lördag morgon och ett elföretag skulle komma och fixa elen och det var ett rätt stort projekt då jag passade på att byta hela elcentralen och det blev lite nyinstallationer. Det blev riktigt bra, både snyggt och säkert. Jag försökte att inte störa så mycket men jag tycker ju att el är riktigt kul så jag var nog mer än en fluga på väggen, tyvärr. När de var klara så kom vännerna R och T förbi och av säkerhetsskäl så satt vi ute och fikade. Det var rätt ruggigt men trevligt sällskap förstås och jag berättade lite om den kommande operationen. Jag berättade också hur jobbigt det har varit på slutet och det kanske inte alla har förstått för de flesta ser ju mig när jag är pigg och sen orkar jag inte bara mer. Och rasar ihop hemma. Men nu var det nära och nu var det inte bara längtan utan en hel del nervositet hade smygit sig på. Kanske mest beroende på att man inte vet hur det kommer att kännas och det är förstås en liten risk. Det är ju ändå inne i hjärtat de skall rota runt. 

Efter att vi fikat klart så visade jag lite snabbt T vad jag hade gjort. Givetvis med ordentligt avstånd och han tyckte det såg bra ut. Efter att de hade gått så fortsatte jag och Ullis med monteringen och Tim var också med och hjälpte till. Bruksanvisningen var ju urusel så man fick hela tiden läsa igenom allt och även kolla på delarna. Vi började misstänka att den egentligen var till för ett hörn och att man skulle få en fulare sida utåt men det skulle kunna gå att åtgärda men då var man tvungen att antingen a) montera isär bitarna vi redan dragit ihop och dessutom skruvat i metallen b) vända på den ihopmonterade hörnan och det skulle innebära en stor risk att hela skiten skulle kollapsa. 

Jag var dessutom inställd på att det kunde bli så här och jag hade då tänkt att bygga en vägg som dessutom skulla agera lite insynsskydd och dessutom avskärma själva badhörnan. Trots att de andra nog tyckte att jag skulle tänka om så fick jag bestämma och jag valde att fortsätta. Min tanke var från början att man skulle gå in från andra hållet och jag fortsatte med ursprungsplanen, jag tror det blir bra. 

Vi kom dock inte så långt utan det blev lite mys framför teven och idag var det Let´s dance. Efter en kort tid så hade barnen försvunnit och snart nog även Ullis. Nä, Let´s dance kanske sjunger på sista versen, iaf för oss. 

Fredag och det var sista arbetsdagen innan operationen, eller ingreppet om det är mer rätt. Det är i alla fall en hjärtablation och som jag längtar. Ullis berättade att hon blev tagen av händelserna i onsdags. Och jag med, när hon berättade. Stora delar av det som hände visste jag ingenting om och det var så känslomässigt så jag började att gråta. Jag tål typ ingenting mer och när det händer lite så blir det så stort för mig. Så det var verkligen ATL, dvs all time low. Det var efter jobbet, när vi åkte till Trosa för att fika, som vi pratade. Det var nästan surrealistiskt för jag förstod inte varför hon var så låg. Vad är det som har hänt egentligen, frågade jag, och förstod ingenting. Så vi fick gå en stund och jag fick låta det sjunka undan. Sjukt jobbigt faktiskt att kroppen kan gå ned sig så mycket på så kort tid. Men förstås bra att få veta och även bra för Ullis att veta. När vi fikar så tycker jag att jag ser Armand Duplantis gå utanför med två kompisar. Jag kan inte låta bli att springa mot dörren och försöka få en bättre bild men det är svårt att verkligen vara säker. Trosa brukar ju besökas av celebriteter men Duplantis är för mig en megastjärna. Men helt säker var jag inte men typ 95% säker. Vi fikar klart och det är supergott. Tyvärr så köper vi även lite kolor och annat smått och gott för att inte låta presentkortet brinna inne. Och vi hann knappt hem förrän det också var slut och det är ju inte bra för kroppen. Och värken jag har i kroppen blev bara värre på kvällen. Nu gjorde det jätteont i vänstra nyckelbenet och jag kan heller inte vrida så mycket på den vänstra armen. Ullis och jag kämpade med att försöka montera duschkabinen och vilka j*vla instruktioner. Så kassa och man får liksom försöka tänka sig igenom hela händelseförloppet och bortse från instruktionerna. Det började inte så bra och jag fick montera om den första biten direkt. Sen gick det hyfsat bra men sen fastnade det igen då det inte går att se hur det är tänkt.

Vi avslutade kvällen med hämtmat och sen The masked singer. Väldigt roligt men lite svårbegripligt vad det egentligen går ut på.

Tung dag med värkande kropp och det känns som att det är allt time low. Normalt så brukar jag kunna vara mer skärpt och när det händer saker kanske man inte agerar lika snabbt och effektivt. Givetvis så hände det idag men jag kunde inte gjort så mycket mer. Men när jag kommer hem från jobbet så är jag så slut och Ullis tycker att jag brusar upp och jag höjer säker rösten rejält och fastän det inte var något, vad det nu var för någonting, jag tyckte nog att hon tagit bort en gaffel då jag stekte kyckling, så brakade det för mig. Över ingenting. Vi går sedan en promenad och det värker på flera ställen och sen drog det till i knäet. Typ som det brast någonting. Men det är skönt att gå och någonstans, typ efter 20 minuter så släpper det lite och det var nog välbehövligt. Jag skall nog prova att träna lite igen för när jag har slutat träna så har det gått fort utför. Väl hemma så slappar vi lite och jag tycker det känns bra men Ullis är lite tagen och jag har nog betett mig dåligt. Så sjukt jobbigt att utstråla något man inte är. :-( Men på måndag är det dags och det närmar sig med stormsteg. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter ett sjukhusbesök. 

Tisdag och nu var det sista ordinarie arbetsveckan innan operationen. Själva arbetsdagen kan jag ju inte berätta så mycket om mer än att det blev lite trist. Men jag kunde relativt snabbt komma igång igen men nu, då jag mår sämre, tar allting mycket mer. Jag fixar lite mat tills Ullis kommer hem och sen gick vi en promenad. Det blev en timme och jag känner hur kroppen värker och det tar emot konstant nu. Men jag måste ju röra mig för annars blir det värre. Imorse så hade jag fuktat fogarna och dessutom tvättat med svamp och det upprepade jag dessutom innan promenaden och väl hemma så tyckte jag att det var tillräckligt bra för att börja måla runt kanterna. Det kommer ju alltid lite på väggarna, då man fogar. Nu blev det dessutom lite extra då jag tyckte det blev lite tjockt. Den här gången så sparmålade jag då jag inte blev helt nöjd då jag provade att tejpa. Sparmålar man så blir det en snyggare kant faktiskt. Fast det tar en jäkla tid då man inte är proffs. Men snyggt blev det men timmarna hade gått och när jag kom upp så trodde jag att klockan var typ 20.00, den var snarare 20.45 så någon primetime blev det inte idag. 

Vi avslutade kvällen med att se på lite standup från och med Fredrik Andersson. Jag tycker hans småfilmer från Facebook är rätt roliga. De är dock kryddade med lite filmer. Den här gången var det en längre sammanhållande standup. Kanske inte lika målande och vissa skämt är klart på gränsen. 

Måndag och jag riktade in mig på att fixa lite hemma, i lugn och ro. Men telefonen ringer och de behöver hjälp på skolan. Ajdå! Och jag som skulle till tandläkaren på en kontroll. Men jag säger att jag löser det, jag borde kunna släppa en klass tio minuter senare och kontrollen borde gå fort. Jag har ju en tand som gått sönder, fastän jag i övrigt har bra tänder. Och nu skall hon bygga någon bro, eller vad det heter. Jag drog ut den trasiga tanden i tisdags och tycker att jag skött mig bra sedan dess. Hursomhelst så hade jag lektioner på distans och det var bara nior. Alla var hur duktiga som helst men jag hade inte så bra insyn på deras arbeten men några ville ha lite hjälp och då kunde jag se och hjälpa. En rolig kille som alltid vill tävla mot mig fick vänta tills efter uppropet och sedan visade jag en kort film från Insta, där jag flippade koner. Han svarade direkt att det var enkelt så nu är det upp till bevis. :-)

Sen blir det en lucka och jag springer till tandläkaren och får hoppa in i stolen. Tandläkaren såg chockad ut och undrade vad jag hade för läkkött. Så bra skall det ju inte hinna läka, menade hon. Hmm, det är väl det enda som är bra på mig nu, tänkte jag. Det har ju verkligen gått utför på slutet och nu är det bara en vecka kvar till hjärtingreppet. Sen hem igen och dags för den avslutande lektionen. Just ja! Jag sprang ju till tandläkaren och får tyvärr en liten flicka framför mig som blir livrädd att jag jagar henne. Jag stannar förstås men så fort jag sprang så tittade hon bakåt och började springa... Ah! Stackars liten! Hon var nog inte mer än 7-8 år. Så har ni någon liten flicka hemma i Vagnhärad som är rädd så kan ni berätta att det inte var någon fara. 

Efter sista lektionen så började jag att förbereda för fogningen i källaren och Ullis, när hon kom hem, fixade maten. Vi åt lite fort och sedan var det dags att spackla. Jag tänkte väl att fyra kilo måste räcka för att få klart på första rummet, dvs det blivande badrummet. Det verkade bli rätt tjockt så jag skippade typ 100 gram fog och så var det bara att börja. Tjockt var det och det gällde att jobba på. Jag sliter och inser att det blir mycket att göra rent sen då det blev så tjockt. Efter lite vila så var det bara att börja köra med svampen och Ullis fick springa i skytteltrafik med rent vatten. Sen så gick jag faktiskt en gång till med svampen då det var lite väl mycket fog kvar på plattorna. 

Nu fick jag vänta lite innan jag skulle gå på plattorna med en trasa. Det blev lite teve och sen gick jag och mötte Ullis som var en sväng till Tanjis. Det blev lite te och mackor och sen var det bara jag kvar uppe då de andra skulle upp tidigt. Men nu hade kroppen tagit rejält med stryk och det värkte lite överallt. Sen ner på golvet och putsa var ingen höjdare men på något sätt så blev det klart. Avslutningsvis skulle jag fukta fogarna lite och jag drog första ett varv med fuktig svamp och sedan körde jag med blomsprutan. Vis av erfarenhet så vet jag att det behövs putsas lite till innan det glänser ordentligt men det blir spännande att se resultatet imorgon bitti. 

Söndag och jag var uppe tidigt och jobbade med renoveringen. Jag trodde att spacklingen i taket skulle räcka men det lös igenom rätt bra. Säkerligen så förstärkte solen en del men det borde kanske spacklas ytterligare en gång. Vi får se. Risken (?) är att det blir tillräckligt bra och att det sen rinner ut i sanden. När jag höll på att jobba så hör jag att det ringer på dörren och det är Super-Roffe med sin Kicki. De ville.... ja, vi kan säga att de ville kolla hur jag har det och vi pratade ett tag. Sen är det bråttom då Felix, jag och Ullis skall iväg då det är lägenhetsvisning idag och återigen skulle vi till Söder. Felix är helt inne på att bo där men priserna är rätt sjuka. En liten etta får man betala upp emot tre miljoner för. Men vi riktade in oss på dryga två miljoner men de drar ofta iväg. Först tittade vi på en, iaf initialt, fin lägenhet men det var skumma lösningar som att de lagt på något billigt golv på det finare trägolvet, varför då? Vad vill han dölja? Sen var köket direkt i hallen. Nästa lägenhet var däremot riktigt nice men vi hann inte ens komma hem förrän buden låg närmare tre miljoner. Suck! Men det är väl så här med visningar. Man får kämpa på och rätt som det är så blir det rätt. På vägen hem så stannade vi till i Kungens kurva för jag behövde nya läsglasögon. De från Claes Ohlson har fungerat bra men jag har lagt bort varje par och de jag hade nu var ett par riktigt billiga från Hemköp. De förstörde nästan mer än de hjälpte. Hursomhelst så köpte jag snabbt ett par och så var vi på väg hem igen. När jag kommer ned till tvättstugan, för att kolla lite på renoveringen, så tittar jag i en påse och där ligger mina glasögon... :-0 Men jisses! Jag har letat i över två veckor och när jag precis köpt ett par nya så hittar jag dem. Jag inser att jag inte kommer att hinna börja foga idag och förbereder istället för att göra det imorgon, då jag är ledig. Vi avslutar kvällen med att se på Mästarnas mästare och sen stupar alla i säng.  

Lördag morgon och jag ligger och smådrar mig i sängen och kollar mobilen. Återigen förundras man över hur svårt det är med de och dem. Jag reagerade först över att de skrivit fel i ingressen på en artikel men när felet sedan upprepades i texten blev jag förvånad. I och för sig så kan jag nog också göra fel på det ibland men jag jobbar å andra sidan inte med text. Sen kollar jag lite på en film om skidlegender och vad sägs om finske Hakuninen som 1952 vann OS-guld, på fem-milen, med 3.33.33 Snyggt och det är faktiskt samma tid som jag sprang Lidingöloppet på då jag gjorde comeback i löparspåret 1999. Målsättningen då var att springa under tre timmar och jag kommer ihåg att jag hade uppfattningen om att "det skulle bli lätt!" Det var det inte... Vidare kikade jag runt på tatueringar och så ser jag bilden av Nicke lilltroll... Den kan man väl inte ha...? Ha ha! Det blev lite spackeljobb och nu börjar det hända saker. Ullis jobbade lite extra och på kvällen så blev det mys framför teven. En bra dag! Vi hann massera varandra lite också. 

Så var det fredag och de första två inledande lektionerna hölls på meet. Sen fort till skolan och jag hoppade över maten i skolan då det var lite bråttom och sen var det alltså dags för min egen mentorsklass. Där var det egen dansträning men jag hann även busa lite med eleverna och som vanligt så imponerade N stort på mig med sina skills. Men jag lyckades själv rätt bra, eller vad sägs om detta? 

https://www.instagram.com/p/CMmjCETMueL/

Sen hem och det kändes riktigt bra och nu är det rätt nära. Fyra arbetsdagar och det är verkligen hög tid för operation för jag känner att jag inte alltid orkar vara på topp och det skall ju varken familj eller elever stå ut med. Operationen kommer gå till så att de för in katetrar via ljumsken och sen vidare till hjärtat där man skall lokalisera stället som skickar ut extraslagen. Tyvärr verkar det vara på vänstra sidan och då måste man gå via aortan och det innebär förhöjd risk. Dessutom kan det betyda mer smärta. Under operationen så brukar man hållas vaken och bara det känns läskigt. Hursomhelst. När jag kom hem så cyklade Ullis och det visste jag innan då jag fått notis på companion och efter duschen så åkte vi och köpte lite mer spackel. Sen kunde jag inte hålla mig utan satte igång och spacklade och Felix och Ullis fixade maten. Tim skulle komma hem rätt sent så han fick värma den sen. Efter spacklandet så var det mat och finalen i Talang. Oerhört hög standard och min egen talang att jag kan balansera en del saker på näsan räcker inte långt! :-D Dock provade jag ett korttrick på Ullis och Felix och de blev lite imponerade. Tills de förstod vad jag gjorde. Så är det ju alltid med trolleri egentligen. Skön och lugn kväll och jag bättrade på spacklingen lite på slutet.