Måndag och idag var det dags att börja jobba. Normalt så har jag alltid lite ångest inför första arbetsdagen och så brukar det alltid vara efter lite längre lov också. Nu vara det mindre då mycket av mitt fokus låg på Kalmar Ironman som är på lördag. Det gav mer ångest. 

Jag hoppade upp på motorcykeln och den tuggade lite innan den hoppade igång. Sedan var det bara att köra in till jobbet och parkera. 

Jag gick in väl framme så inser jag att jag glömt nyckeln och får invänta någon. 

Jag lånar en nyckel och en ny tjej på admin åkte visst också hoj och frågade lite om man tordes parkera här på skolan. Jodå, jag har gjort det, svarade jag men tillade att det kanske berodde på vad man hade för relation till eleverna. Jag skämtade förstås. 

Sedan var det bara att köra igång och vi började med en tyst minut för en kollega som hade gått bort i somras efter ett snabbt sjukdomsförlopp. Väldigt tråkigt. Jag kände henne inte alls men det var ju ändå en kollega i samma byggnad. 

Efter det försökte man skaka igång sig och vi körde en presentationsrunda och sedan var man inne i det. Jag förklade att jag endast jobbar idag och imorgon innan jag åker ned till Kalmar och förbereder mig. 

Efter det blev det lite arbete i gruppen och jag tog visst på mig en uppgift. 

Vid lunch så ringde jag runt och försökte hitta ett ställe som hade glutenfritt och vitlöksfritt och det slutade med att jag beställde på Chopchop och åkte dit. 

Där träffade jag en gammal bekant och vi pratade lite om hans duktige son, som spelar i SHL och som jag dessutom haft som elev då han gick i mellanstadiet. 

Väl tillbaka så träffade jag Jocke och Hampus och det blev lite prat om Ironman och jag fick lite härliga tips och inspiration. Hampus berättade om en tokig kille som istället såg fram emot utmaningar och tokigheter och det är ju självklart! Varför har jag inte tänkt så. Jag ställde om fokus och det blev lättare. Jag vill ha det tufft! Bring it on!

När jobbet var klart så var det bara att åka hemåt och jag väntade in Ullis och vi gick och handlade lite mat och åt sedan. 

Resten av kvällen blev det packning men jag läste först klart boken som heter En bur av Guld och är skriven av Camilla Läckberg. Den var riktigt bra och lite skrämmande. Den handlar om en tjej som varit med om så otäcka saker så hon skapade sig en ny och tuffare identitet och där fortsatte hon att bli utsatt på tråkiga sätt och hade sina egna sätt att hantera motgångar. Henne skulle jag inte vilja träffa. Boken får 4/5. 

Packningen gick riktigt bra och nu är det bara småsaker kvar. Vi löste dock några saker direkt och vi köpte näsklämma till mig då jag kom in i en dålig rymt sist då jag fick in vatten i näsan. Skumt!

Sedan blev det en tur till husvagnen då Ullis behövde lite kläder hon saknade. 

Vi avslutade sedan framför teven där vi kollade lite nyheter. 

Torsdag och jag var lite seg på morgonen och dessutom hade jag fått rejäla problem med foten igen. Så mycket så jag kanske väntar lite med nästa löpning. Tror det blir värre när jag går hemma hela tiden utan skor. 

Jag var seg och jag lade mig och läste lite igen. Det börjar hända grejer i boken som jag läser och det är Den farliga leken, av Mari Jungstedt. Jag läste på och fastnade visst. Det handlar om fotomodeller och den sjuka cirkusen och vikthetsen. Några mord på viktiga positioner och polisen samt en kille från en nyhetsredaktion börjar nysta. 

Mycket handlar om fotomodellen Jenny Levin och det blir riktigt spännande på slutet. Den vara lite trevande i början men bra uppbyggd och Mari knöt ihop säcken riktigt snyggt på slutet och mer än så kommer jag inte avslöja än att den får 4/5. 

Nu gick jag dock händelserna i förväg för jag låg och läste då det ringde på dörren och tiden hade visst rullat på. Jag hade stämt träff med Rajje som skulle komma på lite kaffe och vara lite bollplank inför sista justeringen med cyklarna. 

Jag blev lite paff då jag hade försvunnit i boken och bad om ursäkt att jag var så oförberedd. 

Det gamla kaffet slängde jag ut och satte på nytt och snart pratade vi lite om bland annat simningen och det var skönt att prata av sig. Rätt som det var så ringer det på dörren och min nya tävlingsdräkt hade kommit. Jag tyckte att min Orca var lite trång så jag beställde en från Trimtext och det är faktiskt en dräkt som de hade liggandes där och det är en klubbdräkt. Så jag kommer göra reklam för Huskvarna i år. Klubben är förstås IKHP Huskvarna. Hoppas de inte blir sura att jag springer med deras kläder samtidigt som jag kör för Ironmaniacs Triathlon Club. 

Sedan gick vi ned och kollade lite på cyklarna och det visade sig att man kunde använt snabbfästen till kedjan jag bytte till Ullis men han lugnade mig med att det lite intryckta, då man kopplade ihop kedjan, kommer försvinna. Det blir alltid så sade han och tyckte inte jag skulle gå in och göra om. Det var bara att det var enklare med snabbfästet. 

Sen, när han hade gått, så gick jag på och började smörja kedjorna. 

Jag började smörja min eller försökte i alla fall. Det kom inte ut någonting och jag pillade med nålar och smala skruvmejslar i i pipen. Sen försökte jag igen men det kom bara några enstaka droppar så jag fick hela tiden blåsa in i pipen och det kändes inte så nyttigt att få vätskan på läpparna. Det hände nog runt 6-7 gånger.

Jag kanske skulle läst på burken lite mer noggrant men jag skakade i alla fall burken för att få vätskan att komma runt i burken lite. 

Sen på med Ullis cykel och jäklars vad det rann fort och jag skakade lite grand. Det stänkte väldigt mycket så efter ett tag så måste jag göra rent cykeln. När jag typ var klar så läste jag att man skall skaka den lite flaskan ordentligt innan så jag skakade på och lade på lite till men det rann nog lite mycket så det blev ytterligare en stor rengöring. 

Vätskan på Ullis kedja var rätt flyktig så jag kommer göra om det då hon har provcyklat med den och sen är den race klar. 

Sen ville jag förstås prova dräkten och den satt fortfarande lite tight över bröstet men klart bättre än Orcan. 

Nu hade tiden runnit iväg och jag kom att tänka på att Felix kanske ville köra lite motorcykel då han har lite sug på att ta kort. Jag frågade och det kunde han tänka sig. 

Vi gjorde oss iordning och jag passade på att ta med en bok under jackan för att kanske kunna läsa lite då han snurrade runt lite där det oftast är lugnt vid Woodys. 

Vi fick igång hojen och snart var vi borta vid Woodys och Felix körde runt lite och jag kollade till honom då och då. Det såg riktigt bra ut och jag behövde inte ens komma med några tips. 

När vi skulle åka hem så kommer en bekant och vi pratar lite och jag skämdes lite grand då jag svarade på lite frågor om motionerande då han sade att jag ju blev lite sponsrad förut och jag nämnde förstås att jag blev sponsrad med en hel spegelvägg i träningskällaren och glömde bort att det var han som sponsrade mig med den. Pinsamt! 

Vi åkte hem och jag gick direkt och handlade lite mat och nu satsade jag på glutenfri mat helt. Det var i alla fall förhoppningen då jag valde falukorv och ris. 

Ullis kom hem och vi åt och sedan blev vi lite trötta och timmarna gick. Ullis lade sig på IR-madrassen och jag lade mig efter ett tag bakom och läste lite. 

Nu hade tiden rullat på ordentligt och det var nästan så det var Felix som låg på mest om att vi skulle åka och simma. Han ville testa våtdräkten som han fått ärva av mig. 

Till slut åkte vi iväg och det blev Sillen igen. 

När vi kommer fram och parkerat så märket vi att det är två tält och några killar som står och fiskar på bryggan. Det duggar lite lätt och vi ser en bekant som sitter i sin bil vid vägen och verkar vänta. Vi vinkar och går ned och byter om. 

Ned i vattnet och när vi skall börja simma så kommer den bekanta och nämner skrattandes något om en huggorm som verkar bo vid en toalett där vid stranden. 

-Tack, så hemskt mycket, skrattade jag. Verkligen snällt att han berättade det men jag tror inte han tänkte på att det kan påverka vår simning. 

Nåja! En huggorm är inte så förtjust i att simma så det är nog ingen fara för oss. 

Det går rätt dåligt för mig och jag får in mycket vatten i näsan och så brukar det inte vara. Dräkten verkar sitta bra och det var ju det viktigaste testet men näsproblemet var lite konstigt. Jag har ju inte haft problem med det på länge. Kanske var det att man skulle ge tips till Felix och själv kommer i orytm. Det blev endast 500 meter med en jäkla massa stopp men på slutet fick jag till en bättre andning då jag inte forcerade den. Skönt att avsluta rätt bra. 

Vi byter om och jag går bort och kollar vid toaletten. Det står en skylt som varnar för huggormen och vår bekanta hade trott att det var ett skämt då han blivit rädd då den svarta "gummiormen" helt plötsligt hade ringlat iväg...

Hem och jag spolade av våra våtdräkter och fick även på en tvättmaskin med blöta grejer såsom badkläder och handdukar. 

Vi tittade sedan på en lite halvrolig film om rymden med Björn Gustafsson. När det var 20 minuter kvar så hade det börjat bli sent så Ullis lade sig och jag lade mig en stund på IR-madrassen och läste klart boken som jag redan berättat om tidigare. 

Så har jag då läst ut en ny bok och det var alltså Evighetsfällan, skriven av Eeva Park. Det tog lite tid, i början, då den var seg och rätt hoppig. Sen börjades säcken knytas ihop men den var ändå inte så himla bra. 

Boken handlar om en tjej som luras in i sexhandeln, i Tyskland, och man får inte alls någon bra bekrivning av någonting. Kanske mot slutet då men då den är så hoppig så känns den lite jobbig och slutet hade lite övrigt att önska. 

Nu kanske vän av ordning reagerar på att den ändå får 2/5 men den hade ändå sina poänger. 

Så har man läst en bok igen och när jag skummade igenom den här boken så lät den rätt rolig och vad rätt jag hade. 

Debuten för Lily och vilken debut sedan. Det är skriven i jag-form och handlar om en Rosa Fiore och hennes liv och familj. Det är lite i klass med hundraåringen som försvann, i alla fall när det handlar om tokiga saker men här handlar det mera om livet på Sicilien och henne fascination för både mat och, då och då, lust. Tidsepoken är första hälften av 1900-talet. 

Dråpliga historier men även även en hel del spänning utlovas och den får 4/5. 

Häxa är en annorlunda bok. Den är skriven av gamla dagboksnotiser av en tjej som levde under 1600-talet. På den tiden när man trodde mycket på trolldom och det är en fantastisk och spännande historia. 
En ung kvinna, vid namn Mary, tvingas på flykt då hennes mormor, om det nu var det, dödas på grund av häxanklagelser.,

Genom sin mor, som hon inte kände, kommer hon på en båt till Amerika och tanken är att hon skall starta ett nytt liv där men går det att bli fri sina häxgener...

Boken är absolut annorlunda men får trots det 3,5/5. Väldigt lättläst i sitt upplägg.

Tog mig äntligen i kragen och läste en bok igen och den har jag läst nu på semestern. Den heter den blinde siaren och är skriven av en Susanne Pari. 
Boken handlar i främsta hand om en ung kvinna vid namn Layla. Hon har iranskt ursprung men är uppvuxen i USA, då hennes släkt tillhörde societeten och läget i Iran var osäkert med uppror och revolution för jämnan. 
Man får veta mycket om hur jobbigt det varit i landet och att det är stora klyftor. Sen blir det ett spännande triangeldrama som bara blir värre mot slutet. En hel del intriger också.

Det är lite jobbigt att ha koll på släktskapen och vilka styren som varit. Det kan givetvis bero på att namnen inte är så "svenska" och att jag har lite för dåliga förkunskaper kring det som hänt i området.

Boken är mycket bra och dras endast ned lite kring att jag tappar bort mig lite i ovan nämnda. Den får 4/5. 

Den sista boken, av tre potentiella reseböcker, låg på nattduksbordet tänkte jag skriva men är det några som ens säger nattduksbord längre? Jag kände att något kändes konstigt och googlade och allting gick mot sängbord och så kanske det är. Det var som när jag och Ullis diskuterade och frasen "såg ut som hej kom och hjälp mig" kom upp. Felix reagerade och undrade vad vi sade och visst var det en naturlig reaktion i dagens läge. Den frasen kändes malplacerad då man sade den igen och har kanske spelat ut sin roll. Samma sak kanske med nattduksbord. Hursomhelst så låg jag hemma i sviterna efter maginfluensan och tog fram boken och började läsa. I ingressen så skrev hon att det mesta var påhittat förutom att hon själv haft cancer. Det gjorde att det tog udden lite ur början men boken växte relativt snabbt och snart kunde jag inte släppa den och sträckläste den i princip. Från mitten, ungefär, så började tårarna och jag har nog aldrig gråtit så mycket av en bok. 
Jag tänker inte avslöja mer än att den handlar om två systrar som av en olycklig händelse råkar komma på kant med varandra och som i alla familjer finns det fler iblandade som man får följa lite grand. 
Boken får utan tvekan 5/5 av mig! 

Efter förra boken slängde jag mig på nästa och nu blev det en verklighetsbaserad historia och därigenom lite känslig att recensera men det underlättar att jag inte har en aning om vem personen är.

Det handlar om en kvinna, mitt i livet, som träffar, som hon uppfattar det, mannen i sitt liv. Jag upplever honom dock som halvpsykopat ock mina tentakler reagerade ganska tidigt. Förhållandet börjar dock rasa då mannen inser att barnen inte är som alla andra barn och hans intentioner att den äldste sonen skall gå på Harvard grusas rätt snart.
Jag tänker inte berätta för mycket och jag valde också att inte läsa baksidan av boken och det var ett val jag var nöjd över. 
Den här är inte den bästa av böcker men den har sitt värde i att den beskriver humanitära öden och samhället i övrigt.

Jag ger den 3/5 men vill rekommendera den till alla.