Så var det tisdag och dags att känna på lite löpning igen. Nu var det ett relativt kort men hyfsat hårt SD-pass som gällde och jag var sugen. Helt klart! Väl hemma från skolan så fixar jag lite mat och Ullis och jag tar oss en liten tupplur efter det men sen ångrar jag mig och tänker att jag kan ju lika gärna lägga mig en stund i den proffsiga massagestolen och så får det bli. Det blir en underbar massage och jag tror jag valde Refresh-mode, den här gången. Sen höll jag på att somna till ordentligt och det blev lite bråttom. Väl på plats så är det bara "mara-folk" så det är enkelt att snacka om dagens pass. 4 km SD, dvs snabbdistans. Och kul att Ullis kändes sig pigg nog att prova på och de andra som var där var Flaken, Tokan och Rainy. Den sistnämnda hade även gjort klart servicen på min tävlingscykel och han kände sig nöjd och det kändes bra för mig. Det är väl egentligen kedjan som han skall byta sen. Sen har jag inte så mycket att skylla på. 

Vi joggar iaf några varv på banan och kör sedan lite stretch och löpskolning innan det är dags. Jag och Tokan bestämmer oss för att köra runt 4.30-fart och de andra lite långsammare. Så var vi igång och jag tyckte det gick lite väl fort i början men det var nog bara jag som inte var varm. Så jag undrar hur min form egentligen är men det gick å andra sidan lite snabbare än tänkt också. Men pulsen höll sig stabil och det kändes rätt bra. Lagom flåsigt men långt kvar till riktigt ansträngande men det är klart att det är ju så mycket längre på lördag. Men jag har ju ett bra pannben. Hursomhelst så kändes det riktigt bra och jag är full av tillförsikt. Enligt Tokans klocka så höll vi 4.23 i snitt och min klocka visar t.o.m 4.21 i snitt men jag låg iofs utanför. Skall vi räkna prick 400 meter/varv så blir det istället 4.28 så gott som. Nåja, stabilt och fint, jag är nöjd! Pulsen som max på 173 och det indikerar ju på att det inte var så blodigt. Min maxpuls bör var 192 nu och min tröskelpuls på runt 182-183. 

Nä, nu är det nedtrappning som pågår och jag skall köra 1-2 pass på Cross Trainern nu. Eventuellt lite löpning på torsdag. 

På vägen hem så hämtade vi tempocykeln och Rainy har dessutom monterat på en sadel som jag skall prova. Det blir spännande. Men det blir nog efter maran. Natt natti! 

Tack för servicen, R!

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten, Bernhardsson Måleri (5000kr)

Måndag och ledigheten var slut. Men jag har ju ett underbart jobb som idrottslärare så det är inte så att det tar emot att arbeta men jag tycker alltid det är lite småsegt att komma tillbaka efter en längre ledighet. Hursomhelst så gick det bra att jobba och eleverna var underbara. Och likaså vädret. Bara hoppas det håller i sig men jag tror det blir lite sämre nu ett par dagar. Väl hemma så köpte jag lite mat och sen började jag på med maten men Ullis tog sen över så jag skulle hinna simma lite. Men när jag kommer dit så hör jag att simklubben börjar 19.00 och inte 18.30, som jag fick för mig först. Så då vänder jag på steken och börjar med Cross Trainern. När jag kommer in i rummet så är båda maskinerna ockuperade och jag kör lite rehab-övningar istället som är bra för löpsteget och även min stelhet i överkroppen. Efter ca. 10 minuter så blir en maskin ledig och jag drar igång. I bakhuvudet så hade jag lite lust att testa på intervaller men jag började iaf i vanlig takt de första åtta minuterna och sen drog jag ned på motståndet till 9 och tog det lugnt i två minuter innan jag körde igång med intevaller. Det blev hårdkörning i två minuter, på motstånd 18, och sen lugnt på halva motståndet och det lika länge. Det upprepade jag fem gånger, alltså tills det gått en halvtimme totalt och jag blev riktigt trött! Då jag körde på så var målet hela tiden att inte gå under 80 steg/minuten och sen låg jag runt 67-78 steg i minuten då det var lugnt. Skönt pass och riktigt svettigt!

Efter så var det alltså dags för simning men nu var jag så trött i armarna så efter 250 meter så kände jag att det fick räcka. Jag kände mig rätt nöjd idag och eftersom det är Stockholm Marathon på lördag så vill jag lyssna på kroppen och toppa mig lite. 

Lördag och Ullis och jag hade bokat in att vi kunde vara testpiloter åt eleverna på Konditionsidrott, på Bosön. Det lät intressant men jag läste inte på något om det mera så det fick bli som det blev. Lite dålig information vart vi skulle samlas men vi sprang runt lite på Bosön och frågade. Till slut så hittar vi rätt och följer med "Lina-triathlet", tror hon kallas så på Instagram, Ullis visste iaf vem hon var. Snart nog så hade vi samlats men det verkade mest vara eleverna där och vi skulle alltså vara kvar på något ställe och bli hämtade nåja. De skulle passa på att filma en liten reklamfilm och vi var med där på ett hörn. Sen om de kan använda just det klippet vet jag inte. Sen skulle jag iaf få komma till mina lärare och jag går till två tjejer och hälsar på dem. Då blir jag jättepaff då jag hälsar på den andra tjejen. Hon är ju jättelik någon jag känner typ och jag måste fråga vem hon här. Jag tänkte om det var någon gammal kund eller vän till mig. Men det är ju Helena Ekholm, skidskytten, säger den första tjejen! Ha ha, lite pinsamt men hon kändes så bekant. Den första tjejen var för övrigt en duktig triathlet och han hade bland annat kommit två på långdistans VM, i age group. Jag skämtade något om att ha blivit starstrucked men det slutade med att det blev massvis med prat om triathlon med Annicka, som triathlontjejen heter. Själva löpanalysen gick bra och ungefär som jag själv skulle ha kört. Efter filmningen så kollade de på löpsteget och jag kände själv att jag inte fick upp högerarmen och det såg Helena också. Jag tyckte det var skumt men jag fick sen lite övningar för min stela överkropp. Så bra analys men inga direkta nyheter. Kul att få en objektiv bedömning men jag skulle nog gärna velat sett filmen själv.

Efter analysen så drog jag och Ullis iväg på en löptur på ön och det blev ungefär 7,5 km och det var rena löparporren. Riktigt nice!

Sen duschade vi av oss och gick och åt på restaurangen innan det var dags för Workshopen, som vi också anmälde oss till. Det började med att vi skulle springa en sväng och vi bytte om lite fort innan vi drog iväg. Sista övningen var en aha-upplevelse för då man stod med ena benet bak och lyfte upp armarna så gick det inte alls då jag hade höger ben bak i 90 grader. Jisses! Det förklarar förstås varför jag inte fick upp högerarmen i steget. Nu har jag lite att jobba på och det blir spännande att se vad det kan göra för farten.

Vi avslutade med Hockey-VM och det drog ut på tiden så mycket att jag tvekade på om jag skulle komma upp på cykeln morgonen efter... Men vad härligt med vinst! :-)

Lördag och Ullis och jag hade bokat en dag på Södertuna Slott. Först skulle vi springa runt lite och gärna ett långpass. Sedan hade vi bokat deras Relax och sedan Afternoon Tea. Men det var lite segt att komma upp i tid och jag fick även avboka min tid med revisorn då jag trodde att det var nästa helg vi skulle till slottet. Men det var inga problem och vi masade oss upp. Det blev lite grött och faktiskt lite sportdryck innan. Tyvärr hade inte Apoteket öppnat då vi passerade Gnesta och Afternoon Tea utan laktostabletter? Njae, det kändes inte så lyckat. Men inget att göra. Vi kommer iaf fram till slottets parkering och gör oss iordning för att springa. Jag är rätt stel igen i hälsenan men jag stretchade rätt bra då jag åt frukost. Men det var iaf med stela ben vi joggade iväg men vart skulle vi springa? Det var frågan. Vi hade från en gemensam bekant hört att det fanns lite fina stigar runtomkring och vi började med den lokala slingan, som gick precis bredvid slottet, och den var sjukt fin. Det blev mest en massa fotande och det kanske var tur att det var en kort runda. Jag ser på korten att de inte alltid gjorde naturen rättvisa. För där det var som finast så gick det liksom inte att se på korten. Snart var vi förstås klara med den lilla rundan, den var nog inte mycket mer än två kilometer och eftersom vi då sprang nära Frösjön och inte såg någon fortsättning på Sörmlandsleden där så fanns det bara att jogga ut på stora vägen, mot Mariefred, en bit och där såg vi skylten som visade vart vi skulle springa in. Det var mycket djur och jag stannade och fotade och sen var det väldigt blandad terräng och rätt kuperat. När sedan leden fortsatte rakt upp, vid Klämmingen, så fortsatte vi istället på grusvägen, som vi sprang på. Sen när vi sprungit en timme så vände vi och sprang tillbaka. Eller nästan en timme iaf. Vi valde dock bort några svängar så vi kom endast 16 kilometer men det kändes längre då det var lite tekniskt. Efter det så var det då relax. När vi skall checka in så är det lite struligt. Hon i receptionen hittade inte vår bokning och både jag och Ullis visste att det var hon själv som tagit emot den. Nåja, vi går sedan ned till relaxen och skall lösa bokningen sen. Mina presentkort visste hon inte hur hon skulle lösa in. När vi skall in på relaxen så är inget öppet och till slut får vi liksom gå in bakvägen och traska in med våra skor. Helt öde och ingenting är på. Men vi glider ned i poolen som finns där och slappnar av lite. Fast det vore ju skönt med bastu och den är också avstängd så jag går till en telefon, där man kan nå receptionen och klagar lite. De skulle komma ned och slå på bastun och det var ju skönt. Det blir lite mer pool men Ullis kände att det fick räcka. Men jag sträckte ut lite och sen gick vi och eldade på en bastu rejält, efter det att de varit där. Vi gick in på damernas och sen fick jag hålla lite utkik och när vi märkte att det kom någon så smet jag ut fort som sjutton. Vi bytte sen bastu till herrarnas för där var det lugnare. Efter det duschade vi av oss och sen väntade jag på Ullis. Jag hittade ett biljardbord och passade på att spela lite och när det kommer några damer så prade jag med den äldre och hon var lite missnöjd med bemötandet på stället och jag kunde ju inte direkt säga emot. Men men... Hon var där med sina barn och barnbarn och de hade det nog mysigt ändå.

Ullis och jag gick sen bort till slottet igen och där skulle vi in på Afternoon Tea och nu blir jag positivt överaskad. De hade typ ingenting jag kunde äta men de fixade iordning en bricka till mig och det var underbart! DET kallar jag bra service och det var väl skönt att allt inte bara var negativt. :-) Fast vi hade det skönt ändå, trots att vi fick smita in bakvägen och trots att bastun inte var på. Det gick ju att lösa. Och fikat var ljuvligt gott.

Så var det sista april och således Valborg men framförallt Tims dopdag och min och Ullis bröllopsdag. I år firade vi 22 år och då kallades det jutebröllop, inget jag visste innan jag googlade det. Och samtidigt hade vi skapat ett event om att springa Sillen runt. Det har vi gjort förut, dels själva ett par gånger men även som event. Och nu tyckte vi att det var dags igen. Men tyvärr har jag haft mer och mer problem med hälsenan och fått bryta några gånger. Ibland så har det känts som om även formen varit dålig men det är nog att hälsenan dragit ned på allt. Och jag var rejält orolig. I tisdags så kom jag bara fyra kilometer och det med en massa småpauser. Och till råga på allt så blev jag förkyld så jag gick in med de sämsta av förutsättningar och dagen innan var vi på en trevlig tillställning där det inte blev "vanlig" mat utan mer gofika och bättre saker har man laddat med. Smörgåstårta och kakor kanske inte är det optimala och dessutom under lång, men dock trevlig, stund. Sent på kvällen åkte vi och kollade in Trosa Backyard Ultra och högg samtidigt in på en pastabuffé. Direkt på det blev det sängen men samtidigt blandade jag ihop en riktigt "häxdbrygd" av Vitargo och andra kosttillskott. Magen stod under natten ut i alla möjliga hörn. 

Sen på morgonen vaknade jag upp i ganska god tid och stretchade rejält och hann dessutom med en kvart i massagefåtöljen. Ut rätt sent och där stod alla och väntade. Jag som vanligt sist ut men det var lite stressigt och jag lade in en brasklapp om att jag kanske skulle få vända och hämta cykeln istället. Men vi joggade iväg och jag hann knappt komma två kilometer förrän jag var tvungen att lätta på trycket. Det blev ett kort stopp och sen försöka jaga ikapp de övriga. Den här gången hade jag skrivit ut att vi skulle hålla 6.20 och vi höll det riktigt bra. Kanske blev det lite snabbare efter ett tag. Vi vänder upp mot Ullaberg och nu började det bli lite kuperat och jag känner klart av min hälsena och just då känns det rätt dåligt. Och jag hostar emellanåt. Kanske är jag riktigt jävla dum i huvudet men men... Det här är ju så roligt. Det blir små korta stopp efter 5-6 km och jag försöker få in det och vi passar på att ta kort. Samtidigt som vi stoppar till så avlastar det hälsenan rejält men efter ett tag så tänker jag inte lika mycket på den utan det börjar tuffa på allt bättre. Och vädret är underbart men lite växlande och när jag ropar avklädning så stannar bara jag och Ullis och tar av oss medan resten tuffade vidare och verkar öka lite. Hmm, skumt. Precis när jag tar av mig går solen i moln och det blåser till. Burr! Jag ångrade mig och tar på mig igen och vi kör igång. Och vi märker att avståndet ökar fastän vi ligger på bra mycket snabbare än tänkt snittfart. Efter några minuter så samlas ändå gänget ihop sig och det blir snart samma sak igen. Fast jag känner mig nu asstark och har inget som helst problem med varken sträckan eller farten. Helt underbart. Jag väljer dock att samla ihop de bakom och Ullis får jaga ikapp täten istället. En löpare får riktiga problem på slutet och jag försöker skjuta på men snart är det helt kört. Energin är borta och samtidigt har Tokan kommit tillbaka och kollar läget. Han säger att han kan hämta upp löparen och det verkade okey. En till har lite problem men när Robban också kommer tillbaka och kollar läget så drar Tokan och jag snart på och joingar framförvarande. Vi ser att en till löpare får lite jobbigt och vi väljer att dra på för att hen inte skall springa själv i mål men snart nog verkar hen få kontakt igen men då är vi så nära så vi lägger oss tillsammans med gänget. Så underbart att emellanåt trycka på och vi jagade ikapp i farter mellan 4.30 och 5 min/km. Som snabbast nära 4 min/km. Och det efter tre mil och det märktes knappt så visst har det börjat hända grejer. Jag kände dock av ett visst obehag under fötterna och även lite i hälsenan men de stora problemen kom när man stelnat till. Dock endast i hälsenan, resten kändes ingenting. Underbart!

På kvällen sen så delade Ullis och jag på ett mousserande vin, tror det var Gynning. Vet inte vad den heter men klart god! :-)

Just ja! Vi fick nästan ihop 35 km. Några valde att springa några hundra meter extra men jag nöjde mig med 34,66 km. 

Torsdag och normalt sett så är det ju löpning men jag vågade inte springa då jag fortfarande kände mig hängig. Och det lutade väl åt att det inte skulle bli någon träning alls. Men Ullis pratade lite om Core-träning och jag kunde snart nog inte låta bli att träna. Som vanligt så hade vi tagit oas en lite siesta, efter maten, och det blev stressigt som vanligt.

Väl på plats så träffar vi Flaken och Tokan och hälsar på dem. 

Sen blir det lite stakning innan jag körde en hel del styrketräning innan jag joinade Ullis och körde lite Core. Sen avslutade jag med lite Slackline och sen testade jag att stå på en Pilates-boll - sjukt kul!

Som rubriken antyder så fick jag ont i halsen och jag vill bara upplysa att jag aldrig någonsin kommer att tipsa om att springa då man har ont i halsen. Förut så kunde jag relativt lätta känna av när det var okey att springa med halsont och när det inte var det. Den känslan verkar jag har förlorat nu men kände ändå att jag liksom inte hade råd att missa ytterligare en träning. Och smärtan jag kände i halsen var bara på en punkt och kunde nästan liknas vid den man fått då man fått strul med någon tand. Liksom på ett enda ställe. Det kom direkt efter simningen igår och kanske kom det därifrån. Nåja. När jag kom hem från jobbet så ser jag att mina nya Hoka One One Clifton 3 har kommit och det var ju glädjande. Rätt orolig så drog jag på mig dem för jag hade ju gått upp en storlek men de verkade sitta bra. Visserligen kanske för mycket plats längst fram men i övrigt satt de bra.

Efter lite velande så kan jag inte hålla mig utan bestämer mig för att bara jogga lite. Speciellt när jag får frågan om jag inte ville jogga ned med Ullis då hon skulle jobba över. Så fick det bli. Felix hade åkt till jobbet så jag och Tim åt själva. Två stora hamburgare drog jag i mig och åkte sen ned till löparbanorna. Där ser jag att Flaken precis kommit och snart kommer även Rydholmaren. Min ömma hälsena gjorde att jag rätt omgående känner att jag nog drar iväg på en egen tur då jag ändå inte ville hålla deras joggtempo i början. Jag behövde ju bli varm först. Men det går rätt fort och snart nog så tuffar jag på lite snabbare än 6-minuterstempo och det fastän det kändes som det gick mycket långsammare. Skum känsla. Steget kändes rätt bra och det var riktigt skönt att springa och jag stannar och tar några kort.

Det blir samma runda som förra tisdagen och när jag skall passerar en väg så slänger jag ett öga bakåt och ser att en polisbil kommer och då bromsar jag in och skall vänta in honom men han börjar vinka över mig - trevligt! Borta vid elljusspåret så träffar jag på trevlige Lill-Almen och vi pratar lite. Sen drar jag vidare mot Camfil för att möta upp Ullis och när hon kommer ut så kör vi vidare. Och vi börjar också som vi gjorde sist och vi sprang längs ån och sen ville jag vidare mot Långnäs och tillbaka mot löparbanorna. Men först så ville jag kolla vad som börjat göra ont i skon, hade jag fått in något där eller? Jag tar av mig skon och strumpan och ser att jag fått ett hudveck. Men vad f-n! Klantigt. Tunna strumpor och nya mjuka, tjocka skor. Det var ju som gjort för att få strul. Och dessutom inga funktionsstrumpor. Men men... Inget att göra och jag ville inte bryta.

Vi fortsatte som sagt var och fick ihop nästan 6 km och när jag slår ihop det blev det 14,22 km för mig. Bara att hoppas att det inte blir värre med halsen nu.

Så var det söndag och jag kände en hel del revanschlust från fredagens tuffa trainerpass och tankarna har kommit att det är helt kört med mitt mål. Men men, hoppet är ju det sista som överger en och att man känner sig sliten då man tränar mycket är ju helt naturligt. Men jag är ju fortfarande rätt långt ifrån de mängder det känns som jag borde ligga på. Hursomhelst så är min huvudplan många pass i zon 2 men idag ville jag kötta på och få ett kvitto på att jag är med i matchen. Men det började inget vidare då jag råkar dra ut fel sladd och hinner bara komma en minut innan datorn dör. Sen tar det lite tid innan jag är igång igen och nu får jag varken pulssignal eller kadenssignal. Surt sa räven. Och ganska direkt så känner jag att det är tungt redan vid 30 km/h och det tar musten ur mig. Men vad f-n! Nu blir jag sur och kör på istället. Och nu trycker jag upp mig i runt 40 km/h. Jag valde faktiskt en velodrambana som förstås är helt platt, om man bortser från att det är lite upp och ned i svängarna. Fast nu satt jag fast styrning då jag inte orkade hålla på att svänga i fem mil. Sträckan var alltså 50,0 km och 200 varv. Redan vid 10 km så undrade jag om det verkligen fanns en chans att hålla uppe tempot för det var riktigt jobbigt det och så fortsatte det men Ullis trampade bredvid mig och hon hade valt en bana som hon visst var själv på och hade hon det kämpigt med motivationen så kunde väl jag också ha det tufft. Tänkte jag. Så jag borrade ned huvudet och bara körde. Men det blev alltmer varmt och svetten bara flödade. Jag blev lite chockad att jag fortsatt kunde hålla farten men nu var det hälften kvar och allt oftare började jag få tankar på att ge upp. När det bara var en mil kvar var jag superslut och fick verkligen kämpa. Under mig hade det blivit en stor pöl och det såg ut som jag pinkat på mig, big Time! :-0 Galet blött och varmt. Vi skulle förstås öppnat upp ett fönster men ingen ville heller gå av cykeln. Jag är så stolt och glad att jag lyckades hålla ut hela vägen och mitt snitt blev till slut 41,2 km/h och tiden blev 1.13''15 Visserligen var det bara fem mil och det på en trainer men det tände iaf lite hopp i mig. :-)