Så var det dags för en ny jobbvecka och i fredags så ställde jag ju av min gamla tempocykel på skolan. Så idag var jag tvungen att ta nya tempocykeln och jag gjorde ju en provisorisk lösning med två kortare skruvar till pedalklossarna och en "vanlig" racersadel igår. Bara för att ha något att träna på. Och imorse blev det lite panik då jag inte hittade jobbnycklarna först och tiden gick. Till slut så hittade jag dem och vad ser jag? Det blåser storm och Ullis messar och säger att det blåser mycket och är riktigt kallt. Och jag kommer iväg typ 15 minuter senare än tänkt och det är rak motvind och alltså rätt kraftig sådan. Urk! Och det är riktigt kallt och  jag måste även ta tempohjälmen. Så det blir kallt om både fötter och huvud men Ullis skickade ett peppande sms och jag kämpar på. Men farten är låg och tror ni inte det börjar regna och även hagla! När jag äntligen kommer fram känner jag inte riktigt tårna och jag är rejält frusen! Jag ställer in cykeln och huttrar mig fram till personalrummet och häller upp en varm kopp kaffe. Ah, så skönt och snart har jag fått lite liv i kroppen men någon utegympa blir det inte då det var fortsatt kallt och lite regn då och då. Under sista lektionen så händer det som inte får hända. Jag bara släpper ned en tjockmatta utan att ta bort fastspänningssnöret ordentligt och när mattan faller ned så följer förstås snöret, med tillhörande krok, med och sen känner jag bara att något tungt hänger i fingret och jag blir nästan paralyserad! Men vad f-n hände, tänker jag och ser frågande på min arm och mitt finger. Där hänger hela tjockmattan över snöret med kroken instucken i mitt finger! Jag blir förvånad och lite knäsvag då jag försöker tänka vad jag skall göra. Kroken är rejält instucken, typ så mycket som går och jag tar lite äcklad tag i kroken och drar ut den. Det verkar som det sitter kvar något på kroken men jag Jag finner mig rätt snabbt och lägger på ett plåster innan det börjar blöda ordentligt. Konstigt nog gör det inget ont alls och jag kan slutföra lektionen utan att alltför många elever märkte något. Efteråt så går jag upp till skolsystern och hon descinficerar såret och lägger på ett förband. Sen går jag till mötet men när jag slappnar av lite så känner jag mig lite svag och de andra säger åt mig att jag borde åka ned till Vårdcentralen och få det uppkollat. Sagt och gjort. Jag lånar en bil och åker ned. Grymt lång väntetid och när det äntligen är min tur så skakar jag hand med kvinnan och får värsta stöten. -Pang! Jag brukar vara elektrisk, sade hon. Öh, okey, tänkte jag. Jag fick visserligen själv en stöt precis innan så det verkar vara en elektrisk plats. Strax efteråt så säger hon att hon tuggar tuggummi eftersom hon åt vitlök... Okey, tänkte jag men strax efter så känner jag att det luktar stark cigarettrök om henne... Okey, så var det med den vitlöken. Och strax efter så säger hon att det rinner om hennes näsa... Ha ha, men vad sjutton! Nu var det jag som skulle ha hjälp! ;-) Men jag får sedan bra hjälp och hon kollar så ingenting är skadat i fingret och det verkar bara vara muskulaturen som är lite trasig. Alla vitala delar är schyssta, det känns bra. Jag passar på att kolla upp hur det går med min astmakoll och jag stod på väntelistan för en djupare analys. Så jag slog två flugor i en smäll. Väl tillbaka så var mötet redan klart och det var dags att bege sig hem. Upp på cykeln och nu hade jag iaf ingen motvind. Men dock ingen rak medvind men ändå klart bättre än imorse. Upp på cykeln och nu lät jag ryggsäcken vara kvar. Fortfarande rätt kallt och vinden ställde ändå till det då det blev rätt läskigt att köra. Det högg till rejält ibland och det är lite otäckt då bilarna ibland kör lite väl nära. Fast emellanåt fick jag vinden rakt bakifrån och då gick det riktigt snabbt. Det tog nästan 47 minuter imorsen, i motvinden, men hem gick det på ganska precis 35 minuter. Snacka om skillnad.

Vhd-Gnesta: 18,05 km, tid 46.47, snittfart 23,2 km/h, (24,1 km/h), puls 137 slag/min

Gnesta-Vhd: 18,06 km, tid 35.07, snittfart 30,8 km/h (31,8 km/h), puls 139 slag/min

Dvs rätt lugn cykling, mellan zon2 och 3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...