Tisdag och datumet var den 29 september och det har alltid betytt min födelsedag. Men 49 år är inte jämnt men det är ändå så att man backar tillbaka och undrar vad som hände. Vad fort det gick men det brukar det å andra sidan göra då man har roligt och är det på det viset så får man köpa det. Och vad kul att bli uppmärksammad och det var från alla möjliga håll. Givetvis från familjen och de hade ju firat mig tidigare med fina presenter och gofika! :-) Och på jobbet så blev det både en massa grattis och till och med skönsång. Det var som vanligt orientering och jag åkte en massa inlines för att kolla hur det gick och sen på kvällen så väntade klubbträning och man blir taggad med nya medlemmar. Idag var det progressiv löpning på schemat och det var premiär på klubbträningen och dessutom på nybörjargruppen. Jag tänkte att man kunde köra det som så att man började lugnt och ökade och det under 300 meter. Det gick jäkligt bra och vi upprepade det tre gånger. Det kändes som det blev lyckat och man kunde verkligen utnyttja de tekniker man tränat på tidigare på passet. Sen kom huvudgruppen och jag kände mig lite sliten och trött och tänkte faktiskt bara köra löpskolningen med dem. Jag fyllde ju faktiskt år! :-) Men mitt i allt så stannar huvudgruppen och sjunger för mig. Det kunde jag inte tillåta att de skulle stanna för mig skull så jag joggade med istället. Trevligt och sen blev det löpskolningen och vi tackade för oss. Alltså jag och Ullis. Sen hem för lite mys och summa summarum var det en trevlig födelsedag. :-)

Lördag och det var fullt fokus på att få in en inlämningsuppgift i min kandidatkurs i svenska språket. Den skulle vara inlämnad imorgon, söndag, och det var tufft att komma igång då jag inte riktigt förstod allt. Men jag jobbade på och snart så hade jag iaf skissat upp hur jag hade tänkt mig uppgiften och började grovarbeta. Sen ville Ullis se och träffa sin lillasyster Millan då hon flyttat till hus och det i Stigtomta. Jag var lite skeptiskt först men sen tänkte jag att jag nog ändå behövde en paus. Och det var trevligt att se hur de hade det och dessutom var Carro där. Ullis andra lillasyster och deras barn förstås. Så lite bus och sen gott fika men sen kände jag att jag måste hemåt för att fortsätta plugga. Jag visste inte alls om jag ens skulle hinna med att bli klar imorgon. På vägen hem så stannade vi och åt lite på Chop chop och det har verkligen blivit vårat nya matställe då vi är ute och äter. Och idag kändes det som det var extra mycket mat. Gott och snart var vi på väg hemåt igen. Väl hemma så var det plugg för hela slanten och på slutet så kändes det som jag fått in lite snits. Det var fortfarande mycket kvar men jag tror att jag hade förstått uppgiften. Den bestod förresten i att man skulle skriva en akademisk text om en artikel och frågan var om jag skulle använda fotnoter. Initialt så valde jag att endast fokusera på att skriva om texten och det i akademisk anda. Så det gällde att läsa texten några gånger och sedan försöka skriva ned det men med egna ord. Vi avslutade kvällen med att titta på teve. 

Lördag och Ullis skulle iväg till Skrotnissarna och gav förslag att jag skulle ut och slå lite på driving-rangen. Bra förslag för nästa vecka är det visst tävling och jag har spelat mycket sparsamt. Lite slag på tomten bara. Tror jag spelade en 9-hålare förra året så sugen är jag iaf. Och med ett golf-pro på jobbet så får man lite tips. Hursomhelst så har jag aldrig slagit så bra men visst blir det några felträffar då och då. Jag skjöt iväg 2,5 korgar för en kille lämnade en halv korg till mig då han var lite försenad. Sen stod jag cirka 20 minuter och slog in på träningsbanan. Gick bra det med så jag BÖR inte göra bort mig alldeles nästa helg. När Ullis kom hem var hon återigen sugen på lite glass och jag var inte svårövertalad. Tyvärr var vädret inte det bästa men glassen smakade lika bra för det. Ullis berättade vilka smaker som fanns och stracciatellan verkade god men hur skulle den uttalas? Jag sökte och efter ett tag så satt det som en smäck men det lät ju lite fånigt då man gick från svenska till italienska. :-) Och väl framme så skulle jag ha alla smaker förutom melon och banan. Så då hade jag tränat uttal i onödan men ni som känner mig vet att jag promt måste få fram det! :-D Nu har vi varit i Björnlunda rätt ofta och aldrig har jag sett en endaste elev. Kanske går man inte till sin lokala och fina glassbutik. Sen hemåt och vi fixade lite Tacos och sen kollade vi på två avsnitt av en ny bra serie som jag tror heter "Jordnära". Riktigt, riktigt bra! Jag hann sedan köra ett lugnt pass på trainern på en knapp timme. Bra och skön dag! :-)

Fredag och det gick riktigt bra i skolan. Och vilka fina prestationer! Man blev glad i hela kroppen och jag gick ut ur skolan med ett stort leende, riktigt nice! Sen hem och Ullis ville åka till Stenersborg, i Björnlunda, för en sista glass. Och varför inte. Själv var jag sjukt sugen på kaffe så jag undrade om hon kunde slå på två koppar tills jag kom hem. Väl hemma så passade jag på att duscha av mig för jag är ju lite aktiv själv på idrotten. Och igår höll jag förresten på att svimma då jag lite väl ouppvärmd skulle visa en sprintövning. Det började svartna alltmer och det slutade med att jag blev tyst, vände mig om och försökte gå obekymrat bort ifrån eleverna då jag ändå skulle förpassa mig till mållinjen. Jag vet inte om de märkte något men där fick jag mig en läxa. Spring inte i nästintill maxfart ouppvärmd! :-0 

Men iaf. Ullis och jag åkte till Björnlunda och de hade visst en önskevecka. Och jag kunde inte välja så jag valde alla smaker och det gjorde jag rätt i. Det var gudomligt och jag försökte njuta av varje liten slev. Mmmm... Efter det så ville Ullis till Nyköping och framförallt Mio och varför inte. Så det blev en sväng dit och vi passade på att kolla in gymmet som ligger i Påljungs-hage - Elixir. Stort  och fräscht. Sen hem och vi avslutade kvällen med en ren filmkväll och alla i familjen var med, kul! 

Lördag och jag var nog lite sliten. Kanske var det läge med en vilodag men vi fixade lite här hemma men lite rastlös blev jag nog. Eller snarare sugen på att träna lite men varför inte testa lite speedskates, tänkte jag. Bra sugen var jag iaf men Ullis ville bara hänga på då jag bara skulle köra ett kortare test-pass. Vi åker bort till flygfältet, eller iaf cykelvägen nära flygfältet. Där parkerar vi och jag ser att det ligger lite tjockt med grus just där. Hm, det kunde jag stöka till det men jag tänkte väl att jag provar. Inga skydd mer än hjälmen hade jag. Jag ville inte låta Ullis vänta så jag börjar med speedskatesen direkt. Egentligen hade jag väl tänkt att köra lite på mina vanliga inlines för att liksom värma upp men nu körde jag på värstingarna direkt. Och jisses vad vingligt och vad ont det gjorde. Jag måste nog ha ankelstödsstrumpor under. Skulle jag köra för länge i de strumpor jag hade på mig så skulle jag få värsta skavsåret. Det kände jag direkt. Men iaf. Jag tänkte att Ullis skulle filma men jag var lite otydlig så hon stod rätt nära gruset och jag ville ju komma med fart. Så jag bränner på rätt bra och givetvis slår jag i några stenar rätt hårt så jag håller på att tappa balansen och det var lite läskigt. Sen kör jag lite till men det blir mest lite prov och jag tror jag räknade till tre korta körningar och mycket av tiden går ju åt att bromsa in då jag inte riktigt vågar t-bromsa så hårt. Sen hemåt och snart skulle brorsan P och hans A komma. Det skulle bli trevligt och jag hade dukat fram lite men de är så nyttiga så chipsen fick stanna kvar i skåpet. Bra! Jag har lätt för att äta för mycket onyttigheter. Efter en trevlig kväll så var det söndag morgon och vi skulle äta frukost vid Stensunds brygga. Ullis var duktig och sprang dit och jag försökte få ordning på frukosten men risken var att jag skulle glömma något. Jag är sjukt morgontrött och min morgonrutin annars brukar bestå av kaffe innan jag kan tänka på något annat. Men vi kom iaf iväg och väl framme så har jag glömt både bröd och skedar... Men Ullis är nog piggast av oss alla och hon har ändå sprungit. Efter frukosten så var det dags för lite simning och efter att P kommit i sin nya våtdräkt var han sjukt taggad och drog iväg med en jäkla fart. Jag blev lite förvånad då jag trodde han var lite av en nybörjare. Men han hade visst glömt att andas och när det var dags för det var han rätt slut! :-) Men visst finns det fart i honom, helt klart! Det blev en kortare simtur på några hundra meter och sen hemåt igen. Nu skulle jag visst få lymfmassages och det var något helt nytt. Jag försökte slappna av och nog gjorde jag det. Tror jag somnade tre gånger men knappas när det var dags för koppningen. Den gjorde rätt ont men jag tänkte bort smärtan och själva tanken på vad som hände med kroppen. Det ser ju rätt läskigt ut. Efter var jag lite groggy och fick rådet att dricka mycket. Och man såg stora runda ringar på kroppen. Men jag tror banne mig det gav effekt. Jag kände mig, iaf en bra stund senare, mycket mer pigg i kroppen och rent utav lite vital. Typ yngre i kroppen! :-) Så det här får vi ha lite hemligt! ;-) Iaf för mina kommande konkurrenter i tävlingarna. Ha ha! Att jag inte skulle träna efter massagen var klart. Det vore nog dumt men två dagar utan träning! :-0 Det var inte bra men å andra sidan kändes det behövligt. Vi avslutade med att åka till Trosa och det blev faktiskt en pizza på Pandoras. Smakade riktigt bra och sen sade vi adjö till brorsan och hans fru och åkte hemåt. Och Ullis och jag avslutade med en tur på hojen och det blev ett besök på Skanssundet men där var allt stängt så vi satte oss på bryggan och bara njöt! Funkar det också och sen blev det lugnt hemåt då djuren börjat vakna till liv. 

Ullis ville spontant åka till Visingsö och tälta! Ja, varför inte, tänkte jag. Det skulle bli mysigt och varför inte koppla bort skolan lite. Så när Ullis åkte till Nyköping med I så packade jag bilen och det blev lite trångt då Ullis även ville få med sin racer. OM hon nu skulle få tid och lust att köra på den. Efter att ha plockat upp Ullis och dessutom lånat en pump hos Haga Cykel så var vi då iväg. Jag hade glömt att packa ned en pump och jag ville inte införhandla en fjärde stationär pump... Att man borde boka färjan hade vi sämre koll på så när vi åker fram så är det visst dags att åka ombord men vi står i obokade filen men snart börjar någon att vinka på oss att åka fram. Och när vi passerar tjejen så säger hon att det är smart att boka hemresan och det lägger vi på minnet... Väl framme så åker vi uppåt och när vi kommer fram till sandudden så kollar vi in stället och det är säkert ett riktigt Eldorado men det är alldeles för mycket folk och ingenstans verkar det var vara vettigt att slå upp något tält. Så vi åker nedåt igen och efter ett litet stopp i centrum och Coop så fortsätter vi till södra sidan. Där är det också mer fok än sist men klart bättre. Vi passerar också några triathleter som kör ett eget Ironman-lopp. Det är "Ironmanmamman", med viss reservation för vad hon kallas, som dragit ihop ett eget lopp och hon har sällskap av två andra. Så när vi kan så hejar vi och vi kommer ungefär när det är dags för löpning. Men solen tar rejält. Vi hejar och sätter samtidigt upp tältet som vi fått låna från Tanjis. Det känns som en bra plats men det är mycket knott just där. Dock avsides och det rätt snart. Sen ville vi få till lite simning och vattnet kändes riktigt skönt och det var riktigt klart. Och jisses vad häftigt det var! Man såg hur långt ned som helst och det var verkligen en varierande botten. Och eftersom man inte var van vid just den här bottenterrängen så var det lite spooky! Det var så att både jag och Ullis fick nog när det var gråa spöklika växter under oss. Sen simmade vi åt andra hållet och det var verkligen superhäftigt! Jag förstår att man gillar att dyka. Sen var det en del som sett oss som frågade om vi dök så kanske låg man kvar lite väl länge och tittade. Vi avslutade med att äta lite gott på bryggan och det blev hämtmat från Thai-restauranten som fanns på ön. 

På söndagen så hade vi tänkt att träna och ta det lite lugnt men när vi ringer och bokar färjan så finns det bara klockan 12 och sen kl. 21 kvar! Oops! Det var ju inte bra så vi bestämde oss för att satsa på klockan 12 och kanske gå runt i Gränna sen istället. Så vi packar ned allting och byter om för löpning och inlines. Och vi kör ett varv på banan de körde Ironman på. Det är sju kilometer men då jag kör skates så hinner jag vända några gånger och får ihop dryga milen. En kilometer gick på 2.30 och det är ju lite coolt. Det gick faktiskt riktigt bra idag och jag börjar få bra snits på åkningen. Sen snabb avsköljning i vattnet och iväg. Vi tar en kaffe på Persgården och åker sen mot färjan. Vi kommer perfekt i tid och efter färjan så går vi lite i Gränna men så mycket finns det inte att titta på. Det blir iaf lite god glass innan vi åker vidare hemåt. 

Och dagarna bara går och man hinner liksom inte blogga. Men härmed lovar jag mig själv och alla andra att nu blir det oftare. Om inte varje dag så varannan. 

Träning: Jag har verkligen kommit igång med cyklingen och det känns bättre och bättre. Tyvärr så har jag dock fått rejält ont på typ sittbenen och i helgen så skulle vi ju cykla till Ullis pappa i Ålberga, som fyllde år. Och jag var mycket tveksam till om jag skulle klara de sju milen men vi fixade iaf iordning våra tempocyklar och fyllde på med vätska. Vi hade sådan lyx så att L och G skulle ta med sig cyklarna tillbaka så varför inte ett glas vin där, tänkte jag. Det tar lite tid att få klart med allt men sen rullar vi på och det känns bra rätt omgående och kanske sitter jag klart bättre på tempocykeln. Ja, den andra är också en tempocykel men det är en ombyggd linjecykel och dessutom med en liten annan sadel. Dock väldigt lika i inställningarna och sadlarna har jag trott skulle kännas lika men knappast. Vi rullade iväg och snart låg vi och puttrade i runt 30 km/h men i Nyköping så gick förstås snittet ned och det rejält. Men folk tyckte vi var ett exotiskt inslag då vi cyklade på den stora gågatan. Den passade bäst på slutet då vi kom helt rätt för fortsättningen. Sen ut mot Bergshammar och vidare mot Ålberga. På sista biten så tror jag vi slapp den lilla motvinden och nu kom den nog istället lite på sidan. Och så den avslutande backen och med min tunga utväxling var det bara att bita i. Jag fick upp pulsen i 177 som värst. 

Familj: Ja det var ju kalas och jag tog ju lite att dricka men det är bara att inse att jag får skippa det för min kropp klarar inte alkohol. Jag har ju ett medfött hjärtfel och det kommer bara att bli värre och värre men ibland så verkar det som hård träning kan kompensera upp det men det gäller att ha koll. Hemma är det så mysigt med hela familjen samlad och vi fixar och donar på tomten. 

Simning: Ja, det får en egen rubrik för vi har verkligen kommit igång med simningen nu och det är främst Ullis förtjänst. Och vi är ett trevligt gäng som simmar vid Stensund och det är så roligt att sporra och hjälpa de som är rätt nya och i helgen så körde vi en äventyrssimning runt en liten ö. På det hela var det inte mycket mer än 800 meter men det var förstås ett stort steg för många ändå. Jag kan ju själv relatera till både poolsimning och förstås Ironmansträckan då det var ett väldigt stort steg då man tränade alldeles för lite. 

Plugg: Jag har faktiskt inte fått något besked ännu och det börjar ju brinna lite i knutarna om man på något sätt skall hinna fixa böcker till någon kurs. Kommer jag inte med i år så är det inte hela världen. 

Jobb: En vecka kvar och sedan börjar jag. Jag börjar bli sjukt taggad och det känns superroligt. Bara jag inte kör för hårt i början så några blir avskräckta. Jag kommer aldrig glömma då jag hoppade in som vikarie en gång efter att ha varit idrottslärare för en skola. Och när jag kom tillbaka för att hämta ut lönen så kom eleverna och nästan haltade och sade att de inte kunde röra sig! :-) Men är ni här och läser så behöver ni inte vara oroliga. Jag är väldigt lyhörd och exemplet tidigare var bara lite grus i maskineriet! ;-)

Som rubriken antyder så känns det rätt bra men ni som följer mig vet att det inte bara har varit bra saker. Igår så var det begravning för kära grannen Tore. Det var sorgligt men ändå fint och det blev ett värdigt avsked. 

Men jag har ju inte bloggat sedan den tionde juni och det är ju ganska precis två och en halv vecka sedan. Så vad har hänt? Jag tar, precis som tidigare, och staplar upp det:

Studierna: Jag blev klar med sista uppgiften och den kändes ju lätt och jag är lite besviken att jag inte kollade upp lite mer vad som förväntades av mig. Men jag klarade mig och fick godkänt även på den. Och eftersom jag endast fick ett VG så blev det G totalt på kursen. Men helt okej och alltså ytterligare 30 hp och denna gång kanske mer användbara poäng. 30 hp i bokhistoria kanske jag inte har lika mycket nytta av men skall jag vara ärlig så var det så himla kul och väldigt bra att ha gjort då man fick en bättre förförståelse för vad böcker har betytt för historien. Till hösten hade jag egentligen tänkt att plugga matematik men har nu strykit mig då jag återigen skall arbeta som lärare i idrott och hälsa och det känns så kul! 

Arbete: Jag jobbar ju förstås hela tiden med Enklaresport och i och med Corona så har faktiskt nätbeställningarna ökat och då har vi ändå inte gjort någon reklam alls. Och Tim har ju också jobbat i skolan så det har blivit riktigt tufft. Men nu har jag sommarlov och borde ha all tid i världen...

Hemmafronten: ...om det inte vore för alla projekt med huset! ;-) Men det är kul och hela familjen hjälper till och det är skönt. 

Löparklubben: Den är verkligen ett andningshål och jag känner att jag lever upp när det är så många på träningarna. Och vi är förstås hårda med att vi håller avstånd men fördelen med träning är ju också att ingen kommer som känner sig dålig och det är vi stenhårda på. Skulle det komma andra rön så kanske vi får tänka om igen. Men just nu rullar det på och alla är superduktiga. I tisdags så sprang vi förresten Trosa Stadslopp och de som ville fick ladda ned en race-app och efteråt bjöd Flaken på dricka och solbrillor till de som ville. Och det ville nog alla ha. 

Träning: Min egen träning då? kanske vän av ordning frågar. Och ja absolut! Det är nog det som gett mig ny luft under vingarna. Jag blev så himla exalterad över det nya jobbet och den tidigare stressen, jag nog måste haft, känns som bortblåst. Och inga behöver känna sig utpekade och på slutet blev det riktigt bra och vi gjorde verkligen allt vi skulle och mer därtill. Så nu är jag snart tillbaka i gamla träningsnivåer och nästa fredag skall jag träffa Anton som skall röntga knät. Just nu är det mycket Zwift men jag är igång och joggar lite med löparklubben också och hejar på och coachar. Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till det fantastiska Kalmar Ironman 2019. Att jag som opererade foten i slutet av januari och som mest kom upp i 14-15 km löpning innan loppet och som snabbast sprang i 6 min/km. Och totalt hade jag 30 mil på hela året. Att jag då skulle takta mellan 5.25-5.55 under stora delar av loppet och sedan få under 4.20 på maran är helt ofattbart. Och det efter en cykling på 18 mil med 33,4 km/h, i snitt. Ja, det hade jag inte väntat mig och jag går fortfarande och ler åt minnet och nu är det som extra bränsle åt mig. 

Begravning: Ja, igår var det ju då dags för begravningen och Ullis hade varit duktig och kollat upp kläder men jag var som vanligt ute i sista stund och tänkte väl att jag hade det jag behövde. Sen märker jag att jag inte har någon skjorta och nu börjar det bli bråttom. Och vi var tvungna att fixa släper och nu ringer Ullis och säger att det är något strul med en soffa till svärmor! :-0 Jisses! Jag slänger förbi men nu kan det bli lite problem för bilen måste snart in på ombesiktning och vi skall lämna in den på lagningen i Vrena. Och nu med en soffa på släpet som får stå kvar. Men det borde lösa sig och det gjorde det. Vi hann iaf i god tid och som tur var så hade jag tränat på lite slipsknutar så när det var dags så fixade jag slipsen på tio sekunder och sen på med kläderna men där var det tight! Fy bubban! Jag gick dra in magen och få lite hjälp med kavajen då jag bränt hela ryggen. Och det kände jag förstås i kyrkan då jag inte kunde luta mig bakåt men vilken fin begravning. Sonen höll ett väldigt fint och känsloladdat tal och ingen kunde hålla tårarna borta. Det var så fint och värdigt och ja... vad skall man säga. En ära och en självklarhet att vara med. Tore har varit en rätt stor del i mitt liv och jag åkte alltid förbi och tittade upp på altanen och hejade. Rätt ofta gick jag dit och pratade och fastän han hade gått bort så tittade jag av ren reflex bort mot altanen då jag åkte förbi.