Det är någonting som fascinerar och upprör kring de här vansinnesdåden. Knutby var ett och jag vill verkligen se filmen. Sen var det Natascha och sen det här. Josef ser sig verkligen som en frälsare, en man som tog makten i egna händer. Men hur sjuk man än är så var väl det här ett av de sjukaste. Man finner inga ord, det är som om verkligheten är mycket sjukare än dikten. Sådana här historier finns ju inte ens i rysare.

Att det finns sådana här människor får man nog räkna med men att han även skulle få igenom sin sjuka plan. Ja, det är bara för mycket. Borde inte folk ha reagerat? Och vad är det för fru, föddes hon med skygglappar. Hon kanske var för styrd, även hon.

Nu ser sig Joses som en räddare eftersom han ju inte tog livet av barnen. Ja, det är ju också ett sätt att se det! Man häpnas. Men var går gränsen för psykisk sjukdom egentligen. Skall man dra det till sin spets så är ju alla sjuka som begår brott för det är ju ngt som är emot det normala. Vad för slags rättvisa skipas om han nu, vilket jag förmodar, anses psykisk sjuk. Han får givetvis behandling men det är det väl lite för sent för nu, kan tyckas.

Vilken frihetsberövning! Att inte ens få se världen, det måste vara ett av det grövsta brotten, att få se den på TV men sen ändå inte. Att liksom lukta på kakan och inte få smaka. Sen att se sin mor förnedras, ja listan kan göra lång. Den här historien är långt ifrån slut än. Orden sinar, jag hoppas, ja, jag hoppas verkligen att de drabbade tas om hand på ett bra sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon och jag satt lite och fnulade på lite saker att ta upp till nästa års TUB-lopp. Det här var ju roligare än man hade trott men kanske också mer jobb än man hade trott innan.  Jag passade på att plugga lite innan jag fick ett ryck och b...

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...