Måndag morgon och nu var det bara att hoppas att mailet nått fram. Tyvärr ringer min idrottslärarkollega och undrar var jag är så det verkar kanske inte gått hela vägen. Jag tvingar mig att ringa supporten och snart har de fixat min inloggning och jag kan kommunicera som jag skall. 

Jodå! De har fått mailen och vidarebefordrat det så det var nog bara en mänsklig miss. 

Jag får dock tänka om för det blir ingen idrottssal så jag funderar lite på hur jag skall göra de sista skälvande minuterna av terminen. Det får bli en kortfilm om Nils van der Poel, på Svt Play och så lite frågor på det. Det kan ju ingen protestera mot, tänker jag. 

Hursomhelst så fastnar jag i sängen och nu är det bara att inse att jag kan se slaget om sista steg-tävlingen förlorad. Jag som aldrig brukar förlora kan nog se december månads utmaning som körd. Länge låg jag inte ens topp tre men sista gången jag tittade låg jag två. Dock ganska långt efter ettan. Nu är helkört och stegen jag fått har alltid varit på grund av eleverna och nu är det inga idrottslektioner kvar för mig. Så det lär inte ens bli pallplats faktiskt! :-)

När Ullis kom hem så hade jag inte ens varit uppe och gjort mat utan det blev bara kvarg och müsli samt lite kaffe två gånger. 

Vi åt lite enkel mat och satt i varsin del av soffan och än så länge har Ullis klarat sig och det verkar förbli så. Bara hålla tummarna men en liten del skulle tycka att det var mysigt om hon vore hemma. Skall inte tolkas på något konstigt sätt. 

Vi kollade förstås på.... Julkalendern! Ja, vad annars? Det blev faktiskt serien om Börje efter det och vi slutade inte förrän vi tittat klart på alla avsnitt och klockan var då 22.00 Det bara blev en sådan dag. 

Idag var det förresten, på dagen, tio år sedan min farmor gick bort och jag gissar att ni har trevligt om era själar finns kvar. Det är ju rätt så många av er där nu. Var där nu är. 

Katastrof var kanske att ta i men nu hade min förkylning brutit ut ordentligt och både Ullis och Felix tyckte nog att jag skulle sovit på balkongen. Jag hostade och hostade. Det var bara att slänga in handduken och försöka meddela jobbet. Tyvärr har jag inte fått igång authenticor-appen, på min nya mobil så jag kom inte åt mailen. Det slutade med att jag skickade från min vanliga mail och bad expeditionen föra det vidare och sedan behövde jag väl meddela arbetslaget. 

Utöver det så behövde jag få in en uppgift och jag skulle kommentera en kurskamrats inlägg och jag såg väl inget mer än lite stavfel. Det tog dock sin lilla tid att gå igenom hans arbete. Efter det så fortsatte jag kämpa med att få igång appen men jag gick bet. 

När Ullis och Felix, som varit ute, kom tillbaka så bestämde vi oss för att lämna för jag skulle förstås inte smitta Felix. 

Det kändes ju oroväckande att jag inte ens kunde ta rätt väg ned för trapporna. Jag rattade dock bilen säkert genom stan och i Skärholmen hade Ullis något ärende och jag hängde med men det gick inte fort och jag såg säkert ut som sju svåra år. 

På ett apotek så köpte jag lite alvedon och tryckte i mig en tablett direkt. Sedan bara avvaktade jag för att känna lite lindring men det kom aldrig och jag får nog köra två tabletter sen. 

Lite hamburgare, på vägen, och sedan hemåt. I Södertälje hade vi tur att den hemska olyckan var på andra filen och vi kunde rulla på som vanligt. 

Hemma tryckte jag i mig mer tabetter och skickade till en i gruppen att jag är hemma. Hoppas det räcker nu. 

På Primetime gick det uruselt och jag åkte på hur många turer man skulle gå på julbordet. Sju var det visst men det var det heller inte så många som visste och det var dött lopp mellan de tre alternativen. 

Lördag morgon och vi sover länge men, vad värre är, så vaknar jag och känner mig lite förkyld. Men vad f-n! Det är verkligen något jag hatar och det handlar om att inte ha kontroll över sin kropp och det är ju lite motsägelsefullt att man äter godis när man vet att det är dåligt för kroppen. Inte är det så gott heller mer än de första godisarna. 

Ullis och jag går i alla fall upp och tar lite frukost framför Julkalendern. Nu kom vi igång sent men Felix vaknar säkert också sent då vi skall till honom senare och hjälpa honom komma tillrätta. 

Så ringer det på dörren och det är Kenneth som skall hämta sina skidor. 

Efter det så är det full fart med att packa och jag känner att jag har svårt att andas bakom Felix skärmar, som drar till sig damm. Fasicken också! Vi bestämmer ändå för att chansa, det kanske inte är så farligt. 

Så åker vi då upp och efter att ha packat in några kartonger så åker vi till en störtskön affär i Nacka som bland annat sålde hatthyllor. De sålde dock allt möjligt och man fick mycket ideér. 

Tyvärr hade de inte den modellen som Felix skulle ha men mannen, i butiken, skulle ringa upp Felix på måndag. En kille där blev jag lite trött på för han sade alltid JAG skall kolla vad JAG har. Precis som han ägde butiken. Då får i alla fall jag dåliga vibbar men butiken var cool. Oavsett vem som äger den. När det kommer fram att killen inte kunde svara på några frågor så kom det fram att han inte jobbat där så länge... 

Hem till Felix lägenhet och vi snurrade länge innan vi hittade en plats att stå på. Säkert en halvimme. 

Nu borrade vi lite och monterade upp teven. Det gick kanon men själva väggen var inte helt rakt och det var lite surt. Dock inget som stör och det blev nog ännu mer lika en tavla, som själva syftet är. Teven heter the Frame. 

Efter lite strul med att hänga på själva teven så satt den på plats och det blev kanon. Lite bök att ta upp allt damm utan dammsugare bara. 

Mot kvällen började vi bli hungriga och nu blev det Pong igen och återigen buffén. Nu kallades den Brunch-buffé istället. 

Jag började nu känna mig sämre och fick kämpa för att inte hosta och det var uppenbart att det var kört för mig. Nu är det bara att hålla tummarna så inte Ullis och Felix också blir förkylda. 

Tillbaka i lägenheten och vi avslutade med att titta på Grinchen. Det kändes som om man hade sett den men uppenbarligen inte för jag kände inte igen någonting. Helt okej och rätt kul!

Fredag och inte vilken fredag som helst! Idag är sista chansen för eleverna att göra sina bedömningar och jag har dessutom en stor lucka innan lektionerna. Så det var lugnt och när jag kom fram till skolan så var det lite rörigt, då en lärare var sjuk. Han hade visst aldrig varit sjuk en endaste gång på sju år så det var ju lite speciellt. Själv började jag inte förrän 10.00 så jag hade ingen lust att hoppa in och hade dessutom många bedömningar att få in. Lite sådär smidigt försvann jag ned till mitt kontor och så började jag att jobba. 

Det var sjukt mycket att få in men jag börjar se ljuset! Apropå att se ljuset så har de skämtats om att en elev är ljuset i tunneln och hon är verkligen supersnäll mot allt och alla. Jag råkade nudda ett finger på hennes kind, när hon skulle köra ringarna, och blev alldeles konfus! Hennes kind var det lenaste jag upplevt och jag ropade till. Hon kanske är ljuset i tunneln, helt enkelt! :-) Hoppas hon blev glad över sin lena kind, jag skulle gärna bytt med henne... 

Så var då sista lektionen klar och på sista lektionen blev det faktiskt lite badminton och Charlies elever ville också spela så jag lät nätet vara kvar och så blev det lite matcher mot eleverna. Det är faktiskt dem jag hade förra året. Snart verkade det som om Charlie själv var intresserad och jag märkte direkt att han var duktig så snart fick jag ta av mig yttertröjan samt glasögon och det jag hade i fickorna. Nu blev det ett helt annat fokus men jag lyckades vinna ganska komfortabelt men han kom från sjukdom och spelade i jultröja. Dock i mycket bättre form än jag är så det blir en svår nöt att knäcka senare. 

Sedan var det full fart hemåt och Ullis hade dessutom skickat en bild då hon tränade och ville ha en liknande tillbaka då hon var på julbord.

På Normal så blir det återigen lite godis och jag blir så sur på mig själv. Apropå sur så blev det Supersura godisara och jag bjöd en gammal elev på några. Sen somnade jag till innan jag klev av. 

Ullis var fortfarande hemma och Line var där också. De skulle alltså iväg på julbord med deras jobb. Jag pussar Ullis adjö och säger att de skall ha så roligt.

Jag tittar lite på julkalendern på tv4 och jag har kollat lite sporadiskt och så fick det förbli. 

Efter någon timma så tyckte jag det räckte och nu skulle jag träna. När jag kommmit över 40 minuter så börjar trainern ändra motstånd så jag tror att Ullis kommit hem. Kanske störde hennes klocka min trainer. Men nädå! Den började bara bli trög ändå så vid 45 minuter fick jag nog och det blev ju ändå helt okej. 

När Ullis kom hem så tog jag lite av det mousserande vinet som de tagit fram. Det är första alkoholen sen Ullis födelsedag, då vi var på Playitas. Det blev ett halvt litet glas men det var inte så gott och det kändes inte bra så då vet jag det. Totalt sett, om vi bortser från små glas, någon gång, så har jag inte druckit alkohol på säkert över 5-6 år. Kanske ännu längre. 

Torsdag och på natten slogs visst min klocka av. Inte för att det är så viktigt men jag är ju hela tiden med i stegutmaningar och jag lägger inte alltför mycket krut på dem men lite sporrar det. Jag kan absolut gå lite extra istället för att vänta på bussen och så vidare. Den här gången verkar jag dock gå bet och jag ligger lite efter han som leder. Tror det är runt 15 stycken som är med men jag är i alla fall med i toppen. Eftersom jag mest cyklar så lär jag inte nå ända längst upp men lite kul är det. 

På skolan var det full fart och jag kan inte undgå att se hur kul eleverna har det och jag fattar inte riktigt vad det är som just jag gör som skall vara så speciellt? Som Ullis konstaterade så gillar jag ju eleverna och det kanske är hemligheten. Jag bara måste fråga elever och vårdnadshavare om jag får lägga ut några bilder för det är så mycket känsla när barnen klarar av saker. 

Efter sista lektionen var det full fart hemåt och återigen så tog jag lite godis på bussen och nu börjar det bli en riktigt dålig vana. 

Väl hemma så kollade vi förstås på Julkalendern och även på Bonde söker fru. Det är nästan så man ångrar att man började kolla på det för med facit i hand - vad har det gett en? 

Idag blev det ingen träning utan vi fokuserade på annat. 

Vi handlade förresten i Trosa och passade på att hämta Kennets sons skidor. De skall vara klara senast lördag morgon. 

Onsdag och idag var det julbord, med jobbet. Tyvärr skulle jag få det sjukt stressigt, då jag först skulle vara på badhuset, och var väl inte superpigg på att stressa till julbordet efter det. Nåja, jag fick väl komma insläntrandes lite senare. Det var jag och en annan idrottslärarkollega som skulle kolla de sista simningarna. 

Som vanligt full fokus på att få in både gymnastik och även lite dans. Lunch på det och under sista lektionen får jag ett meddelande från idrottslärargruppen om att badhuset har stängt men jag hinner inte kika på varför. Ojdå! Det ställde ju till det för de elever som tänkte ta sista chansen. Skall man se något positivt i det så var det att jag inte behövde stressa. Hur vi gör med eleverna får jag fundera på senare. 

Peter Daun ryckte tag i mig och så fick jag skjuts ned till julbordet. Vi hittade ett bra bord och snart var det fullt av andra, typ bara killar och så någon kvinna på andra sidan. Alla andra kände jag så det blev lite roliga samtal. 

Vi hade också tur som fick komma upp bland de första och hämta mat och när jag träffade en annan idrottslärarkollega så tyckte han att vi kunde ju låta dem simma även nästa onsdag och så var det bara att gå in och ändra deras F. Det är sant, speciellt om de var vid badhuset och försökte komma in men jag låter förstås alla som inte klarat simningen komma. Jag vet rätt säkert vilka som försökte komma in men det kan ju absolut varit några som hörde om att badhuset var stängt och därför inte gick. Nä, vi är här för att hjälpa och inte stjälpa så lite merjobb för oss i skolan får det bli. 

Det var i alla fall ett trevligt julbord. Fräscht men inte det godaste jag ätit, det kan få 3,5-4 i betyg av 5. Så helt okej! Det var Voyage, i Nyköping. Skall man få finare så lär det kosta.  

Jag känner, som vanligt, att jag blir utråkad och när folk började lämna så lämnade även jag och Peter. 

Jag går in på Pressbyrån och skickar ett fota på en tidning som testat teven som Felix skulle köpa. -Försent! svarade Felix. Den var redan beställt. Den verkar dock fått bra betyg. 

Väl hemma så är jag lite småseg och tror ni inte jag åt upp en påse godis även idag fastän jag tryckt i mig på julbordet...  

Vi tittade förstås på Julkalendern och sedan var det dags att tänka på refrängen. Inte många dagar kvar nu av bedömningar och sedan skall betygen in.

Tisdag och jag tog bilen förstås, då den skulle in på service. I en drömvärld så har de en lånebil men det hade jag inte kollat upp. 

Full fart på de två första lektionerna men det är inte så att de sista eleverna, som inte har redovisat, skriker om att få visa upp. Det kanske beror på någonting förstås. Jag jobbade dock hårt med en tjej som inte vågade volta och från att inte ens vågat göra en kullerbytta från trampetten så satte hon nästan en volt så hon landade på fötterna, helt sjukt!

Sedan fastnade jag med en elev och jag höll på att glömma bort att jag skulle in med bilen. Vi spelar pricka-stolpen och vid 2-2 får vi avbryta då jag börjar få panik. 

Snabb lunch och sedan iväg med bilen. Jag lämnar in den och kollar om de har en lånebil men icke sa... hon! 

Jag går snabbt till bussterminalen och sedan är det bara att ta första bästa buss och snart är jag tillbaka. Jag hinner gott och väl och kan till och med jobba lite med bedömningar innan. 

Sista lektionen och nu hade jag fullt sjå och jag vara typ överallt. Sista rycket, typ! 

Mot verkstaden och jag träffade min personliga serviceman, vi har faktiskt alltid haft honom. Dyrt är det i alla fall men det hade det nog varit överallt. 

Så var det bara att åka hemåt och hemma var det som vanligt Julkalendern lite fort men jag började bli sjukt trött. Vad är det med mig och tisdagar? Jag är dock både ordförande och tränare så jag har ju lite press på mig och det var bara att slänga på sig lite kläder och ge sig iväg. 

Väl framme så ser jag att det är distans på schemat och banan är dessutom full av snö. 

Vi blir bara fyra stycken och det är jag samt Nyselius, Krister L och Putte. 

Jag får med dem på en bit på Nyårsjoggen men fy bubban vad segt det känns. Benen lyder inte och jag är inställd på att bryta. 

Efterhand får jag dock veta att vi springer snabbare än jag trott och det var ju skönt. När vi kommit mot stan igen så känner jag att jag inte vill springa hela biten och de andra kör klart banan och jag joggar hemåt. Jag får en kilometer kortare så jag kanske kunde tagit hela ändå men jag ville ta det lugnt på slutet då jag var sliten. Skönt ändå!

Måndag och idag skulle jag träffa mina nya kollegor, som jag kommer att ha under första delen av vårterminen. Jag tog bilen återigen eftersom jag pausat mitt busskort och skall in med bilen på service imorgon. 

Skönt att sova ut lite extra. 

Jag har en lucka på morgonen och jag passade på att kolla in så att jag verkligen hade koll på tiden. I min värld så skulle jag bara träffa killen som jag skall vikariera för och hans chef. 

Jag har min första lektion och det är full fokus på att få in så mycket bedömningar som möjligt. Det ligger ju på eleverna att se till så att de visar upp men jag jobbade stenhårt med att få alla att visa upp vad de kan. 

Sen var det lunch och jag gick i god tid ned till den andra skolan och snart mötte jag min idrottslärarkollega och strax efter även rektorn. Det var trevligt och sedan var det fullt ös med information och snart började jag känna att det blev för mycket men jag försökte bara ha alla sinnen öppna för att liksom sortera i efterhand. Det slutade med att jag nog fick träffa alla kollegorna som jag kommer att samarbeta med och i vanlig ordning så tyckte jag att jag gjorde ett dåligt intryck. Sedan började jag få lite panik för jag hade inte trott att jag skulle vara kvar hela dagen och jag har ju möte på mitt nuvarande jobb om ett tag. Jag bad om ursäkt och så fick de höra av sig om de ville att jag skulle komma mot slutet av deras möte. Det verkade vara ett superbra gäng och det känns bra. 

Sedan mot min nuvarande skola och jag hann precis fram i tid. 

När mötet är slut så är det bara att försöka baxa sig ur min trånga parkeringsficka. Jag fick hålla på i några minuter imorse då jag hade en minilucka kvar och v90:n är rätt stor. 

Väl hemma så var det mat och sedan Julkalendern, den får man inte missa. 

Jag var lite seg men tvingade mig på cykeln och körde en halvtimme. 

Spännande dag och jag kommer att få arbeta med elever som kräver en särskild mer försiktig approach och verkligen gå varligt fram.