Söndagen den 5 januari och idag fyller Ullis år! Super-Ullis! :-)

Som vanligt orkade jag inte ens upp innan henne men hon har alltid varit piggare än mig. Efter lite frukost så var vi igång och idag skulle några vänner dyka upp men många kom ju redan igår, förstås. 

Av mig fick hon ett par kolfiberskor som hon redan verkar älska utan att ens ha sprungit i dem. Jag känner mig asnöjd. 

Rätt som det var så dök Gisela upp med blommor och det var kul och överraskande och vi bjöd in henne på fika och sen fortsatte det komma vänner för att gratulera och det var Tomas och Rosie samt Inger och Peter. 

Trevliga samtal och skoj samt gofika! 

Mitt i allt var det sista backen på Tour de ski och när det var lite lugnt så tittade jag på tjejernas lopp och Johaug verkade vara tillbaka. Synd att Ebba inte verkar vara i toppform men den kanske kommer. 

På kvällen så såg jag att bronsmatchen i junior-hockeyn skulle starta så jag kollade på den men den tog ju aldrig slut och efter förlängningen blev det straffar och även där drog det ut på tiden och Sverige hade verkligen stolpe ut, i ordets rätta bemärkelse. Helt galet! Jag stapplade i säng sent på natten och jag som inte ens är superfrälst i hockey... 

Men stort grattis, älskling! Älskar dig! :-)

Lördag och det var bara att hasa sig upp då vi skulle fixa det sista till Tims 30-årsfest. Tim skulle förstås komma lite tidigare men Ullis och jag fixade förstås lite innan då vi skulle smälla ihop det sista med smörgåstårtorna och den vanliga tårtan. 

Tim berättar att Cilla tyvärr är sjuk och då styrde vi om lite med smörgåstårtorna och jag drog ned och köpte räkor och snart var allt klart för festen. 

Det fanns en liten tanke på att hinna träna också men snart hade tiden runnit på och Tim var där. 

Vi bestämmer oss för att slänga ihop en Kahoot och Tim och jag stänger in oss i biblioteket och jag börjar med Kahooten och Tim fyller på. Till slut hade vi nitton, eller om det var tjugo?, frågor. Det räcker ju förstås. 

När Felix kom så passade jag på att gratulera Ullis då jag köpt ett par kolfiberskor som hon valt ut. De kom Felix med.

Det börjar komma folk och jag tänker att jag gärna vill hålla ett tal och frågan är ju hur känslig man kan vara. Tim har ju varit med om så mycket elände som barn men jag försökte hålla det lite humoristiskt men ändå med en känslig touch. Tror det gick bra men det var absolut inte det bästa tal jag hållt men kanske bland de jobbigaste. 

Kul med bra drag och sen körde vi Kahooten och där imponerade Camilla då hon kom strax efter Felix och Ullis och fick därigenom förstapriset. Att Tim var en hejare på kängurumatte var lite av en överraskning för många! :-)

När festen klingade av så skjutsade vi hem Tim och när jag kom hem igen så lade vi ut Ullis gamla apple watch, som bara legat i en låda i en massa år. Det verkar ju onödigt och det blev några som var intresserade och snart hade jag en gammal elev som var först i kön men hon kunde inte komma idag men det gjorde ju ingenting. Hon var förresten i Örebro och kollade på sin bror som spelade hockey och honom hade jag också haft som elev. Riktigt kul. 

Vi passade på att äta lite smörgåstårta och jag läste också ut en bok och den heter "Passagerare 23" och är skriven av Sebastian Fitzek. Den hade jäkligt mycket och när man väl kommit in i boken så ville man nästan inte sluta läsa. Det är en sådan där bok som känns som man läst den förut och det vore ju för jäkligt. Fast å andra sidan har jag ju läst Grottbjörnen folk-serien en jäkla massa gånger för de är ju så bra. 

Hursomhelst så handlade boken om en polis som varit med om det mest otänkbara och det är att filmer, från ett kryssningsfartyg, visar att hans fru mördar deras gemensamma son och sedan själv tar sitt liv efter. Sedan får man följa en massa andra fall och det visar sig att de kanske har ett samband med varandra och det blir mer och mer spännande. Den får hela 4,0 i betyg då det var en riktig bladvändare efter ett tag. 

Men ett stort grattis, Tim! Du får 10,0 i betyg! :-)

Grattis, Tim!                   Ullis gillar Rosa!               Spännande bok!

Fredag och idag var det fullt upp med bakning och förberedelser inför Tims 30-årsfest. Ullis bakade för fulla muggar och fixade iordning två grymma smörgåstårtor, bland annat och jag körde mina pinocchiotårtor. Jag försökte maxa med en 15-bitars och hoppades att den inte skulle bli för mastig då jag skulle hålla mig till en plåt. Allt gick bra men tog lite mer tid än beräknat. 

Torsdag och det var andra januari och vi tog det lite lugnt, min träningsvärk hade dessutom blivit ännu värre. Nu krampade det rejält i främre låren. Jag startade dagen med att maila om ett prisförslag till Trosa Tattoo, eller Tattoo Factory heter de väl? På något konstigt sätt så har de gjort alla mina sju tatueringar och jag har väl inte alltid varit nöjd och heller inte med sista då de blandade ihop färgerna men det är ju upp till mig att återkomma med klagomål. Nu skickade jag ändå in ett förslag och undrade om pris samt kollade om de tänkte göra något åt den felaktiga färgen. Det var ändå något jag kunde leva med men går det att åtgärda hyfsat lätt så vill jag ju hellre det. Så! Där var det inskickat så får vi se vart det tar vägen. Det finns ju också andra studios men ändå lite roligt att det alltid varit samma. Första gången var då Ullis och jag var i Stockholm då vi firade 15-årig bröllopsdag och vi stannade rent spontant till vid en studio och samma studio, alltså Tattoo Factory, flyttade sedan söderut och stannade sedan i Trosa. Min tänkta tatuering nu är hemlig, än så länge. 

Sedan lade jag ut en massa produkter i min säljtråd. 

Efter det drog vi till Nyköping för att köpa en present till Tim och köpa in lite till hans kalas. 

Vi började på Elgiganten då han önskat sig något där. Sedan en paus på Max och köpte några cheeseburgers. 

Vidare mot City Gross och nu började mina lår värka ännu mer och det drog upp i ljumsken. 

Väl hemma var jag helt slut av all värk och var tvungen att landa lite. Helt sjukt vad kombinationen ingen träning och förkylning kan göra efter min mil på Nyårsjoggen. Jag fick stretcha lite för när det krampar är det inget skönt. 

Sen hittade Ullis en träningsbänk på säljforumet och vi slog till direkt. Något hade färgat av sig men priset var bra och både säljare och bänk såg fräscha ut. Jag åkte och köpte den och fastnade i lite samtal med mannen i huset. Riktigt trevlig och vi stod ute och pratade i typ tio minuter innan vi åkte. Han verkar varit rejält stark då han kom med den tunga bänken själv. Det märkte jag då jag skulle plocka in bänken från bilen sen. 

Ullis och jag avslutade med att titta på "En helt vanlig familj" på teven. Rätt bra mini-serie. 

Onsdag och det var första januari 2025. Nytt år och nya möjligheter men det är aldrig kul att börja året med en förkylning som gör att man kommer efter lite från start. Vi började i alla fall med att köpa hem frukost från ett trevligt ställe nära där Felix bor. Stället där ägaren skall vara så klämkäck så man nästan tuppar av. Nu höll han sig någorlunda lugn och det var skönt. Vi tog våra mackor och gick hem till Felix och vi gjorde samtidigt lite kaffe. 

Sedan började vi röra oss hemåt då vi ville komma hem när det var lugnt med vädret. Tack för en trevlig vistelse, Felix! 

Hemma så lade vi ut gamla filmer till försäljning och får vi inget napp så slänger vi. 

På kvällen så blev det lite cykling då jag börjat få rejäl träningsvärk i benen och Ullis tyckte jag kunde trampa ur benen lite. Men det var på håret och värken låg på gränsen. Det blev i alla fall 36 minuter. 

Så var det då Nyårsafton och vi fick gå upp direkt då Ullis och jag skulle hålla i Nyårsjoggen, det som vi alltid har gjort sedan 2014, i princip. Vi började i och för sig redan året innan men då var det mer för enbart klubben och släktingar till de som var med. Sedan lite mer inofficiellt under coronaåren. 

Vi kom iväg i bra tid och jag hade väl bestämt att testa att springa, i alla fall. I värsta fall så fick någon annan ta över bara för jag skall ju inte riskera hälsan eller bli helt otalbar efter joggen. 

Väl framme så möter vi upp Jenny och Linda samt Maria och strax efter kommer Ola och Tanja också. Ola kunde också hjälpa till så sprang jag så hade vi både Ola och Maria som kunde plocka fram och personalen från ICA fanns också tillgänglig så det lugnade mig lite. Det är alltid en anspänning att arrangera något då man inte har full koll själv. 

Jag försöker få ordning på allt men det strular lite med högtalaren då sladden inte kommer räcka till andra sidan och efter att ha skarvat den så inser jag att det inte kommer bli kanon då folk skall över den med vagnar. Nåja, det var ju bara några minuter men först var jag tvungen att slänga på mig skorna och kanske borde jag in på toan. Jag fick lite panik då jag inte hittade mitt tal som jag skulle hålla efter men det hade Ullis lagt fram så allt verkar vara lugnt. Jag blir bara lite sen och jag struntar i att dra över sladden så alla får samlas lite mitt i. Kanske inte optimalt då folk skall förbi men så fick det bli. 

Jag drar lite instruktioner och snart var klockan slagen och jag lämnade micken till Maria och så joggade vi iväg. Känslan var att vi var närmare 60 stycken och jag hade berättat att jag bestämt att dra om början på joggen och redan där knystades det lite. Vadå! Skall vi ändra? Några tyckte det var bra men jag tror det blir kanon med en lite roligare start där vi springer genom Trosa kvarn. Vi passerar en kvinna med hund som prompt skall fortsätta gå genom den trånga passagen och jag ropar att det är ett stort gäng som kommer. Jag vet inte hur det gick men alla var med genom kvarnen och jag tittar bakom. Tåget är inte så långt så jag blir lite tveksam men tänker att det är rätt brett. Skön känsla och jag frågar hela tiden Anders N om farten och känner mig trygg i att det går lagom fort. Snart är även Patrik där och eftersom han ger så underbara direktiv hela tiden så byter vi snart plats på Anders och Patrik då Anders fotade och filmade lite då och då. 

Jag ser tendenser till luckor men själv tycker jag det går rätt lugnt och förstår ingenting. Jag var beredd på att slita då alla distanser hela tiden gått runt 6.30 ned mot 6.20 och då har jag ändå haft ett löpsteg. Nu tyckte jag att jag trippade och fick bromsa hela tiden. Det blir värre med att folk skall upp bredvid och det är ett gissel då det blir mycket svårare att hålla rätt fart. Kul med folk men man får svårare att själv känna farten och de andra löparna tar liksom över om de kommer lite förbi. Jag fick säga till några gånger och det blev fler gånger efterhand. 

Till Stadshotellet och vi ställde fort upp alla och jag skämtade och sade att fula kunde vara bak och snygga fram. Sen råkade jag ställa mig fram själv men tanken var att jag hade tänkt ställa mig bland de fula så det kanske var ett osnyggt (!) skämt. Vi höll på att missa två stycken så vi fick stanna någon halvminut till innan vi började jogga igen och nu fick jag problem med min fartangivelse då jag visst ställt på snittet på min senaste 1,6 kilometer. Ja, jag har inte kunnat ändra från amerikanska mått... Jag frågar hela tiden Patrik och känner mig supernöjd då jag får höra att vi har snitt på 6.21 på sista kilometern och 6.22 på hela. Allt enligt plan men det blir ändå lite luckor men håller jag mig till min fart så har jag gjort mitt jobb. 

Ut mot Långnäs och nu väljer jag att hålla ihop gruppen men Patrik stressar mig lite då han säger att det inte kommer bli 10 kilometer men det borde det bli, tänker jag. Sen ser jag att vi har olika längd och jag ropar till Anders som säger samma som min klocka visar. Det visar sig att Patrik har Apple Watch och den visar lite för kort och således har vi haft lite för snabb fart. Några vill vika av men jag ropar -Nej! och snart är vi på min tänkta väg allihopa och vi håller ihop. Mot ICA Trossen och alla springa i mål tillsammans och det är en härlig känsla. Tror det blev 10,3 kilometer så det var inga problem men snittet hade hamnat på 6.17 och det blev lite för snabbt och det kändes lite nesligt. 

Sen gick jag in och förberedde mig och jag ropade in alla och snart var jag igång med mitt tal. För eget bruk så är det bra att vänta lite tills alla fått ett glas innan man börar tala. Nu blev det lite surrigt men snart lyssnade alla på mig och jag höll mitt tal och lyfte fram lite bra prestationer och snart började utlottningen. Första pris går till... -Dig! ropar Ullis! What! Jag blir helt paff och det känns lite pinsamt. Men, men! Jag var ju också med och sprang och jag har ju inte tagit någon lott på tre år så det var bara att välja ett pris och fortsätta. Nu vore det nästan förskräckligt om Ullis vann andra pris men det blev någon annan och så rullade det på. 

Trevligt och Ullis och jag stannade lite så jag också fick fika och vi kände oss nöjda. Lite pusta ut! Så känns det i alla fall för mig. Skönt att landa och nu var det här gjort och det gick riktigt bra. 

Bara lite surt att det gick lite, lite för fort men det var marginellt. 

Sen åkte vi hemåt och packade in och gjorde oss iordning för avfärd mot Stockholm. Felix skulle vara hemma och tackade inte nej till sällskap. 

Vi parkerar hos Felix och lastar av lite prylar som han skall ha och sedan bytte Ullis och Felix lite julklappar innan vi gick till Felix igen. 

Sedan blev det spel och där gällde det att spara då och då för att behålla kort som man nästan vunnit. Jag satsade hela tiden för mycket och blev av med mina och det var surt. Min övertro på mig själv gjorde att jag kom ohjälpligt sist bägge gånger och Felix vann. 

Sedan gick vi och åt på Pong och alla tog buffé, riktigt gott. 

Efter maten tittade vi på serien "Älskade barn"! Riktigt bra och vi såg igenom alla avsnitt innan det var dags att gå och titta på lite fyrverkerier. Nu hade det börjat snö och det rätt ordentligt så att åka hem inatt var ingen idé. 

Det smäller lite här och var men man ser absolut ingenting bland alla hus men väl framme vid Corneliusparken ser man bättre men sikten är rätt dålig. Mycket folk och blåst så vi gick tillbaka och ställde oss lite mer i lä där Sofie Sarenbrandt har sitt skrivställe. Rätt coolt hus. Vi tittar i typ 10 minuter innan vi går hemåt och skålar när vi kommer till Felix lägenhet. Gott Nytt År! 

Det är förresten min och Ullis förlovningsdag också så grattis till oss! :-)

Måndag och nu var Nyårsjoggen nära men förkylningen hade inte släppt och nu hade jag nästan ställt in mig på att återigen stå vid sidan av och det kändes förjävligt. Jag kände ett ansvar för att det skulle bli bra fart eller rättare sagt rätt fart. Jag skall inte tjata men det är svårt när löpare börjar springa om en och snart har de liksom "glömt" dig och gruppen blir mer utdragen och går sedan isär. 

Jag lade ut lite till i min säljtråd och sedan åkte vi till en köpare där familjen blivit förkylda och dessutom inte hade bil. Därefter åkte vi och slängde lite på soptippen och nu börjar det bli jobbigt att slänga då många av sakerna är fina och det är tveksamt om de faktiskt skall slängas. Några av dem åkte med hem igen men då gäller det att börja sortera ordentligt. Sedan till Willys innan vi drog hem och snart skulle Björn och Monica komma på besök. Monica hade fyllt år och Ullis ville uppvakta henne och det blev hos oss. Björn är förresten min bästa polare från förr. För länge sedan, till och med innan jag träffade Ullis, så var det han och jag som hängde och det väldigt ofta under en kort period. Sedan blev Björn vuxen och hade inte tid med mig. Typ! Ha ha!

Vi passade på att anmäla Björn till Trosa Ultra Backyard eftersom han, genom sitt företag, är huvudsponsor på loppet. Egentligen kallar vi det för sponsor av prispengarna men vi lägger ut bra med reklam så det går på ett ut. Hela 121 anmälda nu! Galet och vi som ännu inte fått svar på polisanmälan men det skall inte vara några problem. I värsta fall skall något kompletteras som jag nyligen gjort en gång. 

Mot kvällen ville jag kolla in hur det såg ut med banan som vi tänkt springa imorgon. Ullis hade pratat om något vägarbete vid ån och själv började jag fundera på en liten alternativ väg via Trosa Kvarn i början på joggen. 

Vi åkte och jag studerade först min alternativa väg och började starkt överväga den men det kanske skulle bli för stora förändringar då vi gärna håller på traditioner i klubben. Men jag roade mig en gång och kollade igenom min blogg och där ser man att vi faktiskt ändrat då och då och Nyårsjoggen har genomgått flera stora förändringar genom åren. Från början var den också faktiskt "bara" 7,5 kilometer och nu är den 10 kilometer med chans att kliva på efter halva sträckan. Men i stora drag har vi hållt joggen intakt och min förändring ändrar inte själva upplägget att vi springer baklänges på Trosa Stadsloppsbanan i mitten.

Vi avslutade med att kolla hur det såg ut mot Långnäs och för att fräscha upp minnet så åkte vi även runt, till andra sidan om bommen, för att kolla hur det såg ut där. Allt såg bra ut och kanske blev man ännu mer sugen men skulle jag ens orka. Jag vet inte senast jag än sprang. På slutet hade jag fått styra om till cykelträning då jag fått nageltrång och löpningarna var en pina innan jag styrde om. 

Vi avslutade med att kolla in ICA-affären men jag såg inga eluttag som det hade pratats om. Nåja, har det sagt att det finns så finns det förstås. 

Hemma tittade vi på några program av "Här är ditt liv!", eller vad det heter, med Renée Nyberg. Det blev sedan tidigt i säng då Nyårsjoggen alltid är lite läskig att arrangera då den liksom är så levande. Man har ingen aning om hur många som egentligen kommer då alla inte fyller i på Facebook. Det är heller inget krav. Någon i klubben hade sagt något om att "det löser sig på plats!" men så är det inte alls. Skall det se proffsigt ut så bör man ha koll innan och jag kanske skulle springa också. Eller? 

Söndag och idag tog vi äntligen tag i garaget på riktigt och som vi gjorde det. Ullis lade ut lite prylar på det lokala köp- och säljforumet och jag gjorde detsamma med mina gamla sportprylar som börjat bli så till åren att jag räknade de som avskrivna och priset visade just det. Superbilligt och nu blev det bra drag på min säljtråd. 

När det började bli dags för mat så blev det pizzeria Piccolino och vi åkte dit. När vi beställt så kommer jag på att jag skulle ju hämta affischen från Hulo och ringer direkt då de slutat för några minuter sedan. Jodå, svarade Per. Det var bara att komma så jag hoppade in i bilen och åkte och hämtade affischen direkt och nu hade vi både en fram- och en baksida. Jag fick förstås med presentkortet som de sponsrar med och nu såg vi ut att ha allting klart till våran Nyårsjogg. Det var bara frågan om jag själv skulle kunna springa den. Likaså var det frågan om hur många som skulle komma för man fick dubbla signaler. Rätt få anmälda men många pratade om den. Nåja, jag ville i alla fall ta ansvaret för farthållningen för det är svårare än man tror att få en grupp att hålla utsatt tempo. 

Tillbaka till pizzerian och när vi fick våran mat så var det så mycket så det fick bli en doggy bag på slutet för oss båda. 

Sedan hem och nu fortsatte vi lite grand att lägga ut produkter och min tråd var rätt lång. Några skulle komma imorgon också. 

Jag drog sedan iväg en sväng på kvällen till Willys och köpte lite som vi saknade hemma. 

Vi avslutade med att titta på något på teven.