Torsdag och normalt sett så är det ju löpning men jag vågade inte springa då jag fortfarande kände mig hängig. Och det lutade väl åt att det inte skulle bli någon träning alls. Men Ullis pratade lite om Core-träning och jag kunde snart nog inte låta bli att träna. Som vanligt så hade vi tagit oas en lite siesta, efter maten, och det blev stressigt som vanligt.

Väl på plats så träffar vi Flaken och Tokan och hälsar på dem. 

Sen blir det lite stakning innan jag körde en hel del styrketräning innan jag joinade Ullis och körde lite Core. Sen avslutade jag med lite Slackline och sen testade jag att stå på en Pilates-boll - sjukt kul!

Som rubriken antyder så fick jag ont i halsen och jag vill bara upplysa att jag aldrig någonsin kommer att tipsa om att springa då man har ont i halsen. Förut så kunde jag relativt lätta känna av när det var okey att springa med halsont och när det inte var det. Den känslan verkar jag har förlorat nu men kände ändå att jag liksom inte hade råd att missa ytterligare en träning. Och smärtan jag kände i halsen var bara på en punkt och kunde nästan liknas vid den man fått då man fått strul med någon tand. Liksom på ett enda ställe. Det kom direkt efter simningen igår och kanske kom det därifrån. Nåja. När jag kom hem från jobbet så ser jag att mina nya Hoka One One Clifton 3 har kommit och det var ju glädjande. Rätt orolig så drog jag på mig dem för jag hade ju gått upp en storlek men de verkade sitta bra. Visserligen kanske för mycket plats längst fram men i övrigt satt de bra.

Efter lite velande så kan jag inte hålla mig utan bestämer mig för att bara jogga lite. Speciellt när jag får frågan om jag inte ville jogga ned med Ullis då hon skulle jobba över. Så fick det bli. Felix hade åkt till jobbet så jag och Tim åt själva. Två stora hamburgare drog jag i mig och åkte sen ned till löparbanorna. Där ser jag att Flaken precis kommit och snart kommer även Rydholmaren. Min ömma hälsena gjorde att jag rätt omgående känner att jag nog drar iväg på en egen tur då jag ändå inte ville hålla deras joggtempo i början. Jag behövde ju bli varm först. Men det går rätt fort och snart nog så tuffar jag på lite snabbare än 6-minuterstempo och det fastän det kändes som det gick mycket långsammare. Skum känsla. Steget kändes rätt bra och det var riktigt skönt att springa och jag stannar och tar några kort.

Det blir samma runda som förra tisdagen och när jag skall passerar en väg så slänger jag ett öga bakåt och ser att en polisbil kommer och då bromsar jag in och skall vänta in honom men han börjar vinka över mig - trevligt! Borta vid elljusspåret så träffar jag på trevlige Lill-Almen och vi pratar lite. Sen drar jag vidare mot Camfil för att möta upp Ullis och när hon kommer ut så kör vi vidare. Och vi börjar också som vi gjorde sist och vi sprang längs ån och sen ville jag vidare mot Långnäs och tillbaka mot löparbanorna. Men först så ville jag kolla vad som börjat göra ont i skon, hade jag fått in något där eller? Jag tar av mig skon och strumpan och ser att jag fått ett hudveck. Men vad f-n! Klantigt. Tunna strumpor och nya mjuka, tjocka skor. Det var ju som gjort för att få strul. Och dessutom inga funktionsstrumpor. Men men... Inget att göra och jag ville inte bryta.

Vi fortsatte som sagt var och fick ihop nästan 6 km och när jag slår ihop det blev det 14,22 km för mig. Bara att hoppas att det inte blir värre med halsen nu.

Så var det söndag och jag kände en hel del revanschlust från fredagens tuffa trainerpass och tankarna har kommit att det är helt kört med mitt mål. Men men, hoppet är ju det sista som överger en och att man känner sig sliten då man tränar mycket är ju helt naturligt. Men jag är ju fortfarande rätt långt ifrån de mängder det känns som jag borde ligga på. Hursomhelst så är min huvudplan många pass i zon 2 men idag ville jag kötta på och få ett kvitto på att jag är med i matchen. Men det började inget vidare då jag råkar dra ut fel sladd och hinner bara komma en minut innan datorn dör. Sen tar det lite tid innan jag är igång igen och nu får jag varken pulssignal eller kadenssignal. Surt sa räven. Och ganska direkt så känner jag att det är tungt redan vid 30 km/h och det tar musten ur mig. Men vad f-n! Nu blir jag sur och kör på istället. Och nu trycker jag upp mig i runt 40 km/h. Jag valde faktiskt en velodrambana som förstås är helt platt, om man bortser från att det är lite upp och ned i svängarna. Fast nu satt jag fast styrning då jag inte orkade hålla på att svänga i fem mil. Sträckan var alltså 50,0 km och 200 varv. Redan vid 10 km så undrade jag om det verkligen fanns en chans att hålla uppe tempot för det var riktigt jobbigt det och så fortsatte det men Ullis trampade bredvid mig och hon hade valt en bana som hon visst var själv på och hade hon det kämpigt med motivationen så kunde väl jag också ha det tufft. Tänkte jag. Så jag borrade ned huvudet och bara körde. Men det blev alltmer varmt och svetten bara flödade. Jag blev lite chockad att jag fortsatt kunde hålla farten men nu var det hälften kvar och allt oftare började jag få tankar på att ge upp. När det bara var en mil kvar var jag superslut och fick verkligen kämpa. Under mig hade det blivit en stor pöl och det såg ut som jag pinkat på mig, big Time! :-0 Galet blött och varmt. Vi skulle förstås öppnat upp ett fönster men ingen ville heller gå av cykeln. Jag är så stolt och glad att jag lyckades hålla ut hela vägen och mitt snitt blev till slut 41,2 km/h och tiden blev 1.13''15 Visserligen var det bara fem mil och det på en trainer men det tände iaf lite hopp i mig. :-)

Och återigen kan jag skriva äntligen för nu fick vi äntligen till ett bra långpass igen. Tanken fanns på att springa runt Sillen, som ett litet (?) test, men varken Ullis eller jag kände oss pigga på det. Så det blev till slut stora kommunrundan. Så började vi iaf och jag var lite stel i början men Ullis kändes sig desto piggare. Men det brukar ju ändra sig efter någon mil och det blev väl lite åt det hållet. Eller iaf lite. För mig så lättade det iaf väldigt mycket men Ullis kände sig fortsatt pigg och när vi kommer fram till Västerljung så tog vi in mot Erikslund. Skön grusväg men lite öppet just där så det drog lite kallt. Tillbaka mot Västerljungsrondellen och där fanns tanken på att fortsätta rakt fram och därigenom korta av passet. Men icke sa Nicke! Nu skulle det minsann bli ett bra långpass så vi körde vidare mot Trosa. Vi blev lite förvånade att det var så lite motionsfolk ute men vi kom ju iofs ut rätt sent. Underbart väder men det hade det ju varit sedan imorse så många passade nog på då. I Trosa så började det att smärta alltmer under vänsterfoten och det kanske kom utav att jag sprang lite annorlunda pga mitt hälseneproblem. Lite oroligt var det att jag hela tiden haft problem med hälsenan men det verkar ju hela tiden gå över efter en dags vila och sen domnar det liksom bort efter ett par kilometer. Idag var det däremot känning hela tiden. Men hursomhelst så var övriga kroppen med till hundra procent och det kändes jäkligt bra. Även Ullis var superstark och det var inga som helst problem med sträckan. Men smärtan under foten och hälsenan välkomnade vårat hus efter precis 25 km. Faktiskt på metern när.

Senare så fixade jag maten och Ullis tog en välförtjänt massage i stolen från Ergonova, den är gudomlig! Samtidigt så fixade jag maten och tanken var först hämtmat men det vi hade tänkt var stängt så vi åkte till Hemköp och köpte lite kött istället. Det blev kanon! Jag avslutade också kvällen med att ta fram rakhyvlen, det kändes som om det var hög tid! :-)

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten, Bernhardsson Måleri

Ja, det var ett jäkla tjat på mig men det känns så jäkla bra att vara igång igen. Visserligen så hade jag riktigt ont i hälsenan efter gårdagens löpning men efter att ha simmat med eleverna och dessutom gått en hel dag var det lite bättre. Men det var länge sedan jag haft så ont i hälsenan. Den som jag fick en skada på för över tre år sedan. Då jag gick över till lite lättare skor. Men eftersom jag inte sprungit på över en vecka så blev det riktigt ömt den här gången. Jag hade dock bokat in Core och när Ullis och jag äter mat så bokar vi även in spinningen. Det var visst Carina som skulle ha spinningen också och eftersom hon är så grym ledare så ville vi testa hennes spinning också. Väl på plats så börjar vi värma upp och det är riktigt stelt i hälen men det går. Och vad skönt att flåset är med också. Inga problem att hoppa och skutta med bra tempo. Och kroppen ser, i spegeln, inte ut som den heffaklump den borde göra efter den här veckans dåliga mathållning. Jag är nog snart på banan igen. Och passet då? Jodå, det började hårt men skulle "sadisten" Caina inte lugna sig med magmanglingen? Nä, det blev värre och värre och när man skulle ligga på magen över en bänk så gick det inte. Vi åt ju precis innan och nu låg det och tryckte på magsäcken! :-0 Urk, jag höll på att spy! :-) Så där fick jag fuska lite men snart nog var jag igång igen och jag skulle inte ge mig fastän magen bara skrek efter nåd! Ruggigt pass och det var riktigt skönt när det var över. Det märktes att många var tagna för det var inte det värsta tempot på att plocka undan sakerna. Sen var det snart nog spinning och jag hjälpte en som var ny på Safiren att ställa in hennes cykel men snart nog var jag igång själv och började trampa lite innan passet började. Sen var vi igång och Carina berätta lite kort om hennes upplägg och det var lite annorlunda och det kändes inte så jätteengagerat från en början men med facit i hand blev det kanon. Iaf för mig för man lade lite upp det så det passade en själv och jag ser på pulskurvan att det blev ett bra pass med många, och bra, intervaller! Riktigt bra och skönt pass och det dröp om svett på slutet!

Nu blev ju passet riktigt bra och speciellt med tanke på att Carina fick hoppa in med kort varsel! Wow! säger jag!

Tisdag och dags för klubbträning. Jag var riktigt osäker på om det var så smart att springa men ibland går det liksom inte att stoppa. Jag var alldeles för taggad nu för att inte försöka åtminstone. Ullis skulle jobba över men meddelade senare att hon gärna sprang lite efter min träning och det gjorde att jag själv kom till insikt. Lugn jogging är klar smartast idag och då passar det ju extra bra om jag skall fortsätta springa sen med Ullis. Jag kommer sen ned till löparbanorna och jag ser att Flaken kommer joggandes samtidigt. Han verkar stressa för att hinna in på toaletten. He he, lite typiskt honom. Fast jag själv var inte mycket bättre för när jag väl fått på lysena så hoppade jag också in på en toalett. Då har Rydholmaren och Tokan redan kommit. Snart nog så joggar vi alla fyra och sen bestämmer jag mig för att springa runt i Trosa istället för att bara springa runt, runt på banan. Det var okey för de övriga och efter uppjoggen  så drar jag iväg medan de andra körde igång med sina intervaller. Det är en ljuvlig kväll och när jag ser ett rådjur endast någon meter ifrån vägen så stannar jag och tar kort. Jag fortsätter sedan och kommer snart fram till ett bostadsområde igen och ser två killar. Den ena åker skateboard och den andre hooverboard. Jag närmar mig och passerar dem rätt snart och ser samtidigt två fina rådjur stå lugnt fem meter ifrån mig. Jag har lust att ta kort på dem också men eftersom killarna kom bakom så kanske djuren skulle bli skrämda. Men de verkade väldigt lugna och kanske var det jag som ville ha paus. För jag började bli fruktansvärt varm. Jag hade dubbla byxor på mig och jag kom på det direkt då jag sprungit ifrån. Jag tänkte att det skulle bli skönt i början men eftersom jag ändrade mig till distans så kom jag inte ihåg att ta av mig det ena paret. Ajdå! Nu började jag svettas rätt rejält. Men jag fortsatte och sprang genom stan och fortsatte bakvägen på Trosa Stadslopp. Eller nästan iaf för jag tog en genväg mot Strandvägen. Den hade jag bara sprungit från andra hållet förut så jag var lite osäker först. Jag kollar till mobilen och skickar ett meddelanden när jag skulle möta upp Ullis. För det hade jag glömt. Ojdå! Jag ser på svaret att det var rätt bråttom. När jag närmar mig och inser att jag inte kommer att hinna så meddelar jag Ullis att hon kan springa mot Trosa elljusspår istället. Snart nog ser jag henne och vi vänder tillbaka. Då ser jag två cyklister komma och jag håller mig längs till vänster, som löpare skall göra. Och då man möter cyklister så skall ju cyklisterna väja men Ullis, som har sämre mörkerseende, ser inte cyklisterna. Och jag inser sen i efterhand att cyklisten, jag såg sen vem det var, trodde att Ullis ville springa ut. Till slut så drar jag in Ullis och cyklisten muttrar något om att vi måste bestämma oss. Vadå bestämma oss!? Jag visade tydligt att vi skulle hålla till vänster och Ullis såg ju inte ens förrän jag drog in henne mot mig. Jag vet fortfarande inte om han skämtade lite men jag blev nog lite sur över kommentaren. Nåja, Ullis tyckte att det var bara att glömma men jag såg ju hur han pekade och jag ändrade mig ju inte. Sen kanske han tyckte att Ullis velade men hon såg ju inte ens honom. Asch… Jag hade ju glömt det där nu! ;-)

Väl tillbaka vid Camfil, Ullis ville veta hur långt det skulle bli för henne då hon glömt sin klocka, så tar jag av mig ytterbyxorna. Sen drar vi en runda genom stan och får ihop ca. 5 km till. Efter det hinner vi lite snabbt till affären och kan nästan se hela Biggest Looser. Fantastiskt bra program men det verkar vara starka viljor den här gången. Hoppas det blir bra bara och inte en massa pajkastning.

Hmm, ser att jag glömt att blogga om den fina fredagen så jag gör det några dagar i efterhand. Men sätter förstås rätt datum. Ullis skulle, som vanligt, springa till mitt jobb i Gnesta men den här gången skulle hon starta ända från hennes jobb och inte från Ullis. På skolan så körde jag lite lekar men även lite styrka, för mina elever, men i övrigt instruerade jag bara. Så lite träning hade jag fått. När jag stängt ned allt så bytte jag om och började springa och möta Ullis. Nu tog jag en lite bättre väg, då jag hade lite tid att kolla så det blev rätt. Den var supermysig och den ville jag förstås visa Ullis sen. Så skulle man även slippa trafiken. Jag sprang även bakvägen upp mot Vårdinge kyrka, den som för länge sedan var den riktiga vägen men nu är den en igenvuxen mysig lite gång- och cykelväg. Lite surt i backen där bara men man kom i lä från vinden som saftade i rejält idag. :-0

När jag kommer fram till Usta så möter jag Ullis som precis tagit sitt vanliga och numera berömda "spegelkort"!

Vi springer tillbaka mot Gnesta och hon uppskattar den nya vägen men solen gjorde att den inte kändes lika mysig åt andra hållet. Vilket man lätt upptäckte om man vred på huvudet. Det är också lite lustigt hur samma sträcka ibland kan bli så annorlunda om man springer åt andra hållet. Hursomhelst får jag ihop precis 10,0 km och tiden lite över en timme.  Vi duschar av oss och tar sen en kaffe med Ullis i personalrummet. Jag säger alltid att det brukar vara några trevliga arbetskamrater som brukar stanna kvar men de har alltid dragit då vi kommer. Vi dricker iaf upp vår kaffe och Ullis har köpt lite goda nötter som vi äter till kaffet. Gott!

På vägen hem så köper vi med oss lite Thai-mat. 

Sen, senare på kvällen, så gick jag till  badhuset och det var nästan helt tomt. Helt underbart. Jag körde utan dolme ibörjan, iaf de första 700 meterna, men sen gick jag och lånade en då jag glömde min hemma. Det blev väl lite av fartlek idag och jag snittade 2,5 min/km. Det kändes bättre än klockan visade och kanske gick vissa längde rätt snabbt. 1800 meter fick jag ihop iaf, lite bättre än vanligt. 

Nåja, så mycket till äventyr var det väl inte men Flaken skulle visst köra i Trosa och inga andra dök upp idag på träningen. Visserligen var vi lite sena till samlingen men jag tror inte vi missade några. Fast det var nära att jag fått springa själv idag för Ullis var väldans seg efter maten. Fast hon körde hårt igår på spinningen och då var det jag som inte ens kom iväg. Vi började jogga lite lätt och när vi pratade om vart vi skulle springa så pratade vi lite lätt om att kanske springa mot Trosa och vända. Men det var rejält segt ibörjan och jag var tveksam på hur länge det skulle funka. Och mycket stel i gluteus. Men farten låg på runt 6 min/km och det gick lättare och lättare hela tiden. Rejält mörkt men pannlampan var grym men det grymtades (!) lite när jag lite väl ofta tittade åt sidorna och Ullis inte såg vägen! :-)

Efter ett tag så hade jag mer koll på min uppgift och jag fick behålla pannlampan på huvudet. Jag vet själv hur det är när den andre tittar åt sidan och man inte är beredd. Efter några kilometer så kändes det riktigt bra och vi bestämde väl oss på riktigt att köra till Trossen och vända hemåt. Väl framme i Trosa, det kändes fortfarande bra, så ser jag på långt håll en löpare och visst sjutton ser det ut som det är Flaken. Vi börjar ropa för fulla muggar och till slut så hör han och han vänder och vi joggar tillsammans bort mot Trossen och där viker Ullis och jag hemåt igen. Kul att se Flaken!

Sen går det nästan bara bättre och bättre men bristen på långpass gav sig till känna på slutet och man fick kämpa lite iaf. Totalt blev det 14,7 km och det får vi nog tacka passen i helgen för som var rena boosten!

(Och nu hörde jag precis att Mora Hockey krossade Almtuna!) :-)

Från Mora-skogarna!