Tisdag och sista jobbdagen innan Kalmar Ironman. Jag snackade med chefen och sade att jag inte riktigt var med mentalt och det kanske är bäst för bägge parter att jag är ledig imorgon, onsdag. Och det var inga problem då det inte var så viktigt att jag var med imorgon. På torsdag morgon åker vi iaf ned till Kalmar och idag var det ju klubbträning, i Trosa. Se att det skrev med stor bokstav nu! Jag har rätt många läsare med lite suspekt humor så man kan aldrig vara för tydlig! ;-) 

Ullis hängde med och skulle jogga lite och jag skulle bara morsa på gänget innan jag drog till Sports Club. Väl på plats så ser jag att jag glömt Safiren-kortet, och det är klart irriterande. Visst kan jag åka och knacka på men är det någon som inte känner mig så blir det ju lite konstigt. Men, men... Jag morsade på de som var där och det är den nya killen, vi kallar honom för Järn-Peter och sen några gamla bekantingar som Tokan och Flaken men även en nygammal bekant, Yoga-Carina - kul! 

Jag lämnade dem och åkte bort och knackade på. Jag hörde att det var någon bakom dörren och han som öppnade kände jag igen så det var lugnt. Upp på maskinen och så drog jag igång. Det blev en kvart först i lugnt tempo och sen drog jag på med intervaller. Rätt jobbigt men jag kämpade på. Vid den tredje tänkte jag att det fick räcka men så kommer en gammal elitlöpare in och då blir jag sporrad och kör ytterligare en. Tror inte det var ngn fara men nu blir det endast lite lätt cykling och eventuellt lite simning innan loppet. Jag kände tyvärr av hälen lite under passet men det är några dagar kvar och även om det inte skulle bli bättre än så här så tror jag att jag kan köra. Så med lite rehab och vila för hälen så blir det nog kanon! Gud vad spänd jag är på att se vad den ökade träningen kommer att ge för resultat. Jag hoppas och tror att det åtminstone gör så att jag är förhållandevis nära 10 timmar iaf. Men allt kan hända och man får vara ödmjuk inför uppgiften. 

4 stycken tuffa intervaller

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

bild kommer ....

Så var det fredag och idag hade vi bestämt att åka till Stockholm för att äta lunch på en bra asiatisk restaurant - Rice!

Tror den heter något med Rice iaf. Asch, jag googlar fram det.... Rice Asian Restaurant & Bar, heter den. Det var mycket folk men vi fick en bra plats efter ett tag. Första intrycket är att det är rätt billigt för att vara buffé men då ingick iofs bara vatten och lingondricka typ. Eller en billigare lättöl. Men alla vi tog lättöl, den var inte supergod men funkade. Alla verkade nöjda, ja iaf i stort. Jag var iaf nöjd med det jag tog. 

Efter maten så gick grabbarna iväg lite själva och Ullis ville till Provrummet. Hon provade några fina klänningar men gick faktiskt ifrån utan att köpa något. Sen stannade vi till lite snabbt i Kungens kurva och hon ville kika in på en fin trädgårdshandel - Zeta, och det lockade väl inte så mycket. Men det var jättefint och bara lite synd att det regnade. Men vi tog en påtår där och fikat var riktigt gott. Grabbarna passade på att gå runt i Heron City och shoppade lite. Efter ett tag var Ullis och jag också där och jag köpte mig lite slit och släng-kläder på XXL. Iaf var det så jag tänkte då jag köpte en billigare tunn jacka. Men det kan nog vara skön att ta på då kvällarna blir lite svalare. Och så blev det ett par mjukisbyxor också. De har jag saknat på slutet. Vet inte vart mina tagit vägen. 

Väl hemma så hade klockan dragit iväg och nu ville jag ju träna och snart nog även Ullis. Fast hon var helt inne på att simma och jag tänkte att det kunde bli på slutet för mig. Men klockan gick och jag insåg att jag fick välja. Väl på plats så tar jag fram mina Hoka One One och ur dem faller Safiren-kortet fram. Aha! Var det där det var! Som jag har letat. Jag provar att jogga lite på löpbandet och det känns, helt klart! Det är förstås slemsäcken som irriterar och med bilderna, från ultraljudet, i färskt minne, så känns det inte lika farligt att springa men just känslan, då man springer, är inte så behaglig. Men jag kanske får smeta på lite antiinflammatoriskt ett tag igen. Det blev iaf 2 km lugn jogg och det i sexminuters-fart. Det räckte så. Sen direkt in till Cross Trainern, undrar om det är någon som kört mer Cross Trainer än jag på slutet, och där kör jag igång och det blir lugnt igen. Jag har glömt pulsbandet hemma så var femte minut tar jag tag i avkännaren, på maskinen, och får fram ett pulsvärde. Det verkar stabilt på runt 124-126 slag/minuten. Så lugnt och fint idag igen. När jag passerat 40 minuter så ser jag att Ullis är klar och vinkar till mig att hon gör sig klar och sätter sig och väntar på mig. Och jag nöjde mig med 45 minuter, gott så! 

Efter det gick vi hem och fixade ordning lite räkmackor - life is good! :-)

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Först lite jobb med Enklaresport och sen hann jag med att åka till tippen och slänga lite sopor och skräp. 

Väl hemma så fick jag lite bråttomjobb och det hann jag med också samtidigt som Tim bokade in en frakt med Schenker. Som givetvis inte kom... Nåja, det var ju i slutet av dagen men ändå. 

När Ullis kom hem var jag på affären och köpte mat och vi fixade sen till det och åt tillsammans. Sen ville jag gå en snabbis till gymmet och kanske köra lite rehab och simma lite. Ullis verkade tycka att jag blivit alldeles galen som bara vill träna och träna men så farligt är det inte. Nu drar jag ju ned på mängen inför Trosa Stadslopp och det var ju lite extra prio bara för att få hälen löpbar nu också. Jag provade ju att springa igår och efter det har jag haft rätt ont. Men jag vet ju vad det beror på och ser rätt positivt på det inför loppet. Och det vill jag ju heller inte missa så även om jag har liten ont på fredag så kommer jag att starta och chansa lite. Hursomhelst så kom vi fram till Safiren och det verkade som om simdelen var stängd men gymmet var iaf öppet. Jag bytte om snabbt och väl inne i gymmet så ser jag Jossan och hälsar på henne. Och skojar också för den delen för hon är ett tacksamt byte när det gäller sånt. :-)

Väl uppe på en Cross Trainer så kör jag lite lugnt i början och sen blir det fyra stycken korta intervaller där jag körde hårt i 400 meter och sen lugnt i 200 meter. Avslutning lugnt igen och det blev drygt 17 minuter. Efter det så körde jag lite övningar för ett bättre löpsteg och sen lite stretch. Det kändes genast bättre i hälen och jag är hoppfull inför loppet som sagt var. Men jag är mycket osäker på vart jag ligger just nu och mitt tidigare mål på 35 minuter kan jag nog glömma. Eller... Ha ha, jag kör så får vi se vart det hamnar. 

Underbart är kort?

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport

Så var det midsommar och rent naturligt så stressar vissa upp. Men jag tyckte vi kunde ha det lite mer kravlöst och ta det som det kommer. Såvida inte... ja, såvida det inte drabbar träningen förstås! ;-) Ha ha, jag fick med mig Ullis till Safiren Sportsclub, i Trosa, och där var det inte direkt fullt. Men dock en tjej på en Cross Trainer och det innebar förstås att Ullis och jag inte kunde köra samtidigt. Men Ullis var snäll och överlät maskinen till mig då hon vet att det var just den jag ville komma för. Det tackar jag för! Puss, älskling! :-) Efter pussen så var jag då igång men hade lite svårt att få igång hörlurarna men efter ca. 8 (!) minuter var jag igång och nu velade jag inte utan körde igång Def Leppard direkt! Fy bubban vad härligt! Efter en kvart så tyckte jag att det fick räcka med lugn körning så jag körde igång lite hårdare och det blev intervaller. Från början tänkte jag köra hårt i 3 minuter och vila i en och förstås upprepa. När jag var igång med första så känner jag att jag nog var för taggad så det blev istället 2-minutersintervaller. Det räckte gott och väl. Det blev ... *måste kika* ... 6 stycken intervaller. På slutet så kände jag att jag låg och tärde lite på reserverna så känslan fick avgöra. Dock ville jag få in lite kvalitet så här nära inpå Trosa Stadslopp. Det ligger förstås i farozonen då jag inte kunnat springa sedan maran. Men tränat har jag och det rätt bra. Troligtvis så provar jag lite lätt på tisdag och sen vilar jag från löpningen fram till loppet. Och så på med smärtstillande och kör! Givetvis en liten risk men det var ju maran också. Med facit i hand så slet det ju också iofs... Hursomhelst så gick träningen idag bra och lite roligt med pulskurvan på slutet. Det var samma motstånd men det gick liksom inte att hålla tillbaka i vissa låtar så det ser nästan ut som lite intervaller på slutet också! :-)

Efter så käkade vi gott och drack alkoholfri öl med svärmor. Riktigt trevligt och nu är det dags för sängen. Det blir extra kul att träna imorgon bitti då man vet att många har lite ont i huvudet.... Mohahaha! Nädå, jag skall inte vara sån. Trevlig midsommar! :-)

Pulskurvan för dagen och sen från Instagram, där finns jag under namnet Enklaresport. Bäst att tillägga att jag inte sminkar mig! ;-)

Det är ju inte direkt litet men så grymt mycket mindre än det gigantiska stället på Torsåsgatan iaf. Det var det största gym jag har varit på iaf. Men nu var det viktigt att komma igång fort och då passet det mindre gymmet, som bara låg två minuters gångväg ifrån hotellet, perfekt. Ullis tog med sig löparskorna och drog iväg på en löptur medan jag gick in på gymmet och ställde mig på en Cross Trainer. Med TV och allt! Härligt! Mindre bra var dock att man skulle ha haft hörlurar med så jag hörde ingenting... ;-) Nåja, lite morgon-teve utan ljud funkar ju det också. 

Lite annorlunda benrörelse på den här maskinen och det gjorde det lite jobbigare. Tyvärr, eller kanske inte, det lär visa sig, så var fotvinkeln väldigt tvär så jag kände ganska mycket i hälen. 

Till slut så är jag klar, vi går hem och duschar snabbt av oss och äter frukost. Sämre start på dagen kan man ju ha. Sen checkar vi ut, går på stan, där vi tog en glass, och sen började vi åka hemåt. Men vi kom inte längre än till Sportson, i Kalmar, där vi fastnade i någon timme och det blev nytt däck och ny kedja. Bra service men jag skall försöka få tag på en riktig entusiast på Sportson, han stod på Kalmar-mässan sist. Och så skall jag snacka lite mer med honom. Han har jag förtroende i överflöd för. Typ vad ger mest watt för en viss summa pengar och när börjar det blir pengar i sjön.

Hursomhelst kom vi sen vidare och vad skönt att vara hemma igen. Bra träningsläger men skönt att vara hemma!

Torsdag och idag fyllde Felix 20 år! Det är nästan så det är svårt att greppa. Tiden går liksom. Ungdomarna tycker säkert det är larvigt då man tjatar om det hela tiden men det gick ruskigt fort då barnen var små. Förhoppningsvis bromsar det upp lite nu! ;-) Skämt åsido så går det väl fort när man har roligt och upplever saker hela tiden. 

Vi firade iaf Felix, först med frukost på sängen, det var för övrigt rätt tufft för mig som är en sjusovare, och sen åkte vi, efter jobben, upp mot stan för att äta på en cool hamburgerrestaurant. Barrels Burgers & Beers hette stället. Det var 45 minuters väntetid men det var okey och vi gick och tog en kaffe på ett ställe bredvid. På vägen dit så ser vi en Mickey Mouse-figur, det är iaf vad jag tror först, och när han vinkar till oss så ropar jag att "han där fyller år"! Vi ber figuren ställa upp bredvid Felix och tar kort. Då först ser vi att det är en tiggare som klätt ut sig. Vi har förstås inga mynt och går lite snopet därifrån. Sofistikerat tiggeri. Hoppas han, eller hon, lyckades bättre sen.

Vi käkade iaf gott, riktigt gott var det, och sen drog vi hemåt. Vi lyckades också bli stoppade av en polis på Segway då jag åkte fel i stan. I värsta backen får jag stanna och blev lite lätt utskälld. Ingen av oss hade sett några skyltar åt det håll vi åkte. Vi fick iaf fortsätta och ta oss därifrån. :-)

Men en trevlig dag blev det och jag hoppas Felix är nöjd!  

Onsdag och eftersom vi inte skulle kunna vara med på torsdagspasset så ville jag jag få till ett lite längre pass idag.

Och jag hade tänkt mig lite Cross Trainer igen samt lite egen bålträning också. Ullis hängde också med men började med bålträningen och skippade resten. Så snart var jag själv. Ja, inte helt själv iofs. Det var lite folk i rörelse, vissa är riktigt trevliga medan andra inte ens kastar ett öga på mig. Fisförnämt eller blygt, bra fråga. Jag stod iaf där i 90 minuter och kastade in tio minuters intervaller mot slutet. Eller låt mig rätta mig själv. 400-metersintervaller och 200 meters långsam lätt vila. Det blev väl totalt lite över tio minuter, tror jag. Jag har förstås full koll på min träning då jag dokumenterar allt. För den som är intresserad så finns den här: http://www.movescount.com/overview Användare ENKLARESPORT 

Hursomhelst så blev det riktigt svettigt och kanske var det just det som gjorde att bålträningen efter blev extra tuff. Jag nöjde mig med tio minuter.

Ja, så var det då dags för Stockholm Marathon, det skulle bli mitt nionde genomförda lopp. Jag har DNS 2016 och DNF 2006. Troligen satsade jag på sub3 det året och det funkade inte. 1994 så står det ingenting på mig så jag undrar om jag inte kom till start då...  2015 sprang jag i en kompis namn men räknar det själv som genomfört lopp. Men strunt i det nu. Nu är det 2017 och jag hade länge inte fokuserat så mycket på loppet mer än som ett bra träningspass. Men ju närmare dagen kom ju mer fokuserad blev jag och jag hade även börjat få ordning på hälen den sista veckan. Sen får jag till ett bra SD-pass med Tokan på tisdagen och jag börjar fundera på att satsa mot 3.15 Kanske orimligt men farten fanns där och det kändes inte som jag behövde slita direkt. Fredag och då brakar det loss... Jag har först ett besök på VC, för att kolla upp min förmodade köldastma, och de har ju inga sådana tester men innan jag slussas vidare måste de göra ett spirometri-test på mig. Jag får berätta lite om mig och min träning och jag hinner knappt börja blåsa förrän hon säger ngt i stil med "äh, sluta larva dig nu - blås!". Jag tar i för kung och fosterland men det hjälper inte. När testet är över får jag svart på vitt att mina lungor är i kapacitet, kanske liiite under t.o.m en vanlig man, i min ålder, som inte tränar så hårt och mycket. Det var ju som ett slag på käften och jag blev lite nedstämd men kanske måste jag värma upp ordentligt, det verkar ju vara så på lopp iaf. Jag blir lite skakis av chockdosen medicin och lyckades på kort tid ha sönder ett par skor för en elev,  visserligen gjorde han det största felet men jag lär ha varit mer skärpt i vanliga fall och sen slog jag sönder en Fidget-spinner då en elev prompt ville att jag skulle prova. Oops! Den for i backen med en jäkla fart... Sista timmen körde vi lite gymnastik och det kändes som om hälen blev ännu sämre. Det blev några lektioner inomhus, på det hårda golvet, tidigare under veckan också.

Nåja, väl hemma så fick jag rycka upp mig och fortsatte ladda. Ullis var ett bra stöd.

Sen lite bra sömn på det och sen var det dags att bege sig uppåt den stora staden.

Vi åkte tillsammans upp med Flaken, Tokan och Rainy.

Ullis och jag på väg upp!

De tog egen bil för Ullis och jag hade inte bestämd oss för vart vi ville parkera. Men det slutade med att vi också gjorde som de och parkerade i garaget vid Liljeholmsgallerian.

Smile!

Efter T-banan var vi framme och kön till nr.lappsutdelningen var stressande lång och det irriterade att vi inte hade löst det innan. Och att tränga sig före finns inte i min värld. Jag som inte ens pallat ett äpple. Men det gick hyfsat smidigt och vi var i tid för ett gruppfoto innan start.

Laddade och klara!

Sen försvann alla åt varsitt håll och jag går tillbaka till vår samlingsplats och ser Flaken och undrar varför han har kvar sitt gamla chip på skon. Då inser jag att jag kollat för dåligt i min kasse och får lätt panik! Chip! Man skall ha chip på sig! Jag springer bort till väskinlämning och det trista är att där jag lämnade in min väska var det i det närmaste kaos. Vi får leta en bra stund men till slut så hittar en tjej väskan och jag kan andas ut. På med chipet och tillbaka till Flaken. Ullis hittar jag inte men jag har redan pussat henne lycka till. Ännu har jag inte tagit ett löpsteg men satsar på att stretcha mer. Jag räknar att det är rätt trångt i början och att det får räcka som uppvärmning och en mara är ju rätt lång. Flaken och jag går bort till våra respektive startfållor och jag hinner studera en banskiss, som jag hittade på marken, samtidigt som jag stretchar lite till.

Flaken och jag!

Starten går, och det gör även jag. Går alltså. Några lätta joggsteg blir det väl, men inte mer, innan startlinjen. På med klockan och jag undrar om mobilen är schysst. Jag valde att installera en app så att FB-folket skulle kunna följa mig och det sporrar lite. Men trångt, trångt. Jag håller mig för det mesta men ibland springer jag liksom precis på kanten på gatstenen men inser ju också att pulsen går upp lite i onödan. Så snart nog håller jag mig i ledet och hoppas det skall släppa. Men det är fortsatt trångt och jag kör lite småryck då och då för att vinna placeringar men det är knappt jag tycker det lättar. Närmare 7-8 km har jag nog kommit när jag tycker att det är lite lättare att hålla sin egen fart men hälen! Den börjar ömma och jag som kört på med diverse salvor. Den borde ju inte börja ömma redan eller iaf inte nu. Det har snarare varit så att den känts i början men att det sen lite domnat bort. Jag ser framför mig hur den liksom går av och snacka om att då kört huvudet i väggen. 

Men jag löper på och dags för Västerbron. Jag har dock redan nu insett att 3.15 är helt utom räckhåll men jag ligger helt i fas för 3.30 Kusligt bra i fas och det är heller ingen dålig tid. Men det känns jobbigare än planerat i den här farten men jag försöker hela tiden köra för att få femmorna under 25. Västerbron ja. Där står paret Ullbrand och hejar! Kul! Det sporrar och under första varvet hörde jag Ferike heja på mig också. :-)

Bara kämpa!

Snart nog hör jag Ankan ropa på mig och ser henne och Svarte Petter, kul! Jag hörde också några fler som ropade men några hade nog bara bra syn och kunde så på nr.lappen Men man hajar ändå till. 

Jag fortsätter borra ned huvudet och tar kilometer för kilometer. Min nutritionsplan har väl helt gått åt pipsvängen utan jag försöker bara få i mig en mugg vid varje station och ibland också en gel. I början då och då lite vatten men mot slutet bara sportdryck och gel. Ut på andra varvet och nu räknar jag ned istället. Fast ut på Djurgården är det lite småkuperat och jag börjar känna av baksidan. Vänstra baksidan vill börja krampa och vid en station stannar jag och stretchar ut. Några kvinnor tycker synd om mig och tror jag fått värsta krampen och undrar om de kan göra något. De verkade jobba där på något gulligt litet lantställe. Jag kände mig mest dum som satte upp mitt ben på deras fina staket.  Men tio sekunders stretch, det fick räcka. Nu måste vi börja jaga ikapp. De tio sekunderna jag hade tillgodo på halvan var borta och till råga på allt så hade jag fått benen bortslagna av farthållarna för 3.30 precis innan. De drog förbi mig i runt 4.40/km Jag testade i en liten bit men insåg ganska snabbt att det var just det. För snabbt alltså. Men det fanns mycket folk runtomkring som gick för 3.30 så jag kände ingen oro. Mer än att jag redan nu fick kämpa så hårt för tempot. Men det är ett litet jobbigt parti. Nu var jag ute på Strandvägen igen och man kunde ligga på. Jag blir dock omsprungen av två större killar som verkar hålla ett grymt jämnt tempo och jag kämpar ikapp för att få lite lä bakom dem. Jobbigt men snart är jag inne i tempot och kan återhämta mig. Jag ligger jämnt i tempot men tappar lite uppför, nu måste jag börja kämpa hårdare! Vänstra baksidan håller dock inte med men när jag ser stationen för Ice-någonting så springer jag in där och försöker få tjejen att spruta på baksidan men det blir en rejäl dos fram på benen innan hon förstår att jag vill få det bak på vänster bak och nedåt. Det lät lite suspekt. Men snart är jag igång igen och det svider lite i ögonen av all och det känns absolut lite i baksidan. Det är lite kallt men verkar gett effekt. Jag är snart igång och kan snart nog höja tempot. Jag är snart ikapp de stora grabbarna men snart är det dags för Västerbron igen. Där kan jag förstås inte plocka ikapp tid utan nu handlar det om att springa smart men musiken! Den peppar enormt och familjen Ullbrand står kvar och jag gör en high-five med dem. Upp och det är nästan synd att backen tar slut. Nu är jag så taggad och kroppen känns bättre och bättre och jag räknar hela tiden ned för att bli så slut jag kan på 10 km, på 9 km och så vidare. Och helt plötsligt börjar jag springa med ett riktigt bra löpsteg. Och jag plockar löpare på löpare och kan ta ut mig mer och mer. Fast mot slutet gör det ont och när jag, dock i hög fart, passerar en duktig löpare i vår klubb, som säger sig ha kramp så tänker jag. Asch, vad fan gnäller jag för? Jag har ju bara ont muskulärt nu. Kör på! Och jag trycker på alltmer men sista kilometern känns aslång fast jag höll visst ändå 4.21 i snitt på de sista två kilometerna fastän det kändes som jag stod still. In på stadion och nu bara kämpa! Ända in.

Fortfarande bra fart? Jag försöker nog se vad tiden är.

Jag knappar av klockan och får 3.33"34 på min och hoppas att den officiella tiden blir en sekund snabbare då det skulle bli som min LL-tid på min första klassiker, dvs 3.33"33 Men den blir istället 3.33"29 Jag tror att mattorna låg några meter ifrån startlinjen. Ullis gick förresten i mål på 4.08"29 och på loppet innan, Kungsholmen Runt, hade vi också samma slutsekunder. Men det kanske bara är jag som gillar siffror. Min officiella snittid innan det här loppet är förresten 4.33

Väl i mål så räknade jag med att ligga och kräkas som vanligt men kände mig riktigt pigg och körde igång en live-sändning på FB,då jag ändå hade mobilen på mig. Lite spontant och det var jättekul att interagera. Det lär bli fler gånger. 

Min puls -och fartkurva samt höjdmeter.

Efter loppet! (Maria saknas)

Dagen efter blev jag dock riktigt stel, framförallt i hälsenan och den var riktigt svullen. Och en hel del träningsvärk.

Bara hoppas jag kan fortsätta utvecklas under sommaren och fortsätta komma i ännu bättre form. Det här kändes som det gick typ tio minuter för långsamt för att ligga i fas. Men rätt nöjd ändå. En mara är alltid en mara.