Tisdag och klubbträningsdag men nu spelade ju även sveriges U21-killar EM-final! Så det gällde att inte såsa på och efter träningen. Men vart sjutton lade jag min Suunto! Klockan som dokumenterar all min träning och tävling. Nåja, jag fick ta mellantider med mobilen men den har ju sina problem och jag hade inte ändrat tiden innan skärmsläckaren slog på. Det blev lite problem helt enkelt men det skall ju inte störa träningen i sig. Väl framme, efter en stunds letande efter klockan, så samlas vi som kommit och det är, förutom jag och Ullis, Flaken Rainy, Putte och nya killen som jag ännu inte hittat ett bra namn till. Asch, vi kallar honom för Wesslan! Klara chanser att bli snabb som en vessla iaf! :-) Vi joggar bort mot Trossen-rakan då Putte undrar om han inte skall hämta en sprayflaska för att märka upp hundringarna och sagt och gjort. Vi andra fortsätter att jogga runt området där vi skall springa medan vi väntar på Putte. Vi passar på att märka upp hundringarna med lite från naturen som blommor och blad så går det fortare sen då Putte kommer. Sen kör vi en runda till då Putte kommer med flaskan och på hemvägen så körde vi löpskolning. Kanske lite kortare än normalt men några var slitna från Trosa Stadslopp och jag med. Så var det då dags och det var dags för "Olgor" Tanken var att jag skulle köra 8-10 snabbare, i snitt, på km-tiden jag hade under Trosa Stadslopp och en Olga är ju 2 km. Så rejält tufft och med lite olika farter runt själva snittfarten. Jisses! Jag kanske tog mig vatten över huvudet och jag startade även med huvudet under armen. Utan ngn klocka som kunde säga att det gick alldeles för fort och dessutom med klubbkompisar som sade fel farter. Givetvis i välmening då deras klockor "släpade". Tror jag hörde att det gick i 4-40-fart och sedan i 4.30-fart Men jag hade i snitt 4.17 på stadsloppet och nu gick det bra mycket fortare. Det kändes snarare som 3.40 och lite snabbare i början. Hmm, det gick åt helvete för fort iaf och tanken med Olgor, iaf "våra", är att springa 400 meter lite snabbare än tröskelfart och direkt på det 400 meter lite långsammare än tröskeln och de 400-ingarna skall diffa på 8 sekunder. Sen, utan stopp, likadant med 300-ingarna där det skiljer 6 sekunder osv. Dvs. totalt 2000 meter. Jag glömde att trycka av på min första 400-ing och den gick alltså alldeles för fort och sedan slog skärmsläckaren på några ggr så jag har inte mer koll än tiderna nedan. På min andra Olga, av tänkta 3, så börjar jag känna av baksida lår ganska kraftigt och det eskalerade på slutet så jag fick packa ihop och kom inte ens i mål på den andra. 1800 meter kommer jag och stapplade i mål på den. Ajdå! Men det känns bara rejält stelt och muskeln drog ihop sig rejält. Lite grand samma sak med högerbenet. Till slut hade jag stretchat ut så jag kunde jogga igång igen och allt känns bra igen! :-) Men men...

Sen kom vi då hem och slår på teven och matchen skulle precis till att börja. Jag hade inte gett landslaget mer än 5% men hoppades förstås. Portugal kändes alldeles för bra men vi lyckades till fullo med att inte gå bort oss och Portugal tilläts inte få ut fullt av sitt spel. Ah, jag är så imponerad och det här var bland det mäktigaste jag sett. Alla gjorde verkligen sitt yppersta och vad kul att det finns en framtid för svensk fotboll. Shit, vad roligt! Jag avslutade kvällen med att anmäla Enklaresport Running Club-deltagare till Hässelbyloppet. En av våra höjdare under året. Trosa Stadslopp är alltid högst men sedan är det Hässelbyloppet, tätt följt av Premiärmilen och Stockholm Marathon.

Uppjogg med löpskolning ca. 3 km

400 - 3.10,34 (totalt på första 400, 400)

400

300 - 1.11,88

300 - 2.05,57 på 300+200

200

200 - 52,08

100 - 24,79

100 - 26,84

400 - 1.31,64

400 - 1.39,11

300 - 1.15,63

300 - 1.18,21

200 - 51,31

200 - 53,48

.... :-0

Nedjogg ca. 1,5-2 km

Så var det dags att summera 2014 och det var helt klart ett händelserikt år på många sätt och även lite skrämmande faktiskt. Men låt oss börja kronologiskt, dvs från början av året.

Januari - bra start!

Den första januari så startade vi med en jogg och anledningen till att jag nämner det var att den goda vännen Flaken ville hänga med så det blev en härlig start på året med 15 km och ganska prick 6-minutersfart. Lite segt var det av förklarliga skäl men inte värre än att man hängde med. Och hänga med var ordet för Flaken och jag var väldigt jämna just då och pressade varandra bra på träningarna. Det handlade för övrigt mycket om träning och om Enklaresport Running Club, som jag brinner för. En hel del träning var för Vasaloppet så det innebar stakning på olika sätt.

Tråkigheter var det också då det var begravning av min farmor och hon har helt klart betytt en del för mig. Speciellt att det är oerhört viktigt att göra rätt för sig och att vara snäll. Kanske låter präktigt och tråkigt men det är det absolut inte. Glädje var också viktigt och kul hade både hon och jag haft.

Februari - skidåkning!

Så var vi inne i februari och nu handlade det en hel del om skidor och mer specifik träning för just Vasaloppet. Och jag och Rolle var iväg på en kombinerad tränings -och tävlingshelg på skidor. Det blev dessvärre en katastrof med fästet och loppet gick inte så bra som jag hoppades på. Sen i slutet på februari så började Vasaloppsveckan och då hade jag fullt upp på Vasaloppsrakan, kanske lite mindre jobb än vanligt men ändå väldigt mycket. Och sen hoppade jag in i Siverts stafett-lag och det blev en riktigt rolig dag med både tävling och mat efteråt. Dessutom hockey med underbar stämning. På något konstigt sätt så vann Mora efter att ha legat under och det rejält.

Mars - Vasaloppet!

Så var det dags att tävla och allt är väldigt osäkert, t.o.m om det skall bli lopp överhuvudtaget då det var så varmt. Men det blir på något konstigt sätt start men vi är sena till start och jag får springa för att få en plats och kommer längst bak. Jag får inte ens plats och smiter lite på sidan där det inte är spår. Och starten går och fästet är obefintligt då jag kör på burk, som en kollega lade på i tron om att det skulle vara minusgrader. Men de som kör med klister har det också jobbigt då det bygger under. Ja, väldigt få har lyckats få till det och knappast hela loppet. Hursomhelst så har många det tufft uppför backen och jag väljer fel sida och ligger rejält efter schemat. Väl upp på myrarna så är det bara två spår som funkar och det går i snigelfart. Men inget fäste och när backarna kommer så är det bara att bita i och samtidigt bita sig i tungan då några skejtar. Hursomhelst så nästan grinar jag då jag glider in i Hökberg och jag får lite snabbt klister på skidorna och det fäster lite igen. Skönt men givetvis ingen medaljtid i sikte. Nåja, jag har aldrig varit så pigg i kroppen efter ett Vasalopp och jag har det lite skoj i bastun där jag drar några rövarhistorier för ett gäng ålänningar. Dessvärre missade jag Kalle Moreus som var framme för att prata med mig vid mitt marknadsstånd. Men det blev en del snack med hans trevliga bror Pererik. För övrigt han som gjort Koppången, den fina visan. Vidare under mars då? Jodå, en ultra låg inplanerad och det bara 6 dagar efter Vasaloppet. Så det var klart en chansning och chansningen visade sig inte gå hem. Då man stakar så jobbar bålen väldigt mycket och med facit i hand så behövs bålen även vid löpning. Jag höll ut i ca. 3 mil och sen var jag så slut! Men Ullis tuggade på och kom nästan 6 mil! :-) Det var alltså Skövde 6-timmars jag pratar om. Sen blev det några slitiga pass men det är också klart förståeligt.

April - Tävling i Köpenham!

Så var det 1 april och VM i halvmarathon och det i Köpenhamn. Ullis och jag åkte själva men umgicks lite med några andra familjer då och då. Kul att se staden men vi fick gå en del och det dagen innan loppet. Kroppen kändes inte så lysande så jag hade inte så stora förhoppningar men det var ju bara testa och se. Och loppet då? Jodå, jag startade rätt hårt men ändå kontrollerat. Tyvärr så domnade fötterna bort lite då jag knytit lite för hårt så efter 6-7 km så får jag stanna och knyta upp och då tar det ett tag innan jag är igång igen men jag tror inte jag förlorade så mycket.

Och all Vasaloppsträning verkar ha gett resultat för jag sprang på låga 1.39 vilket var klart under det förväntade målet! Wow! Vilken start på året. Och Ullis verkade också nöjd. Efteråt så åt vi gott på en mysig restaurang med de övriga familjerna. I samma veva så får jag också besked om att jag blivit blåst av några som låtsades vara en känd speltillverkarfirma. Men för att gå händelserna i förväg så får poliserna fatt på bedragarna och jag får tillbaka mina prylar - Pust! :-0

Vidare så får jag även i all välmening en behandling med stötvågor och efter det så kan jag inte springa på typ en vecka. Så det kommer jag att akta mig för såvida jag inte är skadad på riktigt. Desto roligare var löpskolningen med Charlotte Schönbeck. En tjej som lyckats som vet att det inte finns några genvägar. Jag är så sjukt trött på alla genvägar, trender och alla som skall sko sig på både det ena och det andra. Hursomhelst så fick man en rejält värk men även en bra dos med energi att ta med sig till klubben.

Fortsatt bra träning och nu även premiär för racerna. Rätt bra fart på företaget också och det är bra då branden sommaren 2013 fortfarande besvärade.

Maj - löpning runt Sillen och lite argumenterande om löparskor.

Så var det dags att springa runt Sillen och klubben hade skapat ett evenemang. Vi blev en handfull som började springa och det blev lite småryckigt men jag kände mig stark så jag tänkte inte gnälla utan hängde bara på. Styrkemässigt så var det inga problem men längden i sig gjorde att jag inte riktigt var van att springa så långt! :-0

Och apropå att springa långt så lade jag mig i skodebatten lite grand då kommersiella krafter gärna vill slå mynt av trenden med barfotaskor. Lite lustigt att det som startade det hela nu är lagt åt sidan och många har ersatt det med superdämpade skor men mystiken finns visst fortfarande kvar. Hursomhelst så tyckte jag det var tragiskt att det som faktiskt lyckats ordentligt med sin löpning vet vad som funkar men istället så lyssnar man på andra och annat. Men men, jag tror i min enfald att sunt förnuft skall vinna i längden och det gör det ju men det kan ta lite tid ibland. Men för att återgå till ordningen då. I mitten på maj så har vi Otto Elmgarth på besök och lite roligt att han sprang ganska dåligt rent tekniskt men ändå så är han en riktigt grym ultralöpare, den andra svensk som sprungit Badwater och dessutom gjort det riktigt bra. Det var en rolig reflektion mot all larv som nu sker inom löpningen. Han tränade däremot väldigt mycket och som någon senare sade till sin kund som inte kunde börja springa för att hon inte hade gått någon löpkurs. -Sätt en fot framför den andra och upprepa och gör det allt snabbare tills du springer! :-)

Juni - bröllop och Stockholm Marathon!

Ja, jisses vilken resa. Ullis storasyster gifte sig och mitt i sommaren skall det ju vara varmt men det var i Umeå och sommarens kallaste dag. Bröllopet och festen var i ett större plåtskjul men det var mysigt men tyvärr lite kallt. Och det dagen innan maratonloppet. Jag tror att det tog på musklerna faktiskt och sen när vi skall flyga hem morgonen efter så bråkar tullen om min gel, som är lite för stora. Men jisses! De ser ju vad det är och jag blir grinig och håller på att bli utslängd. Till slut så checkar jag in min väska och låter gelen åka med där och hoppas på att utcheckningen går fort. Hursomhelst så går allt smidigt men vi känner oss ganska trötta rätt snart på loppet och min tanke på 3.30 är grusade redan innan 2 mil då jag blir omsprungen av farthållare. Hursomhelst så får jag kämpa hårt och kommer i mål på 3.46.01 Bra ändå kan man tycka men jag trodde att jag skulle kunna attackera 3.30 i år.

Efter det så blev det några mysiga joggar med några i klubben och en del cykel med Ullis. Vi arrangerade dessutom Hedebyloppet men fick slita igen och frågan är om det var värt det. Hmm... Sen väcktes en tanke om att göra det lättare men det är inget bestämt ännu.

Trosa Stadslopp går sen och jag springer riktigt bra igen och tar ut mig rejält. Mitt mål var att gå under 40 minuter och får 38.36 Jag passade på och spinna också och det hade jag inte gjort på flera år. Lite spännande.

Juli - träning mot Kalmar Ironman

Så blev det lite mer inriktning mot triathlon och då förstås simning. Och vi simmade i en liten mysig sjö med källor som gjorde vattnet härligt friskt! Och det blev en favorit. Och fortsatta träningar med löparklubben förstås.

Augusti - Kalmar Ironman!

Veckan innan Kalmar Ironman så hoppade jag in i Ullis lag på Ångaloppet och det var en ny erfarenhet. Tyvärr så fick jag fruktansvärda skavsår och man borde nog testat lite mer innan. Loppet gick väl inte så där superbra då simningen strulade rejält. Jag sinkade rejält men var stark på löpningen. Men vi fick iaf blodad tand. Sen kommer the Ironman och det blev en rejäl kalldusch. Jag får låna en våtdräkt som egentligen var gjorde för en som väger 10 kg mindre och jag lovade att provade den på riktigt men så blev det aldrig och det blev en ruggig kamp där ute i vågorna där kroppen krampade och jag hyperventilerade. Jag blir till slut uppdragen då det gått för mycket tid och kramperna gjorde att jag inte ens kunde springa på en vecka. Men sen så kommer vi till den stora grejen för året och det är väl att jag började jobba som lärare igen - idrottslärare. Ullis väckte en idé om att jag kanske skulle skicka in en ansökan så Tim fick "tvingas" att lära sig jobbet lite mer på riktigt. Och som Tim har lärt sig och vilken resa det blev för mig. Helt klart även tuffa stunder men väldigt, väldigt mycket positivt också. Wow! Vilka härliga elever och vilka kolleger. Det här behövde jag. Och dessutom en riktigt, riktigt bra chef. Men framförallt så är det så mycket kärlek från eleverna så det är lätt att ge mer än man borde. Jag hoppas och tror att jag kan betyda mycket för många av dem. Men det är en tuff start, det skall medges. Jag får tyvärr också ställa in SM i inlines då träningen blev för dålig. Men jag började få ordning på skorna så hoppet fanns länge.

Zlatan gjorde också comeback som han gjorde det! Wow! Tre baljor direkt!

September - valmånad.

Kom igång med blodgivningen igen och lite spruträdd har jag blivit också. Men det gick bra. Och fortsatt bra med träning och bra stuns i kroppen av all gympa i skolan också. Zlatan meste målgörare i landslaget. Värt att nämna och stort för en Zlatanist! Sen var det bröllopsfest och det var trevligt och vi gick hem på natten. Dock kändes 4 km rätt långt då! :-)

Desto tråkigare var det med valet... :-( Kanske värt att påminna om historien. Det var iaf en trist kväll att se rapporterna strömma in. Slutet på sepember gick tyvärr i förkylningens tecken och snart var det ju Tunnelloppet och Hässelbyloppet. Jag fyllde förresten år också och det är ju alltid trevligt att fika lite.

Oktober - Hässelby!

Så var det dags för Hässelbyloppet och tisdagen innan fick jag bryta och sen på torsdagen så testade jag och då funkade det. Så jag ställde upp och gjorde det återigen bra. Konstigt att jag kan ta ut mig sådant! :-0 45.36 får jag och det kanske inte låter så bra men en rejäl förkylning i över 3 veckor och med min sjukdomsperiod med Borrelian så är jag glatt överaskad och jag slog nu Flaken rejält. Han persade också.

Sen på skolan så har jag möte med chefen och hade väl tänkt att tacka för mig men de är så nöjda och det känns så bra med eleverna så jag säger att jag fortsätter. Sen så chockar Flaken rejält på några backträningspass och det är ju nästan sjukligt hur han kan dra på ibland. Helt omöjliga tider! :-0 Jag passar även på att köra ett maskinträningspass och det är bara kvinnor/tanter där och det låter ju lätt... eller? :-0 Shit! Jag blir helt död och orkar inte ens genomföra passet hyggligt! Jag vågar inte tänka mig hur jag såg ut på slutet! :-)

Jag fortsätter sen att debattera lite men gör det bara då "min sida" sas blir påhoppad. Men det uppskattas inte och det är ju lite lustigt att bara den ena sidan får säga sitt. Men jag känner mig rätt säker på min sak men det är lite frustrerande att gemena man inte kan se igenom upplägget. Jag skriver något i stil med "80-talet, kom tillbaka". Där träning låt i fokus och inte en massa genvägar. Sen har jag några magiska träningar med grym fart och det är helt klart kroppen som går lite i vågor. Allt blir iaf mycket bättre hela tiden och mina dippar inte så små. Speciellt inte om jag sköter kosten. Jag testar även spinning igen och det på nyöppnade Safiren. Cyklarna är grymt avancerade och det sporrar. Några härliga pass med klubben och även ett pass med Tanja och Ullis runt i Åda-skogen. Kul!

November - härliga pass och Tunnel Run!

November var det mycket bra träning och även lite kul pingis på jobbet. Sen går det riktigt bra innan jag strax innan Tunnelloppet blir förkyld - Neeej! Nåja, jag hade tänkt att bara socialjogga men sen blev jag lite taggad utav Flaken och blev lite sugen på att ta i ordentligt igen. Men förkylningen gjorde att jag bara tänkte jogga. Men väl på plats så slår tävlingsdjävulen klorna i mig och jag taggar igång mig ordentligt och känner mig helt plötsligt frisk igen! :-) Jag springer så fort som jag kan och det är först vid 9 km som jag känner lite tryck i bröstet men det är först då och vem känner inte tryck i bröstet då. Loppet är rejält kuperat och jag får 46.01 och det förvånar rejält. Tyvärr blir jag dålig efteråt så helt frisk var jag förstås inte. Loppet var iaf sjukt roligt.

Sen kommer jag äntligen igång med stakningen och det är lite väl sent men ändå. Nu är jag igång!

December - flytt av Enklaresport.

Jag fortsatte skriva lite om dämpade skor för någon ordning får det ju vara. Vi som sprungit i "vanliga" skor är ju inte skadade men nu pratas det om skador hela tiden men ingen verkade se sambandet. Fast det är ju upp till var och en vad man springer med. Själv skaffade jag ett par superdämpade Hoka One One men första passet var ingen höjdare. Vet inte om jag spände mig men sen avslutade Ullis och jag med ett 18 km-pass och det var magiskt! Wow! Markkontakten blev som att springa på skogsstig fastän man sprang på asfalt. Det blev iaf lite stakning i Södertälje också. Trevlig avslutning på skolan då både elever och rektor sjöng! Sen flyttar vi Enklaresport och det till gamla Mecman-lokalen, dvs nya NA-Svensson-huset. Stället där jag har jobbat i 19 år så cirkeln är sluten kan man säga.

Mycket text blev det! Avslutningsvis vill jag bara skriva att året var bra som vanligt, det är det alltid med Ullis vid min sida! :-)

Ja, det hände mycket den här helgen. Ullis hade sedan länge bokat in Stockholm Marathon och sedan kom inbjudan till hennes syster L´s bröllop dagen innan. Och Stockholm Marathon är inte bara en stor tävling utan kostar även väldigt mycket pengar men vi kollade flyget och insåg att vi nog skulle kunna klara det. Och sedan dyker en möjlighet för mig att springa då en klubbkompis inte skall springa. Men vad sjutton! Skall Ullis springa så kan väl även jag fast jag hade dock inte tränat rent specifikt för det på slutet. Och Ullis hade varit lite småskadad då hon körde lite för hårt efter Skövde 6-timmars. Hursomhelst. Vi flyger upp till Umeå och jag tycker det är lite småläskigt att flyga och våndades lite. Lite problem blev det vid säkerhetskontrollen med min gel som var över 100ml. Men en trevlig kvinna som själv ville börja springa längre sträckor såg lite mellan fingrarna och det var okey. Sen landar vi, allt går bra. Vi går förbi biluthyrningen och det kostade ju skjortan. Känns ju sådär då man i princip bara skall åka 3 mil fram och tillbaka. Nåväl... Vi kunde förstås frågat några bekanta som tagit bilen upp men vi hyrde sedan iaf. Hotellet var värt en egen historia med bland annat dörrar i 3D! Shit! Man blev ju nästan full bara av att titta på dörrarna. Och rätt mörka rum men väldigt säreget. Tyckte det var lite häftigt men kanske lite porrigt typ. Ullis var inte direkt förtjust. Vi går lite på stan och handlar lite mat och gör sällskap med Ullis bror. Sedan tar vi bilen bort till festen och träffar alla. Väldigt trevlig släkt som Ullis syrra gifte in sig i, kul! Bröllopet var enkelt men ändå väldigt fint och tårar föll lite här och där. Jag valde att titta bort när brudgummans mor grät för annars hade jag sprutat tårar! :-) Lite tipspromenad innan maten och jag klantade bort mig lite fast jag visste ju svaret på en fråga som tagit mig åtminstone till final! ;-) Grr... Sen försökte vi att få det att inte bli för sent med tanke på loppet och vi tog vår rödbetsjuice till allas förvåning. En del trodde vi tog en sup! Nja, inte direkt. Tyvärr var det ruggigt kallt i lokalen och det tog på musklerna som skakade lite. För de som drack var det nog ingen fara men Ullis och jag huttrade! :-0 

Hem for vi och försökte få lite sömn innan vi skulle upp tidigt. På morgonen så blandade vi till vår sista energidryck och gick ned till frukosten. Det gick smidigt och lika smidigt gick det att tanka och lämna tillbaka bilen. Sen när vi skall igenom säkerhetskontrollen så går det inte lika smidigt och jag håller nästan på att bli utslängd av en säkerhetsvakt då mina gel nu inte är tillåtna. De har sina regler och det är ju sant. På vägen ut ser jag Daniel Adams Ray och jag hälsar och varnar honom för gelen och han visar upp sina som dock är lite mindre. Jag får iaf kör en vanlig väskinlämning men tar för säkerhets skull med mig skor, linne och nummerlapp ifall det skulle bli något strul. Nu går det förstås lite lättare och när vi skall in på planet så passar jag på att prata lite mer med Daniel som kanske inte var lika pratsugen och Ullis var lite orolig att vi inte skulle få ngn bra plats så vi kom så långt bak i ledet. Men vi fick sitta bredvid varandra och lite lustigt att en kapten på planet var en bekant till mig eller rättare sagt en kund. Men trevlig som attan är han iaf. Fast jag tror att han var andrepilot för jag kände inte igen rösten senare i planet. Flygningen gick iaf bra och det gick smidigt att få ut väskan. Sen gick det nästan som på räls men vad tjockt med folk det var. Jisses vad maran har växt och undrar hur det var på loppet där den stora massan befann sig. Men till ordningen då. Ullis och jag önskar varandra lycka till och jag säger att jag inte kommer att springa långsammare än 5 min/km. Det är iaf planen. Innan start, i själva fållan, så börjar det att regna men jag börjar tagga till mig och sen går startskottet och man får gå någon dryg minut innan man kan börja springa och jag har inga som helst problem att det är fullt med folk då utan man kan hålla sin fart. Och jag tycker det känns hyfsat bra men inte helt okey men jag är fortfarande taggat. Jag är beredd att börja kämpa rejält vid 30-35 km då jag varit lite dålig på alla långpass. Och inte heller fokuserad på maran. På milen och 15 går enligt plan men steget känns tyvärr anstängt och inte alls som det brukar. Vilket också korten senare visade. Har nog aldrig sett så dålig ut på kort och då har jag även varit betydligt tyngre. Men farten är relativt hög men får jobba lite för mycket för det. Första milen går på 48.39 och 15 på 1.13.10, vilket fortfarande var helt enligt planen. Och några bekanta hejar vid varningen och det känns fortfarande görbart. Men jag hinner knappt komma ut på Djurgården förrän första 3.30-farthållaren springer om mig och rytmen sabbas med allt folk där. Och backarna suger mycket mer än lovligt och det dröjer inte länge förrän de börjar försvinna och så håller det på med att nästa farthållare med 3.30 passerar och ytterligare än. Tror inte ens vi är förbi Djurgården förrän de är ute ur sikte och det oroar för jag orkade inte hänga på och jag undrar om det är fel på min klocka. För jag bör vara i fas fast dock känns det klart tyngre än beräknat. Nu har jag en mental kamp men vågar inte ens kolla klockan för att se min puls men jag ser att tempot sänks, helt klart. Men försöker att ligga under 5 min/km då det är lättlöpt för att ändå ge mig själv chansen. Steget känns dock hela tiden ansträngt och det oroar. Det är ju långt kvar. Vid 20 km har jag 1.38.05 Fortfarande med i matchen men plockar ingen tid nu. Halvan passerar jag på 1.43.25 Kanske får jag en liten kick av det iaf. Chansen finns fortfarande och jag har pannben. Tänker lite på den löjliga frasen. Pain is temporary - Glory is forever. Jag kör den lite då och då och låtsas längta efter smärtan. Men lååång tid med smärta dock. Och strumpan på höger fot har korvat sig lite så jag börjar få blåsor. Det var ju lite tidigt, bara hoppas det inte blir alltför jäkligt. 25 km på 2.03.45 Har börjat tappa lite mer men chansen finns hela tiden men i mitt innersta så inser jag nog slaget förlorat och det må så väl vara hänt men bättre känsla lite längre borde man kunnat haft. Men jag analyserar inte utan försöker borra ned och ta in lite av publiken och kör high five med barnen. Var förresten nästan på gång att göra det med Glenn Hysen på Djurgården men kom på mig att det var lite löjligt. Han stod där som representat för spelbolaget, vad det nu heter. Vid 30 km så har jag fortsatt tappat och är alldeles för slut för att jag själv skall tro på det. 2.29.52 Chansen fanns nog rent matematiskt att klara 3.30 då men jag börjar bli grymt stel och vill inget hellre än bara lägga mig ned! Sen vid 31 km så bonkar jag! Rejält in i väggen. Tar vätskan och börjar för första gången att gå. Och stretchar lite och får en satans kramp i bakre lår så jag håller på att ramla ihop. Efter några minuter så tvingar jag mig att springa igen och nu är jag så slut så jag kommer faktiskt igång igen men nu har farten sänkts och det är början till slutet. Får verkligen kämpa för varje tillfälle att låta benen rulla på lite så inte klockan springer iväg. Vid 35 så har då klockan börjat ticka iväg och jag har 3.02.19 och alltså mindre än 28 minuter kvar att springa 7 km. T.o.m jag har sedan länge reviderat planen men minuterna fortsätter att ticka iväg då jag får lägga in gåpauser ibland. Musklerna känns helt urlakade och på slutet så lyckades jag springa förbi sista vätskekontrollen och lunkar i mål på 3.46.01 En del tycker det är bra men jag kände att jag hade så mycket mer i kroppen och efter lite analyserande så tror både Ullis och jag att festkvällen i den kalla lokalen tog för mycket på kroppen då man huttrade. Kanske flyget påverkade lite men det är tveksamt. Lite dåligt med sömn också men framförallt en råkall lokal. Dock trevligt bröllop så det var inget man ville byta bort. Revansch känner jag! Nu skall jag bara återhämta mig och sen komma igen! :-)

Ja, det var en träffande kommentar angående det larviga bråket mellan Norge och Sverige eller skall sanningen fram så är det nog nöjesblaskorna som rider på vågen och bara vill sälja tidningar. Sanningen är väl att det inte är så hård jargong mellan idrottsmännen och att de allra flesta faktiskt är seriösa. Och norrmännen har ju kritiserat sina skidor men en rolig sak är att en person faktiskt satt och spolade videon fram och tillbaka och hela tiden mätte svenskarnas och norrmännens glid och på totalen vann Norge, lite skumt. Nu är det ju mer variabler än det men man såg en klar tendens och det mättes så noga det kunde. Tack, Björn F! Se gärna tråd på Skidforum.se om det. 

Hursomhelst så bör man inte bara se till nationernas kamp mot varandra utan även individuella prestationer. Och all heder åt Northug som sportsligt gratulerade Sveriges herrar som vann guld - kul!

Och vad säger man om Lars Nelson? Vilken härlig profil! 

Idag så var det stakning som stod på schemat då Ullis skulle spinnan lite. Men hon sprang några kilometer innan och då passade jag på att staka men jag hann knappt börja förrens jag drog av handtaget som var lite dåligt ditsatt. Helsicke! Bara att knyta om och nu dubbelknut och sen började jag igen men nu kom det snett... Nåväl, bara peta det lite mer rätt och sen får jag nog kolla instruktionerna på det där. Hursomhelst så stakade jag på och jag började väl ganska försiktigt men allteftersom jag blev varmare så var det lättare att få upp pulsen. Först hade jag fläkten rakt mot mig men det resulterade mest i att näsan ville rinna så den stängde jag av. Ja, fläkten alltså... Sen kom då spinninggänget igång på riktigt och då dunkade jag också på med intervaller vilket var temat för spinninggänget. Ledaren är peppande och vältalig så det är kul att köra samtidigt så det händer något. Jag passade på att dricka lite då intervallerna tog slut och när det var lite väl korta intervaller så körde jag lite längre. Då behövde jag inte lika mycket pepp och sen kom nästa spinninggäng då det var en kvart kvar och det sporrade också lite. Till slut, då passet nästan var slut, så kom då en kund som jag väntat på och då fick det räcka. Riktigt svettig och lite urlakad så började jag hjälpa henne. Jag fick iaf ihop 55 minuter och det får vara okey. När jag testade att jogga lite på bandet så kändes det riktigt segt efter igår så jag var nog lite sliten. Hursomhelst så bestod dagens stakpass av enbart intervaller i princip. Nyttigt men nu längtar jag till snön!

Efter passet så var det fort hem, efter att ha hjälpt kunden, och jag hann knappt duscha innan det var telefonmöte med löparklubben. Sen var det kul att se Zlatan vinna pris för snyggaste mål och att han kom med i världslaget, det var han värd! Sen förstod jag att han inte skulle komma i topp på Jerringpriset och jag skall väl inte klaga med de tre som var i toppen. Hursomhelst så trodde jag inte att golfens drive (!) skulle räcka med mailbomningen då Zlatan föll bort. Då trodde jag att Johan Olsson skulle få desto mer röster. Men säga vad man vill om Jerringpriset men lite lustigt är det. Tävla i populäritet. Nej, fy f-n, säger jag. Jag skulle nog vägrat. Vad hade Wassberg gjort? Med tanke på bragdguldet så anar jag... Men kul med själva galan! Och grattis Stensson till ... priset!

Så var det tisdag igen men Ullis körde ett dubbelpass vid Åda istället då hon ville få in både löpning och spinning. Först drog hon 8 km på bandet innan det blev spinning som väl var på en timme. Bra gjort! Själv skulle jag åka ned till banan men kommer på att nyckeln ligger hemma så det blev lite bråttom då jag var i butiken innan. Väl framme så är det väldigt mörkt och tyst men det dyker upp fler personer ganska snabbt och vi blev ett litet gäng i duggregnet iaf. Underbart väder att springa i men nu var det bara att börja då väl många ville hem till matchen. Jag började att gå i ca. 5 minuter och joggade sen resten vilket blev ungefär 5 minuter till. Det är helt klart ett smart drag av mig och hinner jag så kan jag ju gå innan själva gänget kommer och jogga tillsammans med dem. Men jag kände mig lite stel efter söndagens långpass och hälsenorna känns oroväckande mycket. Jag får nog lägga in lite exentriska tåhävningar igen. Hursomhelst så körde vi ungefär samma löpskolning som vanligt med något undantag men, ser jag i efterhand, ganska mastigt. Närmare 20 minuters stretch och löpskolning. Sen var det bara att dunka på och jag gick ut lite väl hårt på första intervallen med 15 km/h och där är jag ju inte ännu. Så den sänktes efter ett tag. Efter lite konsultation med Roffe och Flaken så bestämde vi oss för 1600-ingar och jag valde att köra 4 stycken då jag var lite sliten. Benhinnorna kändes lite för mycket också och kanske allmänt stel. Jag hann tyvärr inte stretcha så mycket heller. 

1,5 minuter ståvila och tiderna på intervallerna blev som följer: 7'25,9 - 7'08,0 - 7'25,8 - 7'17,4. 

Nedjogg lite drygt 2 km. 

Totalt 9,9 km

Sen var det full fart hem med ett litet kort inhopp på affären. Där fastnade Ullis med en bekant så jag fick dra henne ur affären och sen vidare hem där matchen varit igång i dryg 7 minuter. Ja, vad säger man? Vi föll ju iaf med flaggan i topp men varför kan vi inte spela på topp i lite längre perioder? Man ser ju klara tendenser och speciellt när vi allesammans är aggressiva men det är klart att vi kanske inte har världens bästa mittbacklås just nu och man får tacka för spänningen. Tyvärr var vi lite för okonsekventa med mittfältet. Ibland var vi typ 5 i rad och ibland helt tomt. Ge portugiserna tid på mittfältet och därigenom ge Ronaldo utrymme för sina löpningar - totalt vansinne! Men till Zlatan då. Han gör det bra faktiskt. En riktigt bra match och det är synd att vi släpper in lite för lätta mål. Skulle Zlatan få samma uppbackning så hade det sett annorlunda ut. Fortsätter han gå framåt så är det han som blir världens bästa. Dock inte den här gången, det står mellan Ronaldo och Messi. Zlatan kanske topp 6-7 iaf. Men klart roligast att titta på då man alltid vet att det kan hända något extra. 

"Slangen" och jag tänkte ta ett skidpass tillsammans idag men det passade inte riktigt så han drog iväg direkt och jag drog hem efter jobbet då jag har lite annat att pyssla med innan. Sen när jag skulle iväg så kollade jag om han skulle ta ett till pass men det orkade han inte då han hade kört rätt hårt innan.

Själv kom jag iväg nästan prick kl. 19:00 och var väl sådär lagom inspirerad när jag drog igång kroppen. Ryggen har gjort sig påmind ett tag och under tiden jag stakade på gärdet så funderade jag på vilken fart Slangen hade haft under sitt pass då han både berättade sträckan och tiden han fick. Ju mer jag räknade på det ju mer imponerad blev jag så jag blev själv sugen på att kolla vilken fart jag kunde ha på 2 av de varven som han hade kört 5 av.

Men ryggen strulade alltmer och inte hade jag så mycket folk runt som sporrade direkt. Så när jag avslutade mitt långa varv som är på ca. 6,3 - 6,5 km så ser jag att jag hade 26 blankt. Inte alltför illa då jag tyckte att jag höll igen. Iaf lite grand. Så jag trycker i mig lite varm saft och bestämmer mig väl för att känna lite på elljusspåret men där är spåren inte lika bra och jag är lite väl seg. Så när jag åker ned i sista backen så vill jag ta upp mobilen för att kolla av tiden. Då ser jag att svängen är i princip omöjlig att ta utan att ramla och med en mobiltelefon i handen så åkte jag bara rakt fram vid själva spårcentralen och får tiden 7 minuter blankt. Hmm, inte så illa Slangen, som vid sitt snabbaste varv hade ca. 7 och en halv minut men då körde han 5 varv på den ganska jobbiga banan och sträckan är väl 1750 meter. Sen kände jag att det fick räcka och gick upp mot bilen och åkte hem. Snackade iofs lite med "Jimpan" som stod och väntade på sin fru som visst aldrig ville sluta åka...

Och jag som ställde in fotbollsträningen för det här! Fast många var ju förstås sjuka också.

Nä, matchen var lite av ett sömnpiller. Det fanns liksom ingen riktig fart i spelet förrän Hysénpojken kom in. Han ville lite iaf. Undrar om vi hade svårt med planen för de flesta inläggen var ju värdelösa. Och varför envisas med sådan luftbollar när vi har spelare som är huvudet högre. Jag menar. Lite flackare och hårdare inlägg som bara är att sätta pannan till! Nu var det precision som krävdes för att pricka helt rätt och det lyckades vi ju bra med - NOT!

Skönt iaf att drömmen lever, tänk vad najs det vore om vi kunde tvåla till Danmark ordentligt och på det viset säkra en gruppseger. Om det nu är möjligt...