Skrivet flera dagar efteråt av respekt till Felix som var i Malaysia. Vår katt Mirakel, som hade ett särskilt öga för Felix, har börjat må sämre och tappat lite i vikt. Vi hade för några dagar sedan ringt någon veterinär på nätet och det var videosamtal så han även kunde se henne. Då Mirakel tappat någon tand, kanske en till på slutet, så hade hon lite svårare att få i sig mat och vi började därför köra lite mjukmat till henne. Och hon gick och åt lite då och då och det kändes som hon återhämtade sig, iaf initialt. Men på slutet igen så började det bli sämre men Tim var jätteduktig och matade henne kontinuerligt och vi hade goda förhoppningar. Så Ullis och jag tog ut våra hojar för en längre tur och jag tänkte att det skulle vara kul att hälsa på faster E-M och hennes gubbe Leffe-ponken. Men jag misstänkte samtidigt att de inte var hemma eftersom hon inte nämnt något om reportaget, där jag och Ullis var med i. Ja, det handlade ju faktiskt om just oss och våran nya nybörjarträning. Men men... Träningen skalll göras och vi bestämde oss till slut för att köra mot just Mariefred, iaf så blev det bestämt så då vi var i Gnesta. Men det tog emot lite grand för det var tuff motvind och det mil efter mil. Och backigt så in i bängen! Och när man kom ut på lite öppnare ytor så bara högg det i och man fick jobba med balansen. Att då ligga i tempoställning var förenligt med livsfara. Och Ullis, som var riktigt sugen på just det, var lite småsur. Och händerna domnade ju bort då man inte kunde avlasta dem. Men jag tyckte att hon verkade stark och väl framme i Mariefred så åkte vi först till café Katten, som jag tror det heter, och åt lite först. Väl där så ringer jag och undrar om de är hemma och bjuder på kaffe. Och vi var så välkomna förstås! :-) Och hemma var de alltså, trevligt! Leffe-ponken var dock inte hemma just då och dessutom kom hans dotter och barnbarnsbarn på besök. Men han skulle visst snart vara hemma men mobilen låg kvar på bordet, vad skall man ha med den för? ;-) Vi morsar på Lottis, som Leffes dotter heter och lite lätt på barnbarnsbarnet som dock var så liten så något hej tillbaka var inte att räkna med! :-D Herr Potter får han heta i bloggen. E-M dukade fram lite kaffe och snart så kommer även Leffe och och det var riktigt trevligt att sitta ned en stund innan vi skulle vidare. Nu vill Ullis slippa den backiga vägen tillbaka så vi bestämmer oss för att åka via Nykvarn och hemåt. Med vinden i ryggen så for vi iväg i en jäkla fart och nu törs man ligga lite mer i tempoställning, iaf jag, och det gick jäkligt fort. En cyklist trycker på lite då han åker om oss men han kommer inte riktigt ur vårat synfält och jag märker att han börjar tappa och snart så står han och pustar ut och vi svishar förbi honom. Nu in mot Nykvarn och det var ett bra val att byta väg hemåt. Det är riktigt trevligt och med vinden från rätt håll så är det riktigt mysigt. Det blev totalt ungefär 11,5 mil och en bra genomkörare inför Kalmar. Väl hemma så tycker vi att Mirakel blivit sämre och vi ringer till Animalen som ganska omgående vill skicka oss akut till Södertälje. Jag tycker att det nästan alltid är så och jag får en känsla av att de inte själv vill ta in så mycket djur. För det är ju sällan det är direkt fullt vid Åda, det är iaf min känsla. Och då Mirakel verkligen hatar att åka bil så ville vi kolla in nästa tid och det fanns en direkt imorgon bitti. -Den tar vi, sade vi direkt. För veterinären på nätet sade ju att det inte var akut och det var ju inte för alltför många dagar sedan. Men nu började hon bli märkbart sämre men vi ville inte utsätta henne för så lång bilkörning. Och Tim fortsatte med torsk och ris, efter rekommendationer från Animalen. På kvällen var det klubbträning men Ullis och jag var beredda på att köra inne, förstås beroende på vilka andra som skulle dyka upp. Men det var inga andra så vi styrde om och körde lite lätt inomhus istället. Det blev 38 minuters Cross Trainer och sedan lite fys i runt 8 minuter och avslutade hälrehab, ungefär lika länge. Bra träningsdag men desto jobbigare med Mirakel. Ullis hade börjat ställt in sig på att slutet var nära men jag är ju alltid så jäkla positiv.... hela jävla tiden... Det gör också ont. När det slår tillbaka...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...