Lördag och det var dags för ytterligare ett "race" för Ullis i en tjejtour, som hon är med i. Det är någon tour som ett gäng proffscyklister startat. Sen är det väl, som vanligt, ingen uttalad tävling men ni vet ju vad som brukar hända när det är något som liknar en tävling... :-) Men hursomhelst så var fokus på att bara vara med, den här gången. Och jag tänkte "spökåka", vid sidan om. Det var iaf tanken. Ullis får skynda sig för att hinna till starten i tid och jag tog det lite lugnare då jag tänkte joina Ullis, då de hade startat. Men jag får ingen kontakt med henne, virtuellt alltså. Så jag stänger av och försöker igen men det går liksom inte. Nu verkar de verkligen låst eventet. Nåja, jag väljer att köra i London, jag kan inte ens välja New York, där Ullis kör, och bara cyklar på. Det blir som vanligt lite blandad körning och ibland så ligger man och trycker på rätt hårt, iaf så hårt som foten tillåter. Den känns iaf starkare och starkare. Men jag kan förstås inte ha foten i en cykelsko utan trycker in den bandagerade foten i en foppatoffel som vanligt. Det är så jag kör nu. Efteråt får jag alltid ta bort bandaget och torka det. Det fluffiga bandageliknande skyddet längst in snurrar jag bara upp några varv och så får det andast lite fritt. Jag vågar inte snurrar upp det helt men det andas rätt bra så det är inte så farligt. Men tillbaka till träningen då . Jag känner mig lite morgontrött och trycker hyfsat hårt när jag närmar mig en målportal och när jag kommer igenom den så tappar jag återigen kontakten med Zwift. Hmm, det har hänt två gånger nu på kort tid. Snart får jag reklamera den, det vore inte så kul om det händer under något viktigt event. Det blir 15,3 km på 34 kilometer och jag skulle alltså kunna ställa upp på det behjärtansvärda projektet att cykla mot ALS. Men jag är lite för nördig och av typen "rätt skall vara rätt" och när jag läser att man, oavsett hastighet, trycks ihop i samma klunga och det verkade osäker på om man ens skulle få rätt längd, så hoppade jag det. Jag såg däremot att ett danskt gäng skulle ha en "social ride" om knappa tio minuter så valde jag det. Jag passade på att gå på toaletten och gick ned till träningsrummet igen. Men nu var det inte lika behagligt igen då man började bli kall och svetten liksom gjorde att man frös. Desto roligare att se starka Ullis plocka cyklist efter cyklist. Det gjorde att man själv åkte lite jojo i mitt gäng. Där skall man ju hålla ihop klungan och jag fick ibland stanna upp och en gång blev det faktiskt det omvända. Efter en sprint, som då var tillåten, så märkte jag inte att gänget körde om mig och jag tyckte jag fick jobba rätt hårt för att komma ikapp. Sen var det en till sprint och nu gav jag så mycket som foten tillät och jag persade igen, faktiskt. Fast nu var det många som körde hårt så jag var längre ifrån toppen ändå. Ullis är klar och riktigt nöjd och jag är lite sugen på att hoppa av då jag ändå klarat veckomålet men det är inte riktigt min stil. Det danska gänget kör riktigt bra och det är trevlig stämning. Trots det så är det några som ändå skall förstöra men i det stora hela så skötte sig alla riktigt snyggt och en riktigt bra ledare. Det blir nog fler gånger. Så totalt 47 kilometer idag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...