet blir lite som det blir. Jag känner mig stum i hela kroppen och magen protesterar. De andra kämpar dock på och satsar då på 3 stycken intervaller då de redan klämt in en extra på Set nummer 2. Jag ger iaf upp efter 200 meter och försöker bara jogga men jag har magknip och det är knappt att det går att jogga. Nåväl, det är härligt att se allas insatser och med alla leenden man ser så kan man inte annat än att vara nöjd! Grymt bra jobbat av alla!

Sen passade vi på att ta ett kort men tyvärr hade några försvunnit innan.

Grymt gäng!

Mina tider (samt Anders och Sandras)

1.33,5

1.31,0

1.33,3

1.31,6

1.34,8

1.32,8

1.37,5

1.38,9

(Anders och Sandra körde en själva av bara farten, tid ingen som vet)

(Anders och Sandras intervaller)

1.44,6

1.39,9

1.37,4

Söndag morgon och jag var rätt trött. Sov länge och Ullis började ropa om att kaffet var klart! Jag försökte motargumentera med att jag var klar. Men kaffet drog visst hårdare än mig, tyvärr... ;-)

Men det var skönt att komma upp och Ullis ville köra långpass och jag både ville och inte ville. Det vore klart bra at köra ett långpass men jag kände mig lites sliten och ville inte bli lika trött som förrförra helgen. Och eftersom det såg ut som kaos på jobbet, efter gårdagens succé försäljningsmässigt, så ville jag dit och plocka bort alla kartonger som återigen låg utanför min port. Och varför då inte göra så att Ullis springer från Vagnhärad och plockar upp mig vid Åda!? Ah, helt perfekt. Jag kommer iaf dit och hinner precis ta bort alla kartonger när de första från Friskis anländer. Sen tar jag på mig ett par nya fina tights från Rogelli och de skall jag snart lägga ut i shopen, de ersätter de jag kallat för boones. Rätt små i storlekarna men bekväma ändå. Hursomhelst så tog jag ut en vattenryggsäck till mig men jag nöjde mig med den vanliga Salomon XA 10+3 EXP INSULATED SET M... Shit, vilket namn! Ja, den iaf. Ni hittar den här: http://www.enklaresport.se/product_info.php?&products_id=581

Efter lite bök med att få bort skyddsplast och annat så var jag färdig och när jag gick ut så frös jag så mycket så var jag var tvungen att ta ut en ny mössa och ett par nya handskar, då jag inte hittade några på jobbet.

Sen var det dags och Ullis dök upp. Hon fick alltså ca. 4 km extra idag. Och efter lite konsultation så beslöt vi oss för att köra mot Stensund och vidare mot Trosa. Jag fick stanna några gånger då både ben och fötter protesterade lite men jag blev lite bedövad då jag sprang så då jag blev tillräckligt varm så funkade det hyfsat men visst blev det några stopp. Om inte annat så för att beskåda den fina utsikten, bilder kommer nedan. Helt otroligt så fint och så nära inpå, det hade man ingen aning om. Bara att det var så fint vid Stensund var en överaskning och jag förstår att det måste vara inspirerande att plugga där. För mig blev det 16,5 km och en hel del löpning i svår terräng, så jag är jättenöjd. Men till bilderna då. Vi låter dem tala för sig själv!

Efter träningen igår kväll så stelnade kroppen till och att jag överhuvudtaget kunde springa igår är en gåta men det får jag tacka Anders S för som visade några knep för att ta bort den akuta smärtan och möjliggöra en löprörelse. Så när jag gick och lade mig igår så var det bara att inse att jag aldrig kommer att komma iväg på någon morgonträning. Och när då klockan ringer för att komma upp till jobbet så får jag ligga i 10 minuter och bara vrida och bända igång kroppen och sen ser jag att det står en påminnelse om tandläkaren vid 08:00 så det var bara att få i sig lite frukost och och skjutsa iväg Ullis och tillbaka. Elektrikern skulle ju komma vid 19:00 ikväll så träningen fick väl bli efter den. Jag stannade till lite kort på jobbet innan tandläkaren och då ringer elektrikern och stod och stampade utanför huset. Aha, det var på morgonen han skulle komma och var då lite sen alltså. Hursomhelst så var det full fart hemåt och visade upp vad jag hade tänkt i huset och sen direkt till tandläkaren. Där väntade rotfyllning och tanden borrades ju upp på vägen upp till Vasaloppsveckan och vi vet än idag inte om det var ett onödigt jobb eller inte. Hursomhelst så blev det tvunget att rotfylla och kanske var det så att det var en spricka men det är lite svårt att se på röntgenbilderna som togs då.

Nu smärtar korsryggen rejält men jag väntar på besök av Anders S igen så han får knåda ut ryggen. Det är lite av en smärtblandat längtan att han skall komma. Men jäkla kul igår med så mycket folk på träningen, jag vet faktiskt inte hur många det var men runt 18-20 stycken var vi nog. Här en liten "fjortisbild" efter intervallerna.