Ullis ville ut och springa lite innan vi skulle iväg på kryssning och jag var också sugen. 5 varv hade Ullis planerat och det lät som ett bra mål. Varvet är iofs bara 1750 meter men väldigt kuperat som de flera elljusspår iofs. Men vi hade knappt börjat förrän vi blir omsprungna av en man och jag ser att han tar i ganska mycket just då och misstänker att han kanske inte är god för den farten alltför länge så jag ökar och det går kanske lite fort ett tag. Ullis protesterar lite grand och vi bestämmer oss för att springa i egna tempon. Sen så kommer jag ikapp mannen och drar på lite extra, kroppen svarar ganska bra och sen blir det utförslöpning som jag är rätt bra på. När jag tittar bakom axeln så ser jag ingen och jag tar mig en kort slurp från flaskan vid varvningen och då ser jag att Ullis kommit ikapp mannen. Måste kännas surt att springa om oss rätt fort och sedan bli omsprungen själv! :-)

Men jag fortsätter trycka på och nu börjar jag känna av att det är rätt varmt. Så mot slutet av varvet så börjar baksida lår (vänster) värka lite väl mycket och jag blir riktigt trött men kan förstås inte sluta springa. Vid 3:e varvet så tappar jag farten rejält och bara väntar på att bli omsprungen men det var visst ingen fara alls. Hursomhelst så är det inte alls samma fart och toktrött stapplar jag in till varvning och har i princip gett upp. Då ser jag, på långt avstånd, att mannen nöjt sig med 2 varv och går hemåt.

Jag sköljer huvudet med vattnet och trots att vattnet säkert börjat bli varmt så känns det riktigt kallt på huvudet. Jag var nog riktigt varm. Efter ett tag så kommer Ullis och hon pinnar på! Shit! Hon har helt bestämt sig för 5 varv och verkar inte bry sig om värmen medans jag är tokslut! Sen, när Ullis försvunnit utom synhåll, så blir jag sur på mig själv och trotsar baksida lår och fortsätter också. Då och då ser jag Ullis men hon upptäcker inte mig. När vi nästan är framme vid varvningen så springer jag ikapp henne och klappar henne på rumpan för att skrämmas lite. Men fartökningen gör ont och nu har jag bestämt mig helt för att stanna vid varvningen och gör så. Ullis pinnar på och jag tar igen mig. Men lite löpskolning kan man ju göra så jag kör vidare med det och slutar när Ullis kommer igen.

Skönt att ha varit ute och sprungit men attans vad segt det var! :-0

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man ver...