Lördag och idag började OS på riktigt och en ung judo-tjej verkade gå bra - kul! 
Först så var det dock morgon-teve och jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen då Streaplers uppträdde. Fan vad illa det lät men sångaren hade visst fått något virus men då kunde de väl valt en annan låt så någon annan kunde sjunga?  
Efter den falsksången så gick jag ut och jobbade lite på tomten och sen drog vi mot Vrena på kalas. Vi passade dock på att äta lite innan så man inte skulle bli hungrig och vräka i sig kakor. 
Vi kommer fram och gratulerar Melissa som hunnit bli sex år och senare kunde vi även gratulera Cornelia som hade kalas förra helgen men då var vi på semester men det här gick ju bra.
 
Under kalaset så drog killarnas beachvolleyboll igång och jag smet undan och kollade lite och vad grymma de är! 

 
Kalaset var trevligt fast jag kanske inte var lika trevlig som inte kunde hålla mig från teven men är man sport-tokig så är man. 
Hemåt igen och vi tog lite mer att äta nu och hann även in på lite affärer också.

Judo-tjejen verkar fortsätta gå bra och kanske skulle man kunna se något på teven mot kvällen.

Jodå! Hon hade visst förlorat en match lite tveksamt och till bronsmatchen var hon glödhet och vann! Hurra! Första medaljen på första dagen och den unga damen heter förresten Tara Abdulfath. 
Jag ser nu att klockan börjar ticka på och det gjorde mig irriterad att jag ännu inte tränat så jag stressade på med att pumpa däck, ladda "paddan" och byta om. Snart satt jag på cykeln och det blev runt fyrtio minuter Robopacer. Det är som att cykla i klunga ungefär. 
Jsg avslutade med att titta lite på fotboll och där vann Frankrike mot något afrikanskt lag men såg det inte ut som en filmning av en fransman som föranledde frisparken och målet som kom typ i nära anslutning till det? 

Lördag morgon och idag blev det frukost vid havet men jag nöjde mig med en kaffe eftersom jag åt en pizza relativt sent igår kväll. Det funkade.

Sedan gick jag och Peter upp och pumpade upp SUP-brädorna. Snart var vi nere igen och vi gick direkt ut med dem. Lite läskigt första gången på länge men Peter hade bra balans direkt. Vi körde kanske i tjugo minuter totalt och det var både kul och lite jobbigt. 
 
Sen började Peter och Anette packa ihop och vi avslutade med att äta kroppkakor på Evas kroppkakor. De är alltid bra men jag kan nog inte kora en vinnare mellan Evas kroppkakor och Arontorps - vad tycker ni?

När vi kramats farväl med Peter och Anette så åkte vi tillbaka till campingen och snart drog vi iväg till Borgholm och vi passade på att köpa mer vikter eftersom de verkade ha rea på dem. Dock verkade priserna variera. 
Sen till ICA, i Borgholm, och där blev det lite mat och annat smått och gott. 
Väl hemma så kollade vi på kvittot på vikterna och ser att vi betalade för en vikt för mycket igår. Kanske lite svårt att komma i efterhand och klaga. 
Ullis och jag var också ute på SUP-brädorna och vi paddlade en jäkla bit ut och bara lade oss och vilade. Efter kanske tjugo minuter så märkte vi att vi drivit ut ytterligare en bit och vi jobbade oss sedan inåt land och hem. 
Sen blev det en massa kortspel och Ullis ville nästan inte sluta men jag fick pausa ett tag ändå jag var överhettad och inte kunde ha koll på korten, det var lite läskigt. Jag återhämtade mig rätt snabbt och snart körde vi vidare. 

Vi avslutade med att se på solnedgången

Torsdag och idag skulle jag, Ullis och Peter ut på en morgonjogg. Vi sade först klockan åtta men jag ändrade sedan till halv nio då jag kände att jag behövde lite tid att bli varm.

Klockan åtta så knackar det på dörren och jag får gå och öppna och där står Peter färdig att ge sig iväg! Jäklars! tänkte jag och Ullis! Han var ändå inte supersugen att springa med oss då han var rädd att sinka oss men då hade han inte koll på våran fart.

Han drog iväg själv och en halvtimme senare var jag och Ullis iväg och då mötte vi Peter som varit ute en sväng. 
Det var segt för mig i början, som vanligt, men även Ullis kände sig det och det var ovanligt. Hon hade till och med högre puls än mig och så är det aldrig annars.

Vi joggade i alla fall till Köpingsvik och vände. Det blev lättare för mig men Ullis seghet höll i sig och troligtvis var det vätskebrist. Bäst att poängtera att jag ändå hade det lite segt men det var skönt med en lite lugnare fart.

Det blev fem kilometer och sedan hoppade vi i havet. Rejält blåsigt och vågigt men skönt när det var gjort. Jag tyckte dock det var lite kallt men klart uppiggande. 

En dusch på det och sedan ringde vi hit Peter och Anette på frukost. 

Vi tog sedan en tur till Borgholm och letade både skarvsladd och lampa då Peter och Anette var ute efter det.

En korv och en både stor och väldigt glass blev det innan hemfärd.

På kvällen spelade vi kort och jag låg länge och såg ut att ha segern ganska klar men tappade sedan lite på slutet och helt plötsligt så seglade Anette förbi och fick lyfta "bucklan". Grattis!

Sedan skulle vi se på solnedgången men jag fastnade lite länge på toaletten så vi kom ned en halvminut försent. Lite snopet.

Onsdag och idag väntade vi in Peter och Anette men först hann vi med en promenad. Tänkte först skriva morgonpromenad men det blev närmare lunch, faktiskt. Vi sover ut rätt bra här på Öland. 
Det blev en skön promenad och Ullis plockade lite blommor och jag kollade upp om en liten fågel kunde flyga. Ullis trodde inte det men jag var rätt säker men det gick att komma rätt nära innan den flög iväg. Lite konstigt.

   
Tillbaka hemma och efter lite i magen så tog vi en tur med bilen och kollade in några loppisar. Det mesta var skit men Ullis hittade en cool Fars dag-kopp som hon trodde kunde vara i samma stil som Mors dag-koppen. -Inte en chans! sade jag. Det fick jag äta upp men nu är inte Ullis sådan. 
Jag trodde jag fyndade några golfbollar också men när jag frågade om de var gamla så undrade han om det var viktigt. Det borde gjort att jag borde funderat en gång till...

Nu kom Peter och Anette och vi bestämde oss för att möta dem för lite mat i Borgholm. 
Det var trevligt och maten var god. Det blev Ebbas mat och café. 
 

Sen tillbaka till campingen och Peter och Anette fick vara i fred och sätta upp sitt tält men nu var det mycket trängre än igår, då vi kollade upp platser. Eller om det var för några dagar sedan.

På kvällen så slog jag och Peter några golfbollar på ängen men det var högt gräs och en boll hittade jag inte ens. 
De nya golfbollarna var förresten skit så jag borde lyssnat på magkänslan.

Vi avslutade med lite kortspel och nu introducerade vi "golf" för dem. Det var kul men idag var det Ullis som var bäst.

Hur många bor i den här husvagnen egentligen? 
 
Bara mina och Ullis skor!

Koppen var samma stil!
 

Söndag och Ullis och efter lite frukost så laddade vi för lite löpning. Det hade regnat en hel del men vinden hade gjort att det torkat upp en del. 
Igår pratade jag en del med en gammal vän och bekant, Freddan, och han gav lite tips. Idag så skickade han några intressanta alster och jag blev skitglad. Han visade vad man kunde göra med relativt små medel men för mig som inte kan spela några instrument så var det guld värt då han verkade vilja hjälpa mig. 

Först så sprang dock jag och Ullis och det var lite segt i början men jag orkade och det var skönt. Det blev typ 43 minuter och jag avslutade med ett dopp i havet. 
Sedan gjorde vi oss iordning för att åka och kolla på Kronprinsessans kortege och vi ställde oss som sist och fick vinka lite. Vi hann med att ta en glass också.
På vägen dit så lyssnade vi lite på Freddans förslag och jag blev först lite förvånad då melodin var annorlunda men också att det ändå lät bra. Han upptäckte själv att melodin var annorlunda och skulle ändra den. Riktigt kul att lyssna och hoppet tändes att jag kan få ut något snart.

På vägen hem så köpte vi lite mat på ICA, i Borgholm. 
Väl hemma så käkade vi lite mat och firade vår 33-årsdag på riktigt med lite Richard Juhlin och lite smått och gott. 
Avslutningsvis tittade jag på slutet av EM-finalen och jag hejade nog på Spanien men tyckte det var lite synd om England då domaren inte lade till en endaste sekund på tilläggstiden då spanjorerna maskade.

Måndag och idag softade jag och Felix mest i soffan och kollade på triathlonfilmer på Youtube. Det gick så långt så vi följde cykelbanan via en domare som filmade sträckan och det var kul att se hur han agerade. Vi hann kolla lite på filmen från Kalmar och såg Ullis på bron. 
När Ullis kom hem så skjutsade vi hem Felix och käkade på en pizzeria och jag hann även förbi en sportaffär och köpte mig ett par nya Hoka. Det blev ett par likadana som jag redan har. 
Sedan tackade vi för oss och åkte hemåt. 
Vi passade på att handla på ICA Maxi, i Södertälje och jag tankade bilen full innan vi landade hemma.

Ja så var det då dags. Jag och Ullis var uppe lite tidigare och man kan ju tänka sig att Felix skulle vara lite mer morgonpigg med tanke på att han skulle tävla men nädå. Det sitter nog i generna men å andra sidan så hade vi sagt att han inte behövde stressa men då man såg många andra triathleter stressa utanför, på campingen, så blev man själv lite stressad. 

Vi åt lite frukost och när det började närma sig så åkte vi nedåt växlingsområdet och vi hade ju gott om tid. 

Felix och Ullis fixade lite med hans påsar och hon kom ju in eftersom hon fortfarande hade sitt band på sig.

Jag såg till att komma närmare hans cykel och ropade på honom så han kunde få lite vax till kedjan då det regnade så in i helvete igår kväll. Det glömde jag att skriva igår men det var det sjukaste regn jag varit med om. Hela trafiken stannade i princip då man inte såg någonting. 

Nu verkade det som vi skulle klara oss från regnet men det blåste en hel del och det oroade oss. I byarna var det 20 sekundmeter och det var stadigt runt 12-14 sekundmeter. Då tänkte vi mest på cyklingen. 

Sen gick vi bort mot starten och det var runt en timme till start så vi var absolut lite tidiga men hittade ett fik och beställde in lite att äta. 

Men vad var det för vågor! Det såg ut som kaos och nu blev man riktigt orolig. Vi tittade ut och det såg inte roligt ut alls. Det var jobbigt att peppa sin son att gå ut i det här och vi berättade att han inte behövde bevisa någonting men samtidigt visste jag att han klarar av sådana här vågor bättre än vad jag gör. Han är inte så rädd men det här var någonting i hästväg. Snart borde första start ha gått men klockan är 09.00 och ingenting händer men det är ett jäkla liv utanför. Vid tio minuter över så smäller en kanon av, precis utanför, och man hoppar till. En jäkla smäll och nu hoppar de första simmarna i och de är ju grymma simmare men hur blir det med resten? tänker jag. 

Sen hör jag hur de säger någonting om 600 meter och jag hajar till! Vadå? tänker jag. Har de kortat ned med 600 meter eller är det 600 meter totalt? Jag uppfattar det som 600 meter totalt och jag tittar ut och ser att de flyttat de stora bojarna så man ser klart och tydligt att det är 600 meter totalt. Det kan omöjligt vara 1300 meter. Det är en lättnad men vågorna är minst lika jobbiga ändå.

Jag och Ullis följer Felix och han får lite tips på vägen innan vi önskar honom lycka till och går bort längs kajen. 

Vi träffar på Tommys sambo, Sara, och snackar lite med henne. Det börjar bli dags. Jag är så sjukt nervös så jag kan inte stå längre utan måste gå bort och sätta mig. Det känns vedervärdigt att man peppat sin son att gå ut i det är helvetsvattnet! Någonstans, i bakhuvudet, så har jag ändå med mig att han är vattenvan och aldrig haft problem med vatten. Det hjälper dock föga nu och snart är han i vattnet. Eller bör vara i vattnet för det går inte att se när han går i. 

Jag följer där jag tror att han är och snart ser jag honom! :-) Han kämpar på och det går rätt fort framåt men med crawlingen går det sämre. Han försöker några gånger och som mest fick han väl sex simtag i följd. Det är många som kommer i nöd och livräddarna hinner knappt med. När en ropar och inte blir hörsammad så ropar jag till och livräddaren ser direkt på mig och jag pekar. Det gick fort och jag kände mig nöjd. Kvinnan fick hjälp men ibland så hänger det tre personer i taget på en vattenskoter. Helt sjukt. Jag har nu ringt Ullis som kommer springandes. Hon fastnade i samtal med en annan orolig mamma. 

Vi följer Felix och då och då är han under vattnet men kämpar på. Det går dock hela tiden framåt och snart har han vågorna i ryggen men inte ens det hjälpte för försöken till crawl går i stöpet. Det kommer hela tiden stora vågor som gör att han blir dränkt då han skall ta luft och han är heller inte så van vid att simma i stora vågor. Det var för övrigt ingen som crawlade förutom täten. 

Snart kommer han upp och trots den tuffa simningen så gjorde han den på 20 minuter! :-0

Nu får vi springa på för att se han växla och jäklars vad jobbigt det var. Jag är nog själv inte helt kurant och kunde inte hänga på Ullis. 

Jag hinner dock fram för att se honom och efter att ha pinkat lite så får han vända tillbaka. Han gjorde en pappa! säger Ullis och menade på att han glömde glasögonen. 

Sen upp på cykeln och det är det här som Ullis var mest orolig för då han inte cyklat någonting alls knappt. En mil utomhus och några få mil på trainer samt någon cykel på gymmet. Felix hade sagt att det var helt annorlunda att cykla utomhus och med den här vinden! :-0 Jag var också orolig att jag lurat på honom för hårda cykelskor. 

Så var han iväg och det gick bra. Nu är det bara att följa honom på appen och vi åkte direkt till campingen för att fixa klart med husvagnen. Vi bestämde oss för att chansa och ställa den på Elmiaparkeringen. Får vi böter så får vi men samtidigt så tror jag inte parkeringsvakterna vill stöka med att ta sig förbi cykelbanan i onödan. Sen kanske man fick stå där också. 

Vi appen så fick vi koll på Felix och han verkade pinna på helt okej. Det är bara att hoppas att han håller och får i sig energi ordentligt. Det var något som vi tjatat lite om. 

Någon gång gick snittet ned lite och då blev man orolig men sen kom han och ser pigg ut! Fan vad skönt!

Han stannar dock och tar av sig skorna innan han går bort med cykeln och vi tänker att han har svinont i fötterna men han kunde knappt springa eller gå i skorna. 

Växlingen går rätt fort och han springer direkt! Wow! Benen borde vara som gelé i början och de var det visst men han tvingade igång dem! Ah, ser bra ut!

Hela tiden håller han ett bra tempo och vi hinner följa både honom och Johan Tullare då de nästan springer lika. Riktigt kul! 

Sista biten och Felix kämpar hela vägen och kommer in på fina 6.41, vilken debut! Riktigt grymt och det var stolta föräldrar som letade upp honom men först fick han njuta och togs om hand av Tullare. 

Nu kommer han säkert njuta i några dagar och slicka såren. Sen gissar jag att han siktar på nästa lopp för nu lär han vara fast! :-) 

Stort grattis! killen! Det gjorde du så jäkla bra!! Kram!

Sen packar vi in grejerna i bilen och hämtar husvagnen. Inga böter och vi kan koppla på och rulla hemåt. 

Vi stannar och käkar burgare på vägen och i Nyköping så tankar jag en skvätt men då det inte är OKQ8 så blir det så jag klarar mig hem bara. 

Vi landar och Felix njuter i soffan. 

Lördag morgon och efter frukosten så var det bara att åka till registreringen. Ullis var just nu mycket osäker kring sin start då hon kände sig hängig och hon undrade om hon var varm. Det var ju lite svårt att känna och jag ville heller inte förstöra en start om jag kanske tyckte hon var lite varmare än normalt. Men jag förstår ju att hon var nojig då hon gärna ville köra. Speciellt då Felix är med. 
Både Ullis och Felix löste sin licenser så tanken fanns absolut där hos Ullis. 
Registreringen gick bra och vi tog ett varv på mässan som verkar ha vuxit igen. 
Lunchen intog vi på Bastard Burgers innan registreringen.
Sen var det dags för prerace-möte och Ullis och Felix går till mötet och jag tar och flyttar bilen. Tyvärr har jag glömt mobilen och det verkar inte gå att betala med kort så jag frågar ett par om de kan hjälpa mig och absolut! Jag är rädd att de tror att jag skall lura dem men de är supersugna på att hjälpa. Så snällt! De betalt för mig och jag ber dem skriva in min frus nummer så de kan få betalt sen och förstås så att vi kan checka ut.

Jag knappar in adressen och hade jag haft hjärnan med mig så hade jag förstått vilket hotell det var för min mobil visar helt fel och kanske var den inställd på bil men sen ser jag att den säger en sak och pilen visar en annan. 
Efter en kvart, som borde varit fem minuter, är jag på plats och jag får stå utanför och lyssna. Det är inga sensationells uppgifter för varken mig eller Ullis men de verkar ha ökat från tio till tolv meters lucka på cyklingen.

Sedan hem och nu löser vi betalningen med paret. Eller det löste vi rätt omgående förresten så det är något i händelsekedjan jag missar.

Hursomhelst så åker vi nu och hämtar Felix cykel och det kommer hela tiden omgångar med regn. Prognosen säger dock att det skall bli typ regnfritt imorgon. 
Vi får in åtminstone Felix cykel och Ullis har nu börjat ställa in sig på att inte köra och jag som hade hoppats. Jag försöker dock att inte påverka men säger att det kanske hinner bli bättre under natten.

Vi checkar in Felix cykel och Felix verkar gått in i race mode då han är lite tystare än vanligt. Det är förstås en stor grej det här och han valde ju dessutom en stor tävling att börja med. 

Det börjar regna igen och jag springer och köper lite att skydda kedjan med.

Man verkar dock inte få täcka hela cykeln så påsen använder han inte och orkar inte hålla på med gladpacken. 
Vi avslutar med att gå och käka och hann träffa Tullare och hans Monika innan också. 
Det blev Basilika men den här gången var det inte så gott.

Ullis tog nu ett definitivt beslut att inte köra. Lite tråkigt men klokt. Det skulle förstås bli roligare för mig under själva tävlingsdagen. 

Felix och jag avslutade med att titta på Holland mot Turkiet och det var en bra match. Skönt att den inte gick till förlängning. 

Felix fick nu ta våran säng så fick Ullis och jag ligga där där man får ta ned bordet. Inte alls lika skönt.