För någon vecka sedan läste jag ut "Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket". Första tanken var att Jonas Jonasson här verkligen skulle klämma ut det sista som gick av konceptet och emellanåt kändes det som det. Men inte alls så ofta som befarats för här har Jonasson återigen lyckas hitta lite sköna karaktärer och nu har han dessutom hittat nya ledare att dra paralleller till och Trump och Merkel spelar nu huvudroller. Det med kopplingar till historiska händelser, återigen. Jag ger boken så mycket som 3 av 5 Niclasar! 

När Ullis och jag var på biblioteket, för att kolla in reportaget om oss, så passar Ullis på att låna lite böcker och jag kollade också runt lite. Då ser jag boken "UTAN NÅD - en rannsakning", av Fredrik Virtanen, och den är förstås om han själv och något om att han var uthängd i medierna. Hmm, jag har ju ganska dålig koll på honom mer än att man snubblat över någon krönika och så var jag lite nyfiken på hur det egentligen låg till med den där anklagelsen, eller om det var flera. Lite nyfiken var jag allt. Han verkade ju vara så långt ifrån mig som man kan vara. Inte för att jag på något sätt längtat efter att vara typen som går förbi kön på Spy bar, direkt. För något i mig sade att han hade någon "innelista" som han publicerade i Aftonbladets nöjesbilaga, eller vad det var. Nåja, den hade legat i några dagar och för några dagar sedan så började jag att läsa. Det är ju ingen nöjesbok utan hela boken går ut på att rentvå sig själv mot den, i hans ögon, orättvisa behandling han fick av medierna som alltså skulle frångått sin journalistiska heder och han menar att han fick upprättelse, rent juridiskt, men i offentligheten så var det inget att skriva om. Och han hänger ut en massa folk som han menar inte ställde sig på hans sida. Och han menar att hans dåliga beteende var så länge sedan men i min värld så räknas varje ögonblick. Skulle allt han skriver vara sant så är det ju för jäkligt men boken är partiskt men visserligen ger han sken av att den skall vara objektiv men jag får ingen känsla av det. Han är duktig med ord men han är ingen duktig författare så det är ingen bok för den som vill ha en skön upplevelse ur den aspekten. Det märker man ganska omgående då han lägger ut rena förhör. Jag är ju heller ingen stjärna på att skriva men i boken slänger sig Virtanen med extremt mycket metaforer, det blir till slut nästan lite larvigt och banalt. Och väldigt gyttrigt utan någon röd tråd. Ibland är det också lite motsägelsefullt och jag vet inte om jag blev något klokare av den. Nja, den får  betyget 1 av 5. 

För någon vecka sedan var vi nere i rummet för träningskläder och där på en hylla så låg en bok och Ullis utbrister. Ah, den här skall jag ta med till jobbet för... ja, vem var det nu, Jeanette kanske? gillar Glenn Hysén. Det var alltså en bok om Glenn och hans liv. Ja, inte bara om utan kanske också av. Det är Glenns ord återberättade av Joel Pallvik. Joel är ingen författare och det lyser väl igenom för det är inget mästerverk. Men det gör inget. Det verkar vara Glenns ord rätt igenom och man får en bra bild av honom. Kanske en liten annorlunda bild än man trott. Men efter hans insatser på fotbollsplanen och speciellt i matchen mot England, 1988, så ville jag verkligen få en bild av vem Glenn egentligare var. Jag passade alltså på innan Ullis lånade ut boken. I media så framställs ju Glenn som en person som talar först och tänker sen. Och inte alltför sällan så blir det också en bild av en mindre begåvad lirare. Och efter boken då? Ja, det första kan absolut stå kvar och han erkänner, utan omsvep, att han ofta hamnat i blåsväder på grund av hans spontanitet. Han verkar vara en varm människa som säger vad han tycker. Och det är förstås tacksamt att sådana som han finns. Men det förstås också, då och då, en nackdel för honom. Men han är en obotlig optimist och tar dagen som den kommer. Och det är väldigt intressant att följa hans liv och mycket roliga och pikanta detaljer kommer fram. Det kan vara allt från vem som är mest välhängd (!) till tränarskämt som när Glenn i halvtid bad om ursäkt att han inte hållit ihop benen, så att det direkt efter blev mål, och tränaren blixtsnabbt svarar. -Nej! Den som skall be om ursäkt är din mor som inte kunde hålla ihop benen! :-) Sen är det förstås inte bara buskiskhumor utan det kommer inte på känslor och hur det var när Anton kom ut som homosexuell. En intressant bok för oss fotbollsnördar men inget litterärt mästerverk direkt. Den får en svag 2:a men gillar man bara något av följande så är den ett måste: Glenn Hysén, göteborgshumor, Liverpool. Och för mig, under gymnasietiden, som t.o.m färgade håret grått efter Glenn så var det ingen längre betänketid. Tyvärr märkte ingen ens det...

Mitt i allt studerande, träning och förstås jobb så blev det en lucka, iom min operation, så jag hann läsa klart boken, jag fick av Tim. Zlatan - Jag är fotboll, heter boken och den handlar förstås om Zlatan Ibrahimovíc. Mannen som var/är lite för stor för Sverige. Speciellt med hans uttalande som han dock verkligen kunnat backa upp. Men i Sverige får man inte sticka ut. Men faktum är att han, i det stora hela, alltid stuckit ut men vilken annan spelare har alltid satt sin familj först och lagt träning före allt vad festande heter. Det är det många som inte tänker på. Det enda som jag egentligen inte gillat med Zlatan är väl hans samarbete med ett spelbolag, det är alltför många som fastnar i ett spelberoende. 

Men tillbaka till boken då. Boken är en väldig bra och tydlig sammanfattning av hans karriär, från det att han kom fram tills hans nuvarande seyour i Los Angeles. Och ganska mycket åsikter från kända personer, oftast duktiga spelare och tränare, där de beskriver Zlatan och vad han betytt för lagen och fotbollen i allmänhet. I det stora hela så är boken skriven i kronologisk ordning och boken passar nog för alla. Den är lättskriven och ger en ny bild av Zlatan. En bild som faktiskt visar att han också är en människa med känslor. Som faktiskt visar att han lagt stor vikt vid att bli älskad för den han är. Själv var jag såld från start och jag har speciellt gillat i hur han kan förändra spelet och göra det oväntade. Och sen har jag gillat hans framåtanda. Boken är riktigt bra och vänder sig även mot de som normalt sett inte gillar att läsa vanliga böcker. Den är skriven som en blandning mellan novell och som en faktatext. Bra bok och jag väljer att inte betygsätta den då jag redan är en Zlatanist men jag skulle rekommendera den åt alla! :-)

Just ja! Jag läste ju klart "Rosengädda nästa!" för en knapp vecka sedan och det var ju första delen i Emma Hambergs Rosengädda-serie. Jag tror det finns fyra delar och jag råkade ju läsa del två först. Men det gick utmärkt och man spoilade typ ingenting. Det handlar i första hand om den missnöjda Tessan men i den här första delen så ges en hel del utrymme till den trettonårige frankofilen Bror. Med sitt stora intresse kring Frankrike så framstår han som väldigt udda och har inga vänner och hans föräldrar är förtvivlade. Bror märker att hans föräldrar grälar då de inte tror att han hör på och följdaktligen så tror han att de är på gång att skiljas på grund av honom. Och det mynnar ut i en väldigt speciell plan som inte riktigt går som han har tänkt. En väldigt speciellt första bok och jag gillar den starkt. Att vara annorlunda är inte dåligt! :-) Fasicken nu sitter jag och lyssnar på Serge Gainsbourgh också...  

Läs den! Det är en order! Och gå och rösta! Olika är bra! 

Psst! Nu hittade jag en bra intervju med just Emma Hamberg som verkligen borde skapa ett intresse kring bokserien som visst var en triologi. http://bibliophilia.se/emma-hamberg-om-rosengadda-nasta/

Just ja! För några dagar sedan läste jag ut min senaste bok. Men jag fattade inte förrän precis då jag läst klart att det var andra delen, i vad jag tror, en serie på fyra böcker. Men det var en tydlig resumé så jag tyckte att jag var med bra från start och jag reagerade inte på att något var konstigt. Boken handlar om en speciell tjej, som man lär sig att tycka om. Man tycker förresten om nästan alla personerna i boken. Det är lite av en feelgood-bok faktiskt. Tjejen som heter Emma har på något konstigt sätt fått ta över ett stationshus och och vill göra en restaurang av det. Men det är en ny stad och hon har nästintill flytt ett dåligt och trist liv innan. Samtidigt så får man följa en f.d brandman som är väldigt besviken på sitt liv och hans nöje är att kolla på delfiner i 3D-format på sin widescreen. Och när allt kommer över honom så gråter han hejdlöst. Men bilden av honom utifrån är allt annat än misslyckat men hon känner att han saknar något och att bli degraderad till brandinspektör är ett hårt slag för honom. Deras vägar korsas iaf på ett finurligt sätt och man önskar till en början att de två skall bli lyckliga tillsamman men är det ens möjligt? Boken är skriven av Emma Hamberg som skriver på ett bra men lite annorlunda sätt. Jag gillar det. Boken får en stark fyra av mig.

Läs den men läs kanske del 1 först som heter Rosengädda nästa!

Ja, det är boktiteln på en rätt cool bok av Leif GW Persson. Han skriver lite annorlunda mot sina författarkollegor och ibland blandas språket upp lite grand. Men inget som stör utan det är rätt bra flyt. Boken handlar om ett lik och återigen så blandas Tsunamin in i en bok som jag läst. Det verkar vara en bra faktor att ha med och i det här fallet så blir det riktigt bra. En ung, liten sjöscout, som dessutom är granne med huvudpersonen, som är poliskommisarie och huvudperson, hittar ett lik ute i skärgården och hela historien börjar. GW har låtit kommissarien, som i boken heter Evert Bäckström, få vissa karaktärsdrag med honom själv och det känns som om han vill tänja på gränserna och leka lite med oss. Det blir ibland lite billigt men även det funkar. Boken är bra och lättläst. Hela handlingen hålls ihop på ett lagom svårt sätt och på slutet så handlar det mera om att binda bevis mot den misstänkta mannen. När man tänker efter så är det ett väldigt intrikat drama och mycket att hålla reda på. Men GW gör det riktigt bra!

Boken fick jag av Felix i julklapp och jag läste ut den för någon vecka sedan men höll på att glömma att recensera den. Rekommenderas och den får en 3:a i betyg.

Så var det dags att göra ett avslut i Magikerna-trilogin och det görs i samband med att jag vänder sista bladet i boken Magikernas Land. Hela serien handlar om Quentin Coldwater och hans längtan och strävan om någonting mer. Det är ofta spänning och kärlek och, för all del, alla möjliga känslor inblandat i de flesta av händelserna. Men författaren Lev Grossman väver in det snyggt och trovärdigt. Det ihop gör att man inte vill lägga ifrån sig boken. 

I den här avslutande boken får man följa en lite mer luttrad Quentin, kanske lite vingklippt men ändå med mer livserfarenhet. Och kanske anar man ändå att Quentin börjar bli nöjd att livet, det ”vanliga”, inte är så dumt ändå. Men ett spännande och oväntat möte ändrar plötsligt på allt. Den magiska världen verkar ropa på hjälp. Men vem är det som ropar? :-0

Ja, boken var bra och den får ett betyg på 4/5. Personligen tyckte jag att den andra delen, i trilogin, segade lite i mitten. Så totalbetyget för hela serien går nog ned till 3,5