Söndag och idag var det Stockholm som gällde igen då vi skulle kolla på lägenheter till Felix. Tim hängde med och hoppade av hos en kompis, i Liljeholmen. Det är tre lägenheter och vi hann även äta lite mat. Sen hem och Felix budade lite men sen var det över 2,6 miljoner igen. Det blev rätt sent och Ullis och jag tittade på dokumentären om Pistorius igen. 

Söndag och Ullis jobbade och jag tänkte förbereda lite inför firande av Felix. Men han var ju hemma så jag fick vänta lite tills han och Tim skulle iväg och spela padel. Då skulle det å andra sidan bli full fart på mig. Men jag var tidigt igång och klippte gräset och rensade lite ogräs. Jag hann även snacka lite med grannen "Jossan", som bor tvärsöver, och vi snackade förstås lite om Jocke och jag blev faktiskt lite glad då han, som kan musik, tyckte att jag sjöng väldigt fint. Eller så är han bara snäll för jag förstår ju att det inte är av högsta klass direkt. Men det kändes fint och jag lyssnar ofta på den som för att minnas Jocke. Det känns bra helt enkelt så huruvida sånginsatsen är bra eller inte är sekundärt. 

Sen drog ungarna iväg och jag sprang iväg och handlade ingredienserna till en smulpaj. Jag hann med att snacka med triathleten om det pågående ultraloppet och han hade noll koll på det och blev sugen. En kul kille som verkar öppen för det mesta. 

Väl hemma så fortsatte jag att klippa klart gräset och nu var Ullis hemma och vi hjälptes åt med det sista och rätt som det var så var barnen hemma och överraskningsmomentet var försås över men de hade bara fått en timme idag. Nåja!

Vi åt gott och han öppnade lite presenter och verkade vara nöjd! :-) Grabbarna spelade lite fotboll och trixade. 

Sen hann vi se slutet på hockeyfinalen och av det jag såg så borde finnarna fått spela i powerplay, i sudden-death. Klart fegt att inte våga ta utvisningar i slutet på matcher. Lite trist att inte Finland vann men jag såg ju inte hela matchen. På Primetime så var det Disney-tema och Felix åkte på fråga 10. I veckofinalen var jag med och det var bara gamla frågor så inga åkte förrän det kom något om ett distrikt i Italien och jag hade absolut ingen aning och chansade fel. Nä, tråkig omgång och något måste absolut blivit fel. 

Bra dag och kul att många uppskattade Ullis och mina peppande ord i backen på TUBen! Så skall ni gnälla på att ungdomar har målat i gatan så har ni fel och tycker ni att det är fult så kan jag avslöja att minsta lilla regn kommer att få det som vanligt igen. :-)

Lördag och idag var jag riktigt sugen på att plocka de sista kontrollerna i Gnesta. Det skulle helt klart bli en hel del men det var ju lördag. Men först fixade vi lite på tomten och sen kom vännen R på besök och det blev lite djupa samtal. På slutet kom Bondis också och vi hann med en påtår innan de gick hem. Han hade varit ute på en tur på cykeln. 

Därefter gjorde vi oss iordning för att orientera och vi förvarnade barnen på att vi skulle vara borta ett tag. Vi hade egentligen tänkt oss en god glass innan men Stenersborg hade precis stängt för dagen så vi tänkte att vi kan fira efteråt istället. 

Så var vi då igång och vi blandade gång med jogg och den första kontrollen var egentligen lätt men det var svårt att se stigarna och starten var lite sisådär. Vi fick gå lite fram och tillbaka för att hitta stigen men sen var vi igång igen. Nu började vi att spika kontrollerna och sen skulle vi springa en bra bit för att åter komma in på de nya kontrollerna. Vi råkade ju ta två extra förra gången och nu passerade vi dem. Och nu kom vi ihåg hur gyttjigt det var och det gick ju inte fort där. Och ibland fick man gå in i täta skogen och det undviker man ju gärna med tanke på fästingar och annat skit. Sen var det öppet igen och nu börjar det gå riktigt bra men ibland får man leta lite då man är framme. Kanske inte riktigt samma fokus som tidigare. Och jag springer för långt, på ett ställe, och helt klart så påverkar all avverkning orienteringen. Sen så går jag åt fel håll och jag imponerar på Ullis genom att säga att jag ser kontrollen, då jag är typ 200 meter bort. Hon förstår ingenting och givetvis är det ingen kontroll utan en pinne och det hände flera gånger men då var i och för sig kontrollen precis bredvid. Det var den inte nu och jag förstod liksom inte varför stenen inte låg framför huset. När vi kommer närmare så inser jag att jag gått fel och vi får gå tillbaka  och det över avverkad mark igen. Nä, på stora områden i Gnesta var det inte så roligt. Sen har vi svårt att komma rätt och jag tänker fel igen. Helt klart inte helt skärpt och jag har hela tiden ont i huvudet och är orolig att jag håller på att bli sjuk. Men nu har vi klarat av alla svåra och det är bara spurten kvar och nu är det lång förflyttning igen och vi avslutar vid koloniområdet där man återigen blir lurad av en stig som inte syns på kartan. Så vi letar på fel ställe igen och till slut så kör Ullis på appen och ropar till slut att hon ser den. Jag blir sur att en ordentlig stig inte syns på kartan men snart är vi igång igen och nu är det enkelt. Vi avslutar med att ta den sista och firar med en liten puss och senare en god glass. 

Efter glassen så beställer vi lite pizza och tar lite kaffe som jag har kvar i en termos i bilen. Sen åker vi hem och vi äter alla då alla har beställt. Efter maten så blir det förstås en varm och skön dusch och det är bara att hoppas att alla fästingar är väck för säker kan man ju aldrig vara...

Sen blev det lite teve och man ville förstås inte missa Champions League. Det märktes att mycket stod på spel och det var ibland bara positionsspel men det blixtrade till ibland och vad sorgligt att se Thiago Silva få gå ut och senare Kevin de Bruyne som åkte på en riktigt ful tackling. Men kul emellanåt och idag kändes det helt okej att se Chealsea vinna. 

Tisdag och jag har lite sovmorgon men jag kan inte längre sova ut, det var ett tag sedan. Men jag fick tiden att gå men jag vet inte riktigt med vad. Sen var det lektioner och jag var peppad och kände mig engagerad. Det kändes väl som att det var sista ruschen. Efter det var det möte med kollegorna och nu började orken rinna ur mig, jag ligger så jäkla efter då Jockes död har påverkat mig så mycket. Jag var tvungen att stänga av skärmen och bara tokgäspa en gång. Men jag tvingade mig att vara pigg och delaktig och sen kom Ullis hem och vi åt lite grand. Som tur var hade vi redan innan pratat om att åka och ta kontroller och jag var då taggad. Så taggad så fastän jag nu var riktigt trött så fanns det ingen återvändo och Ullis hade dessutom ställt in sin löpträning för det här. Så snart var vi bilen och det hade ju regnat lite här och var, helt klart. Skogen lär inte vara snustorr i alla fall. Väl framme så är det uppehåll och vi börjar. Ullis är taggad och springer på hårt i början och eftersom Gnesta är allt annat än platt så var det tufft direkt. Det blev en riktig chock och som tur var så fick jag stanna och kolla kartan lite och därmed pusta ut. Sen blev det som naturlig fartlek då terrängen ofta omöjliggjorde någon direkt fart men blev det en bra stig så körde vi på. Rätt som det var så ser vi att vi verkar ha missat en kontroll och gått på två andra som vi egentligen tänkt att vänta med. Nu blev det en liten omväg men vi beslutar oss för att ta den så underlättar man om man skulle få för sig att ta alla i Gnesta. Känner jag oss rätt så blir det nog så. I bilen hem så ser vi att vi är nedputtade från toppen som veckans raketer och det är någon som verkligen kört hårt. Men av namnet att döma så kanske han är pensionär. 

I bilen hem så är vi lite tysta och lyssnar på musik. Det är mycket tankar och man behöver landa lite då och då. Jag kände tårarna komma en gång och helt klart så behöver man liksom pysa ut ibland. Känslan av overklighet kommer över en ibland. 

Väl hemma så var det dusch och eftersom Primetime var på gång så duschade jag snabbt och tog sedan över Ullis mobil och körde på båda. Återigen så rök vi på näst sista frågan och det är förstås lite surt. Nu kommer jag inte ens ihåg vad det var för fråga. Sen landade vi i soffan och när Primetime Sport började så smet jag ut och körde lite på den också. Ingen fullpoängare där heller och nu var det all in på Champions league och jag rök på vilken klubb som INTE vunnit. Något i kroppen skrek att det var Athletico Madrid men av någon jäkla konstig anledning så klickar man på Celtic. Men varför? Jag blev sur på mig själv men känslan är ju att Celtic inte varit något europeiskt topplag men där hade jag tydligen fel. 

Måndag och jag kände verkligen att jag låg efter i både sömn och absolut med Enklaresport. Så när jag kom upp så fixade jag jag lite med Enklaresport och bokade två frakter och sedan ringde jag upp Klarna så att det blev rätt med några gamla fakturor som legat och skräpat. Det är ju inte så att kunderna hör av sig om de sluppit betalat. I och med coronan så blev några fakturor rätt gamla och när jag skickade så var man tvungen att återaktivera dem och det visste jag inte riktigt hur man gjorde. För säkerhets skull får jag nog gå tillbaka längre och kolla också. 

Sen låg jag och filade på några låtar och jag somnade till då och då. När Ullis kom hem så åt vi och sedan tog vi en tur till Gnesta och plockade några kontroller. Några låg lite avsides och lite jobbigt men vi ville plocka dem för att underlätta resten. OM det blir något mer, det har vi inte riktigt bestämt men det är ju så kul. Man får i alla fall se mycket man inte sett förut. Precis tillbaka till bilen så börjar Primetime och det är verkligen blandad svårighetsgrad och på näst sida frågan så får vi chansa på om Paul McCartney heter Richard eller James och Ullis åker ut men jag tar rätt på James och på sista så är det vad Agataha Christies Miss Marple egentligen heter i förnamn och alternativen är Judith, Julie eller Jane. Där får magkänslan styra och jag valde rätt, hurra! Vad hade du valt? Svaret kommer sist i bloggen. I bilen hem så lyssnade vi återigen på Jocke och väldigt många av låtarna handlar om döden och är tungsinta på något sätt. Det är som att han visste att hans liv skulle sluta tidigare. Det är tungt att ta in och helt klart så blev hans liv alltför lik vår fars. 

Sen hem och där väntade en varm skön dusch innan vi hamnade framför teven och bara kollade runt lite grand. Där fastnade vi lite om gängkriminalitet och det var ju inte så upplyftande och det är ju tragiskt att en sådan liten grupp förstör för så många. Och det finns inget att vinna på det, inte för någon. Där kan skolorna göra mycket och det har jag sett bevis på själv där ungdomar som förut riskerade att hamna fel helt plötsligt har fått rätt stöttning och satsar på skolan istället. Men iaf, vad svaret var på sista frågan ser du om du omväxlande tar första och sista bokstaven i föjande korta, inte helt grammatiskt korrekta, mening - Jesus passa nästan Agne.

Söndag och både jag och Ullis hade sovit lite dåligt. Sorg och sen dåliga sängar på det. Vi kom upp lite sent och det var knappt att vi skulle hinna gå en promenad innan frukosten men vi satsade på det i alla fall. Frukosten var ju ändå öppen rätt länge. Lite kläder på och snart var vi ute och vi körde samma runda som vi tog igår med Lossan. Den var trevlig och idag fotade vi lite mer, det kändes bra. På något sätt så kunde man landa i tankarna då miljön var så fin. Vi höll 9:07 per kilometer och det är ju hyfsat bra och det smakade kanon med lite frukost. Sen ville Ullis träna och jag var lite sugen på att testa att springa ett varv, jag har ju varit lite väl försiktig. Ett varv på 2,7 km var ju lagom. Så fick det bli. Så började vi och jag fick en smärre chock. Det var tungt och jag kände verkligen hur jag gått upp fort på kort tid. Riktigt tungt och det på flera sätt. Men det funkade men skall det vara så tungt att andas, tänkte jag. Men sen släpper det och det ungefär efter tio minuter och det fenomenet känner jag igen sedan tidigare. Så en viss lättnad på slutet och det var ju skönt. Det blir 2,5 km och vi snittar 6.12 och det kändes ju bra. Det finns åtminstone hopp om livet. Efter det varvet så börjar jag att gå och det var bestämt sedan innan. Ullis fortsätter att springa och nu går jag 2,35 km och efter det går jag till gymmet. Där blir det lite gym och rörlighetsträning för axlarna. Rätt lätt men skönt att få igång min onda axel. Sen en skön dusch och efter det låtsas vi att vi skall röra oss hemåt och säger adjö till Sivan. Sen checkar vi ut och vi får ha kvar bilen i garaget. Därefter traskar vi runt i staden för att leta efter något att fika med. Efter att ha sammanstrålat i centrum så skiljs vi åt och familerna letar på olika håll. Till slut så dukar vi upp utomhus och försöker få med oss Sivan. När hon öppnar dörren så förstår hon inte riktigt varför vi är kvar men nu blir det lite sång igen och lite god tårta. Nu tackar vi för oss igen och nu är det på riktigt.

Vi stannar för att tanka och äter samtidigt lite mat. Både jag och Ullis äter väl max hälften och det var ju imponerande av mig att kunna lämna, kanske har jag bestämt mig... Väl hemma så stupar jag i säng men rätt som det är så kommer Ullis in och säger att grannarna verkar behöva hjälp. De är gamla och mannen har helt slut på energi och kvinnan får inte hem honom och jag får skjuta honom på hans rullator. Det är tufft att bli gammal. Det känns fint att kunna hjälpa till. Sen hem igen och efter lite vila så vill jag upp och plocka kontroller i Gnesta och Ullis hänger givetvis på. Vi passar på att lämna en leverans till en riktig krutgumma som dessutom precis har fyllt år så jag skickade med lite extra då jag känner henne väl.

Sen parkerar vi bilen på lämpligt ställe och börjar. Direkt så känner jag igen en flicka som jag haft men det snurrar lite i skallen för hon borde bo på annat håll men man kan ju flytta. Sen hinner vi plocka några kontroller innan jag ser en gammal kollega och vi snackar lite grand. Sen igång igen och nu springer vi på några gamla elever som verkligen har älskat mig och när jag känner att vi ligger lite efter så ropar Ullis att vi måste stanna. De hade visst sett ut som molokna hundar då jag bara sagt hej och dundrat förbi. :-0 Jag skäms och vi pratar lite grand och så kommer det jobbiga när de vill kolla om jag kommer ihåg deras namn och när har bytt skola så måste namnen liksom sorteras upp igen. Jag har ju ändå haft ca. 1500 elever. Nu blev jag lite ställd och med lite hjälp på traven så kommer jag ihåg och jag kommer ju verkligen ihåg dem och jag fick bevisa det. :-) Sen är vi igång igen och jag ser några elever till på vägen. Jag tror vi plockade tretton kontroller och det tar lite drygt en timme. En glass på vägen blir det och jag måste lära mig att stå emot lite mer. Bara för att Ullis tränar mycket hårdare och klarar av mer gott så betyder inte det att jag gör det. Men nu åker vi hemåt och det kändes bra att röra på sig. Det blev ändå långt över en mil idag. Typ 16-17 kilometer. 

På vägen hem, när vi lyssnade på Jockes låtar, så har jag mer och och mer börjat fundera på att göra en lite reunion av det gamla bandet. Undrar hur det skulle tas emot? Hmm... 

Så var då dagen kommen och Ullis och jag började med att gå en promenad för att både skingra tankarna och få lite hälsofrämjande motion. Det blev en lagom sträcka på 3,5 kilometer och vi stannade vid affären och köpte lite god frukost. Sen satte vi på kaffe och rätt som det var, när jag passade äggen, så hade Ullis dukat upp allt och det såg ljuvligt ut. Hur hon hann har jag ingen aning om och alla blev lite chockade. Vi fick tjata lite på barnen och sen fick jag för mig att jag skulle hinna fixa klart med två paket då kunderna väntat länge. Jag bokade så att DHL fick hämta på altanen och öppnade en liten lucka till dem och snart var vi iväg. Kavajen satt tyvärr supertight och fastän jag tyckt att jag hållt igen lite på slutet så var jag spänd och svullen. All stress spelade säkert också in.

Vi spelade min sång i bilen och så var vi framme. Det blev mycket kramar och det låg sorg i luften. Så overkligt och fastän det gått fyra veckor så är det svårt att greppa. 

Så började ceremonin och det var fint och gripande och ett värdigt farväl. En kompis till Oliver sjöng en av Jockes låtar och även det var väldigt fint. Man fick ta farväl och tårar föll, så förstås även på mig. Jag kände honom lite längre fram och lite högre upp. Observerandes och närvarande.

Sen sänktes urnan ned och det var Lina, jag och Peter som sänkte ned honom och det var försiktigt och värdigt. Vi tackade och efteråt åt vi gott på Utsikten och skildes sedan åt. Ett fint farväl och de närmaste samlades hos Lina och Vicke utmanade mig på biljard och efter lite regeldiskussioner så var första matcherna avgjorda och snart så ville Vicke även utmana Peter men nu var det Peter som sänkte den svarta i fel hål. Och det fortsatte med fler matcher och vi satt sedan och pratade lite om allt möjligt. Då ser jag en till salu-skylt hos grannen rätt över och jag och Felix går bort och kollar. Det verkar vara en perfekt båt och samtidigt går ägarna ut och jag ser att sonen är min egen elev och det var lite lustigt. Vi pratar lite om båten och jag blev klart sugen men allt kostar ju. 

Väl hemma så landar vi lite och mot kvällen blir vi hungriga men ingen orkar tänka på att laga mat utan det blir hämtmat och vi åt det till the Masked Singer. Första masken av och det pratades om Ellen men jag hade ingen aning om vem det var men när de börjar lyfta så ser man håret och det blev tydligt. Men som sagt, ingen jag kände till. De två andra var ju klara sedan långt tidigare. Dock så hade nog Ullis läst Hans Rosenfelt någontstans och det kändes klockrent. Men vilken multitalang han verkar vara :-) Tim var tidigt väldigt säker på Daniel Norberg och jag blev långsamt mer övertygad och på slutet så var det rätt klart. 

Ullis och jag avslutade kvällen med att tända två ljus för Jocke och det var en väldigt fin plats han fick. 

Tack för den här tiden Jocke och du avslutade med ett hole in one. 

Måndag och jag började med att författa ett brev till min egen klass att jag blir kvar på skolan och det dröjde inte länge förrän det droppade in lite härliga mail. Sen fick jag ägna mig en del åt Enklaresport, som helt klart kommit lite på efterkälken. Jag verkar dock ha klarat mig från några påminnelser och jag har börjat att betala rätt tidigt för att undvika sånt. Typ så fort jag får en räkning. Sen går timmarna och efter några försök till med att beställa blommor till Jockes begravning så inser jag att jag får åka ned till blomsteraffären istället för uppenbart så är det något fel på betalfunktionen. På affären förstår hon ingenting och det är lite svårt att hitta bra bilder på det jag beställde så jag fick leta lite på mobilen innan jag hittade sidan. Nu visade jag vad jag var ute efter och det gick ju bra manuellt också. När jag körde face-id så kom jag på att hon i affären nästan gick i taket första gången jag blippade mitt kort och hon trodde hon skulle bli lurad. Jag talade om att jag körde ansiktsavkänning nu så hon var med på tåget. Dock vet jag inte om hon förstod utan det blev nog bara värre. Hon var fullt inne med att se om det lös grönt på skärmen. Sen passade jag på att köpa lite blommor till Ullis, det skulle nog bli en glad överraskning när hon kom hem. Så jag ställde dem i vatten började med maten. 

Med lite mat i magen så åkte vi till Trosa och efter ett ärende så besökte vi Lina och kidsen. Jag kunde förstås inte hindra mig från att spela lite med dem och idag blev det både en vinst och en förlust. Givetvis så klantar jag mig och får lite felträff och den svarta jäkeln åker i hålet... :-0 Igen! Vicke är grymt försiktig när den svarta är i närheten och jag får nog lära mig från honom. 

Väl hemma så byter vi snabbt om och kör lite cykeln men idag är verkligen inte min dag. Jag känner mig slut och orkeslös och jag snittar typ 26,5 km/h och orkar mig precis ett varv runt på Tick-tock-banan. Mer än så blir det inte och det är 17 km. Ullis har fått upp ett bra tryck och hon körde nog en kvart extra och i bra mycket högre fart. Sen blir det Mästarnas mästare och fastän man visste vem som vann så var det kul att se. André var ju riktigt grym och var en välförjänt vinnare.